med anledning av prop. 1987/88:24 om statlig Mot.

Motion 1987/88:Kr1 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Krl

av Lars Werner m. fl. (vpk)

med anledning av prop. 1987/88:24 om statlig Mot.

garanti för anordnande av olympiska vinterspel i 1987/88

Sverige år 1994 Krl

Regeringen föreslår i proposition 1987/88:24 att staten återigen skall ikläda
sig en ekonomisk garanti för ett olympiskt vinterspel på svensk mark (snö).
Förra gången var det Falun—Åre som sökte vinterspelen 1992, nu är det
Östersund —Åre som är Sveriges kandidater till att få ett olympiskt vinterspel
1994. Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna ett avtal mellan
staten och Östersund —Åre, där staten ikläder sig ekonomiska garantier på
1 616 milj. kr. i prisläget mars 1987.

Vpk har tidigare intagit en mycket restriktiv hållning till mastodontarrangemang
av den typ som olympiska spel utvecklats till. När riksdagen
prövade en statsgaranti för Falun —Åre avvisade vpk statliga garantier
främst utifrån idrottsliga förutsättningar, olympiska spelens kommersialisering
och riskerna för att skattebetalarna i efterhand får bära kostnaderna.
Vpk har i en rad idrottsmotioner deklarerat följande:

Vpk är för ett internationellt idrottsutbyte. Målsättningen att världens ungdom
skall mötas i tävlingar, där det sociala och kulturella utbytet är minst
lika viktigt som idrottsutövandet är eftersträvansvärd. Tyvärr har de stora
internationella idrottsevenemangen blivit alltmer kommersiella jippon än
idrottsutövning.

Vpk har i anledning av tidigare framställningar om statligt stöd till olympiskt
spel även för sin del klargjort att internationellt idrottsutbyte arrangerat
i Sverige måste utgå från att i största möjliga utsträckning använda
redan befintliga anläggningar. Några anläggningar för ”engångsbruk” kan
inte accepteras, ej heller anläggningar som är överdimensionerade för normalt
bruk. Finansieringen av internationella idrottstävlingar bör vara sådan
att den inte drabbar skattebetalarna i efterhand. Enbart TV-intäkter
räcker inte för att garantera att ett ”spel” går ihop. De kommersiella krafternas
grepp över idrotten måste brytas upp. Ett arrangörsskap på nuvarande
villkor är att ställa upp på idrottsutbyten som till huvuddelen är kommersiella
reklamjippon där idrotten och dess grundläggande syften kommer i
andra hand. Sverige bör i nuvarande läge inte ställa upp som arrangör.

Dessa grundvärderingar gäller ännu. Regeringen, Riksidrottsförbundet
och Östersund —Åre drar inte de rätta slutsatserna av de händelser inom
den olympiska rörelsen som var grunden till fiaskot för påhejarna till Falun—Åre.
Den olympiska rörelsen är mer eller mindre sammanflätad med
de stora kommersiella utnyttjarna av olympiska spel. De amerikanska TVintressena
har en stor betydelse för hur den olympiska rörelsen agerar.
Sveriges, Faluns och Åres erfarenheter borde stämma till eftertanke om vart
den olympiska rörelsen är på väg.

I Riksdagen 1987/88. 3 sami Nr KrI

Olympiska spel tillbaka till ursprungstanken Mot. 1987/88

Krl

Det kan ifrågasättas om det är meningsfullt att fortsätta med olympiska spel
i nuvarande form. Vi anser att det är dags att sätta stopp för nuvarande
utveckling och i stället återföra spelen till ursprungstanken om en idrottsoch
kulturfest för folkens försoning och internationell ”förbrödring”. De
olympiska spelen borde i dag präglas av fredstanken, för en värld i fred.

Därmed skulle olympiska spel i framtiden bryta utvecklingen mot de alltmer
hysteriska nationalistiska yttringarna och även från de kommersiella
intressen som snedvrider den olympiska ursprungstanken.

Vpk anser att Sverige skall vara arrangör för olympiska spel, men då med
nya utgångspunkter, nämligen att man för tillbaka OS till ursprungstanken.

Det nya är att finna organisatoriska former, så att inte bara stormakter i
framtiden kan arrangera tävlingar.

Två vägar kan tänkas. Olympiska spelen permanentas till en plats, där
deltagande nationer bidrar till spelens ekonomi. Ett annat alternativ är att
en nation är arrangör (i vissa fall flera nationer) och att redan befintliga
anläggningar utnyttjas, samtidigt som spelen genomförs under en längre
tidsperiod.

Vpk föreslår därför att regeringen tillsammans med idrottsrörelsen arbetar
för någon av dessa inriktningar av framtida olympiska spel. Samtidigt
kan vi konstatera att det föreslagna vinter-OS i Östersund och Åre inte
motsvarar rimliga krav på hur ursprungstanken med olympiska spel skall
uppfyllas. I stället framförs värdet för turism, liksom för näringsliv och
”svensk good-will” som det centrala med olympiska spel.

Vpk och idrotten

Idrotten och dess roll i samhället står, som vi ser det, i en kraftig motsats till
de olympiska spelens utveckling. Det är i stället krafter utanför idrotten
som styr OS inriktning.

Idrotten är en del av den mänskliga kulturen, och miljontals svenskar
idrottar i någon form. Idrottsrörelsen är en rörelse på massbasis. Den har en
betydelsefull social funktion, den skapar möjligheter till samvaro, gemenskap,
kamratskap och vänskap. Den befordrar folkhälsan och den har också
haft betydelse för att dämpa klassamhällets utslagningsmekanismer.

Den organiserade tävlingsidrotten är ett viktigt inslag. Ur massrörelsen
har högklassig tävlingsidrott vuxit fram. Denna har massrörelsen som sin
förutsättning, och tävlingsidrotten ger massrörelsen dess stimulans. Det
finns ett klart samband mellan idrottsklubbarnas framgång och deras förmåga
att bedriva en bred verksamhet, inte minst bland barn och ungdom.

Tyvärr kommer vissa publika och för massmedia intressanta idrotters
elitutövare i allt större motsättning till massrörelsens villkor, ideal och sociala
funktioner. Dessa elitidrottsmäns ställning inom idrotten främjar elitistiska
föreställningar. De sätter ”pengarna i centrum” som viktigare än kamratskap
och gemenskap. Kommersialiseringen av idrotten kan bli dess dödgrävare
som demokratisk massrörelse.

Enda sättet att minska kommersialiseringen inom idrotten är att den
organiserade idrotten ges ett rikligt samhällsstöd. Bl. a. bör tipsmedlen —

efter avdrag för vinster och omkostnader — oavkortat gå till idrotten. Tipsmedlen
skulle kunna användas till bidrag, så att kommunerna kunde uppföra
idrottsanläggningar, samt till stöd för småklubbar, kvinnoidrott och
handikappidrotten. Även stöd till elitidrott bör utgå, för att motverka kommersialismen,
bl. a. genom att förbättra möjligheterna för utbildning och
inrättande av någon form av idrottsstipendier.

Vpk:s negativa syn på OS-jippon och andra kommersiella s. k. idrottstävlingar
är alltså inte idrottsfientlig, utan i stället en omsorg om den positiva
roll idrotten kan spela i ett samhälle.

Vinter-OS 1994 — ett ekonomiskt högriskprojekt

Efter Falun —Åres misslyckanden att få arrangera ett vinter-OS har nu Östersund—Åre
tagit på sig rollen att vara olympiadarrangörskandidat.

Ett faktum som ansågs tala mot Falun —Åre var avståndet mellan orterna.
Östersund —Åre har inte denna nackdel. Det är däremot inget större
skäl att bygga överdriven optimism på. Nu är det nog så att vid en bedömning
av den olympiska rörelsens beslutsgrunder kommer man fram till att
det inte var avståndet som fällde Falun —Åre utan snarare kommersiella,
ekonomiska och politiska faktorer som talar mot olympiska spel i Sverige.

Utifrån dessa grunder och erfarenheter är en sansad bedömning att Östersund—Åres
chanser är mycket små. Det förekommer ingen ”turlista” i
olympiska kommitténs beslutsgång, utan Östersund—Åre skall ”tävla” mot
arrangörskandidater som har stora kommersiella, ekonomiska och politiska
krafter bakom sin kandidatur.

Därmed tar kommunerna och regionen en stor risk när stora mänskliga
och ekonomiska resurser läggs ned på att få arrangera ett vinter-OS. Besvikelsen
kan bli svår att hantera, liksom att resurser och engagemang slösas
bort på något som inte kommer till användning, resurser som bättre kunde
användas till innevånarnas bästa. Studera Falun och lär.

Stora investeringar skall göras vid ett OS, främst i Östersund. Vinnarna
av ett OS blir i första hand de kommersiella krafterna. Däremot kan skattebetalarna
drabbas av indirekta kostnader och följdkostnader.

Östersund — Åre-OS byggs främst upp som en turist- och näringslivssatsning
och i andra hand som en idrottstävling. Eventuella ”vinster” i form av
turist- och näringslivssatsningar för regionen kan vara lika flyktiga som ett
OS. När ”festen” är över återstår de gamla näringspolitiska och regionalpolitiska
förutsättningarna.

Flera av de planerade anläggningarna för ett OS i Östersund —Åre är för
engångsbruk, och om de skall brukas efter OS, kommer de att förorsaka
kommunerna stora driftkostnader. Dessutom är anläggningarna klart överdimensionerade
för s. k. normalt användande.

TV-intäkterna skall svara för huvudparten av finansieringen. 1 168 milj.
kr. i 1987 års penningvärde är det beräknade värdet av dessa. Osäkerheten
om framtida TV-intäkter är stor och kan inte räknas fram så schablonmässigt
som man gjort: 65 % på vinter-OS i Calgary 1988. TV-intäkterna kan
lika snabbt förändras som oljepris och dollarkurs gjort under senare tid.

Mot. 1987/88
Krl

3

Dessutom skall vi inte räkna bort beroendet av TV-marknaden och dess Mot. 1987/88

krav på direktsändningar. TV-intäkterna står för närvarande i en direkt Krl

relation till den amerikanska TV-marknadens krav.

Den av regeringen föreslagna garantin på 1 616 milj. kr. i 1987 års prisläge
är en högriskgaranti. Vpk kan inte biträda en garanti som bygger på så stora
osäkerhetsfaktorer. Dessutom är garantin avsedd för ett olympiskt spel som
är fjärran från de målsättningar som idrotten och den olympiska tanken en
gång stod för. Vpk avslår därför ekonomiska garantier för ett vinter-OS
1994.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen avslår regeringens framställan om statlig garanti
för anordnande av olympiska spel i Sverige år 1994,

2. att riksdagen hos regeringen begär initiativ till att statsmakterna
tillsammans med idrottsrörelsen arbetar för olympiska spel med inriktning
utifrån de olympiska spelens ursprungstanke.

Stockholm den 18 november 1987

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Jörn Svensson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)

Nils Berndtson (vpk)

Inga Lantz (vpk)

Alexander Chrisopoulos (vpk)

Svenskt Tryck Stockholm 1987