med anledning av prop. 1987/88:171 om Mot.

Motion 1987/88:Sf49 av Charlotte Branting m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Sf49

av Charlotte Branting m. fl. (fp)

med anledning av prop. 1987/88:171 om Mot.

reformering av den allmänna försäkringens 1987/88

efterlevandeförmåner m. m. Sf49 —50

Förslaget om efterlevandepension innebär att nuvarande familjepensionering
med änkepension successivt ersätts av ett nytt system, som ger förstärkta
barnpensioner och änklingspensioner. Enligt propositionen skall stödet
till vuxna ges på lika villkor mellan kvinnor och män. Vi anser det principiellt
riktigt att en efterlevandepension utgår på samma villkor för kvinnor
och män. Ett särskilt stort stöd för barnen är angeläget. Propositionens
förslag i denna del är värdefullt. Det är viktigt att en reform kan genomföras
också av det skälet att den innebär förbättringar för samboende.

Vi kan konstatera att de förespeglingar som gavs då ATP-systemet byggdes
upp idag är på väg att överges och att förtroendet för hela ATP-systemet
allvarligt ifrågasätts. Det är ytterst märkligt, anser vi, att förslaget forcerats
fram så att en rimlig information och diskussion kring förslaget omöjliggjorts.
Med oerhörd förvåning och upprördhet har vi konstaterat att ingen
kvinnoorganisation uppmanats att yttra sig över utredningens betänkande.

Remisstiden är också alldeles för kort. Vi anser att det ur många aspekter
hade varit bättre att avvakta med besked om efterlevandepensionen tills
pensionsberedningen framlagt ett förslag till förändringar i ATP-systemet
som helhet. Det finns mycket som behöver klarläggas innan beslut fattas i
denna inte minst för kvinnor viktiga fråga. Vi reagerar också mot att många
av de sifferuppgifter som illustrerat förslaget är svåra att tyda och ej på ett
objektivt sätt klargöra vissa nackdelar i förslaget.

Förslaget bygger på att arbetsmarknaden är mer jämställd än den är i
verkligheten.

Kvinnor som vid lagens ikraftträdande är 60 år eller äldre ges enligt
förslaget rätt till änkepension enligt dagens regelsystem. Samma rätt ges
kvinnor som blivit änkor före lagens ikraftträdande. Detta vänder vi oss
inte emot, eftersom lagen inte bör få retroaktiv negativ verkan.

Kvinnor som vid lagens ikraftträdande är 45 — 59 år får enligt förslaget
fram till 65 år rätt till änkepension samtidigt med inkomst av eget arbete.

Inkomstsituationen under denna tid är förhållandevis god för att vid 65 års
ålder eller den senare tidpunkt maken avlider bli radikalt försämrad. Innan
pensionsberedningen lade fram sitt betänkande kunde denna försämring
inte förutses eller förebyggas. Nu ställs gruppen inför en fullbordat faktum:

1) Lagen var inget premiereservsystem. 2) Lagen bygger på ett fördelningssystem.
3) Lagen kan när som helst ändras så att försäkringsskyddet bortfal- 1

ler eller starkt begränsas.

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Sf49— 50

Vi finner att försämringen i försäkringsskyddet främst drabbar kvinnor
som bildat familj och skaffat barn och som till följd härav kommit sent ut i
förvärvslivet, med sämre utbildning och lägre förvärvsinkomster. En stor
grupp försäkrade har således färre antal poängår och lägre pensionspoäng
som underlag för egen ATP-pension. 1985 hade 1,1 % av kvinnorna 6,5
pensionspoäng mot 10,8 % av männen. Vi har gjort jämförelse med kvinnor
som inte bildat familj och inte avstått från förvärvsarbete för att vårda barn
och funnit, att dessa kvinnor skaffat sig rätt till egenpension som är avsevärt
bättre än vad de kvinnor kan få som först senare kommit ut i förvärvslivet.

Samhället upplyste inte om riskerna. Mannens arbetskraftsutbud var väsentligt
och kvinnors vård av barn naturlig när bl. a. daghemsplats saknades.

Faktum kvarstår att kvinnor har i genomsnitt betydligt lägre ATP-grundad
inkomst än män. Detta förhållande kan befaras bestå under avsevärd
tid, inte minst på grund av att kvinnor till stor del är deltidsarbetande, ofta
ofrivilligt, och att många arbetar inom de offentliga monopolen.

Det förtjänar också att med kraft framhållas att många kvinnor i glesbygd,
framför allt inte haft möjlighet att välja mellan yrkes- eller hemarbete.
Jobben har saknats — barnomsorgen har varit obetydlig.

En annan grupp som ofta kommit sent ut på arbetsmarknaden är invandrarkvinnorna.
Detta kan ha många anledningar, språk, kultur, bristande
utbildning etc.

I familjer med handikappade barn måste ofta en av föräldrarna, oftast
mamman, vara hemma. När vårdbidraget vid barnets 16-årsålder övergår
till förtidspension för barnet får föräldrarna varken lön eller pensionspoäng.
Dessa mödrar kommer sällan upp i någon hög pensionspoäng, eller
kanske inte heller får full kvalifikationstid trots att de under lång följd av år
gjort en betydande kostnadsbesparande insats för samhället.

Specialmotiveringen i propositionens förslag lugnar inte heller särskilt
många vad det gäller kriterierna för efterlevandepension. Allmänna resonemang
i 7 och 8 §§ om efterlevandepension skall utgå som hel eller partiell
pension lämnar fler frågor än svar. Det nämns om gradering av den särskilda
efterlevandepensionen och mycket lösligt om den hänsyn som enligt
propositionen skall tas till den efterlevandes möjligheter att förvärvsarbeta
eller få arbetsmarknadsutbildning.

Mot här framförda synpunkter kan anföras att vissa kvinnor har inkomster
som är jämförbara med mannens. Detta är riktigt, men även dessa kvinnor
har förlitat sig på systemet som sådant och därför inte kompletterat
försäkringsskyddet. Även för denna mindre grupp finns ett behov av att
någorlunda bibehålla en uppbyggd standard. Den yngre generationen har
helt andra möjligheter att förutse och förebygga inkomstbortfall som uppstår
vid makes död.

Beloppsmässigt beräknas utgifterna för efterlevandepensioner till vuxna
i fullfunktionsstadiet minska med ca 13 miljarder. Vi inser att denna besparing
på efterlevandepensioner är den viktigaste orsaken till propositionens
förslag.

Men vi ifrågasätter om resonemanget om behovsdiskussionen står i samklang
med ATP-systemets grundprinciper. Man konstaterar exempelvis att
änkepension utges till kvinnor oavsett om de har ett reellt behov av den eller

Mot. 1987/88

Sf49

2

inte och oberoende av vilka ekonomiska följder som dödsfallet har medfört
för änkan. Detta synsätt skulle i själva verket lika gärna kunna leda fram till
en motsvarande bedömning av andra förmåner inom ATP-systemet, såsom
t. ex. ålderspension.

Efter bl. a. motioner undertecknade av Maria Leissner och Charlotte
Branting har garantier nu givits att frågan om delning av under äktenskapet
intjänade ATP-poäng skall utredas grundligt och allsidigt. Detta har stor
betydelse, framför allt för de skilda kvinnorna.

Oavsett om kvinnan vid lagens ikraftträdande är 45 år eller närmare 60 år
kan problemen bli stora. Givetvis blir de större för de äldre kvinnorna.
Gemensamt för många är dock att de har svårt att få arbete, öka sin arbetstid,
höja arbetsinkomsten under de år som återstår fram till 65 år. Successivt
avtar ju också troligen krafterna. De har alltså svårt att förbättra sitt
pensionsskydd för tiden efter 65 års ålder. Många har inte möjlighet att
skaffa sig ett frivilligt pensionsskydd som träder in och kompenserar inkomstbortfallet
efter 65 år.

Mot bakgrund av ovanstående vill vi ställa följande oavvisliga krav innan
en förändring i efterlevandepensionen görs.

övergångsregler

Övergångstiden måste vara så lång att människor som inrättat sitt liv efter
rådande system inte drabbas hårt. Vi anser att rätten till livslång efterlevandepension
för kvinnor som vid de nya reglernas införande är mellan 45 och
60 år delvis skall bestå. Detta uppnås bäst genom ett avtrappningssystem för
kvinnor som är yngre än 60 år. Särskilt bör kvinnor som är födda 1930—
1935 få ett generösare övergångssystem.

Särskild efterlevandepension

Reglerna skall utformas så att bedömningarna blir generösa och reglerna så
generella som möjligt. Människor skall inte behöva utsättas för förödmjukande
granskningar och påtryckningar.

Såväl omställningspensionen som den särskilda efterlevandepensionen
skall vara ATP-grundande. Samma inkomstbortfallsprincip som ligger till
grund för sjukpenning, föräldrapenning, arbetslöshetsersättning, delpension
och i viss mån förtidspension, vilkas ersättningar alla är pensionsgrundande,
bör gälla här.

15- och 30-årsregler

Dessa regler har utomordentligt stor betydelse för kvinnors chanser att
tjäna in de ATP-poäng som behövs för en rimlig pension. Garantier krävs
för att inte dessa regler försämras.

Delning av ATP-poäng

Mot. 1987/88

Sf49

Ett system för delning av under äktenskapet intjänade ATP-poäng bör införas
och därför utredas med förtur.

3

Pensionssparandet Mot. 1987/88

Sf49

Villkoren för det avtalsreglerade och privata pensionssparandet får inte
försämras.

Rörlig pensionsålder

I direktiven till pensionsberedningen säger man att frågan om rörlig
pensionsålder med förtur skall behandlas. Så har inte skett. Det är angeläget
att frågan omedelbart åtgärdas.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om mer generösa övergångsregler för kvinnor mellan
45 och 60 år, i första hand för dem som är födda 1930—1935,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om att såväl omställningspension som den särskilda
efterlevandepensionen skall vara ATP-grundande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om att 15- och 30-årsreglerna skall bibehållas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om att ett system för delning av under äktenskapet
intjänade ATP-poäng bör införas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om frivilliga tilläggsförsäkringar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om att prövningarna för erhållandet av särskild
efterlevandepension bör vara generösa och så generella som möjligt,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om rörlig pensionsålder.

Stockholm den 29 april 1988
Charlotte Branting (fp)

Ulla Orring (fp) Ingrid Ronne-Björkqvist fp)

4