med anledning av prop. 1987/88:171 om reformering av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner m. m.

Motion 1987/88:Sf38 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Sf38

av Lars Werner m.fl. (vpk)

med anledning av prop. 1987/88:171 om
reformering av den allmänna försäkringens
efterlevandeförmåner m. m.

Vänsterpartiet kommunisterna ansluter sig i huvudsak till regeringens förslag
om reformering av efterlevandeförmåner m. m. i proposition 1987/
88:171.

Enligt vpk:s mening är det principiellt riktigt att barnens ekonomiska
skydd vid föräldrars eventuella dödsfall sätts i första rummet vad gäller
fördelningen av samhällets stöd. Vi anser det också angeläget och riktigt att
både kvinnor och män garanteras en tryggad försörjning då make eller
maka avlider. Vi har inte heller några invändningar mot att dessa förbättringar
kommer att medföra att kvinnor förlorar möjligheten att erhålla
både full egenpension och del av mannens ATP när ändringen träder i kraft.

Kritiken mot nu liggande förslag har i huvudsak inriktad sig på följande:
Dagens änkor och äldre kvinnor skall bekosta efterlevandepensioner åt
männen. Gifta kvinnor som är födda under åren 1930—1944 hinner inte
skaffa sig tillräckligt höga ATP-poäng till 65 års ålder och kommer därmed
att förlora stora pensionsinkomster om de blir änkor, jämfört med nuvarande
system. Det framhålls också att principerna i det framlagda förslaget
bygger på att samhället skall vara jämställt för kvinnor och män, men eftersom
vi inte uppnått denna jämställdhet, så kommer även kvinnor under 45
år att drabbas av att de inte får rätt till nuvarande änkepension.

Vad gäller den första invändningen om dagens änkor och äldre kvinnor,
bygger den oron på en missuppfattning. Propositionen innebär att alla
kvinnor som redan är änkor och kvinnor över 60 år får pension enligt
nuvarande änkepensionsregler livet ut.

För den grupp kvinnor som är födda under åren 1930—1944, sker en
samordning med deras egen pension efter 65 års ålder, om de blir änkor,
vilket för vissa kvinnor betyder en inkomstminskning jämfört med dagens
system. De som förlorar är främst kvinnor med egen hög ATP och vars
make också har hög ATP. Övergångsreglerna för dessa kvinnor garanterar
att kvinnan alltid får behålla häften av makarnas gemensamma ekonomiska
standard, och de kvinnor som saknar egen ATP får som tidigare 40 % av
mannens ATP-pension. Enligt vpk:s uppfattning är föreslagna övergångsregler
avvägda så att de främst tryggar försörjningen för de kvinnor som har
störst behov.

De invändningar som riktas mot förslagets konsekvenser för kvinnor
under 45 år kan inte helt avvisas. Visserligen har antalet förvärvsarbetande
kvinnor successivt ökat sedan 70-alet och ligger nu över 85 %, vilket medför

att flertalet kvinnor kommer att ingå i ATP-systemet. Men kvinnor arbetar Mot. 1987/88

fortfarande deltid i stor utsträckning och tjänar generellt avsevärt mindre Sf38

än män, vilket medför att kvinnor för lång tid framöver kommer att få
sämre pensioner än män. Detta är ett allvarligt problem eftersom det påverkar
alla kvinnors pensioner.

Kvinnors ställning på arbetsmarknaden måste förändras radikalt, men
detta är en långsiktig process, som kräver samhällsförändringar. Det är
därför nödvändigt att göra förändringar inom det nuvarande ATP-systemet
så att pensionsvillkoren för lågavlönade förbättras. Vpk har vid upprepade
tillfällen lagt förslag om att beräkningen av pensionspoäng bör förändras så
att inget basbelopp dras av från årsinkomsten före poängberäkningen. Den
förändringen har stor betydelse för lågavlönade, men inte för dem som har
inkomster över full pensionspoäng. Höjningar av grundpensionen,
pensionstillskott och det kommunala bostadstillägget, som vpk föreslagit,
har också en utjämnande effekt mellan pensionärer som har låg och hög
pension. Vpk menar att dessa förändringar är i kvinnornas intresse, medan
särlösningar såsom dagens änkepension kan få en konserverande effekt på
de ojämlika förhållanden som finns i dag.

På en punkt i propositionens förslag anser vpk att det finns skäl till förtydligande.
Det gäller villkoren för rätt till särskild efterlevandepension.

Enligt propositionen skall den rätten finnas, om den efterlevandes möjligheter
att erhålla lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften på grund av
bl. a. arbetsmarknadsmässiga skäl. Bedömningen bör enligt propositionen
göras under hänsynstagande till den efterlevandes möjligheter att bereda
sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans eller hennes krafter
och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom eller henne. Vidare
anges att den efterlevandes utbildning och tidigare verksamhet samt ålder,
bosättningsförhållanden och andra därmed jämförliga omständigheter bör
beaktas. Vpk förutsätter att propositionens skrivning om bedömningsgrunder
innebär en generös syn, dvs. till den efterlevandes förmån. Vi anser
dock att det behövs en mer klargörande skrivning om rätten att bo kvar på
hemorten.

Vpk anser att riksdagen bör slå fast att den efterlevande, oavsett ålder,
inte mot sin önskan skall tvingas flytta från boendeorten för att få sin försörjning
genom arbete. Villkoret att anta erbjudet arbete, för rätt till särskild
efterlevandepension, bör endast gälla under förutsättning att den efterlevande
kan bo kvar i hemmet. Om inte hänsyn tas till de olika förutsättningar
som råder för kvinnors möjlighet att få arbete, kommer kvinnor i glesbygdsområden
att drabbas på ett helt annat sätt än övriga.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kravet
på att anta erbjudande om arbete för rätt till särskild efterlevandepension
inte skall medföra att efterlevande tvingas flytta från boendeorten.

4

Stockholm den 28 april 1988 Mot. 1987/88

SD8

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk)

5