med anledning av prop. 1987/88:118 om inriktning av telepolitiken

Motion 1987/88:T113 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:T113

av Lars Werner m. fl. (vpk)

med anledning av prop. 1987/88:118 om inriktning av
telepolitiken

När socialdemokraterna i november 1980 befann sig i opposition i riksdagen
gav s-gruppen uttryck för följande uppfattning i sin partimotion om
telepolitiken:

Vi kan inte acceptera en utveckling mot en ”engelsk modell”. I England vill
nämligen regeringen fördela all televerksamhet utom själva telenätet på
privata företag. I Norge försöker högern arbeta för en liknande utveckling,
och i den nu aktuella propositionen finns klara antydningar att regeringen vill
slå in på samma konservativa linje även i vårt land. Det får inte ske.

Vpk kan konstatera att den socialdemokratiska regeringen efter mindre än
två mandatperioder inte bara anammat de nyliberala steg som togs av de
borgerliga före 1982. I dag prövar socialdemokraterna att plocka bort de få
återstående monopolskyddade delarna inom televerkets verksamhetsområde.

Föreliggande proposition pläderar för att televerket skall arbeta efter
målet att underlätta konkurrens. Samtidigt sägs att televerket skall ha
huvudansvaret för godtagbara nät och kommunikationer i riket. Det
motsägelsefulla i dessa propåer är pinsamt tydligt. Föredraganden tillstår att
målen är allmänt formulerade i propositionen, men anser ”ändå att de fyller
sin funktion som en bas och vägledning för de ställningstaganden och
åtgärder som kommer att krävas i framtiden. Trots deras allmänna karaktär
anser jag därför att riksdagen bör lägga fast målen och inriktningen för
telepolitiken.”

Vpk anser att argumentationen är ohållbar.

Telekommunikationer och informationsbehandling hör till de mest expansiva
sektorerna i industrivärlden. Den traditionella telefonrörelsen har i stort
sett totalt förändrats med elektronikens hjälp. En rad nya teletjänster har
blivit tillgängliga under 80-talet. De multinationella företagen inom telekommunikationsbranschen
har heller inte missat tillfället att kasta sig över
marknaden. Uppluckringen av det svenska monopolet har skett under tryck
från mäktiga ekonomiska krafter. Resultatet kommer att bli att framför allt
s. k. hushållskunder missgynnas allt mer. Denna utveckling är inte ödesbunden
eller ”framtvingad av den tekniska utvecklingen” - det är självfallet
samhällsnyttan, de politiskt ansvariga och de som berörs som skall ha greppet
över den tekniska utvecklingen.

Utvecklingen på kommunikationsområdet har en avgörande betydelse för Mot. 1987/88

regionernas utveckling. Regionalpolitiska hänsyn och folkflertalets behov TI 13

måste vara grundläggande när telepolitikens mål och riktlinjer läggs fast.

Men det räcker inte att som regeringen nu gör formulera allmänt välvilliga
ord om detta.

Televerket har hittills haft monopol på kontorsväxlar. Redan nu finns
stora driftproblem med växlar kontra nät. Problemen riskerar att bli
oöverstigliga om företag och televerk skall äga skilda delar av system och nät.

Propositionen lämnar inget som helst svar på frågan vem som skall ha
ansvaret om och när det inte fungerar då ingen har ett helhetsgrepp över
verksamheten.

Monopolet på myntapparater föreslås slopas. Redan i dag är automater för
plastkort privatiserade och genom plastkortstvång stängda för flertalet
medborgare. Automaterna finns på flygplatser och andra garanterat vinstgivande
platser. Propositionen underlåter att diskutera myntapparaters sociala
nytta. Ett konkret exempel visar det ansvarslösa i uttrycket att ”förlust på
myntapparat får inte bli orimlig”: myntapparater vid allmänna badplatser
kan självfallet inte ge inkomster annat än på sommaren, men ändå är den
oumbärlig ur säkerhetssynpunkt!

De fackliga organisationerna måste få ett ökat inflytande över utvecklingen.
Inte minst gäller detta den tekniska utvecklingen på teleområdet.
Bolagiseringspolitiken har omvittnat lett till sämre anställningsförhållanden
och uppsplittring av fackföreningsrörelsen. I slutet av förra året aviserade
televerket djupa ingrepp i medbestämmandeavtalen. Verksledningen har
ansett avtalen alltför besvärande för arbetsköparsidan. Attityden påminner
mycket om den ”engelska modellen”, som så sent som 1980 förkastades av
den socialdemokratiska riksdagsgruppen.

En parlamentarisk utredning skall få till uppgift att se över och precisera
servicemålen bl. a. för telepolitiken. Vpk inser inte logiken i att regeringen
först vill lägga fast allmänt formulerade mål och riktlinjer samt ytterligare
luckra upp televerkets kvarvarande krympta monopolställning och därefter
låta utreda servicemålen.

En naturligare behandlingsprocess är att först utreda och sedan återkomma
med förslag i dessa viktiga frågor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts mot en ”engelsk modell” och nyliberala strävanden i
telepolitiken,

2. att riksdagen avslår propositionens förslag om ytterligare uppluckring
av televerkets monopol.

16

3. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag angående
inriktningen av telepolitiken grundad på den aviserade utredningen av
bl. a. statens regionalpolitiska och sociala ansvar på teleområdet och
förtydligande av televerkets roll och uppgifter.

Stockholm den 11 april 1988

Lars Werner (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)
Jörn Svensson (vpk)
Viola Claesson (vpk)

Nils Berndtson (vpk)
Inga Lantz (vpk)

Jan Jennehag (vpk)

Mot. 1987/88
TI 13

17

'