med anledning av prop. 1987/88:129 om vissa sjöfartspolitiska åtgärder

Motion 1987/88:T106 av Ingemar Eliasson m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:T106

av Ingemar Eliasson m. fl. (fp)

med anledning av prop. 1987/88:129 om vissa
sjöfartspolitiska åtgärder

Sjöfarten - en bransch i kris

Den svenska sjöfarten är en bransch i kris. Med en annan sjöfartspolitik kan
krisen bli tillfällig.

Av Sveriges utrikeshandel transporteras totalt 95 % sjövägen, varav
numera endast en femtedel på svenskflaggade fartyg. Sjöfartsnettots bidrag
till bytesbalansen var 1987 7,6 Mrd.

I mitten av 1970-talet bestod den svenska handelsflottan av 616 fartyg med
en sammanlagd bruttodräktighet om 7,7 miljoner ton. Antalet ombordanställda
uppgick till 24 000. Sommaren 1987, tolv år senare, var handelsflottan
decimerad till 424 fartyg och 9 000 ombordanställda. På tio år har den
svenskflaggade handelsflottan minskat från över 13 miljoner ton dödvikt till
under 2 miljoner ton. Sverige har som sjöfartsnation halkat ned från elfte till
fyrtionde plats i världen. Det finns i dag inte ett enda stort tank- eller
bulkfartyg under svensk flagg.

Trycket mot de svenska rederierna kan också förutses komma att öka i takt
med att allt fler länder i Västeuropa etablerar internationella register.

Våra grannländer Norge och Danmark har valt att inrätta internationella
fartygsregister för att möjliggöra för redarna att operera vissa fartyg på
internationella kostnadsvillkor. Utformningen i de båda länderna skiljer sig
något åt och kan med fördel utnyttjas som praktiska exempel vid en eventuell
utformning av ett internationellt register också i Sverige. I Norge drog det
internationella registret under sina första åtta månader till sig 166 fartyg,
varav 65 är sådana som tagits hem från utländska register. Danmark har för
sitt register valt att kräva någon form av danskt ägarintresse för att
registrering skall få ske i det registret.

Behovet av nya åtgärder

Såväl företrädare för rederierna som sjöfartsnäringens fackliga representanter
har efterlyst nya och djärva grepp om sjöfarten alls skall överleva under
svensk flagg. Folkpartiet har förklarat sig redo att stödja förslag som
framkommit för att förbättra den svenska sjöfartens möjligheter att överleva
i internationell konkurrens. Tillsammans med moderata samlingspartiet och
centern framförde vi i en gemensam reservation i december våra synpunkter
på vad en ny sjöfartspolitik borde innehålla.

I reservationen efterlyste vi bl. a. åtgärder för att sänka handelsflottans Mot. 1987/88

kostnadsnivå genom att slopa skatten för sjömän för inkomst ombord på T106

fartyg i fjärrfart. Om skatten slopas leder det till att avtalen måste
omförhandlas så att arbetsgivaren får motsvarande lägre kostnader, medan
de ombordanställda får samma löner efter skatt som tidigare. Förfarandet är
det normala för bortåt hälften av all sjöfart i världen.

Av samma skäl anförde vi att de sociala avgifterna för de ombordanställda
borde nedsättas kraftigt. De ombordanställdas sociala trygghet får naturligtvis
inte äventyras. Fackföreningar och arbetsgivare är enligt uppgift överens
om att sörja för den sociala tryggheten försäkringsvägen, och att en fiktiv lön
används för beräkning av ATP-poäng.

Vidare påpekade vi att nuvarande regler för investeringsfondsutnyttjande
bör ändras så att dessa fonder kan utnyttjas för investeringar i begagnade
fartyg. En sådan liberalisering skulle öka förutsättningarna för näringen att
attrahera nytt kapital och nya ägare. I många andra länder har de viktigaste
exportbranscherna också stora intressen i sjöfarten.

I reservationen framhölls också att även Sverige bör pröva att lösa
sjöfartsnäringens problem genom inrättandet av ett internationellt register.

Regeringens förslag otillräckligt

Det är synnerligen olyckligt att regeringen förhalat frågan om sjöfartsnäringens
framtid och dröjt så länge med sina förslag. Än värre är det att de, när de
väl kommer, är halvmessyrer. När det gäller t. ex. den slopade sjömansskatten
innehåller propositionen inget konkret förslag, endast ett uttalande om
att ett sådant skall utarbetas. Regeringen har dessutom avstått från att
närmare pröva frågan om ett internationellt register.

Denna fråga bör underkastas omedelbar analys. Mot ett internationellt
register kan riktas principiella invändningar. Kvar står emellertid att svensk
sjöfart har att konkurrera med rederier i länder där dessa system blir allt
vanligare. Det ter sig osannolikt att Sverige i längden kan bortse från detta
faktum.

Vi anser mot denna bakgrund att regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen med frågan om ett internationellt register. Såväl den norska
arbeiderpartiregeringen som den danska borgerliga fyrpartiregeringen har
kommit till slutsatsen att internationella register måste accepteras. Den
svenska regeringen bör söka vägledning i grannländernas erfarenheter och
snabbt presentera en utvärdering och förslag till svenskt internationellt
fartygsregister.

Problemen för svensk sjöfart måste få en långsiktig lösning. Emellertid
krymper den svenska handelsflottan för varje månad som går. Det är därför
ytterst angeläget att snabbt vidta åtgärder som stoppar den utvecklingen. Av
den anledningen anser vi att förslaget om slopad sjömansskatt är bra. Därtill
kommer att ett internationellt register sannolikt inte skulle omfatta all svensk
fjärrsjöfart. Förslaget borde genomföras med omedelbar verkan. Regeringen
borde ha fogat ett konkret förslag till sin proposition. När så inte skett bör
utskottet pröva att utforma erforderlig lagtext.

Regeringens förslag att, i stället för slopande av de lagstadgade sociala

avgifterna, införa ett bidrag om 38 OOO kr. per ombordanställd väcker Mot. 1987/88

principiella invändningar. Ett sådant direkt bidrag riskerar att motverka den T106

vitalisering, utveckling och kostnadsmedvetenhet som behövs. Dessutom
kan denna typ av subventioner leda till repressalier från konkurrentländer.

Även praktiska skäl talar mot direkta statsbidrag i stället för skattebefrielse
och nedsatta sociala avgifter. Den föreslagna metoden försvårar nämligen för
parterna att sluta avtal om anställningsvillkor. Det leder till stora svårigheter
för parterna att i förhandlingar om löne- och anställningsvillkor vara
beroende av att regering och riksdag årligen skall avgöra hur stora bidrag som
skall beviljas näringen.

Såväl arbetsgivar- som arbetstagarorganisationer har förklarat sig villiga
att försäkringsvägen lösa denna fråga så att de ombordanställdas trygghet
inte äventyras. Detta förfarande, i kombination med den slopade sjömansskatten,
ger parterna möjlighet att besluta i alla frågor som rör de
ombordanställdas situation. Statsmakten bör enligt vår mening fatta sådana
beslut som inte inkräktar på parternas fria förhandlingsrätt.

Det bör ankomma på utskottet att utforma nödvändig lagtext för förslagen
om slopad sjömansskatt och utnyttjande av investeringsfonder för fartygsinvesteringar.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag beträffande
direkta subventioner till sjöfarten,

2. att riksdagen beslutar att ombordanställda på svenska fartyg i
fjärrfart befrias från sjömansskatt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nedsättning av lagstadgade sociala avgifter för
ombordanställd personal,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om framläggande av förslag till svenskt internationellt
fartygsregister,

5. att riksdagen beslutar medge rätt att utnyttja investeringsfonderna
för fartygsinvesteringar.

Stockholm den 5 april 1988
Ingemar Eliasson (fp)

Olle Grahn (fp)

Ingrid Hasselström Nyvall (fp)

Hugo Bergdahl (fp)
Margareta Fogelberg (fp)

17