med anledning av prop. 1987/88:118 om inriktning av telepolitiken

Motion 1987/88:T112 av Olle Grahn m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:T112

av Olle Grahn m. fl. (fp)

med anledning av prop. 1987/88:118 om inriktning av
telepolitiken

Bakgrund

Regeringens utredningsarbeten kring telefrågor under de senaste åren har
dominerats av departementsinterna aktiviteter. Grunden för landets framtida
telekommunikation är emellertid en fråga av den digniteten att det borde
varit naturligt att den analyserats under bredare demokratiskt inflytande.

Det hade då kunnat vara möjligt att tidigare få fram förslag även i frågor
som nu lämnas till vidare utredningsarbete. Det rör både telemarknadens
långsiktiga utveckling, tredjepartstrafik, fördelning av radiofrekvenser samt
regional och social telepolitik. Detta hade inneburit ett bättre utnyttjande av
tid och resurser för utvecklingen på området.

Ytterligare förseningar måste nu undvikas. Det aviserade utredningsarbetet
måste ske skyndsamt.

Behov av nätkonkurrens

Telesystem och datorer byggs upp av liknande komponenter. Det är alltmer
tydligt att teletjänster bör utvecklas och saluföras på en marknad, och inte i
en från konkurrens skyddad miljö. Först på en marknad kan effektiva system
och tjänster erbjudas, till låga taxor för konsumenterna.

Det är enligt vår mening fundamentalt att viktiga teletjänster kan erbjudas
över hela vårt land. Vi arbetar för en telemarknad med ansvar såväl för
avlägsna som för centrala delar av landet.

Telekommunikation av olika slag äger rum i ett telesystem som i ökande
grad kommer att utgöra en samverkan mellan det statliga allmänna telenätet
och ett antal privata nät. Det är viktigt att företrädare för dessa olika nät kan
verka på lika villkor. Svensk telepolitik bör därför, liksom i en rad andra
länder, söka skapa goda förutsättningar för en verklig nätkonkurrens mellan
jämbördiga parter.

Det skall vara enkelt att använda telefoni. Vi vill öka effektiviteten, och nå
lägre taxor genom att låta olika företag sköta tekniken, i stället för ett enda.
För allmänheten blir detta i praktiken helt enkelt fråga om att betala
räkningen till det företag som ger bäst service. Man "ringer" fortfarande med
samma apparat, och på samma sätt.

Privata telenät som t. ex. Comviks, bör i detta sammanhang ges vidgade

möjligheter att vidareutvecklas genom konkurrens på lika villkor. Även helt
nya nätföretag bör välkomnas.

Den goda utvecklingsmiljön bör också röra Vattenfalls, Sydkrafts, SJ:s
och försvarets egna telenät. Den svenska telemarknaden bör dessutom vara
öppen för internationella nätföretag.

Utan en fungerande konkurrens på telenätområdet skulle televerkets
nuvarande kraftiga maktkoncentration förstärkas än mer. Detta skulle leda
till stel och onödigt kostsam telekommunikation i landet, i en tid då
utveckling och mångfald dominerar den internationella telescenen.

Det internationella läget

En internationellt nästan entydig utvecklingstendens innebär för närvarande
att man via ökad konkurrens främjar effektivitet och förbättrad tillgänglighet
för telekommunikation. Bland närstående och tekniskt erfarna länder finns
emellertid exempel på att man valt skilda metoder för förverkligandet av
dessa intentioner. I vissa fall har man valt att dela upp telemarknaden
horisontellt, mellan grundtjänster och högre tjänster (värdeadderade tjänster).
I andra fall har man delat upp marknaden geografiskt. I många fall har
man också genomfört olika privatiseringsåtgärder.

En metod som kommer till användning i flera länder (t. ex. Japan,
Frankrike och Kanada) är att dela in telemarknaden i typ 1- och typ 2företag.
Typ 1-företag äger sina grundläggande nät, men säljer (ofta så när
som på telefoni) inte tjänster på sina nät. De hur i stället ut sina nät till
typ 2-företag, vilka i sin tur utvecklar och saluför ”högre” tjänster på dem.

Ett skäl till denna uppdelning är att man i flera länder funnit att det för
dessa två olika kategorier nätföretag är motiverat med olika typer av
konkurrensfrämjande åtgärder. Särskilt målmedvetna åtgärder anses ofta
vara behövliga för att nå fram till en fungerande konkurrens på det
grundläggande telenätområdet (typ 1). Förutsättningarna för spontan uppkomst
av fungerande konkurrens på typ 2-marknaden är betydligt mer
gynnsamma.

I ett flertal länder har man i detta sammanhang funnit det motiverat att
behandla gemensamma övergripande telefrågor i nyskapade telemyndigheter.
Det har skett i Storbritannien, Kanada, Norge, Frankrike och flera andra
länder. Det är fråga om att effektivt kunna förverkliga telepolitiska mål,
främja konkurrens och öppen nättillgänglighet, klara ut tvister kring t. ex.
taxepolitik, fördela knappa resurser som t. ex. radiofrekvenser, främja
opartiskhet på teleområdet, ta sociala, regionala och försvarspolitiska
hänsyn m. m. Sådana frågor är aktuella även i vårt land.

De nationella teleförvaltningarna, och då inte minst de inom OECDländerna,
befinner sig uppenbarligen i flera avseenden i ett helt nytt klimat.

Telepropositionen

Proposition 1987/88:118 tar upp ett antal åtgärder på teleområdet. Man
lämnar emellertid också flera åt framtiden. Förslagen i propositionen kan

Mot. 1987/88

TI 12

delas upp i några olika avsnitt:

- Formulering av ett antal mål för svensk telepolitik.

- Vidare utredning av statens regionalpolitiska och sociala teleansvar

- Inrättande av statens telenämnd.

- Vidare utredning av frågan om fördelning av radiofrekvenser.

- Avveckling av televerkets kvarvarande monopol.

- Inriktning av televerkets verksamhet till 1991.

Mål för telepolitiken

De mål som formuleras i propositionen bygger på kontakter med ett antal
berörda parter på telemarknaden, dock inte allmänheten som därmed saknat
den insyn som vore motiverad.

I flera fall finns anledning till kompletteringar och förändringar. Detta
gäller t. ex. när det i propositionen talas om att ”staten skall ansvara för att
det finns ett sammanhållet och öppet telenät, som täcker hela landet”. Den
”sammanhållning” som texten stundom talar om passar inte in i den ”öppna”
konkurrensmiljö som uppmärksammas i andra delar av propositionen. Vad
saken i detta sammanhang i stora stycken rör, är hur man skall klara det
regionala, sociala och försvarspolitiska teleansvaret i en effektiv marknadsekonomi.
Denna balans mellan samhällshänsyn och marknadshänsyn lämnas
i propositionen till fortsatt utredning.

Detta utredningsarbete hade mycket väl kunnat initieras tidigare, i
anslutning till tidigare väckta folkpartimotioner i riksdagen.

En annan punkt där det mellan marknadens olika parter finns värderingskonflikter
för telepolitiken rör finansieringen, enligt propositionen ”den
solidariska betalningen av grundläggande teletjänster”. Här berörs tillhandahållande
av vissa teletjänster som t. ex. telefoni över hela landet. Detta
kan ske på olika sätt, enligt olika värderingar. Det är heller inte enkelt att
konstruera system för solidarisk betalning av sådana tjänster. Teletjänster
kommer ju att utvecklas i en marknadsekonomi, och nå effektivitet genom
marknadens kontroll. Den ”solidariska” betalningen är komplicerad. Dessa
frågor utvecklas inte närmare i propositionen, utan får uppenbarligen
beredas vidare i den nämnda teleutredningen.

Regeringen föreslår i propositionen att också postverkets sociala och
regionalpolitiska ansvar skall analyseras av teleutredningen. Det är enligt vår
mening olämpligt att på detta sätt sammanföra två frågor som rymmer så
många olika förutsättningar. Det skulle också splittra koncentrationen på de
fundamentala telefrågorna. Postverkets ansvarsfrågor bör därför analyseras i
annat sammanhang.

Det finns anledning att särskilt betona vikten av förbättrad säkerhet i våra
telenät. Det nuvarande nätsystemet kan anses som ytterligt sårbart i lägen av
kris. Förbättrad nätstatistik bör tas fram. Vidgade ansträngningar bör också
göras för att dubblera viktiga länkar och delsystem som har fundamental
betydelse för helheten. Ny teknik kan prioriteras som är säkrare än gammal.

Mot. 1987/88

TI 12

10

Inrättande av statens telenämnd

Det råder bred enighet om att de uppgifter som anges för den nyinrättade
statens telenämnd motiverar att den inrättas. Det kan emellertid uttryckas
tydligare att nämnden aktivt bör verka för effektiv konkurrens och balans på
telemarknaden, och inte bara ”biträda NO och SPK med teknisk expertis”.

Nämnden bör också föreskriva principiella säkerhetskrav för våra telenät,
samt se till dessas efterlevnad. Därtill bör på nämnden läggas uppgiften att
fördela radiofrekvenser i landet. Den frågan lämnas dock i propositionstexten,
på grund av brist på tillräckligt ”bra underlag” - trots redan gjord
departementsutredning - också den till fortsatt utredning. Principer för
fördelning av radiofrekvenser bör enligt vår mening finnas tillgängliga för
statens telenämnd före årsskiftet 1988/89.

Statens telenämnd måste få möjlighet att verka helt självständigt i
förhållande till parterna på telemarknaden. Sådan personal måste också
anställas som kan arbeta helt fristående.

Kvarvarande monopol

Förslagen i propositionen om att avskaffa de nuvarande statliga monopolen
på växlar och myntapparater bygger på önskemål från både näringsliv och
politisk opposition sedan flera år. Förslagen är därför välkomna, om än
senkomna.

Det finns anledning betona att den inledda avmonopoliseringen av
modemer omedelbart bör genomföras fullt ut, alltså även för de högsta
hastigheterna.

Propositionens formuleringar om upphävande av det praktiska monopolet
på tredjepartstrafik innebär att man inte tar ställning i denna fundamentala
fråga för utvecklingen av mångfald på telemarknaden, utan lämnar frågan till
utredande. Detta är utomordentligt olyckligt, och motsäger vad regeringen
tidigare antytt. Fri tredjepartstrafik är en förutsättning för utveckling av
tjänstemarknaden. Regeringen förefaller här ta avstånd från marknadens
möjligheter, och vilja bevara televerkets nuvarande dominans.

Riksdagen bör omedelbart fatta principbeslut att det praktiska monopolet
på tredjepartstrafik på det allmänna telenätet skall avskaffas.

Televerkets verksamhet till 1991

Den nya konkurrensutsatta verksamheten för televerket kräver enligt
propositionen fortsatt höga investeringar och en ökad effektivitet. Vad gäller
investeringstakten finns det anledning komplettera propositionens marknadsbedömningar
om snabba ökningar.

Enligt vissa nationella och internationella bedömare kan marknadens
efterfrågan på telekommunikationskapacitet under 1990-talet komma att
öka långsammare än ökningen i marknadsutbudet. Propositionen tycks inte
ha fäst avseende vid detta när man anger förväntad omsättningsökning för
koncernen som helhet till 30 % för tiden 1988-1991 (löpande priser). Det

finns anledning att anpassa televerkets utbyggnadstakt för dess anläggningar 11

Mot. 1987/88

TI 12

till en situation där en mer försiktig marknadsutveckling finns med i bilden. Mot. 1987/88

Detta gäller särskilt som det i propositionen direkt efterlyses ”förbättrade TI 12

bedömningar av investeringsbehoven” från televerket.

Förutsättningarna för telemarknadens utveckling i Sverige bör vara sådana
att konkurrenter till televerket finner goda skäl att träda in på marknaden.

Televerket har för närvarande ansvar för att deltaga i finansiering av
extern forskning och utveckling, som en del av det statliga nationella
”Informationsteknologiprogrammet”. Televerket spelar i detta sammanhang
en roll som liknar ett tekniskt forskningsråd. I den nya marknadsroll
som televerket kommer att spela, är det inte rimligt att ha kvar detta ansvar.

Televerket bör liksom andra företag finansiera sin egen FoU, medan det bör
åläggas Styrelsen för Teknisk Utveckling att administrera extern FoU.

Nätkonkurrens

En tillfredsställande nätsituation i vårt land förutsätter en verklig och
fungerande konkurrens. Situationen i t. ex. Storbritannien, med över 96 %
av marknaden hos British Telecom, är otillfredsställande. Vi måste i vårt
land organisera marknadsförutsättningarna med hänsyn till de omfattande
utländska erfarenheter som för närvarande föreligger.

Vi vill nå fram till en situation där konkurrerande nät ger god täckning av
landet. Ingen del av landet skall bli lidande. Konkurrensen skall också vara
verklig, dvs. ingen part på marknaden skall vara dominerande. Anslutningsavgifter
för sammankoppling av privata nät med det allmänna telenätet bör
t. ex. vara sådana att de främjar marknadsmöjligheterna för nya nätföretag.

Liberalisering av telemarknaden kan utföras med eller utan privatisering.

Privatisering innebär emellertid förbättrade möjligheter till spridning av
inflytande och kontroll, samt leder till ökad effektivitet.

Privatisering och börsintroduktion av Teleinvest AB bör genomföras.

Televerkets övriga nuvarande tjänster på typ 2-nivå (se ovan) bör organiseras
i bolag. Det rör sådant som datex, datapak, videotex, videokonferenser
m. m. Den aviserade teleutredningen bör analysera privatisering även av
dessa bolag.

Konkurrensfrämjande åtgärder för nya nätföretag är därjämte motiverade
under en övergångstid, för att den svenska telenätkonkurrensen skall bli
verklig, och den önskvärda konkurrensbilden skall uppnås. Goda konkurrensförutsättningar
för nya typ 2-företag kan skapas via åtgärder för aktiv
standardisering, riktade utbildningsåtgärder, samhälleliga forskningsbidrag,
stöd till demonstrationssystem som finansieras av både näringsliv och stat,
m. m.

På detta vis främjas en bra konkurrens rörande tjänster som använder det
totala nätsystemet.

På grundläggande nätnivå (typ 1, dvs. ”ledningar” plus telefoni) kan sägas
att företag som önskar etablera sig med nya telenät, är välkomna att ansluta
sina nät till det nuvarande allmänna telenätet. Televerkets nuvarande ansvar
för förvaltning av statens telenät ger emellertid verket en utomordentligt
dominerande position. I anslutning till den flerfald av telenät som främjas i
andra länder finns det därför anledning att analysera en uppdelning av

statens nuvarande grundnät. För att marknadsbilden skall bli rimlig vad Mot. 1987/88

gäller konkurrens med utländska teleföretag m. m. bör denna uppdelning då T112

inte göras alltför mångfacetterad (som t. ex. enligt de existerande teleområdena).
Vi vill analysera möjligheterna att dela grundnätet i två självständiga
delar. De skulle kunna benämnas TeleBlå och TeleGul. Vi vill också ha en
analys utförd av möjligheterna till delning i fler än två delar.

Delningen bör göras med hänsyn till att möjligheterna till lönsamhet på
grund av trafikefterfrågans utseende är mer gynnsamma i de södra och
mellersta delarna av landet än i de norra.

Det är osannolikt att konkurrensen från utländska telebolag på den
svenska marknaden skulle bli väsentligt hårdare med en måttfull omorganisation.

Vid alternativet tvådelning kan sägas att TeleBlå och TeleGul kan
organiseras som bolag som fullt ut konkurrerar med varandra. TeleBlå kan
alltså mycket väl nå framgång med verksamhet i den del av landet där
TeleGul startat, och tvärtom. Det kan ske genom samverkan med lokala nät i
nya områden, genom användande av alternativ och ny teknik som radiolänk,
satelliter m. m. Någon regional marknadsuppdelning skulle det alltså inte bli
frågan om. Utgångspunkten är emellertid att de två bolagen som startförutsättning
vart och ett skulle få förvalta sin hälft av det nuvarande statliga
grundläggande telenätet.

Vi är medvetna om att en omorganisation av grundnätet i vårt land rymmer
praktiska och tekniska svårigheter. Det bör därför uppdragas åt den
aviserade teleutredningen att genomföra en analys och komma med förslag
till genomförande. Målsättningen bör vara att nå fram till låga taxor och
fullständig landstäckning med bästa möjliga effektivitet för svensk telekommunikation
som helhet.

Hemställan

Med hänvisning till vad vi i motionen anfört hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförs beträffande de övergripande målen för svensk telepolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförs rörande det icke önskvärda i att sammanföra utredning av
postverkets ansvar med utredningen av regionalpolitiska, socialpolitiska
och försvarspolitiska telefrågor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförs rörande behovet av förbättrad säkerhet i landets telenät,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförs rörande ansvar och arbetsuppgifter för statens telenämnd,

5. att riksdagen beslutar avskaffa monopolet för tredjepartstrafik
och monopolet för höghastighetsmodem,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförs rörande takten för televerkets investeringsexpansion,

7. att riksdagen beslutar avskaffa televerkets nuvarande ansvar för
extern forskning och utveckling,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som Mot. 1987/88
ovan anförs rörande ny organisation och ny ägandeform för den TI 12
nuvarande telekoncernen i syfte att skapa förutsättningar för effektiv

konkurrens, avseende såväl nät som tjänster,

9. att riksdagen beslutar om utförsäljning och börsintroduktion av
Teleinvest AB.

Stockholm den 11 april 1988
Olle Grahn (fp)

Ingrid Hasselström Nyvall (fp) Margareta Fogelberg (fp)

Hugo Bergdahl (fp)

14