med anledning av prop. 1987/88:128 om

Motion 1987/88:Jo9 av Karl-Gösta Svenson m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo9

av Karl-Gösta Svenson m. fl. (m)

med anledning av prop. 1987/88:128 om

miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, m. m.

Jordbruket har självklart ett miljöansvar. Det är därför viktigt att insatsmedel
i form av gödning och växtskyddsmedel används på ett miljövänligt
sätt. Det finns enligt vår uppfattning inget motsatsförhållande mellan ett
effektivt bedrivet och ett miljövänligt jordbruk.

Genom information, rådgivning och kunskapsförmedling kommer den
svenske bonden att förbättra sin produktion av livsmedel. Näringsläckaget
kommer att minska.

Det s. k. Laholmsförsöket visar att näringsläckaget till vattendrag och hav
minskar om marken är bevuxen. Det är därför viktigt att odlingar med lång
växtperiod stimuleras. Sockerbetsodlingen har en längre växtperiod än
spannmål. Denna odling är därför positiv ur miljösynpunkt. Näringsläckaget
från åkermark som används för sockerbetsodling begränsas kraftigt genom
växtperiodens längd. Man kan nästan betrakta sockerbetsodlingen
som en form av täckgröda.

Med hänsyn till överskottsproduktionen av spannmål måste en stor del av
åkermarken utnyttjas för annan produktion. Minskat spannmålsöverskott i
kombination med minskat näringsläckage kan effektivast uppnås genom att
använda åkermark för skogsplantering. Det är emellertid inte någon lätt
uppgift för Sveriges bönder att tvingas ta ställning till en sådan drastisk användning
av åkermarken. Plantering av åkermark kommer onekligen att
förändra landskapbilden. Genom att i känsliga lägen plantera lövskog kommer
säkerligen en övergång från åker- till skogsmark att kunna accepteras.

Gotland har enligt vår uppfattning ett särskilt utsatt läge. Det gotländska
landskapet har en speciell karaktär. En omfattande skogsplantering på öns
åkermark skulle säkerligen få stora negativa konsekvenser. Skogsplantering
av åkermark är inget alternativ för Gotlands del.

Med hänsyn till jordbrukets stora betydelse för samhällsutvecklingen på
Gotland är det ej heller möjligt att minska jordbruksproduktionen. I inget
annat län är jordbrukssektorn en så dominerande näring. Det är därför angeläget
att ta till vara de resurser som finns på ett optimalt sätt. Med hänsyn
till naturliga förhållanden, geografiskt läge och sysselsättningen på ön är det
rimligt att det gotländska jordbruket särbehandlas.

Det gotländska jordbruket har kapacitet att öka sin sockerbetsodling.
Tillräcklig areal finns för en ökning av odling till 5 000 ha. Sockerbruket i
Roma har dessutom kapacitet att öka sin produktion av socker som utan vidare
svarar mot en odling av 5000 ha. Utnyttjandegraden i sockerbruket
skulle förbättras om möjlighet till en ökad produktion kunde åstadkommas.

En ökning av sockerbetsodlingen till 5 000 ha skulle få en positiv inverkan Mot. 1987/88

på miljön. Näringsläckaget kommer att minska. Den oro som råder på Got- Jo9

land om jordbrukets och sockerbetsodlingens framtidsmöjligheter skulle
också i hög grad kunna lindras. Det är också angeläget att påpeka att det
gotländska jordbruket måste få ett långsiktigt avtal om sockerbetsodling.

Hemställan

Med hänsyn till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motiorten anförts om en ökning av sockerbetsarealen på
Gotland,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om ett långsiktigt avtal med staten om
utökad och fortsatt sockerbetsodling på Gotland.

Stockholm den 23 mars 1988

Karl-Gösta Svenson (m)

Ingrid Hemmingsson (m) Barbro Nilsson (m)

1 * Riksdagen 1987188. 3 sami. Nr Jo6-13