med anledning av prop. 1987/88:154 med förslag till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m.

Motion 1987/88:U11 av Alf Svensson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :U11

av Alf Svensson (c)

med anledning av prop. 1987/88:154 med förslag
till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel,
m. m.

Sammanfattning

I föreliggande proposition lägger regeringen fram en rad förslag som syftar
till att skärpa kontrollen över krigsmaterielexporten. Bl. a. skall den svenska
krigsmaterielindustrins marknadsföring av sina produkter och sitt kunnande
regleras hårdare. Samtidigt föreslås regler för att uppnå en effektivare
kontroll av att gällande lagstiftning och bestämmelser efterlevs.

En grundläggande svaghet i propositionen är att regeringen hänskjuter
ett flertal fundamentala frågor till en parlamentarisk utredning och därmed
skjuter flera principiellt mycket viktiga frågor på framtiden.

I motionen belyses även den svåra gränsdragningen mellan den materiel
som skall klassas som militär och den materiel som skall klassas som civil.
Propositionen lämnar inte heller här något tillfredsställande förslag.

Den nuvarande ordningen att samarbetsavtal kan sätta gällande exportregler
ur spel måste omprövas.

KdS tillstyrker propositionens samtliga förslag till skärpningar men upprepar
kraven på att svensk krigsmaterielexport skall begränsas till Norden
och de alliansfria staterna med siktet inställt på en total avveckling i ett
längre perspektiv. Nedan följer en sammanfattning av KdS syn på svensk
vapenexport.

Begränsa vapenexporten till Norden och de alliansfria staterna

För att bibehålla och stärka trovärdigheten i Sveriges internationella nedrustningssträvanden
bör den svenska vapenexporten i första hand begränsas
till de nordiska och alliansfria staterna, med sikte på en total avveckling.

I ett längre perspektiv bör svensk vapenexport avvecklas

Den svenska vapenexporten utgör ett stort moraliskt dilemma i Sveriges
internationella relationer. Exporten av krigsmateriel kommer i konflikt
med de säkerhetspolitiska målen: avspänning, nedrustning och utveckling.
KdS beslutade redan vid sitt riksting 1980 att verka för att svensk vapenexport
skulle avvecklas för att skapa en större samstämmighet mellan alla de
svenska säkerhetspolitiska målsättningarna.

Gällande regler för svensk vapenexport

Mot. 1987/88
Ull

De nu gällande reglerna för export av krigsmateriel trädde i kraft den
1 januari 1983 efter en parlamentarisk utredning, som resulterade i ett antal
skärpningar. 1984 inrättades ett särskilt tekniskt-vetenskapligt råd hos
krigsmaterielinspektionen i frågor som gäller gränsdragning mellan civil
och militär materiel. 1985 byggdes kontrollen över krigsmaterielexporten ut
ytterligare, bl. a. genom förstärkning av krigsmaterielinspektionen. Samma
år började den rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor sin
verksamhet. Denna nämnd var regeringens svar på kritik som riktats mot
konsekvenserna av den svenska vapenexporten. Hittills har nämndens existens
inte i mätbar grad minskat de kontroversiella inslagen i svensk vapenexport.
Nämnden lär ha hållit nio sammanträden under 1986. Det framgår
inte av regeringens skrivelse till riksdagen med redogörelse för den svenska
krigsmaterielexporten år 1986, som är den senast tillgängliga, om nämnden
eller någon av dess 6 ledamöter haft något att invända mot 1986 års export
av krigsmateriel. De åtgärder som riksdagen beslutade om 1984 på grundval
av propositionen (1984/85:82) om ökad insyn och samråd i frågor som rör
krigsmaterielexport, har med andra ord hittills varit föga ändamålsenliga.

När det gäller risken för vidareexport krävs det att alla utländska köpare
av svenska vapensystem, ammunition och reservdelar, visar upp slutförbrukarintyg,
och fr. o. m. 1 april 1986 krävs också att all försäljning av krut och
sprängämnen för militärt bruk uppfyller detta krav.

I de nu gällande riktlinjerna för krigsmaterielexporten preciseras förutsättningarna
för s. k. samarbetsavtal för gemensam utveckling och produktion
av krigsmateriel mellan företag i Sverige och andra länder. Samarbetsavtalen
med Indien och Australien tyder på en uppenbar risk att dessa kan
komma att utnyttjas för att kringgå gällande regler.

KdS föreslår att riksdagen uppdrar åt regeringen att återkomma med
förslag till nya regler för samarbetsavtal som utesluter möjligheten att
kringgå gällande bestämmelser för svensk vapenexport.

1986 ökade vapenexporten med 46 %

1977 var värdet av den svenska vapenexporten 695,4 miljoner. 1985 hade
den i löpande priser stigit till 2 137 miljoner kronor för att 1986 öka till 3 243
miljoner enligt krigsmaterielinspektionens statistik. Exporten av svensk
krigsmateriel ökade alltså mellan 1985 och 1986 med 46%. Storleken på
krigsmaterielexporten styrs även av definitionen av begreppet. Vad som
räknas som krigsmateriel anges i en förteckning, som ändras successivt. Ett
stort antal militära produkter räknas inte som krigsmateriel, därför att de
också kan ha civil användning. Hit räknas t. ex. obestyckade vapenplattformar
(flygplan, fartyg och bandvagnar), viss radar-, radio- och kommunikationsutrustning,
fartygsmotorer, transportfordon m. m.

Även denna kategori materiel kan förorsaka betydande politiska problem.
Det torde de av Boghammar Marin AB levererade snabbgående kanonbåtarna
i Persiska viken vara ett exempel på.

Den ovan redovisade krigsmaterielexporten är alltså baserad på en rela

14

tivt snäv definition. Thomas Olson, forskare vid Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SI PRI), hävdar att siffran torde behöva fördubblas
för att komma upp i en rimlig totalsiffra för den samlade militära exporten
från Sverige av vapen, vapenrelaterad utrustning samt kurser och utbildningsprogram
avsedda för främmande lands väpnade styrkor.

Ett moraliskt problem är att ca 45 % av vapenexporten går till tredje
världen. I utredningen om samband mellan nedrustning och utveckling
(SOU 1985:43) framhålls sambandet mellan utvecklingsländernas vapenimport
och en försenad ekonomisk och social utveckling. Vapenexport till
svenska biståndsländer i tredje världen framstår mot bakgrund av utredningens
resultat som motsägelsefull och i strid med den svenska biståndspolitikens
målsättning. Det mest uppenbara exemplet på denna inkonsekvens
mot de svenska biståndsmålen visar sig när regeringen beviljar exportlicens
för kanoner till Indien till ett värde av ca 8 miljarder kronor och dessutom
beviljar exportkreditgarantier som av riksdagen anslagits ”för garantigivning
vid export av betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling”. Denna
åtgärd får en närmast cynisk innebörd i ljuset av den ovan nämnda
utredningen om sambandet mellan utvecklingsländernas vapenimport och
en försenad ekonomisk och social utveckling. Besluten harmonierar synnerligen
dåligt med den svenska biståndspolitikens huvudmålsättningar,
bl. a. resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning.

Det är alltså helt oacceptabelt att regeringen under 1987 låtit exportkreditnämnden
garantera vapenexportföretaget Bofors mångmiljardorder till
Indien via nämndens garantigivning vid export av betydelse för u-ländernas
ekonomiska utveckling. Det finns anledning att ifrågasätta om budgetpropositionens
förslag att u-landskriteriet i det s. k. S/U-systemet avskaffas
är ägnat att underlätta ytterligare svensk vapenexport till u-länder. Av totalt
70 miljarder i form av statsgaranti för exportkrediter, reserveras nu 32 miljarder
för garantigivning vid särskilt samhällsintresse. Vapenförsäljning till
svenska biståndsländer i tredje världen kan inte vara ett särskilt samhällsintresse.

Trots de ovan nämnda strikta regler som gäller för svensk vapenexport
har det under den senaste tiden visats ett flertal exempel på att svenska
vapen använts i klar strid med bestämmelserna. Sedan länge har misstankar
utretts av polis- och tullmyndigheter. I maj 1987 åtalade åklagaren två personer,
varav en i ledande ställning vid Nobel Kemi AB för bl. a. grov varusmuggling
avseende krut och sprängämnen. Regeringens exportlicenser för
krigsmateriel och vapenleveranserna till Indonesien torde dessutom stå i
klar strid med gällande lag och riktlinjer för vapenexport och måste enligt
KdS uppfattning omedelbart upphöra.

Målsättningen måste vara att den svenska vapenexporten i ett längre
perspektiv avvecklas för att minska motsättningarna mellan de olika svenska
säkerhetspolitiska målsättningarna och att de åtgärder som föreslås i
Utredningen om samband mellan nedrustning och utveckling genomförs.
Detta måste självfallet ske på ett sådant sätt att sysselsättningen i Karlskoga
och andra orter som är starkt beroende av krigsmaterielindustrin upprätthålls
och utvecklas. Regeringen bör få riksdagens uppdrag att utarbeta en
avvecklingsplan för den svenska vapenexporten där de nu gällande säker

hetspolitiska målsättningarna beaktas samt att kostnadsberäkna avveck- Mot. 1987/88
lingen. Ull

Svag efterlevnad av gällande regler

För att stärka förtroendet för såväl säkerhetspolitikens stabilitet som förtroendet
för riksdagens riktlinjer för vapenexporten, måste en striktare efterlevnad
av gällande bestämmelser uppnås. Under 1985 tillkallade regeringen
en särskild utredare — landshövdingen i Södermanlands län, Bengt
Gustavsson — med uppgift att företa en kartläggning och genomgång av
den svenska försvarsindustrins verksamhet i utlandet. Meningen var att
utifrån utredningens resultat föreslå åtgärder som behövs för att styra utvecklingen
så att riksdagens riktlinjer för vapenexporten efterlevs. Betänkandet
har nu resulterat i föreliggande proposition 1987/88:154.

Propositionen

I propositionen läggs fram förslag till en ny lag om förbud mot utförsel av
krigsmateriel, m. m. Meningen med förslaget är att skärpa kontrollen över
krigsmaterielexporten. Den svenska krigsmaterielindustrins marknadsföring
av sina produkter och kunnande regleras hårdare bl. a. genom en utvidgning
av de gällande reglerna om förbud mot kunskapsöverföring till
utlandet. Samtidigt föreslås regler för att uppnå en effektivare kontroll av
efterlevnaden av bestämmelserna.

1. Slutanvändarintyg. Regeringen förslår nu att export av svenska vapen
endast skall kunna ske till länder vars regeringar åtagit sig att se till att dessa
vapen inte vidareexporteras. Användandet av slutanvändarintyg och s. k.
deklaration om egen tillverkning byggs ut och effektiviseras. De svenska
utlandsmyndigheterna får i uppgift att ta emot slutanvändarintygen från de
mottagande ländernas försvarsmyndigheter och vidarebefordra intygen till
KMI. Förslaget innebär en nödvändig uppstramning av den hittills otillräckliga
kontrollen för att uppnå syftet med slutanvändarintygen.

2. Följderna av vidareförsäljning av svensk krigsmateriel m. m. Förslaget
innebär att ett land som sviker förtroendet vid tillämpningen av slutanvändarintyg
och licenstillverkning inte längre skall få komma i fråga för export
av krigsmateriel från Sverige. Enligt KdS uppfattning är propositionen i
denna del inte tillräckligt långtgående. Det bör klarare preciseras att regeringen
omedelbart avbryter leveranserna eller drar in tillverkningstillståndet
om en köpare i strid med slutanvändarintyg sålt svensk materiel vidare
till annan nation.

3. Marknadsföring av krigsmateriel. I propositionen föreslås att den som
har fått tillstånd att tillverka kringsmateriel eller att försälja eller förmedla
krigsmateriel, liksom svenska statliga myndigheter som bedriver motsvarande
verksamhet, skall vara skyldiga att i den ordning som regeringen
föreskriver

a. lämna redovisning till regeringen om de länder utanför Sverige där man

marknadsför krigsmateriel, vilka bestämda mottagare marknadsföringen
riktar sitt till och vilken materiel marknadsföringen avser,

16

b. underrätta regeringen innan man lämnar anbud om försäljning eller Mot. 1987/88

upplåtelse av tillverkningsrätt av krigsmateriel till köpare eller tillverka- U11

re utanför Sverige,

c. underrätta regeringen innan man ingår avtal om försäljning eller annat
tillhandahållande av krigsmateriel till någon utanför Sverige.

Men regeringen föreslås vid smärre reservdelsförsäljning o. d. få bevilja
dispenser från skyldigheterna att underrätta enligt a—c ovan. Dessutom
skall regeringen i det enskilda fallet kunna förbjuda att anbud om
försäljning eller licenstillverkning av krigsmateriel lämnas till någon
utanför Sverige.

KdS tillstyrker helt förslaget i denna del.

4. Kunskapsöverföring. Det nuvarande förbudet för tillverkare av krigsmateriel
att utan tillstånd från regeringen upplåta eller överlåta rätt att
utanför Sverige tillverka krigsmateriel utvidgas. Med gällande bestämmelser
är det förbjudet att utan regeringens tillstånd ge licens att tillverka krigsmateriel
till just tillverkare av krigsmateriel. Lagen förbjuder således inte
andra, t. ex. handelsföretag eller enskilda personer som har eller har förvärvat
tillverkningsrätt att upplåta eller överlåta denna till någon utanför Sverige.
Nu föreslås det sålunda att avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse
av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel inte får ingås här i riket och
inte heller utom riket av svensk myndighet, svenskt företag eller den som är
bosatt eller stadigvarande vistas här i riket, utan tillstånd från regeringen.

5. Förbud att ingå avtal med någon utanför Sverige om utveckling av
krigsmateriel. Det blir även förbjudet att träffa avtal med någon utanför
landet om att för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metoder för
framställning av krigsmateriel. KdS tillstyrker denna utvidgade kontroll av
teknisk rådgivning och annat konsultarbete som annars inte omfattas av
gällande bestämmelser.

6. Förbud att ingå avtal om ändring av eller tillägg till ingångna avtal om
upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt. De nu preciserade ändringarna
eller tilläggen av vad som skall komma till regeringens prövning tillstyrks.

7. Försäljnings- och förmedlingsverksamhet av krigsmateriel. Det nu gällande
förbudet (enligt 3 § i lagen 1983:1034 om kontroll över tillverkningen
av krigsmateriel) att utan regeringens tillstånd sälja, mot ersättning bjuda ut
eller förmedla krigsmateriel, föreslås utvidgat. Det föreslås nu omfatta yrkesmässigt
tillhandahållande här i landet och sådant tillhandahållande
utanför Sverige av svensk myndighet, svenskt företag eller den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här.

KdS biträder dessa och propositionens samtliga förslag till skärpning av
reglerna för krigsmaterielexport, men upprepar kravet på att den svenska
vapenexporten i ett längre perspektiv avvecklas och i avvaktan på detta
begränsas till Norden och de alliansfria staterna.

Allt talar för att en av de få vägarna till en inriktning av vapenexporten
som kan få etisk acceptans i och utanför Sverige, är att begränsa kretsen av
godkända exportländer till Norden och de alliansfria staterna. Samtidigt

17

måste full klarhet bringas i de nu konstaterade och misstänkta brotten mot Mot. 1987/88
vapenexportreglerna. Ull

Hemställan

Med anledning av vad som anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en avvecklingsplan
för den svenska vapenexporten i enlighet med vad som anförts i
motionen,

2. att riksdagen i avvaktan på en avvecklingsplan, hos regeringen
begär förslag till sådana ändringar av den lagstiftning och de regler
som gäller för krigsmaterielexporten att sådan export endast tillåts
till de nordiska staterna och andra alliansfria stater,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya regler för
samarbetsavtal som utesluter möjligheten att kringgå gällande bestämmelser
för export av krigsmateriel,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om påföljd för land som brutit mot reglerna för
svensk krigsmaterielexport.

Stockholm den 15 april 1988

Alf Svensson (c)

18