med anledning av prop. 1987/88:162 om hyran vid andrahandsupplåtelse av bostadslägenheter m. m.

Motion 1987/88:Bo53 av Rolf Dahlberg m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Bo53

av Rolf Dahlberg m. fl. (m)

med anledning av prop. 1987/88:162 om hyran vid
andrahandsupplåtelse av bostadslägenheter m. m.

Hyrorna på den svenska bostadsmarknaden är inte fria utan regleras enligt
principen om det s. k. bruksvärdet. Det innebär att hyresnivåerna fastställs
genom förhandlingar och administrativa regleringar i stället för på en
marknad.

Konsekvensen av detta system är att det varken finns någon direkt
koppling mellan hyresnivån och hyresgästernas preferenser, eller med
hyresvärdens verkliga kostnader.

De problem detta medför är välkända. Ligger hyresnivån över konsumenternas
värdering av bostaden blir den närmast omöjlig att hyra ut. Ligger den
under uppstår köer, dvs. bostadsbrist, och en svart marknad där hyresrätter
överlåts mot betalning.

Ligger hyresnivån dessutom under fastighetsägarnas och byggarnas bedömning
av vad som är rimligt så minskar också utbudet av bostäder. Denna
situation är inte ovanlig i Sverige i dag. På många orter byggs hyreshus i stort
sett endast av bolag som är uppbackade med skattepengar, dvs. de
kommunala bostadsbolagen. De företag som är helt beroende av hyresintäkterna
kan oftast inte bygga nytt längre.

Självfallet är det bostadskonsumenterna som drabbas av detta.

Resultatet av den socialdemokratiska bostadspolitiken har på många orter
blivit en stor konstgjord bostadsbrist. Många utnyttjar därför det andningshål
som trots allt finns, nämligen möjligheten att hyra in sig hos andra som
har en bostad i det område där man önskar bo.

Hittills har det varit så att det har varit tillåtet för parterna att själva
komma överens om hyran i dessa fall. Det är ju i dessa fall inte fråga om
någon yrkesmässig uthyrningsverksamhet utan det handlar om vanliga
privatpersoner som hyr ut sin lägenhet under en begränsad tid, eller om
människor som hyr ut delar av den lägenhet de själva bor i.

Att hyra ut ett rum, möblerat eller omöblerat, i den egna bostaden är en
uppoffring som kräver en motprestation för att komma till stånd. Bara om
hyran är tillräckligt hög är det intressant att över huvud taget hyra ut rummet.

Regeringen föreslår nu att frivilliga överenskommelser som har träffats
skall kunna rivas upp. T. o. m. när det är fråga om ett möblerat rum i någons
bostad skall hyresnämnden kunna fastställa en annan hyra än den man
frivilligt kommit överens om, och uthyraren kan bli tvungen att betala
tillbaka delar av hyran för de senaste två åren. Dessutom skall han kunna

tvingas hyra ut en del av sin bostad till en hyra han inte är beredd att Mot. 1987/88
acceptera. Bo53

Vi kan inte se det rimliga i att en person som frivilligt ingått en
överenskommelse i efterhand skall kunna få den ändrad med retroaktiv
verkan. En person som varit fullt nöjd med förhållandena kommer att kunna
gå till hyresnämnden vid avflyttningen och få tillbaka delar av hyran för de
senaste två åren. Det hela blir inte bättre av att det närmast är omöjligt för
den som hyr ut ett rum i sin bostad att i förväg bedöma vilken hyra som
kommer att accepteras av hyresnämnden. I propositionen framhålls att i
sådana situationer ”torde hyresnämnden vara hänvisad till att göra en ren
skälighetsbedömning”. Risken för godtycke och rättsosäkerhet är uppenbar
när man först i efterhand kan få veta vad som bedöms som skäligt.

En sådan lag är närmast omoralisk eftersom den inbjuder till missbruk.

Den som söker en bostad kan erbjuda sig att betala tillräckligt för att få
tillträde till en del av någons hem, och därefter gå till hyresnämnden och få
hyran sänkt. Risken för att människor skall bli lurade och utnyttjade är
uppenbar om lagen skulle antagas.

Denna risk kommer sannolikt att medföra att privatpersoners vilja att hyra
ut delar av sina bostäder kommer att minska påtagligt. Därmed kommer
propositionens främsta resultat att bli att utbudet av bostäder minskar, och
förslaget kommer således att förvärra situationen för de bostadssökande.

I propositionen föreslås också att den som hyr ut sin bostadsrättslägenhet i
andra hand inte skall ha rätt att ta ut en hyra som täcker ägarens egna
kostnader, även om hyresgästen är villig att betala lika mycket som ägaren
själv måste göra.

Förslaget visar hur långt från människors egna värderingar bruksvärdessystemet
har kommit. En kostnad som betraktas som fullt acceptabel av både
bostadsrättsinnehavaren och hans hyresgäst skall kunna underkännas av
hyresnämnden, dessutom med retroaktiv verkan och återbetalningsskyldighet.

HSB har påpekat att det är rimligt att bostadsrättshavaren åtminstone får
täckning för månadsavgiften till bostadsrättsföreningen. I föreningar som
äger nybyggda fastigheter eller fastigheter som nyligen genomgått en större
ombyggnad kan enbart månadsavgiften, utan att bostadsrättshavarens
kapitalkostnader beaktas, överstiga bruksvärdeshyran. Inte ens detta måttliga
önskemål från HSB är regeringen beredd acceptera.

Därutöver strider förslaget mot den urgamla principen om att avtal skall
hållas. Tanken att frivilliga avtal skall respekteras har starkt stöd i de flesta
samhällen, inte bara det svenska.

11

Hemställan Mot. 1987/88

Bo53

Med anledning av det anförda hemställs

att riksdagen beslutar avslå propositionen.

Stockholm den 20 april 1988
Rolf Dahlberg (m)

Knut Billing fm) Jan Sandberg (m)

Margareta Gard (m) Göte Jonsson (m)

Ingela Gardner (m)

12