med anledning av prop. 1987/88:171 om reformering av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner m. m.

Motion 1987/88:Sf47 av Ann-Cathrine Haglund m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Sf47

av Ann-Cathrine Haglund m. fl. (m)

med anledning av prop. 1987/88:171 om
reformering av den allmänna försäkringens
efterlevandeförmåner m. m.

1 prop. 1987/88:171 föreslås en reformering av familjepensioneringen inom
den allmänna försäkringen. En grundläggande utgångspunkt för förslaget
är att skillnaden mellan män och kvinnor vad gäller rätten till efterlevandeförmåner
skall undanröjas. Nuvarande änkepensionering föreslås avvecklad
på sikt.

Vi anser att det är riktigt att en efterlevandepension utgår på samma
villkor för kvinnor och män. Vi ser också med tillfredsställelse att förslaget
innebär ett särskilt stort skydd för barnen.

Förslaget bygger dock på att arbetsmarknaden är mer jämställd än den i
verkligheten är. Faktum kvarstår att även när en kvinna arbetat stipulerat
antal år, har hon i genomsnitt betydligt lägre ATP-grundande inkomst än
en man. Detta förhållande kan befaras bestå under avsevärd tid, inte minst
på grund av att kvinnor till så stor del arbetar inom de offentliga monopolen.
Dessutom tar kvinnorna ofta huvudansvaret för hemmet och barnen
även när de förvärvsarbetar, och detta innebär att de har svårare att satsa på
en yrkeskarriär och ofta arbetar deltid.

Efterlevandeskyddet för kvinnor måste därför utformas med hänsyn till
vilka andra förändringar som måste göras inom ATP-systemet, till kvinnors
ställning på arbetsmarknaden och till skatte- och familjepolitiken. Därför
måste vissa oavvisliga krav ställas, som skall vara uppfyllda innan en förändring
görs.

Dessa oavvisliga krav gäller:

1. 15- och 30-årsreglerna får icke försämras.

2. Delning av under äktenskapet intjänade ATP-poäng.

3. Villkoren för det avtalsreglerade och privata pensionssparandet får icke
försämras. De måste i stället förbättras.

4. Övergångstiden måste vara tillräckligt lång och reglerna i övrigt tillräckligt
generösa.

5. Bedömningarna vid prövning av rätten till särskild efterlevandepension
måste vara generösa och varsamma.

15- och 30-årsreglerna Mot. 1987/88

Sf47

Ett av de största problemen när det gäller att ta ställning till propositionen
är att eventuella kommande förändringar i ATP-systemets huvudregler inte
är klarlagda. Särskilt 15- och 30-årsreglerna har mycket stor betydelse för
kvinnornas möjligheter att tjäna in de ATP-poäng som krävs för en rimlig
pension. Det är ett oavvisligt krav att garantier ges för att dessa regler inte
försämras. Denna garanti måste ges innan förändringar görs i efterlevandeförmånerna.

Delning av ATP-poäng

Garantier har givits för att frågan om delning av under äktenskapet intjänade
ATP-poäng skall utredas grundligt och allsidigt. Även detta har synnerligen
stor betydelse för kvinnorna. Vi anser att denna fråga borde ha varit
klar innan beslut fattas om efterlevandeförmånerna och att den nu måste
utredas med förtur.

Pensionssparandet

För närvarande är också det framtida skattesystemet under utredning. Huruvida
några förändringar kommer att företas i de regler som i dag påverkar
pensionssparandet är inte känt. En förutsättning för förändringar av änkepensioneringen
på det sätt regeringen föreslår är att villkoren för det avtalsreglerade
och privata pensionssparandet inte försämras. Även detta är ett
oavvisligt krav.

Många familjer kommer att vilja komplettera sitt försäkringsskydd för
efterlevande make/maka. Det är därför nödvändigt att bl. a. avdragsreglerna
vid beskattning är förmånliga och att avdrag får göras av den andra/
andre maken om den egna inkomsten inte räcker till, oavsett vem som äger
försäkringen.

Övergångsreglerna

Ett fjärde oavvisligt krav är att vid övergång från ett system av efterlevandeförmåner
till ett annat, måste övergångstiden vara så lång att människor
som inrättat sitt liv efter rådande system inte drabbas. Även om man i
propositionen strävat efter att så långt som möjligt undvika försämringar
för kvinnor utan eller med låg egen pension, ifrågasätter vi om de i propositionen
föreslagna övergångsreglerna är tillräckligt generösa.

Vi anser att rätten till livsvarig efterlevandepension för kvinnor som vid
de nya reglernas införande är mellan 45 och 60 år i varje fall delvis bör
bestå. Detta kan uppnås genom ett avtrappningssystem för kvinnor som är
yngre än 60 år. Särskilt angelägen är en generösare avtrappning för gruppen
kvinnor födda 1930—34. Det bör ankomma på utskottet att utforma ett
sådant system.

10

Mot. 1987/88
Sf47

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen bifaller regeringens förslag under den uttryckliga
förutsättningen att 15- och 30-årsreglerna bibehålls för framtiden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ett system för delning av under äktenskapet
intjänade ATP-poäng bör införas och därför utredas med förtur,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av förbättrade villkor för tecknande av
frivilliga tilläggsförsäkringar,

4. att riksdagen beslutar om mer generösa övergångsregler för
kvinnor mellan 45 och 60 år, i första hand för kvinnor födda mellan
1930 och 1934 genom ett avtrappningssystem i enlighet med vad i
motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bedömningarna vid prövning för erhållande
av särskild efterlevandepension måste vara varsamma och generösa.

Stockholm den 29 april 1988

Ann-Cathrine Haglund (m)

Sonja Rembo (m) Margareta Gard (m)

Elisabeth Fleetwood (m) Birgitta Rydle (m)

Särskild efterlevandepension

Ett femte oavvisligt krav är att reglerna för erhållande av särskild efterlevandepension
bör utformas så att bedömningarna blir varsamma och generösa.
Det får heller aldrig bli fråga om att människor som länge bott på en
ort t. ex. tvingas flytta. Detta är särskilt viktigt för glesbygdens kvinnor. Inte
heller får människor utsättas för förödmjukande granskningar och påtryckningar.

Med hänvisning till ovanstående vill vi anföra att det är flera förhållanden
som behöver klarläggas innan beslut fattas i denna synnerligen viktiga
fråga. Vi kan inte förstå brådskan att fatta beslut och anser att det är anmärkningsvärt
med den korta remisstid som föregått propositionen. Med
förvåning har vi konstaterat att ingen kvinnoorganisation uppmanats yttra
sig över utredningens betänkande. Moderata Kvinnoförbundet har dock på
eget initiativ avgivit synpunkter som nära ansluter till ovanstående.

Vi anser att garantier måste ges för att de ovan angivna oavvisliga kraven
uppfylles innan beslutet fattas.

II