med anledning av prop. 1987/88:22 om vissa grundlagsfrågor m. m.

Motion 1987/88:K17 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88: K17

av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m. fl. (c)

med anledning av prop. 1987/88:22 om vissa
grundlagsfrågor m. m.

Propositionens förslag bygger på vissa av de förslag som utarbetades inom
folkstyrelsekommittén. Denna kommitté hade begränsade direktiv, och i
en del av de frågor som kommittén hade att behandla gick meningarna
starkt isär. Propositionsförslaget har således begränsad räckvidd. En rad
viktiga författningsproblem återstår att lösa. Vi anser det angeläget att så
sker. Reformarbetet bör således fortsätta. I en rad olika motioner i riksdagen
har vi från centerpartiet angett vilken inriktning detta reformarbete bör
ha. Partiets representant i folkstyrelsekommittén har också i utförliga
reservationer till kommitténs betänkande lagt reformförslag.

Vi redovisar här några av de förslag som vi menar bör förverkligas
genom fortsatta reformer av författningen. För mera ingående motiveringar
hänvisar vi till ovan nämnda motioner och reservationer.

Fyraårig mandatperiod och skilda valdagar

Mandatperioden för de valda församlingarna bör förlängas till fyra år
samtidigt som en ordning med skilda valdagar för riksdagsval och kommunala
val införs. Allmänna val skall således hållas vartannat år till riksdagen
och vartannat år till kommunfullmäktige och landsting. Huvudmotiven för
en förlängning av mandatperioden är behovet av en mera långsiktig planering
såväl på riksplanet som i kommunerna. Omsorgen om den kommunala
demokratin är det viktigaste skälet för skilda valdagar. Den omfattande
verksamhet som numera bedrivs inom kommuner och landsting är ett
särskilt och tungt vägande skäl för det oberoende ställningstagande till
kommunalpolitiken och för den vidgade insynen i de kommunala frågorna
som en fristående valdag ger.

Folkomröstningsinstitutet

Folkomröstningsinstitutet bör ses över och omprövas. Den ordning som
nu gäller - i alla frågor utom grundlagsfrågor - är otillfredsställande. Den
innebär nämligen dels att majoriteten i riksdagen ensidigt bestämmer vad
som kan bli föremål för omröstning, dels att omröstningsalternativen i
princip kan vara hur många som helst och dels att tolkningen av omröstningsresultaten
blir en fråga för majoritetsbeslut i riksdagen. Vad som

bl. a. bör övervägas är således dels att ge en minoritet rätt att få ut en fråga Mot. 1987/88

till omröstning, dels att ett riksdagsbeslut i sakfrågan skall föregå omröst- K17

ningen - det ger medborgarna möjlighet att entydigt säga ja eller nej - och
dels att omröstningsresultatet skall vara bindande.

Riksdagens ställning bör stärkas. Det bör gälla såväl formellt som reellt.

Vi återkommer till denna fråga nedan när vi behandlar regeringsförslaget
om upplösnings val. Det avgörande är dock att skapa förutsättningar för
riksdagen att fungera på ett sådant sätt att de befogenheter som enligt
författningen tillkommer riksdagen kan utövas på ett effektivt sätt. Riksdagsledamöterna
måste - som vi framhållit i ett stort antal motioner under
den senaste tioårsperioden — ha rimliga förutsättningar att fullgöra såväl
funktionen som lagstiftare som uppgiften att aktivt delta i samhällsdebatter
utanför riksdagen. Det måste också finnas utrymme för ledamöterna att
tillgodose partimedlemmars och väljares berättigade krav på engagemang
lokalt och regionalt.

Riksdagsårets förläggning

Det nuvarande förloppet av riksdagsåret försvårar på ett allvarligt sätt en
sådan uppläggning av riksdagsarbetet att de olika ovan angivna önskemålen
kan tillgodoses. De analyser vi gjort i tidigare motioner i denna fråga
visar klart att det avgörande hindret för en mera rationell och effektiv
planering av riksdagsarbetet är budgetårets förläggning med alla de effekter
detta har för allmän motionstid, propositionsavlämnande och riksdagens
beredning av sakfrågorna. Den omläggning av riksdagsåret som gjordes
vid övergången till ett enkammarsystem är endast formell, inte reell.

Omläggningen bör således fullföljas genom en omläggning av budgetåret.

Fortsatta överväganden om riksdagens arbetsformer måste således - om
man menar allvar med kravet på en mer rationell och effektiv uppläggning
av riksdagsarbete - också innefatta en omläggning av budgetåret. Budgetförslaget
från regeringen bör — som i praktiskt taget alla andra demokratiska
stater — läggas när riksdagen samlas till ny session på hösten, och
budgetbesluten bör träda i kraft vid årsskiftet.

Klara grundlagsregler

Trots att vår grundlag är av sent datum har vid ett flertal tillfällen olika
bestämmelser orsakat uppslitande tvister vad gäller innebörd och tolkning.

Detta är - som vi framhållit vid upprepade tillfällen - olyckligt. Det
innebär att tilltron till grundlagen som ett övergripande och rättsligt bestämmande
dokument sviktar och att grundlagen förfaller till ett objekt för
tolkning i den riktning som passar en för tillfället bestämmande majoritet i
riksdagen. Grundlagen bör som vi tidigare framhållit hållas fräsch. Det
innebär att kvarstående tvister om innebörden av delmoment i grundlagen
inte bör lämnas därhän. Oklarheter bör i stället tas upp till förnyade
överväganden för att åstadkomma skrivningar som inte kan föranleda
oenighet om innebörden. Det kommande reformarbetet bör enligt vår
mening också inriktas på detta. Exempel på tolkningsfrågor som bör tas 10

upp är innebörden av egendomsskyddet, distinktionen mellan avgifter och Mot. 1987/88
skatter, retroaktiviteten i beskattningen, fördelningen av normgivnings- K17
makten mellan riksdag, regering och underlydande förvaltningsmyndigheter.
Vi vill i detta sammanhang också erinra om de förslag vi tidigare lagt
om en förstärkning av lagrådets roll i det förberedande arbetet på att öka
garantierna för att lagar som antas av riksdagen inte strider mot grundlag
och de internationella konventioner som vi förbundit oss att följa.

Personval

Propositionen tar inte upp folkstyrelsekommitténs förslag om ett ökat
inslag av personval. Vi beklagar detta. Större möjligheter för medborgarna
att inte bara rösta på parti utan också på person skulle vara ett vitaliserande
och ur demokratisk synpunkt betydelsefullt inslag i valhandlingen. Vi
förutsätter att även denna fråga blir en del av den fortsatta reformeringen
av författningen.

Vad vi här sagt om behovet av fortsatt reformarbete på författningsområdet
och om inriktningen av detta arbete bör ges regeringen till känna. Vi
förbehåller oss också att i annat sammanhang återkomma till andra författningsförslag
som framförts från vår sida.

Riksdagsupplösning och extra val

Vi övergår därmed till de förslag som läggs fram i propositionen. Regeringen
föreslår att tiden för genomförande av extra val skall förkortas från 50
dagar till 35 dagar. Syftet är att extra val därmed skall kunna bli en mer
användbar del av vår författning.

Vi är helt allmänt skeptiskt inställda till att underlätta beslut om extra
val. Internationell erfarenhet visar att extra val sällan löser några problem.

Det vanliga är i stället att motsättningarna i en besvärlig politisk situation
ökar och att villigheten att i parlamentet finna konstruktiva lösningar
ersätts med ett positionsspel inför ett förmodat eller förväntat extra val.

Det system vi har hos oss i övrigt - i författningen fastlagda tidpunkter för
ordinarie val och mycket korta mandatperioder - gör att extraval är ett
institut av föga reell vikt. Vi har tidigare i motioner ifrågasatt om det över
huvud taget bör finnas kvar. I detta sammanhang vill vi anföra följande.

Enligt nuvarande regler kan regeringen förordna om extra val. Detta är
enligt vår mening principiellt felaktigt. Riksdagen är vald av svenska folket
i allmänna val. Regeringen är - genom valet av statsminister - tillsatt av
riksdagen. Det är således i allra högsta grad inkonsekvent att regeringen
skall kunna avbryta riksdagens mandatperiod. Riksdagen är inget regeringsorgan.
Tvärtom är det riksdagen som enligt författningen har att helt
bestämma om fortbestånd och avgång. Regeringens rätt att anordna extra
val och upplösa den folkvalda riksdagen är inte förenlig med riksdagens
överhöghet i övrigt. Denna rätt bör således avskaffas. Om institutet extra
val skall finnas kvar bör det vara riksdagen själv som beslutar. Förslag om
förändring av bestämmelserna om extra val i enlighet med detta bör ingå i
det fortsatta reformarbete som vi ovan förordat. 11

Partiers rätt att delta i allmänna val

Mot. 1987/88
K17

Regeringen föreslår vidare förändringar vad gäller partiers rätt att delta i
allmänna val. Förslaget avser således även val på det kommunala området.
För att ett parti skall få delta i valet skall anmälan om detta ha gjorts senast
en månad före valet. Remissinstanserna är i denna fråga starkt splittrade
och föredragande statsrådet uttrycker själv tveksamhet inför den föreslagna
nyordningen. Syftet med förslaget är att förhindra att nya partibildningar
kan uppträda nära inpå valet och få delta i mandatfördelningen.
Väljarna skulle därmed kunna vilseledas. Enligt vår mening kan detta syfte
inte motivera den principiella och faktiska inskränkningen i medborgarnas
demokratiska rätt att själva bestämma vilka partigrupperingar de vill bilda
och vilka kandidater de vill rösta för, som förslaget innebär. Några större
påvisbara problem har inte den nuvarande friare ordningen medfört. Vi
anser därför av de skäl som här angetts att regeringsförslaget om förhandsanmälan
av partier inför val bör avslås.

Offentliga utskottsutfrågningar m. m.

Vad gäller förslagen om offentliga utskottsutfrågningar, motionsrätt i fråga
om skrivelser från regeringen och redogörelser från riksdagsorgan samt
förkortning av tidsfristen vid förslag om grundlagsändringar har vi inga
erinringar. De följer förslagen från en i dessa avseenden enhällig folkstyrelsekommitté.

Riksdagens utskottsorganisation och utskottsval

En rad interna frågor om riksdagsarbetets organisation anmäls i propositionen.
Det gäller t. ex. utskottsorganisationen. Enligt centerpartiets mening
saknas för närvarande anledning att förändra riksdagens utskottsorganisation.

Den i propositionen föreslagna ändringen i regeringsformens 8 kap. 6 §
öppnar möjligheterna att förändra utskottsorganisationen så att finansutskottet
övertar de uppgifter som skatteutskottet nu har.

I dag har skatte- och finansutskotten befogenheter att i särskild ordning
besluta i skattefrågor i riksdagens namn. Utskotten kommer i dessa speciella
situationer att fungera som en ”miniriksdag” mellan riksdagssessionerna.
Förslaget innebär i ett läge där skatteutskottet avvecklats, att en
ringa minoritet av riksdagens ledamöter får möjligheter att besluta i viktiga
beskattningsfrågor. Detta är ur demokratisk synpunkt tveksamt och har
inte tillfredsställande motiverats i propositionen.

Riksdagen bör därför besluta att avslå förslaget till ändring av regeringsformens
8 kap. 6 §.

Såväl skatteutskottet som finansutskottet bör därmed även i fortsättningen
finnas kvar. Däremot bör frågan om uppgiftsfördelningen mellan
riksdagens utskott bli föremål för fortsatt utredning. Utredningen bör
inriktas på att öka finansutskottets uppgifter, t. ex. beträffande fördelningspolitiken
och regionala balansfrågor. Detta bör föranleda en analys
årligen i särskilt betänkande under vårriksdagen.

Även det förslag som framläggs i propositionen om förändrade regler för Mot. 1987/88
utskottens sammansättning vill vi redan här ta avstånd från. Vi vill erinra K17
om att enighet i de allra flesta fall har kunnat uppnås om utskottsrepresentationen.
I de fall detta inte kunnat ske har det berott på tvister mellan
socialdemokraterna och kommunisterna. Detta är inget rimligt skäl för att
ändra de bestämmelser om proportionella val som finns i riksdagsordningen.
Det framlagda förslaget tillgodoser inte heller kravet på en regelordning
som kan tillämpas i alla lägen — således även när konflikter uppstår. Vi
noterar också att förslaget läggs fram utan att man som brukligt är uppnått
någon bredare politisk enighet. Vi föreslår således att förslaget om ändrade
regler för valen till utskott avslås.

Avslutningsvis vill vi notera att föredragande statsrådet upprepar de konstigheter
som fanns i majoritetsskrivningen i folkstyrelsekommittén om
samverkan mellan partier - om än i försiktigare ordalag. Det bör upprepas
vad centerpartiets representant i kommittén framhöll i en reservation.

Enligt en stabil och viktig rättslig tradition i vårt land kan man inte lagstifta
genom motivuttalande. Om sådana uttalanden skall ha någon rättslig verkan
förutsätter det en ändring av den gällande rättsregeln. Insikten om
detta borde vinna spridning även till regeringen och dess justitiedepartement.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om fortsatt reformverksamhet på författningsområdet
samt om inriktningen av denna reformverksamhet i enlighet
med vad som angetts i motionen,

2. att riksdagen avslår förslaget om förhandsanmälan av partier
inför val,

3. att riksdagen avslår förslaget om ändring och tillägg i regeringsformen
8 kap. 6 §,

4. att riksdagen avslår förslaget om ändrade regler för val av
ledamöter i utskott.

Stockholm den 17 november 1987
Bertil Fiskesjö (c)

Bengt Kindbom (c) Martin Olsson (c)

Elving Andersson (c)

13