med anledning av prop. 1987/88:171 om reformering av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner m. m.

Motion 1987/88:Sf40 av Alf Svensson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:Sf40

av Alf Svensson (c)

med anledning av prop. 1987/88:171 om
reformering av den allmänna försäkringens
efterlevandeförmåner m. m.

NEJ TILL FÖRSLAGET OM FÖRSÄMRAT EFTERLEVANDESKYDD!

Inledning

Inom den allmänna försäkringen finns ett ekonomiskt skydd för vissa kategorier
efterlevande vid ett inträffat dödsfall. Det ekonomiska skyddet utges
i form av barnpension eller änkepension. Någon pension för änklingar
finns inte. Ett efterlevandeskydd finns även inom arbetsskadeförsäkringen
i form av livränta som kan utges bl. a. till efterlevande maka och barn till
den avlidne.

I olika sammanhang har ifrågasatts om de nuvarande efterlevandeförmånerna
är anpassade till dagens familjemönster och samhällsförhållanden.

Frågan om en reformering av efterlevandeskyddet har också tidigare
varit aktuell. Den s. k. pensionskommittén, som bl. a. hade till uppgift att
undersöka hur ett könsneutralt efterlevandeskydd skulle kunna utformas,
avlämnade 1981 ett betänkande som lades till grund för en proposition.
Propositionen återkallades dock av regeringen efter en kraftfull och berättigad
kritikstorm.

År 1984 tillsattes den s. k. pensionsberedningen för att göra en översyn av
vissa frågor inom den allmänna pensioneringen. Bl. a. fick beredningen i
uppdrag att ta upp efterlevandepensioneringen till ny behandling. I februari
1988 presenterades betänkandet Efterlevandepension, reformering av
den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner.

Nuvarande regler och bakgrunden till dessa

Rätt till folkpension i form av änkepension har en änka, som antingen fyllt
36 år vid mannens bortgång och då varit gift med honom i minst fem år eller
har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn, som är
under 16 år och som stadigvarande vistades hos makarna eller hos änkan
vid tidpunkten för dödsfallet. Pensionen utges fram till dess änkan fyller 65
år eller dessförinnan börjar uppbära folkpension i annan form. Med änkor
likställs vissa grupper av icke gifta samboende kvinnor.

Rätt till änkepension från ATP har änka som varit gift med den avlidne i
minst fem år eller som har gemensamma barn med denne. Änkepension

från ATP förutsätter äktenskap. Pensionen utges oberoende av änkans ål- Mot. 1987/88

der och oavsett om hon samtidigt uppbär egen pension i form av ålders- Sf40

eller förtidspension.

Till efterlevande barn utges barnpension från folkpensioneringen fram
till dess barnet fyller 18 år och från tilläggspensioneringen tills barnet uppnår
19 års ålder. Någon rätt till änklingspension finns, som tidigare nämnts,
inte.

1 propositionen heter det: ”Den nuvarande efterlevandepensioneringen
har sin grund i det familjemönster och den arbetsfördelning mellan makar
som var förhärskande då regelsystemet utformades. Gifta kvinnor var då
vanligen sysselsatta enbart i hemmet och svarade för omsorgen om familjens
barn. Familjens ekonomi grundade sig således enbart på mannens
inkomster. Därför ansågs det betydelsefullt att åstadkomma ett ekonomiskt
skydd för familjen om mannen skulle avlida. Detta skydd tog då framförallt
sikte på barnen, men även hustrun ansågs vara i behov av stöd vid mannens
frånfälle. Mannen förutsattes däremot kunna klara sin försörjning även
efter det att hustrun avlidit.”

Efter tillkomsten av familjepensionen har man fortsatt att bygga ut den
allmänna försäkringen. ATP-systemet har ännu inte nått fullfunktionsstadiet,
vilket bl. a. innebär att både antalet ATP-pensioner och genomsnittsbeloppet
för de pensioner som utbetalas ökar kraftigt år från år. Också inom
folkpensioneringen har förmånerna successivt förbättrats.

Efter tillkomsten av dagens pensionssystem har det skett en kraftig ökning
av andelen förvärvsarbetande kvinnor. Det alldeles övervägande antalet
kvinnor har dessutom kvar sitt förvärvsarbete även efter det att de fått
barn. 1 propositionen heter det att ”De kvinnor som idag står utanför förvärvslivet
är i stor utsträckning äldre kvinnor som byggt upp sitt liv under
en annan epoks samhällsmönster och familjeförhållanden. Till följd av den
ökade förvärvsfrekvensen bland kvinnor tjänar dessa numera in rätt till
egenpension från ATP i en helt annan utsträckning än tidigare. Fortfarande
har dock kvinnor i allmänhet kortare arbetstid och lägre förvärvsinkomster.

Detta påverkar den intjänade ATP-poängen så att denna är lägre för kvinnor
än för män. Skillnaderna har emellertid blivit mindre under årens lopp
och kvinnorna som grupp har successivt ökat sin genomsnittliga arbetstid
och förvärvsinkomst.”

Det är mot bakgrund av ovanstående beskrivning som det har ifrågasatts
om den nuvarande utformningen av familjepensioneringen är motiverad.

”Pensionsfonden framstår i dag som otidsenlig framförallt för de yngre
generationerna”, skriver statsrådet i propositionen. Pensionsberedningen
framhåller i sitt betänkande att det inte längre är möjligt eller lämpligt att
göra åtskillnad mellan män och kvinnor inom den allmänna försäkringen.

Inte heller bör en generell åtskillnad göras mellan gifta och ogifta samboende
inom ATP-systemet, säger beredningen.

Huvuddragen i förslaget till ny efterlevandepensionering

Tyngdpunkten inom den framtida efterlevandepensioneringen skall ligga
på barnpensionerna, som föreslås förstärkas i olika avseenden. För vuxna

efterlevande inriktas samhällets stöd på att ge alla i yrkesaktiv ålder möjlig- Mot. 1987/88

het att ordna sin inkomst genom eget arbete. Änkor och änklingar som inte Sf40

fyllt 65 år skall få en omställningspension under en tid av ett år efter makens
bortgång eller för viss längre tid till sådana efterlevande som tar vård av
minderåriga barn. Rätt till särskild efterlevandepension skall tillkomma
efterlevande män och kvinnor som på grund av arbetsmarknadsskäl, nedsatt
hälsa eller liknande omständighet inte har möjlighet att ordna sin inkomst
genom arbete för viss begränsad tid eller tills vidare. Efterlevande
som uppnått den allmänna pensionsåldern skall tillförsäkras ekonomisk
trygghet genom ålderspension.

Rätten till förmånerna skall tillkomma inte enbart gifta utan även vissa
grupper av ogifta samboende. Efterlevande män och kvinnor får alltså i
princip generell rätt till omställningspension under en tid av ett år från
dödsfallet. Har den efterlevande barn som är under tolv år i sin vård, kan
omställningspensionen utgå fram till dess det yngsta barnet uppnår denna
ålder.

KdS kritik

ATP-systemet är en försäkring, ett avtal, vars förmåner inte ensidigt kan
lagstiftas bort av staten. Förändringar av systemet förutsätter att de som är
anslutna och har räknat med att vid ett eventuellt dödsfall kunna åtnjuta
förmånerna från försäkringen skall hållas skadeslösa. De i propositionen
föreslagna övergångsbestämmelserna uppfyller inte dessa krav.

1 likhet med vad en av pensionsberedningens sakkunniga framför i ett
särskilt yttrande anser KdS att det behovsresonemang som utredningen och
propositionen ibland kommer in på, inte hör hemma i diskussionen omkring
efterlevandeskyddet. Förmånerna från ATP-systemet relateras inte
till den försäkrades behov utan till antalet intjänade pensionspoäng.

De partier som genom pensionsberedningens förslag ställt upp bakom
förslaget har uppenbart önskat att skapa minsta möjliga uppmärksamhet
omkring den här frågan. Den skall inte tillåtas få något utrymme under
valrörelsen, där väljarna kan tänkas komma att ställa besvärande frågor.

Därför har remisstiden endast varit en månad och den offentliga debatten
ända fram till den sista veckan före motionstidens utgång varit i det närmaste
obefintlig. Den debatt som dock förekommit har med all önskvärd tydlighet
visat att expertberäkning står mot expertberäkning när det gäller förslagets
effekter. Bara det är i sig skäl till att avvisa förslaget.

Hela förslaget utgår från en önskebild av inkomstfördelningen mellan
män och kvinnor. Många efterlevande kvinnor kommer att få ett drastiskt
försämrat efterlevandeskydd i jämförelse med dagens. Det är förvånande
att samtliga övriga partier enats om detta förslag. För något år sedan reagerade
samtliga borgerliga partier kraftfullt, och det med all rätt, mot den s. k.
engångsskatten på pensionsförsäkringar. Nu accepterar häpnadsväckande
nog borgerligheten att änkorna ska få sina pensioner försämrade.

Verkligheten låter sig inte önskas bort. I propositionen anförs det att
”Den nuvarande efterlevandepensioneringen har sin grund i det familjemönster
och den arbetsfördelning mellan makar som var förhärskande då

regelsystemet utformades” och att ”Pensionsformen framstår idag som Mot. 1987/88

otidsenlig framförallt för de yngre generationerna”. Dessa citat visar att Sf40

pensionsberedningen och regeringen inte tagit hänsyn till den faktiska situationen.
I åldrarna 16 — 64 år är förvärvsfrekvensen bland kvinnor 80 %.

Av kvinnorna arbetar 45,9 % heltid och 34,1 % deltid. Av männen i samma
ålder är hela 85,9 % förvärvsarbetande, 80,8 % arbetar heltid medan 5,2 %
arbetar deltid. Det finns också skäl att erinra om att kvinnorna är verksamma
inom låglöneyrken i betydligt större omfattning än männen. Eftersom
lönen är grundande för pensionen följer denna situation med låga inkomster
kvinnorna även efter pensionsdagen. I vissa åldersgrupper saknar mer
än varannan kvinna ATP-poäng.

Det nya förslaget till efterlevandeskydd innebär att man i jämställdhetens
namn åstadkommer en försämring av situationen för en grupp kvinnor.

Det är vidare olyckligt att socialdemokraterna och riksdagens tre borgerliga
partier tar avstånd från den för vår demokrati så grundläggande synen
att familjen skall betraktas som en enhet. När en familj som ekonomisk
enhet upplöses genom dödsfall måste rimligen den efterlevande tillförsäkras
en ekonomisk situation som inte innebär en radikal försämring.

Varje familj äger enligt KdS synsätt den absoluta rätten att själv avgöra
hur arbetsfördelningen inom familjen skall göras. Myndigheter och politiker
har inte något med att göra hur familjen väljer att ordna det när det
gäller arbetstider.

I tidningen Från Riksdag & Departement redovisades i nr 9/88 några
exempel på effekter av förslaget. En kvinna som blir änka när hon är över 65
år och som haft en inkomst av deltidsarbete på 57 000 kr. medan hennes
avlidne man haft en inkomst på 115 000 kr., kommer med det föreliggande
förslaget att förlora över 30 000 kr. per år i jämförelse med om nuvarande
system får ligga fast.

Om vi tittar närmare på nämnda familj kan vi se att familjen vid en hyra
på 28 000 kr. per år lever på 1,46 ggr. existensminimum. Om mannen avlider
hamnar kvinnan efter omställningsperioden, om hon har oförändrad hyra,
på 1,15 ggr. existensminimum. Om hon flyttar till en billigare lägenhet (hyra
23 000 kr.) hamnar hon på 1,36 ggr. existensminimum.

Om regeringens förslag till försämringar av efterlevandeskyddet genomförs
skulle kvinnan vid en hyra på 28 000 kr. hamna på 1,05 ggr. basbeloppet.
Om hon flyttar till den billigare bostaden hamnar hon på 1,26 ggr.
basbeloppet.

Ett annat exempel visar att när mannen tjänat 122 500 kr. och kvinnan
98 000 kr. kommer kvinnan, om mannen avlider, att få 74 970 kr. Med
nuvarande lagstiftning får kvinnan 91 140 kr. — alltså en skillnad på 16 170
kr. per år. Det här exemplet framförs av ordförandena för SIF och PTK i en
debattartikel i Dagens Nyheter.

I propositionen förekommer det i resonemanget om efterlevandeskyddet
hänvisningar till KBT och andra behovsrelaterade förmåner trots att detta
inte äger någon relevans i detta sammanhang. Dels elimineras genom dessa
enbart en del av den redovisade effekten för de berörda individerna, dels

12

Mot. 1987/88
Sf40

— Efterlevandeskyddet skall vara könsneutralt, dvs. efterlevandeskydd
skall utges för både änkor och änklingar.

— Ingen som under vissa givna förutsättningar anslutit sig till ATP-systemet
skall tvingas få försäkringens villkor ändrade.

— Tyngdpunkten inom den framtida efterlevandepensioneringen skall ligga
på barnpensioneringen, som bör förstärkas. KdS kan instämma i ett
flertal av de av regeringen föreslagna riktlinjerna.

— Efterlevandeskyddet skall utformas med hänsyn till att familjen utgör
en ekonomisk enhet.

Hemställan

Mot bakgrund av ovanstående hemställs

att riksdagen avslår regeringens proposition (1987/88:171) avseende
Reformering av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner
m. m.

Stockholm den 29 april 1988

Alf Svensson (c)

verkar det långsökt att motivera en reform med att dess effekter elimineras
av motverkande effekter i andra system.

KdS förordar mot bakgrund av vad som ovan anförts att frågan om
efterlevandepensioner skall omarbetas i samband med att ATP-systemet
som helhet skall ses över. Att på det sätt som föreslås bryta ut den del i
systemet är oacceptabelt.

KdS anser att följande principer skall vara vägledande för ett nytt förslag
rörande efterlevandeskyddet:

13