med anledning av prop. 1987/88:121 om extra

Motion 1987/88:Sf28 av Carl Bildt m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Sf28

av Carl Bildt m. fl. (m)

med anledning av prop. 1987/88:121 om extra

höjning av basbeloppet m. m.

Förslaget

I propositionen föreslås att basbeloppet, i samband med att det fastställs för
år 1989, först skall räknas upp med 600 kr.

Syftet är att pensionärerna härigenom slutgiltigt skall kompenseras för
det fr. o. m. 1984 genomförda avdraget på basbeloppet. Detta avdrag var en
följd av den kraftiga devalvering som var en av de första åtgärder den nytillträdda
socialdemokratiska regeringen vidtog hösten 1982.

Kostnaden för den pensionsuppräkning som följer av den extra höjningen
av basbeloppet beräknas till 2650 milj. kr., varav 1210 milj. kr. avser folkpension
och 1440 milj. kr. avser ATP.

Motsvarande kostnadsökning för basbeloppsanknutna förmåner utanför
pensionsområdet beräknas uppgå till 175 milj. kr. och gäller främst studiemedel
och bidragsförskott.

Enligt propositionen skall kostnadsökningen för ATP-systemet täckas genom
en höjning av ATP-avgiften med 0,4 procentenheter till 11,0% av avgiftsunderlaget
för år 1989.

Något förslag till finansiering av de övriga extra kostnaderna lämnas inte i
propositionen. Emellertid har finansministern meddelat att resterande finansieringsbehov
avses bli tillgodosett genom att skatten på omsättningen
av värdepapper utvidgas till att även omfatta handel på penning- och obligationsmarknaden.

Det socialdemokratiska pensionssveket

Inför 1982 års val ställde socialdemokraterna ut vallöftet till pensionärerna
att värdesäkringen av pensionerna skulle knytas till konsumentprisindex genom
en förändring av det då gällande basbeloppet. Man hävdade att detta
urholkats genom att det sedan 1981 inte påverkades av energipriserna och
indirekta skatter. Socialdemokraterna kritiserade dessutom att basbeloppet
fr. o. m. 1982 bara höjdes en gång per år, den 1 januari, och inte som tidigare
varje gång konsumentpriserna stigit med 3% sedan föregående höjning.

Det socialdemokratiska pensionslöftet var, som det bl. a. formulerades,
att värdesäkringen av pensionerna skulle återställas, en av socialdemokratins
främsta och heligaste utfästelser den gången. I valtal, pressmeddelanden,
broschyrer och riksomfattande annonser angreps de borgerliga regeringarnas
hantering av pensionsfrågorna, trots de mycket kraftiga pen- 1

Mot.

1987/88

Sf28-32

1 Riksdagen 1987188. 3 sami. Nr S/28-32

sionshöjningarna under de borgerliga regeringsåren. Man utlovade att om Mot. 1987/88

det blev socialdemokratisk regering skulle basbeloppet fr. o.m. 1983 följa Sf28

konsumentprisindex, vilket, hävdades det, skulle ge effekt på pensionerna

fr. o. m. 1984. Socialdemokraterna valde dock, trots sin annars hårda kritik

mot denna ordning, att plädera för en fortsatt höjning av basbeloppet en

gång om året, och inte som före 1982, varje gång prisnivån stigit med 3%. I

gengäld utlovades ett förskott avpassat till under året förväntad inflation.

Förskottet skulle utformas som en extra höjning av basbeloppet.

Den nytillträdda socialdemokratiska regeringen lade sedan mycket riktigt
ut ett tillägg till 1983 års basbelopp med 300 kr., vilket höjde pensionerna
med ca 1,7 procentenheter.

Därefter svek regeringen pensionslöftet. Fr.o.m. 1984 görs ingen extra
höjning med hänsyn till förväntad inflation under året. Förskottet drogs in.

Basbeloppet höjdes med endast 600 kr., vilket motsvarade ungefär 3%. Det
var nästan bara en tredjedel av höjningen av den allmänna prisnivån under
det föregående året. Effekterna mildrades en aning, främst för dem med låg
pension, genom något förändrade regler för hur pensionerna relateras till
basbeloppet. Ändå fick en pensionär utan ATP bara ungefär hälften av den
ökning som socialdemokraterna hade utfäst i sitt pensionslöfte.

Den dåvarande socialministern ställde i detta läge ut ett nytt löfte, nämligen
att pensionärerna skulle kompenseras när samhällsekonomin tillät
det.

Vår inställning

Vi kritiserade den socialdemokratiska regeringen hårt för löftesbrottet. Utställda
löften skall hållas.

Fria, demokratiska val bygger på tanken att partierna före valet presenterar
sina alternativ. Väljarna bereds därigenom möjlighet till ett rationellt
ställningstagande. En förutsättning för detta är att partierna ger en ärlig bild
av sin politik.

Politisk ohederlighet kan aldrig tolereras. Vad pensionssveket inneburit
för pensionärerna kan inte kompenseras, även om det i propositionen nu
hävdas att pensionärerna erhåller ”full kompensation”. Spareffekten av den
socialdemokratiska pensionsneddragningen torde ackumulerat för perioden
fr. o. m. år 1984 t. o. m. år 1988 vara av storleksordningen 20 miljarder kronor.
Åtgärden har således varit synnerligen omfattande.

Det är enligt vår mening oundgängligen nödvändigt att ökningstakten i de
offentliga utgifterna nedbringas. Vi riktar inte heller vår kritik mot regeringens
sparambitioner, men däremot mot den politiska ohederlighet som manifesterades
genom det socialdemokratiska pensionssveket. Det är givetvis
den socialdemokratiska regeringens skyldighet att söka den rättelse som
rimligen kan åvägabringas, nämligen att räkna upp basbeloppet med det
resterande devalveringsavdraget. Vi godtar förslaget i denna del.

Av skäl som vi nu övergår till att redovisa kan vi inte tillstyrka propositionens
förslag till finansiering av de ökade kostnader som den extra
uppräkningen av basbeloppet medför.

”Finansiering”

Mot. 1987/88
Sf28

Regeringens förslag leder som nämnts till en årlig ökning av pensionsutgifterna
med 2650 milj. kr., varav 1 210 milj. kr. avser folkpension och 1 440
milj. kr. avser ATP. Den extra basbeloppshöjningen medför också ökningar
för kostnaderna för framför allt studiemedel och bidragsförskott med sammantaget
175 milj. kr. Totalt sett ökar de offentliga utgifterna med drygt
2825 milj. kr. Av dessa medel kan uppemot 500 milj. kr. beräknas återgå till
det allmänna i form av ökade skatteintäkter.

För att kompensera ATP-systemet för de nya utgifterna föreslår regeringen
en höjning av ATP-avgiften med 0,4 procentenheter. Finansministern har
emellertid antytt att höjningen kan komma att återtas under hösten för att
inte ytterligare försvåra nästa års avtalsrörelse.

Regeringens brist på fasthet och konsekvens när det gäller arbetsgivaravgifterna
återupprepas också i år. Förra året genomdrev regeringen en höjning
av dessa avgifter med 1,3 procentenheter. Vi motsatte oss förslaget när
det presenterades. Även senare under våren var vi kritiska, när regeringen
förklarade sig beredd att återta höjningen endast under vissa förutsättningar.
Under hösten svängde emellertid regeringen i denna fråga och höjningen
återtogs. När nu årets avtalsrörelse av allt att döma leder till att det
s. k. katastrofalternativet infrias, som finansministern räknade med som varnande
exempel i finansplanen, föreslår regeringen åtgärder som ytterligare
försämrar konkurrensläget för svenskt näringsliv. Detta är naturligtvis bakvänd
politik.

Enligt vår uppfattning är höjningen av ATP-avgiften onödig. Även om
pensionsutbetalningarnas storlek i ATP-systemet redan överstiger de inbetalningar
som görs ökar emellertid fortfarande AP-fondernas reala värde till
följd av de ränteinkomster som fondkapitalet genererar. En höjning av avgiftsuttaget
i enlighet med regeringsförslaget skulle ytterligare öka fondernas
reala storlek under nästkommande år, vilket enligt vår uppfattning inte
är vare sig nödvändigt eller önskvärt.

Något ytterligare förslag till finansiering utöver höjningen av ATP-avgiften
finns inte i propositionen. Olika regeringsföreträdare har emellertid
framhållit att den aviserade utvidgningen av omsättningsskatten på värdepapper
skall ses som en delfinansiering av det nu framlagda förslaget om en
extra höjning av basbeloppet.

Utvidgningen av omsättningsskatten på värdepapper har emellertid inte
någon konsumtionsdämpande effekt som skulle kunna kompensera för den
konsumtionsökning som följer av den extra höjningen av basbeloppet. I
stället leder utvidgningen av omsättningsskatten till en försämring av funktionsdugligheten
på berörda finansiella marknader. Inte mindre än 35 av 37
remissinstanser, däribland fullmäktige i både riksbanken och riksgälden,
har utförligt och med tunga argument pekat på de negativa effekter för samhällsekonomin
som skulle följa på förslaget. I slutändan leder skatten till att
räntan pressas upp och därmed också till en minskad investeringsbenägenhet
i näringslivet.

Förutom att det två skattehöjningarna leder till en fortsatt uppressning av

skattetrycket med nästan 0,3 procentenheter, är de direkt skadliga för sam- Mot. 1987/88
hällsekonomin. Sf28

Vi anser således att de nya skattehöjningarna måste avvisas. Regeringens
finansieringsförslag kan därför inte godtas.

Det av oss i januari redovisade budgetförslaget för nästkommande budgetår
och våra ställningstaganden till de av regeringen hittills under våren
framlagda särpropositionerna medger ett tillräckligt finansiellt utrymme för
att klara kostnaden över statsbudgeten för den föreslagna extra höjningen
av basbeloppet. Den slutgiltiga bedömningen måste dock anstå till dess att
regeringen presenterat kompletteringspropositionen. Vi kan inte nu utesluta
att ytterligare finanspolitiska åtgärder då kan visa sig nödvändiga.

I en situation då den offentliga sektorn som helhet uppvisar överskott och
då saldot i statsbudgeten är näst intill i balans utgör den statsfinansiella situationen
emellertid inte den största restriktionen vid den typ av överväganden
som aktualiseras av propositionen.

Viktigare är att den stabiliseringspolitiska situationen beaktas. Utvecklingen
i samhällsekonomin präglas för närvarande av accelererande bytesbalansunderskott,
ökad inflationstakt, försämrat kostnadsläge och stark
överhettning inom flera produktionssektorer och på viktiga marknader. De
skattehöjningar som regeringen anvisar som ”finansiering” av förslaget om
extra höjning av basbeloppet har ingen eller ringa konsumtionsdämpande
effekt och parerar därför inte den konsumtionsökning som följer av regeringsförslaget.
Därmed skulle den stabiliseringspolitiska situationen förvärras.

Under flera år har moderata samlingspartiet efterlyst dels en stramare finanspolitik,
dels åtgärder för att vända den negativa utvecklingen av hushållens
sparande. Vi har även i riksdagen presenterat konkreta alternativ till
regeringens politik med en sådan inriktning. Både regeringen och riksdagens
socialistiska majoritet har emellertid konsekvent avvisat våra förslag.
Det är dock angeläget att regeringen senast i kompletteringspropositionen
tar fasta på de uppmaningar och åtgärder som vi länge givit uttryck
för och kommer med förslag som motverkar den annalkande
försämringen av samhällsekonomin.

4

Hemställan

Mot. 1987/88
Sf28

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår det till propositionen fogade förslaget till
lag om ändring i lagen (1987:1318) om procentsats för uttag av avgift
för åren 1988 och 1989 till försäkringen för tilläggspension,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av finanspolitiska och stabiliseringspolitiska
åtgärder i kompletteringspropositionen.

Stockholm den 28 mars 1988

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)
Anders Björck (m)

Ingrid Sundberg (m)
Ingegerd Troedsson (m)
Rolf Clarkson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Sonja Rembo (m)

Per-Olof Strindberg (m)

Nils Carlshamre (m)

Rolf Dahlberg (m)
Bo Lundgren (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

1* Riksdagen 1987/88. 3 samt. Nr Sf28-32

5