med anledning av prop. 1987/88:146 om

Motion 1987/88:Bo45 av Agne Hansson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:Bo45

av Agne Hansson m. fl. (c)

med anledning av prop. 1987/88:146 om

ändringar i lokalhyreslagstiftningen

Inledning

Småföretagandet har en avgörande betydelse för produktionens utveckling
och för att servicen i samhället skall fungera på ett bra sätt. Den initiativkraft
och entreprenadanda som småföretagsamheten representerar är en
omistlig tillgång i vårt samhälle.

Småföretag är, liksom andra, beroende av stabila och långsiktigt angivna
villkor. Det är från denna utgångspunkt som centerpartiet drivit på för att
skapa en rättssäkerhet för småföretagare vad gäller deras möjlighet att disponera
de lokaler där verksamheten byggts upp.

Frågan om ett starkare indirekt besittningsskydd för lokalhyresgäster är
också viktig så att variation och mångfald, inte minst vad gäller serviceutbudet,
kan åstadkommas och för att kunna skapa närhet mellan boende,
service och arbete i väl fungerande lokala bebyggelsemiljöer.

Bakgrund

Frågan om hyresgästernas ställning på lokalhyresmarknaden har under de
senaste tjugo åren - alltifrån 1968 års hyreslagsreform - varit föremål för olika
lagstiftningsåtgärder (se SOU 1987:47 s. 161-162). Under senare år har
det från olika håll, bl. a. detaljhandels- och hantverksföretag, framhållits
behovet av ytterligare förändringar i hyreslagstiftningen i syfte att stärka lokalhyresgästernas
ställning.

Mot bakgrund av en fortsatt oroande utveckling på lokalhyresmarknaden
väcktes under åren 1981-1984 ett antal riksdagsmotioner - bl. a. tre från enskilda
centerledamöter - med begäran om en översyn av gällande lagregler
beträffande besittningsskyddet och hyressättningen av lokaler. Motionsframställningarna
tillsammans med ett positivt uttalande från departementschefen
i anslutning till behandlingen av proposition 1983/84:137 om ändringar
i hyreslagstiftningen ledde till att lokalhyreskommittén tillsattes 1984.

Kommitténs förslag

Kommittén har redovisat sin utredning i betänkandet SOU 1987:47. Kommitténs
förslag återspeglar i allt väsentligt enighet mellan ledamöter och

sakkunniga med undantag för sakkunniga från Sveriges fastighetsägare- Mot. 1987/88
förbund och SABO som på vissa angivna punkter hade avvikande mening. Bo45

Centerpartiet ser kommitténs förslag i sin helhet som en väsentlig och angelägen
förbättring av lokalhyresgästernas ställning. I det följande redovisar
vi våra ändringsförslag i förhållande till regeringens förslag.

Skäligt hyreskrav (2.2)

Svårigheten eller rent av omöjligheten att klara av höga hyreskrav har från
lokalhyresgästers sida framförts som en central fråga att få ändring på genom
ändrad lagstiftning. Krav har i vissa fall rests på en långtgående hyresreglering.
Vi finner dock att kommittén - med avvisande av kravet på hyresreglering
- har gjort en rimlig avvägning inom ramen för ett fortsatt indirekt
besittningsskydd.

Ett hyreskrav skall anses oskäligt om det påtagligt överstiger hyresläget
på orten för jämförliga lokaler utan koppling till vad en efterföljande hyresgäst
betalar i hyra. Det är angeläget att ett hyreskravs skälighet kan bedömas
före hyresgästens avflyttning. En sådan ordning är inte oprövad. Liknande
tillvägagångssätt har redovisats i England och Danmark.

Vi finner det inte välgrundat att regeringen i sin proposition framför så
starka betänkligheter mot kommitténs förslag i detta hänseende. Kommitténs
förslag synes oss välgrundat bl. a. med hänsyn till resultatet av en hearing
med företrädare från hyresnämnder. Enligt vår mening bör således kommitténs
förslag läggas till grund för ändring i lagstiftningen.

Hyresvärdens uppsägning (2.3.1)

Enligt nuvarande regler skall hyresgästen, om hyresvärden sagt upp avtalet,
vara skyldig att hänskjuta tvisten till hyresnämnden om han inte träffar
överenskommelse med hyresvärden och inte går med på att flytta utan att få
ersättning. Regeringen föreslår att denna ordning består.

Kommittén däremot föreslog att det skulle vara hyresvärden som har denna
skyldighet. En sådan ordning vore mer logisk eftersom antalet onödiga
ansökningar till hyresnämnden rimligen skulle minska. Om kravet läggs på
hyresvärden, borde detta leda till att hyresvärden inte i onödan kommer i
tvist med hyresgästen vilket kan leda till ansökan om medling.

Vi ansluter oss till kommitténs uppfattning och delar således inte vare sig
regeringens eller vissa remissinstansers farhågor att antalet onödiga medlingsansökningar
skulle öka från hyresvärdens sida på den grund att de skulle
inges ”för säkerhets skull” redan i samband med uppsägningen.

Medlingsförfarandet m. m. (2.3.3)

Nuvarande medlingsförfarande ger inte parterna en tillfredsställande vägledning
inför en eventuell ersättningstvist i fastighetsdomstolen. Detta gäller
särskilt då tvisten avser skäligheten av ett hyreskrav. Kommittén föreslog
därför bl. a. att hyresnämnden på begäran av part skall avge yttrande i fråga

om hyresvärdens ersättningsskyldighet för den händelse förlängning inte Mot. 1987/88
skulle komma till stånd, och detta oavsett på vilken grund uppsägning har Bo45
skett. Vi delar denna uppfattning.

Ersättningsregler (2.5)

Det indirekta besittningsskyddets styrka beror bl. a. på om ersättningsreglerna
är så utformade att de motverkar obefogade uppsägningar och håller
hyresgästen skadeslös om hyresförhållandet upphör till följd av obefogad
uppsägning. Mot den bakgrunden är kommitténs förslag om att hyresgästen
skall ha rätt till en ersättning som motsvarar en årshyra väl motiverat.

I propositionen föreslås emellertid att minimiersättningen skall begränsas
till högst ett belopp, som motsvarar två basbelopp enligt lagen om allmän
försäkring, för närvarande alltså ca 50 000 kr. Från centerpartiets sida kan vi
inte acceptera en sådan begränsning vilken i hög grad skulle rycka undan
grunden för ett nödvändigt stärkt besittningsskydd för lokalhyresgästen.

Indexklausuler m. m. (2.6)

Utvecklingen av konsumentprisindex är en dålig mätare på förändring av en
lokals hyresvärde. Nackdelarna med en sådan indexreglering av lokalhyran
måste dock vägas mot den trygghet i besittningen som följer av långa avtalstider.
Kommittén fann för sin del att överenskommelse om indexreglering
av hyran endast skall gälla om avtalet är träffat för en tid av minst tre år.

Med tanke också på all indexreglerings allmänt inflationsdrivande effekt
är det förvånande att regeringen i propositionen motsatt sig kommitténs förslag.
I propositionen vidhålls att nuvarande regel om ett års avtalstid som
minimum för rätt till indexklausul skall gälla. Vi ansluter oss till kommitténs
förslag.

Ändrad användning (2.7)

Även om propositionens förslag i huvudsak överensstämmer med kommitténs
förslag, så innehåller propositionen den begränsningen att hyresgästen
skall ha innehaft lokalen i minst tre år för att hyresnämnden skall kunna ge
tillstånd till ändrad användning av lokalen.

Med tanke på den snabba förändring näringsliv och servicebehov undergår,
anser vi att den i propositionen föreslagna begränsningen kan bli till
skada för utvecklingen av näringslivet och därmed också försvårande för lokalhyresgästen
att bära kostnaderna för lokalhyran.

Det får ankomma på vederbörande utskott att göra de erforderliga förändringar
i föreliggande förslag till lagtext våra förslag medför. 9

Hemställan Mot. 1987/88

Bo45

Med stöd av det anförda hemställs med avslag på proposition 1987/88:146 i
motsvarande delar

1. att riksdagen beslutar att ett hyreskrav skall anses oskäligt om
det påtagligt överstiger hyresläget på orten för jämförliga lokaler i
enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att hyresvärden skall ha skyldighet att
hänskjuta tvist till hyresnämnd enligt vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att beträffande medlingsförfarande hyresnämnden,
på begäran av part, skall avge yttrande om hyresvärdens
ersättningsanspråk enligt vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att hyresgästen alltid skall ha rätt till en
ersättning som motsvarar en årshyra för lokalen om hyresförhållandet
upphör på grund av en obefogad uppsägning,

5. att riksdagen beslutar att överenskommelse om indexklausul i
lokalhyresavtal endast skall gälla om avtalet är träffat för en tid av
minst tre år,

6. att riksdagen beslutar avslå förslaget i propositionen att hyresgästen
skall ha innehaft lokalen i minst tre år för att hyresnämnden
skall kunna medge ändrad användning.

Stockholm den 11 april 1988

Agne Hansson (c)

Birgitta Hambraeus (c) Rune Thorén (c)

Ivar Franzén (c)

10