med anledning av prop. 1987/88:165 om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Motion 1987/88:Jo60 av Börje Hörnlund och Jan Hyttring (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Jo60

av Börje Hörnlund och Jan Hyttring (c)

med anledning av prop. 1987/88:165 om reglering
av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Inledning

I proposition 1987/88:165 om prisreglering på jordbruksprodukter understryker
föredraganden bl. a. vikten av att jordbruksproduktionen i norra
Sverige med hänsyn till dess regionalpolitiska betydelse måste få ett särskilt
prisstöd. Stödet är en kompensation till jordbruket i norra Sverige för att
dess produktionskostnader är högre än motsvarande kostnader i mellersta
Sverige.

Prisregleringen av jordbruksprodukter måste emellertid sättas in i sitt
regionalpolitiska sammanhang. Det framgår bl. a. av de frågor som Statens
Jordbruksnämnd tar upp i sin skrivelse till regeringen med förslag till jordbruksregleringen,
vilken redovisas som bilaga till propositionen.

Utvecklingen av näringslivet på landsbygden och i de mindre tätorterna i
norra Sverige är också mycket oroande. Om inte den negativa utvecklingen
bryts inom en snar framtid kommer stora delar av den norrländska landsbygden
att bli en ödebygd. Utvecklingsinsatser för landsbygdsnäringarna i
norra Sverige måste därför innefatta prisstödet och andra ekonomiska stödformer
för jordbruksproduktionen i norra Sverige.

Utveckla förutsättningarna för landsbygdsnäringarna i
norra Sverige

Det är mot denna bakgrund mycket angeläget att de samlade regionalpolitiska
insatserna i norra Sverige utformas så att de enskilda företagarna och
de som avser att bli företagare ser insatserna som stimulans och stöd för
utveckling och initiativkraft. En förutsättning för att en näring, en bygd, en
landsdel skall få en positiv utveckling och ta vara på såväl materiella som
personella produktionsresurser är att det finns en framtidstro. För detta
fordras att regler, planeringsvillkor m. m. läggs fast som ger förutsättningar
för en långsiktig planering.

Trots att de naturliga förutsättningarna för jordbruket är sämre i norra
Sverige än i stora delar av landet i övrigt, har utvecklingen inom jordbruket
i denna del av landet en mycket stor betydelse för övrigt näringsliv, samhällsservice,
sysselsättning, infrastruktur, livsmedelsberedskap m. m. I des

sa avseenden är jordbrukets betydelse långt större än vad som motsvaras av
dess produktionsvolym.

1 glesbygderna är mellan 40 och 50 % av de förvärvsarbetande beroende
av lantbruket. Se nedanstående uppgifter från Lantbrukets Utredningsinstitut.

Förvärvsarbetande (1 tim/vecka) i lantbruket andel i proc. Glesbygden och

hela län 1980
Län	Glesbygder %	Hela k
Värmland	46,2	7,7
Kopparberg	38,8	6,6
Gävleborg	45,8	6,4
Västernorrland	40,7	6,0
Jämtland	42,7	11,1
Västerbotten	40,3	8,1
Norrbotten	38,2	5,7

I vissa kommuners glesbygd var över 60 % förvärvsarbetande i lantbruket.

I riksdagens beslut om livsmedelspolitiken 1985 formulerades en särskild
målsättning för jordbruket i norra Sverige. Utifrån Norrlandskommitténs
och LMKs förslag beslöts att produktionen i norra Sverige bör bibehållas i
nuvarande omfattning, dvs. 1984 års produktionsvolym. Det underströks
att det är viktigt att produktionen bibehålls och att jordbrukarna ges förutsättningar
för detta.

Jordbrukets stora betydelse för befolkningen, sysselsättning, service, miljö,
försörjningsberedskap m. m. har under en längre period anförts som
skäl för en bibehållen produktion i norra Sverige och för de stödinsatser
detta fordrar. Mot denna bakgrund har riksdagen såväl 1984 som 1985
poängterat att stödet till jordbruket i norra Sverige är ett regionalpolitisk!
stöd.

Glesbygdsdelegationen framhöll i rapporten ”Glesbygden, resurs och
möjligheter”, DS I 1984:20, att jordbruket har en avgörande betydelse för
glesbygden och dess utveckling. Vidare underströks kombinationsföretagens
betydelse och behovet av att förbättra möjligheterna att bygga upp
sådana företag.

När frågan om uppräkning av prisstödet behandlades i riksdagen våren
1986 anfördes att ytterligare överväganden bör göras i fråga om Norrlandsjordbrukets
förutsättningar på längre sikt. Det beslöts att ett åtgärdsprogram
skulle utarbetas vari en helhetssyn skulle anläggas på Norrlandsfrågorna.
Det anfördes också att man skulle beakta att det utanför stödområdena
finns glesbygdsområden med liknande problem.

Möjligheterna att samordna jordbruks-, och regional-, och arbetsmarknadspolitiska
insatser skulle uppmärksammas. Det anfördes särskilt att
hänsyn skulle tas till hela livsmedelssektorns betydelse från beredskapssynpunkt
och som underlag för sysselsättning m. m. Vidare anfördes att kombinationssysselsättning
med jordbruk och/eller skogsbruk som bas skulle

Mot. 1987/88
Jo60

6

övervägas och att frågor om produktionsinriktning och alternativa produk- Mot. 1987/88

ter skulle prövas mot bakgrund av bl. a. de klimatologiska betingelserna. J06O

Våren 1987 presenterade regeringen ett förslag till ett treårigt åtgärdsprogram.
Riksdagen anslog 100 milj. kr. för åtgärdsprogrammet. I år har ytterligare
80 milj. kr. tillförts.

1 sammanhanget bör noteras att det regionala rationaliseringsstödet har
skurits ned kraftigt under de senaste åren.

Det kan konstateras att det hittills beslutade åtgärdsprogrammet dels
saknar den långsiktighet som fordras för att ge långsiktiga planeringsförutsättningar
dels saknar den helhetssyn på Norrlandsfrågorna som efterlystes
av jordbruksutskottet. Ytterligare åtgärder fordras för att vända den negativa
utvecklingen och den pessimism som breder ut sig inom området.

Mot bakgrund av de areella näringarnas betydelse i området måste utvecklingsinsatserna
i första hand syfta till att stärka förutsättningarna för de
traditionella familjelantbruken och de verksamheter som kan komplettera
dessa eller i övrigt har anknytning till de areella näringarna.

De areella näringarna kännetecknas bl. a. av en stor andel långvariga och
icke flyttbara produktionsresurser. En stor del av dessa utgörs av investering
i mark och byggnader. En bibehållen produktion i enlighet med riksdagens
produktionsmål för norra Sverige gör det nödvändigt att produktionsresurserna
ersätts i takt med förslitning och teknisk utveckling.

För att erforderliga investeringar skall komma till stånd fordras bl. a.
utbildning, rådgivning, lämpliga stödformer, utvecklingsarbete vad gäller
byggnads- och produktionsteknik. Mot bakgrund av investeringarnas långsiktighet
fordras även långsiktighet i produktionsvillkor och planeringsförutsättningarna
i övrigt. Samhället har huvudansvaret för dessa frågor och
bör i praktisk handling leva upp till detta ansvar.

Jordbruket har med dagens villkor begränsade utvecklingsmöjligheter
inom de traditionella produktionsgrenarna. Därför är utvecklingen av jordbruksföretagen
och jordbrukarfamiljernas ekonomiska och sociala villkor
starkt beroende av att det ges förutsättningar för en lönsamhet i denna
produktion. Vidare är det av betydelse, i vilken utsträckning jordbruksföretagen
kan kompletteras med andra sysselsättningar och hur annat näringsliv
i bygden utvecklas. Lönsamhet i jordbruket och ett uppfyllt produktionsmål
är en grundförutsättning för att man skall få avsedda effekter av satsningar
på kompletterande verksamheter.

Det är också väsentligt i vilken utsträckning de servicenäringar som jordbruket
är beroende av utvecklas och i vilken mån det finns en arbetsmarknad
utanför jordbruket så att hela familjen har förutsättningar att få sysselsättning
i bygden. Hur dessa omvärldsfaktorer utvecklas påverkar i hög
grad i vilken utsträckning man kan ta till vara de produktionsresurser och
de sysselsättningsmöjligheter som finns vid de enskilda lantbruksföretagen.

Blir den service eller den försörjning med produktionsmedel som jordbruket
är beroende av alltför bristfällig eller kostsam inverkar detta direkt på
företagen. Kan inte lantbrukarfamiljerna få tillräcklig kompletterande sysselsättning
utanför jordbruket, när detta behövs, måste de ofta upphöra
med jordbruket och flytta dit där försörjningsmöjligheter utanför lantbru

7

ket är särskilt stora under perioden runt generationsskifte då både den Mot. 1987/88

avgående och tillträdande generationen behöver sysselsättning på orten. J06O

Prisregleringssystemet måste ses som en del av de totala insatserna för att
stödja landsbygdsnäringarna och måste kombineras med andra utvecklingsinsatser.
Vi vill här ta upp vissa åtgärder som är nödvändiga för en
positiv utveckling av jordbruket i norra Sverige utöver vad behandlas i
centerpartiets kommittémotion ang. prisstöd m. m. i anledning av proposition
1987/88:165.

Prisstödet

Det nuvarande prisstödet bör årligen justeras med hänsyn till kostnadsutvecklingen.
I övrigt bör stödnivåer och andra justeringsbehov ses över vart
tredje år. Vissa smärre justeringar bör dock nu göras i de nuvarande reglerna.

Stödet till smågrisproduktionen utgår i form av ett årligt bidrag per modersugga.
Bidrag utgår för högst 60 suggor per företag. Den övre gränsen
har varit oförändrad sedan stödet infördes. För övriga animalier med undantag
av mjölkgetter finns ingen motsvarande begränsning av stödet per
företag.

Arbetsbehovet i en smågrisbesättning med 60 suggor kan med hjälp av
s. k. typologidata beräknas till 1 850 tim per år eller ett normalt årsverk.

Arbetsbehovet för 60 suggor är ungefär lika stort som för 23 kor.

I de fall båda makarna i brukarfamiljen är heltidsverksamma i jordbruket
krävs ofta större besättningar för att de skall få ett tillräckligt sysselsättnings-
och inkomstunderlag.

Under de senaste åren har det uppstått en akut brist på smågrisar i norra
Sverige. Detta har lett till att många slaktsvinsproducenter som byggt upp
sina företag med hjälp av statligt stöd tvingats att tidvis stå med tomma
stallar eller att ha betydande underbeläggning. 1 samband med beslutet om
åtgärdspaketet för norra Sverige uttalade riksdagen att man skall prioritera
åtgärder som ger ökad sysselsättning. Från denna utgångspunkt borde det
vara naturligt att ge smågrisproduktionen sådana villkor att man lokalt
inom området kan tillgodose behovet av smågrisar.

En självförsörjning av smågrisar inom området har även andra fördelar.

Från djurskydds- och hälsosynpunkt är det en fördel om de långa transporterna
av smågrisar från Syd- och Mellansverige kan undvikas. Det kan
vidare noteras att flera av de befintliga smågrisproducenterna i området
skulle kunna förbättra hälsoläget i den befintliga produktionen om anläggningarna
kunde kompletteras med ett svinsuggestall.

Mot bakgrund av ovanstående föreslås att reglerna för Norrlandsstödet
för smågrisproduktionen ändras så att stöd kan utgå för fler än 60 suggor.

Utgångspunkten bör vara att stöd skall utgå för besättningsstorlekar med
ett arbetsbehov på två årsverkan — cirka 120 suggor. I anslutning till denna
ändring finns det skäl att även överväga begränsningsreglerna för stödet till
getproduktionen. Detta bör ges regeringen till känna.

Stöd till potatisodlingen utgår i samtliga norrlandslän men däremot inte i
Värmland och Kopparberg. T. o. m. 1985 utgick ett högre stöd i Norrbotten

än i övriga län. I samband med översynen av prisstödet 1986 gjordes av Mot. 1987/88

bl. a. tidsskäl ingen analys av områdesindelningen för stödet ill potatisod- J06O

lingen. Det gjordes dock den ändringen att fr. o. m. 1 juli 1986 tillämpas den
högre stödnivån även i Västerbottens inland.

Förutsättningarna för potatisodling i stora delar av Värmland och Kopparbergs
län är inte bättre än i de områden som erhåller stöd till potatisodlingen.
1 sammanhanget bör erinras om att de högre produktionskostnaderna
i norra Sverige som ligger till grund för prisstödet för mjölk och kött till
största delen beror på förutsättningarna för växtodlingen.

Potatisodlingen är en arbetsintensiv gröda. Den har därför stor betydelse
för sysselsättningen vid berörda företag. Odlingen minskar i såväl Värmlands
som Kopparbergs län och det finns inte några alternativa grödor som
kan kompensera detta bortfall. Bl. a. av dessa skäl är det angeläget att utvidga
stödområdet för potatis.

En analys över möjligheterna att samordna stödområdena för potatis
med områdesindelningen för övriga produkter bör göras i samband med
den kommande treårsöversynen, dvs. inför 1 juli 1989. Det är dock angeläget
att i avvaktan härpå redan från 1 juli 1988 låta de delar av Värmland och
Kopparbergs län som tillhör stödområdena 1, 2 och 3 för mjölk ingå i
stödområde 2 för potatis. Detta bör ges regeringen till känna.

Awattning

Huvuddelen av kostnadsskillnaderna mellan mellersta och norra Sverige
härör från växtodlingen och beror till största delen på att avkastningen är
lägre i norr. Insatser som förbättrar avkastningen i växtodlingen är därför
särskilt angelägna. Förbättring av markförhållandena och växtmaterialet
är de främsta åtgärderna för att långsiktigt begränsa kostnadsskillnaderna
mellan mellersta och norra Sverige.

Förslag om förbättrat stöd vid investeringar i markanläggningar har aktualiserats
vid flera tillfällen tidigare. 1980 föreslog lantbruksstyrelsen att
bidrag till huvudavlopp skull utgå med 75 % och bidrag till täckdikning
med 40% av kostnaden.

En hög stimulans till markavvattning är motiverad med hänsyn till dels
de långsiktiga kostnadseffekterna, dels den komplicerade ägarstrukturen
med stor andel arrenderad mark, dels den nuvarande låga lönsamheten i
jordbruket, dels jordbrukarnas höga skuldsättning. Bidrog till huvudavlopp
bör därför utgå med 75 % och bidrag till täckdikning och andra markanläggningar
med 50 % av kostnaden. Enhetliga regler bör gälla i hela området.
Detta bör ges regeringen till känna.

Stöd till särskilt skuldtyngda jordbruksföretag

Prisstödet till jordbruket i norra Sverige baseras på beräkningar över skillnaderna
i produktionskostnader mellan norra och mellersta Sverige. I dessa
beräkningar beaktas inte skillnader i kapitalbehov och skuldsättning.

Skuldsättningen i det norrländska jordbruket är högre än i övriga delar
av landet. Detta torde till största delen vara en följd av den politik för

företagsuppbyggnad sorn bedrivits från samhällets sida och låg lönsamhet Mot. 1987/88
till följd av otillräckliga prisstöd. J06O

Någon kompensation för de merkostnader som den högre skuldsättningen
medför ges inte genom det nuvarande prisstödet.

Av propositionen framgår att jordbruksnämnden föreslagit att vissa högt
skuldsatta jordbrukare skulle få gynnsammare villkor för återbetalning av
ränte- och etableringsstöd.

En förbättring av den generella lönsamheten är enligt vår mening den
väsentligaste åtgärden för att motverka att fler lantbrukare hamnar i ekonomiska
svårigheter.

Dessutom behövs åtgärder som anpassar kapitalkostnaderna vid företag
med hög skuldsättning till en nivå som stör i rimliga förhållande till deras
lönsamhet. Detta bör ges regeringen till känna.

Generationsskifte och nyetablering

En förutsättning för långsiktigt bestående produktion är att en tillräcklig
nyrekrytering sker till jordbruket. Under en längre tid har åldersfördelningen
inom jordbruket varit sned med en markant överrepresentation för äldre
brukare. Denna situation har under de senaste åren allvarligt förvärrats
genom att nyrekryteringen och generationsskiften har minskat mycket kraftigt.
Läget är så allvarligt att inte ens alla de företag som under den senaste
årtiondena byggts upp med särskilt rationaliseringsstöd får någon ny brukare
att ta över även sådana fastigheter med förhållandevis bra produktionsresurser
till ett pris som motsvarar återstående skuld på investeringarna.

I många bygder kommer det inte att finnas kvar något aktivt jordbruk när
nuvarande brukare faller för åldersstrecket. Stimulans till generationsskifte
kan betecknas som en ödesfråga för stora delar av stödområdet. Det är
därför mycket angeläget med åtgärder för att underlätta generationsskiften
och nyrekrytering.

Jordbruket är i dag mycket kapitalintensivt. Investeringarna i mark och
byggnader är mycket långsiktiga. Dessutom är behovet av driftskapital stort
jämfört med småföretag inom andra näringar. Djurens tillväxthastighet och
en årlig begränsad växtodlingssäsong avgör i hög grad riskkapitalets omsättningshastighet.
Kapitalförsörjningen är en nyckelfråga i samband med
generationsskiften. Stort kapitalbehov och låg lönsamhet i jordbruket är
ofta ett effektift hinder för att genomföra generationsväxlingar vid lämplig
tid och lämplig omfattning. Otillräckligt med eget kapital vid nuvarande
finansieringsvillkor leder till att nyetablerade jordbrukare ställs i en mycket
besvärlig ekonomisk situation som i sin tur ofta leder till sociala och andra
problem.

Nuvarande skatteregler och pensionsvillkor för såväl ålderspensionärer
som för dem som av t. ex. hälsoskäl vill trappa ned arbetsinsatsen något
tidigare försvårar möjligheterna att genomföra generationsskifte vid för
den nya brukaren lämplig tidpunkt. Dessa regler torde ha stor betydelse
både för överlåtelser inom familjen och för utbudet av fastigheter på öppna
marknaden.

Den nya jordförvärvslagen har också medfört ytterligare svårigheter för Mot. 1987/88
dem som vilie etablera sig som jordbrukare och skaffa sig ett tillräckligt J06O
försörjningsunderlag.

Den presumtiva jordbrukarfamiljens beslut om att etablera sig som jordbrukare
påverkas förutom av de ekonomiska villkoren även av arbetsförhållandena
och de sociala villkoren i vörigt. Möjligheter till ledighet, social
service, trygghet inför sjukdom och olycksfall, är faktorer som är av avgörande
betydelse för unga familjers beslut om verksamhet och bosättning på
landsbygden.

I utvecklinginsatserna för jordbruket i norra Sverige bör således ingå
åtgärder som underlättar generationskifte och nyetablering. Dessa insatser
bör bl. a. inriktas på att

— underlätta kapitalförsörjningen för nystartade

— öka lönsamheten i produktionen

— prioritera boende och brukande av jordbruk framför passivt ägande

— förbättra skatte- och pensionsvillkoren för den som av ålders- eller hälsoskäl
överlåter fastigheten till nya brukare.

Detta bör ges regeringen till känna.

Utvecklingsprojekt

För att bibehålla lantbruket krävs en kompletterande projektverksamhet
för att omsätta t. ex. nya forskningsrön eller tekniska innovationer och nya
produktionsformer i praktisk drift.

Det är naturligt att många av de satsningar som fordras för att komplettera
lantbruket med nya verksamheter är riskfyllda. Finansiering av sådana
satsningar är därför förenade med särskilda problem. Det finns inget av
invända mot de förslag som redovisas i departementspromemorian. Investeringar
i verksamheter med stort risktagande bör underlättas ytterligare
genom att särskilda finansieringsmöjligheter i form av t. ex. utvecklingslån
införs. Dessa bör ha karaktären av villkorslån och vara ränte- och amorteringsfria.
Därtill krävs projektmedel för att lösa marknadsföringsfrågor och
organisation för att tillvarata nya produktionsgrenar. Detta bör ges regeringen
till känna.

Forskning och försöksverksamhet

Om inte det norrländska jordbruket utvecklas i samma takt som jordbruket
i övrigta delar av landet kommer skillnaderna i produktionskostnader mellan
norra och övriga delar av Sverige att öka kraftigare än annars. Det är
därför särskilt angeläget att åtgärder vidtas för att långsiktigt reducera kostnadsskillnaderna.
Detta torde vara den åtgärd som långsiktigt har störst
betydelse för det norrländska jordbrukets konkurrenskraft. Därför fordras
det ytterligare insatser för forskning och utvecklingsarbete rörande det
norrländska jordbruket.

Avkastningsmässigt är mjölkproduktionen i Norrland jämförbar med
övriga landet. Inom växtodlingen har däremot produktionen inte förbätt

rats i samma takt i norr. Detf inns även en lång rad andra områden där en Mot. 1987/88

liten förbättring snabbt kan ge god ekonomisk utdelning. För att det skall J06O

vara möjligt att utveckla det norrländska jordbruket med binäringar i minst
samma takt som i övriga delar av landet, fordras att tillräckliga och långsiktiga
resurser ställs till förfogande för forskning, utveckling och försöksverksamhet.
Tillgängliga medel inom dessa områden är för närvarande otillräckliga.

Det bör betonas att finansieringen måste vara mycket långsiktig och utformas
så att möjligheter ges till kompletterande stöd från regionala och
lokala organ, stiftelser m. m.

Det torde inte vara möjligt att rekrytera och behålla kvalificerad personal
för forskning och utvecklingsarbete om inte en större långsiktighet än för
närvarande kan ställas i utsikt. Ett minimikrav bör vara att ett medel anslås
för ett femårsprogram vars fortsättning övervägs efter ca tre år.

Medlen bör bl, a. användas för en upprustning av resurserna vid Röbäcksdalen,
som bör ombildas till en självständig institution inom SLU så
att den blir en aktiv, kreativ motor för utvecklingen av det norrländska
jordbruket.

I ett första skede är det särskilt angeläget med en ordentlig upprustning
av resurserna för växtförädling. Härvid bör man även söka etablera närmare
samarbete med motsvarande institutioner i Norge och Finland. Detta bör
ges regeringen till känna.

Rådgivning och fortbildning

Nästan samtliga lantbruk i norra Sverige bedriver både jord- och skogsbruk.
Någon företags- och produktionsrådgivning i egentlig mening finns
idag inte för skogsbruket. Det är därför angeläget att den nuvarande rådgivningen
kompletteras i dessa avseenden.

För att lägga en grund för en bättre helhetssyn på de areella näringarna
bör skogsvårdsstyrelsernas och lantbruksnämndernas verksamheter samordnas.

Rådgivningen är av stor betydelse för att föra ut nya erfarenheter till de
enskilda producenterna. I detta sammanhang bör en utvidgad lokalrådgivning
och möjligheterna att decentralisera rådgivningen till lokalkontor särskilt
uppmärksammas.

För att kontinuerligt samla, sammanställa och föra ut ny kunskap om de
särskilda frågor som berör kombinerade företag bör en särskild tjänst som
statskonsulent för kombinerade företag inrättas vid Röbäcksdalen.

Det är angeläget att de som arbetar med utbildning och rådgivning i
norra Sverige har en adekvat utbildning i de frågor som är av speciell karaktär
för området. En särskild fortbildning bör därför ordnas i Norrlandsjordbruk
för lantmästare och agronomer m. fl. som skall verka som lärare,
rådgivare eller som skall ha andra uppgifter med anknytning till det norrländska
jordbruket. Denna utbildning bör lämpligen knytas till Röbäcksdalen.

Behovet att i ökad utsträckning bygga upp och vidareutveckla kombinerade
företag i glesbygderna bör uppmärksammas i utbildningen. Lant- 1

bruksutbildningen bör kompletteras så att den ger nödvändiga baskunskaper
för brukare av kombinerade företag.

Lantbruksskolornas medverkan i den löpande fortbildningen bör utvecklas
så att deras fysiska resurser kan utnyttjas effektivt för att främja
utvecklingen av lantbruket och dess kompletterande binäringar. Det är därför
av största vikt att skolorna tillförs särskilda ekonomiska och personella
resurser för detta ändamål.

Om lantbruksskolorna ges ökade möjligheter att förmedla kunskap om
”nya produkter” såväl i grundutbildningen som i fortbildningen kan dessa
skolor utvecklas till lokala ”utvecklingscentra” för landsbbygden. Detta
bör ges regeringen till känna.

Arbetssmarknadspolitiska insatser

Det finns en rad förhållanden som antingen försvårar eller omöjliggör för
lantbrukare att delta i arbetsmarknadsutbildning på samma villkor som
övriga yrkesutövare.

Det är härvid angeläget att en noggrann kartläggning görs av de svårigheter
och hinder som föreligger. De arbetsmarknadspolitiska insatserna bör
därefter anpassas så att lantbrukarnas verkliga behov av sådana insatser
tillgodoses.

För närvarande kan inte medel som anslagits för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder överföras till stöd för satsningar på kompletterande verksamheter
vid lantbruksföretag. Detta bör bli möjligt i de fall behovet av arbetsmarknadspolitiska
insatser minskar genom den nya kompletterande verksamheten.

Vid prövning av stöd till lantbrukarfamiljer är det angeläget att det anläggs
en helhetssyn där hänsyn tas till bl. a. företagarfamiljens behov av
kompletterande inkomster och sysselsättning, stödets betydelse för den aktuella
kompletterande verksamheten, stödets betydelse för andra verksamheter
i området samt behovet av andra stöd t. ex. arbetsmarkandspolitiska
insatser i de fall den aktuella åtgärden inte kommer till stånd. Bedömningar
bör härvid göras av både kortsiktiga och långsiktiga effekter.

Det bör understrykas att en förutsättning för att de som satsar på att
förstärka sina lantbruk med kompletterande verksamhet skall lyckas är att
de har tillräckliga kunskaper om den nya produktionen och hur produkterna
skall marknadsföras. Förstärkning av dessa kunskaper bör så långt som
möjligt ges inom arbetsmarknadsutbildningens ram. Utbildningen bör så
långt möjligt anpassas individuellt utifrån den nya verksamhetens och brukarens
behov. Härvid bör deltids- och korrespondensstudier inte utgöra
något hinder för stöd. Det är vidare angeläget att arbetsmarknadsmyndigheterna
bygger upp speciell kompetens för att handlägga sådana ärenden
och för att föra ut information om denna typ av utbildning.

En stor del av lantbrukarna kommer inte att ha möjlighet att delta i
utbildningen i anslutning till start av nya företag, generationsskifte eller
inför start av nya kompletterande verksamhetsgrenar om inte genomförandet
av utbildningen tar hänsyn till lantbrukarnas speciella situation. Resurser
bör därför anvisas för att bygga upp en för dessa ändamål anpassad 13

Mot. 1987/88
J06O

utbildning. Detta kan förslagsvis ske genom ett samarbete mellan statens Mot. 1987/88

skola för vuxna, den föreslagna statskonsulenten i kombinerat lantbruk, J06O

arbetsmarknadsmyndigheterna, utvecklingsfonderna och lantbruksskolorna.

De medel som fordras förstarta-eget-bidraget bör i fortsättningen finansieras
med medel som är avsedda för arbetsmarknadsinsatser och inte tas av
den medelsram som anslagits för åtgärdspaketet. Detta bör ges regeringen
till känna.

Förstärkning av jordbruken med mera skogsmark

Lantbrukarnas möjligheter att utveckla sina företag i glesbygden är i stor
utsträckning beroende av i vilken mån företagen kan kompletteras med
skogsmark. Det kombinerade företaget jord/skog har visat sig ha bättre
möjligheter att minimera riskerna och utjämna inkomsterna mellan åren.

Detta är viktigt för möjligheten att bygga upp och konsolidera företagen.

Förstärkning av jordbruksföretag med skog bör därför få framträdande
plats i strukturrationaliseringen.

I arbetet med att förstärka företagsstrukturen bör även ingå uppbyggnad
av renodlade skogsföretag. Sådana företag kan i många fall lämpligen kombineras
med andra verksamheter på orten.

Lantbruksnämnderna bör aktivt medverka till att jordbruksföretag förstärks
med skogsmark. Eftersom det är angeläget att bibehålla så många
ekonomiska bärkraftiga kombinationsföretag som möjligt i glesbyderna
bör särskilda insatser göras för att överföra mark från kyrka, stat, bolag och
kommuner till enskilda jordbrukare som är i behov av kompletteringsmark.

Det är också angeläget med åtgärder som motverkar att enskilt ägd skogsmark
överförs till andra ägarkategorier.

I vissa områden skulle en förbättrad fastighetsstruktur avsevärt förbättra
förutsättningarna för det enskilda skogsbruket. Angelägna markbyten kan i
vissa fall inte genomföras på grund av nu gällande regler. Samhället bör
underlätta markbyten i syfte att förbättra förutsättningarna för det enskilda
skogsbruket. I första hand bör man kraftigt reducera kostnaderna för fastighetsbildning
och göra ändringar i de skatteregler som är aktuella i sammanhanget.
Men även andra åtgärder som stimulerar storskogsbruket att medverka
i markbyten bör prövas Detta bör ges regeringen till känna.

Skatteregler

1 regeringens förslag till åtgärdspaketet angavs ett förslag om omedelbar
avskrivning för vissa investeringar som finansieras genom omfördelning av
tillgångar inom fastigheten övervägs av 1980 års företagsskattekommitté.

Det bör understrykas att detta förslag kan ha avsevärd betydelse för att
stimulera investeringar i produktionsbyggnader och markanläggningar vilket
är en förutsättning för en långsiktigt bestående produktion. Det bör
också framhållas att det skisserade förslaget medverkar till att resurser i
större utsträckning kan bibehållas i fastigheten även efter generationsskifte.

Åtgärderna kommer dessutom att stimulera skogsavverkning och andra

14

verksamheter i området såsom byggnadsföretag, installatörer, serviceföre- Mot. 1987/88

tag m. m. som är beroende av arbete i samband med investering. Företags- J06O

skattekommittén bör därför ges i uppdrag att behandla denna fråga med
förtur.

Det är av stor betydelse att centerpartiets förslag om personliga investeringskonton
införs med möjlighet till ett skattefritt sparande bl. a. avsett för
att utnyttjas vid etablering av företag. Då de sparade medlen avsätts på ett
särskilt konto som kan disponeras vid företagsetableringen stöds företagsamhet.
Från samhällets synpunkt bör det vara av stort värde att enskilda
har tillgång till ett visst eget kapital vid start av lantbruk eller annat småföretag.
Detta bör ges regeringen till känna.

Prioritering av lokal produktion

En geografiskt spridd livsmedelsindustri är av väsentlig betydelse för försörjningsförmågan
i en krissituation, för sysselsättningen, för möjligheterna
att ta tillvara produkter med specialla kvalitetsegenskaper och för möjligheterna
att få avsättning för råvaror till sådan produktion.

Samhällets uppköp — kommuner, landsting och stat — är av stor betydelse
för utvecklingen av livsmedelsindustrins struktur. Genom att prioritera
lokala produkter motverkas ytterligare utglesning av förädlingsindustrin.
Det är naturligt att stora livsmedelsföretag i andra delar av landet kan
erbjuda ”marginalkvantiteter” till lägre priser än den lokala industrin.

Om man från samhällets sida inte är beredd att prioritera lokalt producerade
produkter medverkar man aktivt till en ytterligare utglesning av industrin.
De negativa effekterna av detta torde vida överstiga de eventuella
kostnader som är förenade med en sådan prioritering. Reglerna för offentlig
upphandling bör därför snarast ändras så att lokal produktion kan prioriteras.
Den lokala produktionen bör regelmässigt prioriteras, om det utifrån
en helhetsbedömning är positivt från regionalpolitiska utgångspunkter.

Samma regler för prioritering av lokal produktion bör kunna gälla även
andra produkter som är av betydelse för sysselsättningen inom området
och/eller för beredskapen. Detta bör ges regeringen till känna.

Kompletterande transportstöd

De höga transportkostnaderna i norra Sverige begränsar förutsättningarna
för många verksamheter främst i inlandet. Därför bör transportstöd utgå till
företag som levererar förnödenheter eller service till lantbruk och kombinationsföretag
i Norrlands inland.

Transportstöd bör även utgå till förädlingsföretag för de merkostnader
de har för att samla in de produkter som produceras vid jordbruk och
kombinationsföretag i Norrlands inland. Härigenom stärks den lokala förädlingsindustrin
i förhållande till företag i andra delar av landet. Detta bör
ges regeringen till känna.

15

Likabehandling vid reducering av avgifter

I vissa delar av norra Sverige tillämpas en nedsättning av arbetsgivar- och
egenavgifter för en stor del av näringslivet, dock inte för lantbruket. Vidtas
sådana eller liknande åtgärder för att stärka näringslivets konkurrenskraft i
norra Sverige är det angeläget att all verksamhet behandlas lika. Därför bör
även lantbruket med binäringar få samma förmåner som andra näringsgrenar.
Detta bör ges regeringen till känna.

Sammanfattning

Enligt vår mening bör således riksdagen med anledning av proposition
1987/88:165 om reglering av priserna på jordbruksprodukter som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om prisregleringssystemet
som en del av det regionalpolitiska stödet för jordbruket och
behovet av utveckling för landsbygdsnäringarna i norra Sverige med beaktande
av vad som i motionen anförs om

— prisstödet för smågris- och getproduktion och potatisodling

— investeringar för markavvattning

— stöd till särskilt skuldtyngda jordbruksföretag och åtgärder för att underlätta
generationsskiften och nyetablering

— stöd till riskfyllda utvecklingsprojekt

— forskning och försöksverksamhet för utveckling av det norrländska
jordbruket

— inriktningen av rådgivning och fortbildning inom det norrländska jordbruket

— formerna för de arbetsmarknadspolitiska insatserna vid arbetsmarknadsutbildning
av lantbrukare

— åtgärder för att skapa bärkraftiga jordbruk

— införande av skattefritt sparande för etablering av lantbruk eller annat
småföretag

— vikten av att prioritera lokal produktion och förbättrat transportstöd
samt

— formerna för reducering av socialförsäkringsavgifter för lantbrukare
Hemställan

Med anledning att vad som anförts i motionen hemställs

att riksdagen beslutar i anledning av proposition 1987/88:165 om
reglering av priserna på jordbruksprodukter som sin mening ge regeringen
till känna vad som i motionen anförts om prisregleringssystemet
som en del av det regionalpolitiska stödet för jordbruket och
behovet av utveckling för landsbygdsnäringarna i norra Sverige med
beaktande av vad som i motionen anförs om

a) prisstödet för smågris- och getproduktion

b) prisstödet för potatisodling

c) stöd till särskilt skuldtyngda jordbruksföretag

d) åtgärder för att underlätta generationsskiften och nyetablering

e) stöd till riskfyllda utvecklingsprojekt Mot. 1987/88

f) forskning och försöksverksamhet för utveckling av det norr- J06O
ländska jordbruket

g) inriktningen av rådgivning och fortbildning inom det norrländska
jordbruket

h) åtgärder för att skapa bärkraftiga jordbruk samt

i) vikten av att prioritera lokal produktion

Stockholm den 10 maj 1988

Börje Hörnlund (c) Jan Hyttring (c)

17

Svenskt Tryck Stockholm 1988