med anledning av prop. 1987/88:160 om befruktning utanför kroppen

Motion 1987/88:So24 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :So24

av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

med anledning av prop. 1987/88:160 om befruktning
utanför kroppen

Sedan många år pågår forskning på befruktade ägg och embryon i vårt land.
Forskningen har bl. a. fått till effekt att befruktning utanför kroppen bedrivs
vid ett tiotal kliniker. Verksamheten är inte bara synnerligen resurskrävande
och tekniskt komplicerad. Den är också i högsta grad kontroversiell ur etisk
synpunkt. Behandlingsmetoden har blivit ett faktum och utvecklats till en
praxis, och tusentals människor har invaggats i föreställningen att befruktning
utanför kroppen är en självklar rättighet som led i behandling vid
ofrivillig barnlöshet. När hanteringen nu äntligen skall regleras i lag är risken
därför stor att riksdagen alltför snabbt glider förbi frågan, om verksamheten
över huvud taget bör bedrivas. Man kan frestas att enbart försöka göra det
bästa möjliga av en redan befintlig situation. Jag är, liksom bl. a. RFSU,
Fredrika Bremerförbundet och Frikyrkorådet, synnerligen tveksam till
befruktning utanför kroppen. Tveksamhet har också framförts från många
forskare, inte minst bland genetikerna. Jag anser att verksamheten bör
förbjudas till dess riksdagen får tillfälle att anlägga en helhetssyn på de etiska
frågorna kring det mänskliga livets början.

Ett viktigt vägskäl

I propositionen anges: ” Jag kan inte se att det är någon stor skillnad från etisk
synpunkt mellan att befrukta en kvinnas ägg utanför kroppen med sperma
från hennes make eller sambo och att genom ett kirurgiskt ingrepp öppna
äggledarna så att befruktning på naturlig väg kan ske.” Citatet tyder på att
regeringen förbisett den allvarligaste invändningen mot tekniken. När man
öppnar möjligheten att manipulera med befruktade ägg och embryon utanför
kvinnans kropp har man överskridit en ny och mycket avgörande gräns. Det
är anmärkningsvärt att man inte med ett ord berör i propositionen vilka
möjligheter som tekniken kan leda till i form av genmanipulation, kvalitetskontroll
och ”rasförädling”. Forskning på befruktade ägg och embryon
innebär ett manipulerande med livets innersta väsen på ett sätt som kan
medföra stora risker för en icke önskvärd utveckling och en kränkning av
människovärdet. Ett minimikrav innan riksdagen legaliserar en verksamhet,
som på sikt kan få förödande effekter för hela mänskligheten, är att
regeringen presenterar ett förslag som ger en helhetssyn på hela problemkomplexet
med etiska frågeställningar kring livets början.

Tekniken kostar-vem betalar priset?

I kapplöpningen om att först ha lyckats med att ”göra barn” utanför kvinnans
kropp har kvinnor över hela världen fått betala ett högt pris. Brådskan har
varit så stor att den noggranna förberedelse som brukar vara självklar innan
nya behandlingsmetoder införs, t. ex. forskning genom djurförsök, har
försummats. I stället har kvinnor fått tjäna som ”försökskaniner” vid
behandlingsförsök som både inneburit stora risker och varit plågsamma och
som i början ledde till levande födda barn i bara enstaka procent av fallen.
Fortfarande är det högst 15-20 % av de behandlade kvinnorna som föder ett
barn och riskerna med utomkvedshavandeskap, flerbarnsbörd och missfall är
fortfarande stora. Ingen har ännu gett sig tid att undersöka eventuella risker
för både kvinnan och barnet med den hormonbehandling som är en
förutsättning, för att många ägg skall mogna samtidigt. Vad blir effekten för
de 80—90 % där behandlingen misslyckas? Fixeras de ytterligare i vanföreställningen
att barnlöshet är en sjukdom och att en ”riktig” kvinna måste
kunna föda barn? Vilken beredskap finns att hjälpa dem att bearbeta den
fördröjda sorgereaktion och att lösa de känslomässiga konflikterna kring
deras barnlöshet?

Sannolikt kommer metoden aldrig att ge fullgoda resultat, eftersom ca
40 % av äggen ”normalt” har kromosomavvikelser som gör att de inte kan
utvecklas till något barn. Även en stor del av spermierna har sådana
avvikelser. En förutsättning för att få acceptabla behandlingsresultat är att vi
tillåter den genetisk kvalitetskontroll av det befruktade ägget. Det skulle i
förlängningen kunna leda till att endast kvalitetskontrollerade barn får rätt
att födas.

Krasst ekonomiskt motsvarar varje levande fött barn efter befruktning
utanför kroppen 300- 500 000 kronor i kostnader. Är det inte rimligt att i
första hand prioritera forskning och behandling av sjukdomar som medfört
att äggledaren ärrat igen, och befruktning utanför kroppen därför blivit
aktuell? Om t. ex. förebyggande behandling av klamydiainfektion som är
den i särklass vanligaste orsaken till steriliteten, skulle få motsvarande
resurser skulle med all säkerhet flera barn kunna födas än vad som nu kan ske
med befruktning utanför kroppen. Genforskning om orsaker till att ägg och
spermier har kromosomavvikelser och bättre ekonomiskt stöd i samband
med adoptioner borde också prioriteras. I dag kostar en adoption i
genomsnitt 40 000 kr., medan befruktning utanför kroppen är gratis. Det kan
medföra en styrning mot en komplicerad och etiskt tveksam teknik i stället
för adoption.

Nej till befruktning utanför kroppen

I propositionen anges att ”defekta ägg” inte bör användas för implantation.
Det preciseras inte vad som avses med defekta ägg, och formuleringen
öppnar därför möjligheten till kartläggning av arvsanslag och urval av
genetiskt ”perfekta” individer. I propositionen anges också att ”annan
forskning än metodforskning inte bör förekomma”. Vad innebär metodforskning?
Kan det t. ex. inrymma rätt att förändra arvsanlag hos embryon

för att på sikt förhindra att ”defekta ägg” implanteras? Mot. 1987/88

”Tekniken bör inte användas för att enbart för forskning skapa befruktade s024

ägg” sägs det i propositionen. Den formuleringen hindrar inte en snabb
utbyggnad av tekniken i huvudsaklig avsikt att få tillgång till eftertraktade
befruktade ägg och embryon för forskning. Befruktning utanför kroppen är
ju en förutsättning för att man ska få tillgång till ägg och embryon.

En analys av faror och eventuella fördelar med den aktuella tekniken
måste utgöra själva grunden för riksdagens ställningstagande till befruktning
utanför kroppen. Riksdagen har enhälligt ställt sig bakom socialutskottets
uppfattning i SOU 1986/87:7 där det framförs att regeringens förslag till
riksdagen bör läggas fram ”så samlat som möjligt, så att riksdagen ges tillfälle
att anlägga en helhetssyn på de etiska frågeställningar, som den medicinska
utvecklingen kring det mänskliga livets början aktualiserar”. Skrämmande
exempel från andra länder visar att det är mycket svårt att logiskt motivera
och bevara fasta men godtyckliga gränser och överenskomna villkor för den
biologiska reproduktionshanteringen. Därför bör både befruktning utanför
kroppen, frysning av befruktade ägg och framställning av embryon för
forskning förbjudas i avvaktan på att riksdagen ges tillfälle att anlägga en
helhetssyn på de etiska frågeställningarna kring det mänskliga livets början.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag som ger möjlighet
att anlägga en helhetssyn på de etiska frågeställningarna kring livets
början,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot
befruktning utanför kroppen, djupfrysning av befruktade ägg och
embryon samt framställning av befruktade ägg för forskning i
avvaktan på att det förslag som avses i motionens första yrkande kan
presenteras riksdagen.

Stockholm den 20 april 1988
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

11