med anledning av prop. 1987/88:116 om studiemedel

Motion 1987/88:Sf26 av Olof Johansson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Sf26

av Olof Johansson m. fl. (c)

med anledning av prop. 1987/88:116 om studiemedel

Sammanfattning

Centern kritiserar i motionen regeringens förslag till nytt studiemedelssystem.
Regeringen har inte löst det viktigaste problemet - skuldkrisen.

Med regeringens förslag kan studieskulden, trots full återbetalning, växa
under 20-30 år för vissa akademikergrupper om deras löneutveckling blir
svag. Det gäller framför allt grupper med lång studietid och låg inkomst,
t. ex. bibliotekarier och socionomer. Vissa grupper kommer aldrig att kunna
betala tillbaka skulden.

I det föreslagna systemet skall 4 % av inkomsten årligen användas för
amortering på studielånen. Räntan föreslås bli mellan 5 och 6 % (utan
avdragsrätt). Detta innebär att studieskulden kommer att växa så länge som
årslönen är mindre än skulden.

En student som påbörjar sina studier i år får efter fyra års studier över
140 000 kr. i skuld. Detta ger en stark press uppåt i avtalen framför allt på den
offentliga sidan, vilket äventyrar inflationsbekämpningen.

Centern föreslår i stället att en studielön på ett basbelopp (25 800 kr.)
införs kompletterad med lån på 80 % av basbeloppet, avdragsgilla litteraturkostnader
och bidrag. Detta system skulle kraftigt pressa tillbaka studieskulderna,
vilket också är en förutsättning för det inkomstrelaterade återbetalningssystem
regeringen föreslår.

Centern kritiserar även de samlade effekterna av studiemedlen och det
särskilda ungdomsbostadsstöd som utgår till ungdomar under 28 år med låg
inkomst. En tredjedel av alla studenter är över 28 år och kan inte få
bostadsbidraget. Orättvisor uppstår alltså också mellan yngre och äldre
studenter. Studiemedelssystemets och ungdomsbostadsstödets inkomstprövning
medför också tillsammans med skatteskalan marginaleffekter på
uppemot 120 % vid inkomster på 30 000 kr.

Tidigare har barnfamiljer gynnats dels genom generösare återbetalningsvillkor,
dels genom möjlighet att låna extra. Dessa förmåner försvinner nu
vilket kraftigt försvårar för studerande med barn. Förslaget om vårdnadsbidrag
skulle i detta läge öppna nya möjligheter för studerande med barn.

STUDIESKULD EFTER TRE ÅRS STUDIER
	~108.000
		95.000
			62.000
	Dogens system	s proposition	Centerns förslag

Mot. 1987/88
Sf26

Bakgrund

”Första steget mot studielön . .

1965 sattes dagens studiemedelssystem i sjön efter mångårigt utredande.
25 % var bidrag och resterande lån med förmånliga villkor. Förslaget
lanserades av socialdemokraterna såsom första steget mot en studielön.
Bidragsandelen skulle successivt höjas i takt med att samhällsekonomin blev
bättre.

Verkligheten blev en annan. Studiemedlen inflationsskyddades visserligen
genom knytning till det s. k. basbeloppet. Men bidragsdelen inflationsskyddades
inte. Detta innebar att för varje gång studiemedlen räknades upp var
det lånedelen som ökade. Bidragsdelen blev, som andel av studiemedlen,
mindre och mindre. I dag är bidraget bara ca 6 % av det totala studiemedelsbeloppet
och socialdemokraterna är tysta vad gäller löften om studielön.

”Del av reallöneutvecklingen . . .”

Vid införandet sades också att levnadsstandarden för en student skulle
motsvara ett vårdbiträdes och förbättringar ske i takt med reallöneutvecklingen
i samhället. Även de studerande skulle få del i välståndsökningen. Så
skedde inte. Studiemedlens köpkraft har snarast minskat sedan införandet.

Förbättringar under c-regeringarna, trots s-motstånd

Trots det ekonomiska läget genomfördes flera viktiga reformer på det
studiesociala området under den icke-socialistiska regeringsperioden. De
viktigaste förbättringarna skedde på gymnasiesidan men förbättringar genomfördes
också för högskolestuderande. Totalbeloppet höjdes för första

gången sedan införandet (från 140 till 142 % av basbeloppet). Äktamake- 7

prövningen vid ansökan om studiemedel avvecklades i tre steg. Socialdemo- Mot. 1987/88

kraterna röstade emot och motionerade t. o. m. om ett återinförande. Sf26

S-regeringen genomför kraftiga försämringar

Socialdemokraterna kritiserade under sin oppositionstid hårt beslutet att
indirekta skattehöjningar och oljeprishöjningar skulle undantas från inflationsuppräkningen
av bl. a. studiemedlen. Sven Aspling (s) sade i debatten
att ”det markerar en vändpunkt i den svenska trygghetspolitikens historia”.

Några månader senare devalverade den nytillträdda socialdemokratiska
regeringen med 16 % utan kompensation för bl. a. studiemedelstagarna
genom basbeloppsuppräkning. I och med detta försämrades studiemedlens
köpkraft med 4 % eller ca 1 500 kr. Dessutom passade s-regeringen på att
höja momsen från 17 % till 19 % samt ett 20-tal andra skatter innan man
infriade vallöftet att fortsättningsvis ge kompensation också för oljepris och
indirekta skattehöjningar.

Fler försämringsförslag . . .

Detta var dock bara början på de tänkta försämringarna. 1983 lade
s-regeringen förslag om ytterligare indragningar. Äktamakeprövningen
skulle återinförasvid ansökan om studiemedel. Dåvarande statssekreteraren
på utbildningsdepartementet sade att ”när det kärvar i ekonomin kan man
inte hålla på jämlikheten till varje pris”.

Även bidragsdelen skulle avskaffas och göras återbetalningspliktig. Regeringen
ansåg då att bidragsdelen inte hade någon rekryteringsskapande
effekt och därför kunde avskaffas. I årets studiemedelsproposition argumenterar
man för att höja bidragsdelen på grund av dess goda rekryterande
effekt.

En del av inbesparingen skulle enligt regeringsförslaget återföras till
studenterna genom en totalbeloppshöjning från 142 till 148 % av basbeloppet.
Totalt skulle emellertid paketet inneburit en rejäl besparing på de
studerandes bekostnad.

En stor opinion mot förslaget uppstod, inte minst inom det socialdemokratiska
partiet. 12 kvinnliga socialdemokratiska riksdagsmän protesterade mot
äktamakeprövningens återinförande:

”1980 raserades så det sista formella hindret för kvinnor och mäns lika
möjligheter och rättigheter till arbete och utbildning - den tidigare äktamakeprövningen
togs bort.” Med denna motivering yrkade man avslag på
återinförandet av äktamakeprövningen.

Centern ville då i stället höja totalbeloppet till 145 % av basbeloppet utan
att avskaffa bidragsdelen och inte återinföra äktamakeprövningen. I riksdagen
fälldes regeringsförslaget och centerns linje vann bifall. - Bidragsdelen
bibehölls och äktamakeprövningen återinfördes inte. Totalbeloppet höjdes.

8

Socialdemokraterna får bakläxa igen! Mot. 1987/88

Sf26

1984 presenterades den s. k. differentieringsutredningen. Utgångspunkten
för utredningen var ett antagande om att ensamstående som inte bor kvar
hemma var den grupp som hade det svårast att klara sig på studiemedlen. De
som bodde tillsammans eller hemma hos föräldrarna klarade sig bäst. En
omfördelning mellan dessa grupper borde enligt utredningen ske. Ett annat
alternativ enligt utredningen var att differentiera efter ålder. De äldre skulle
få mer och de yngre mindre. Barntillägget skulle avskaffas. Även detta
förslag möttes av stora proteststormar bland studerande.

Även detta förslag fick bakläxa. Denna gång av den socialdemokratiska
partikongressen, vilken slog fast: ”Boendekostnad och samlevnadsformer
skall inte få påverka studiebidragens storlek.” I stället aviserades en ny
utredning - studiemedelskommittén.

Bakläxa åter igen!

Studiemedelskommittén presenterade sitt betänkande hösten 1987. Den
skulle behandla ”frågan om omprioriteringar inom studiemedlens ram
liksom andra frågor om systemets utformning”, dvs. med nolldirektiv.

Utredningen skulle också undersöka hur återbetalningsbördan skulle kunna
lättas för vissa grupper. Hösten 1987 presenterade studiemedelskommitténs
socialdemokratiska majoritet sitt förslag till nytt studiemedelsförslag:

- Den statliga subventionen skulle läggas över från att ha varit i huvudsak
en räntesubvention till att bli ett rent bidrag.

- Det s. k. ungdomsbostadsstödet skulle utgå till alla som uppbär statliga
studiemedel.

- Totalbeloppet skulle höjas från 145 till 155 % av basbeloppet.

- Bidragsdelen skulle höjas från drygt 2 000 kr. till 35 % av basbeloppet och
värdesäkras. Det s. k. barntillägget skulle avskaffas.

- Återbetalningssystemet skulle förändras från ett administrativt uppskovssystem
till ett inkomstrelaterat system. Alla skulle erlägga en avgift på
4 % av inkomsten i årlig avbetalning. En minimiavgift på 3 % av beloppet
skulle erläggas oavsett inkomst. Avskrivningarna vid 65 års ålder och
uppskovsmöjligheten avskaffas.

Förslaget fick en mycket kraftig kritik bl. a. av centerpartiet framför allt
därför att skuldproblematiken inte fick någon lösning. Opinionsbildningen
fick den socialdemokratiska partikongressen att mot partistyrelsens förslag
ta ställning till att mer pengar skulle tillskjutas till studiemedelssystemet.

I den proposition som nu lagts fram föreslås ytterligare höjt totalbelopp
(till 170 % av basbeloppet) och höjd bidragsdel (till 50 % av basbeloppet).

Dessutom backar man från utredningsförslagen om minimiavgift vid återbetalningen
och fortsatt återbetalning efter 65 års ålder. I och med att
subventionsnivån höjs måste propositionen ses som ett steg åt rätt håll.

9

Studiemedelssystemets uppgifter
Garantera rekryteringen

Mot. 1987/88
Sf26

Det är viktigt att ställa sig frågan vilka effekter det studiesociala systemet för
med sig för samhället i stort. För det första är det viktigt att slå fast att
utbildningen inte är en kostnad för staten i vanlig mening utan en av de
viktigaste samhällsinvesteringarna. En mindre satsning nu ger en mindre
utdelning i framtiden i form av ekonomisk, social och kulturell utveckling.

Resonemanget om investering gäller i hög grad studiemedelssystemet även
om det har formen av en transferering. Studiemedlen har en stor effekt på
rekryteringen till högskolan. Cirka en tredjedel av antalet studenter säger att
de skulle avstått från högre studier om studiemedelssystemet inte funnits.

Undersökningar visar att rädslan för att ta på sig studieskulder har en
avgörande betydelse för dem som inte söker vidare till högskolan. Det är
därför knappast förvånande att urholkningen av studiemedlen har fått
effekter på rekryteringen. De senaste åren har antalet ansökningar till
högskolan minskat liksom antalet studiemedelstagare. Vidare har medelbetygen
för de sist intagna sjunkit. Den minskande rekryteringen är allvarlig
inte minst med tanke på att arbetslivet efterfrågar alltmer högutbildad
personal i takt med övergången till kunskapssamhället. En minskad rekryteringsbas
får i slutändan effekt på Sveriges roll som ledande industrination.
Centern anser att ett studiemedelssystem måste skapas som kan garantera
den rekrytering till högre utbildning som kunskapssamhället ställer krav på.

Minska den sociala snedrekryteringen

Ett av de högre samhälleliga målen med utbildningen är att den skall vara
tillgänglig för samtliga medborgare oavsett kön, ålder, geografisk eller social
bakgrund.

Klara förbättringar har skett vad gäller den könsmässiga rekryteringen till
den högre utbildningen. Drygt hälften av de högskolestuderande är i dag
kvinnor. Däremot är valen inom högskolan i hög grad könsbundna. Kvinnor
är i mycket klar minoritet t. ex. vad gäller de tekniska yrkena. Kvinnor är
vidare i minoritet i forskarutbildning (endast 20 % är kvinnor). Det svenska
högskoleväsendet har vidare bara en försvinnande liten del kvinnliga
professorer.

Framgångar har nåtts vad gäller den åldersmässiga rekryteringen. En
tredjedel av de studerande är i dag över 28 år. Den stora utbyggnaden av
deltids- och distansstudier har spelat en stor roll.

Vad gäller den regionala rekryteringen och utbildningsnivån i olika
regioner finns fortfarande markanta skillnader. I Stockholms län är medelutbildningslängden
11,5 år medan andelen med postgymnasial utbildning är
26 %. Motsvarande tal för Kalmar län är 9,3 år och ca 11 %. Tack vare de
regionala högskolorna som centern förespråkat har dock en utjämning skett
det senaste decenniet.

Vad gäller den sociala rekryteringen har situationen snarare försämrats det
senaste decenniet. En betydligt större andel akademikerbarn går till högre
studier jämfört med arbetarbarn. En undersökning gjord på beställning av

studiemedelskommittén av Reuterberg & Svensson, Göteborgs universitet Mot. 1987/88

visar att de två vanligaste angivna hindren för högskolestudier har med ^26

ekonomin att göra. Rädslan för skuldsättning är det största hindret.

Betydande skillnader går att hitta mellan socialgrupperna, där de från
socialgrupp II och III har en betydligt större andel som anger skuldsättningen
som det främsta hindret än de från socialgrupp I. Det finns med andra ord ett
belagt samband mellan skuldbörda och social snedrekrytering som regeringens
proposition kraftigt tonar ned. Det går även att se tydliga historiska
samband. När studiemedelssystemet infördes minskade initialt den sociala
snedrekryteringen. I takt med att urholkningen av systemet fortgick vände
trenden och sedan 1970 har snedrekryteringen ökat. Detta går inte att
förklara med skevheter vid rekryteringen till gymnasiet vilket regeringen
försöker. Centern anser det nödvändigt att skapa ett studiemedelssystem
som kan uppfylla det utbildningspolitiska målet om jämn social rekrytering
till högre studier.

Effektivisera utbildningssystemet

Det låga totalbeloppet har medfört att genomströmningshastigheten i högskolan
minskat. Allt fler tvingas att arbeta vid sidan om studierna. Detta ger
en ineffektivare utbildningsapparat med färre utexaminerade per satsad
krona. Studiemedelssystemet bidrar därför till den negativa produktionsutvecklingen
i utbildningssystemet.

En minskad genomströmning innebär också en fördröjning av de studerandes
inträde på arbetsmarknaden. Om en tredjedel av alla akademiker
avslutade sina studier ett halvår tidigare och därmed fick en längre
yrkesverksam period skulle detta innebära stora samhällsekonomiska vinster.
Centern anser att vi måste ha ett studiemedelssystem som ger förutsättningar
för ett effektivt utbildningssystem.

Varför behöver studiemedelssystemet reformeras?

Studenterna har i dag under studietiden en väsentligt lägre standard än vad
jämförbara ungdomsgrupper har. I en utredning som sparbanken presenterat
tillsammans med SACO/SR visar man att en student med studiemedel
avstår ca 60 000 kr. om året jämfört med en industriarbetare med genomsnittlig
lön. Denna beräkning bygger på sparbankernas norm som är mindre
gynnsam ur den studerandes synpunkt än t. ex. socialstyrelsens norm. Lägger
man därtill att sparbanken inte räknat med att bostadsstandarden skiljer
mellan industriarbetarens lägenhet och ett studentrum får man betydligt
större skillnader än 60 000.

Utredningen visar också att standarden för studenten realt har sjunkit med
18 % mellan åren 1975 och 1985. Enligt konsumentverkets utredning
förlorar en genomsnittlig student som bor i egen lägenhet ca 1 100 kr. per
månad med den nuvarande nivån på studiemedlen. En student som hyr
studentrum förlorar ca 250 kr. per månad enligt samma utredning. Att med
detta som bakgrund hävda att det är fördelningspolitiskt oacceptabelt att
höja studiemedlen mer än regeringen föreslår, vilket indirekt framgår av
propositionen, är obegripligt.

Även efter studietiden hårde examinerade akademikerna fått en standard- Mot. 1987/88

sänkning under 1975 ocj 1985. Flertalet grupper har förlorat knappt 1 000 kr. Sf26

i månaden efter skatt, nödvändiga utgifter och studiemedelsamorteringar.

Studieskulderna hos dem som nu avslutar sina studier ökar också
dramatiskt. Enligt propositionen sägs bara 4 % av skulderna vara större än
100 000 i dag. Enligt CSN:s statistik var det dock 6 % som den 1 januari 1986
hade över 100 000 i skuld (för mer än två år sedan med andra ord!).

Dessutom ökar antalet med ca 10 000 personer per år och bör med andra ord i
dag vara ca 75 000 studenter eller 8 % av samtliga studiemedelstagare.

Slutsatsen är att fler och fler kommer att få problem med återbetalningen.

Det kommer bara att finnas två lösningar på detta problem: Antingen
kommer arbetsgivarna att behöva höja akademikerlönerna kraftigt för att
fylla högskolorna och därmed sitt behov av välutbildad arbetskraft. Att åter
vidga löneklyftorna och kanske få ytterligare snurr på den s. k. lönelönespiralen
med högre inflation som följd anser vi inte är någon bra lösning.

Den andra möjliga lösningen är enligt vår mening bättre, dvs. att skapa ett
generösare studiemedelssystem.

Centern har vid ett antal tillfällen visat på de brister studiemedelssystemet
har. Det är viktigt att komma ihåg att en reformering av studiemedelssystemet
inte främst handlar om krav på reala förbättringar i förhållande till andra
grupper utan krav på en kompensation för de successiva urholkningar som
skett av systemet sedan reformen genomfördes 1965.

Köpkraften har minskat trots knytning till konsumentprisindex. Den reala
köpkraften jämfört med andra ungdomsgrupper har försämrats ännu mer.

Bidragsdelen har till följd av att den inte värdesäkrats sjunkit från
motsvarande ca 9 000 kr. till 2 178 kr. i dagens penningvärde. Detta har
kraftigt ökat skuldsättningen per termin.

Lån under gymnasietiden och under högskoletiden har medfört att fler
lånat under många terminer och därmed ökat den genomsnittliga skuldbördan.

Räntan har stigit från max 3,2 % till 4,2 % vilket ökat ”räntebetalningarna”
och därmed skuldbördan.

Inflationen har sjunkit sedan mitten på 1970-talet vilket minskat räntesubventionerna.
Därmed har också den totala statliga subventionen i studiemedelssystemet
sjunkit ytterligare.

Reallönerna har försämrats för flertalet akademikergrupper sedan början
på 1970-talet. Det har inneburit att förmågan att betala tillbaka skulderna
avsevärt minskat.

Sammanfattningsvis kan läget beskrivas enligt följande: På 1960-talet hade
studenterna en arbetsmarknad som gav höga löner och ett studiemedelssystem
med en hög bidragsdel. På 1970-talet var räntesubventionerna i
studiemedelssystemet höga till följd av den höga inflationen. Under 1980talet
verkar inte studenten kunna få något av detta.

12

Inriktningen av en reformering av studiemedelssystemet Mot. 1987/88

Sf26

En reformering av det studiesociala systemet måste ta sikte på följande
punkter i nämnd ordning:

1. Skuldbördan efter studietiden måste kraftigt lättas. Detta är enligt alla
undersökningar den viktigaste åtgärden för att trygga rekryteringen till högre
studier och minska den sociala snedrekryteringen.

2. Ge drägliga förhållanden under studietiden. Totalbeloppet måste höjas
så att studenterna garanteras en rimlig levnadsstandard under studietiden.

Dels på grund av rekryteringsskäl - den ekonomiska standardsänkningen
under studietiden jämfört med alternativet att börja arbeta direkt efter
gymnasiet får inte vara för stor. Dels för att minska bredvidarbetandet och
därmed effektivisera studierna.

3. Staten måste visa hela subventionens storlek genom att lägga den i en
stor bidragsdel. Med dagens stora räntesubventioner vet varken staten eller
studenten vilka förmåner studiemedelssystemet innehåller. Den största
subventionen får studenten då inflationen är hög under återbetalningstiden
vilket inte är känt förrän 20-30 år efter avslutade studier.

4. Studiemedelssystemet skall skapa så litet byråkrati som möjligt samt
vara enkelt och överskådligt. I dag finns ett komplicerat förfarande med
uppskov, inkomstprövning, kontroll av poängkrav samt ett speciellt system
för sjukförsäkring.

Inför studielön

Det största problemet med studiemedelssystemet ligger i dag på återbetalningssidan.
Det krävs en rejäl lättnad i skuldbördan för att garantera
rekryteringen till högskolan, minska den sociala snedrekryteringen samt
åstadkomma en acceptabel genomströmning i utbildningssystemet. Det kan
bara ske genom en höjning av den återbetalningsfria delen av studiemedlen.

Regeringen har i sin proposition i första hand siktat in sig på att förbättra
för de studerande under studietiden genom en höjning av totalbeloppet. I
regeringens förslag minskar visserligen skulden något men i gengäld försämras
återbetalningsvillkoren, bl. a. genom en högre ränta. Skuldbördan efter
studierna påverkas inte nämnvärt.

Regeringen föreslår en höjd bidragsdel. Denna bidragsdel knyts till
basbeloppet och kommer därmed att räknas upp med inflationen. Detta
välkomnar centern då det kommer att förhindra samma reala minskning av
bidragsdelen som har skett de senaste 20 åren. Vi välkomnar också att den
statliga subventionen läggs i en väl synlig bidragsdel och att räntan anpassas
till marknaden. Detta har vi också vid ett flertal tillfällen förespråkat.

Centerpartiet anser emellertid att det nuvarande studiemedelssystemet
skall ersättas av en beskattad studielön på 100 % av basbeloppet (25 800 kr.

1988). Denna studielön bör kompletteras med statsgaranterade lån på 80 %
av basbeloppet, vårdnadsbidrag, slopade fribidragsregler samt avdragsgilla
litteraturkostnader. Deltidsstudier reducerar studielönen först, därefter
reduceras lånedelen. Detta system skulle avsevärt minska skuldbördan för de
studerande. Se diagram 1.

13

Diagram 1: Studieskuldens storlek efter 10 terminer. Studierna påbörjas 1988. 5 % Mot. 1987/88
inflation per år är antagen. Sf26

210

200

190

160

170

160

150

140

130

120

110

100

90

60

70

60

50

40

30

20

10

0

Skuld (»)

Skuld nu

Beskattning förenklar!

Modellen med en beskattad studielön har ett flertal fördelar:

För det första är en differentiering med avseende på litteraturkostnader,
kostnader för inköp av instrument till musikutbildning m. fl. studiekostnader
möjlig genom avdragsrätt vid inkomstdeklarationen. Inget komplicerat
system med ansökande om extra studiemedel som regeringen föreslår
behöver inrättas.

För det andra är det möjligt att pröva studiemedlen mot inkomst och
förmögenhet via deklarationsblanketten utan krångligt inkomstuppgiftslämnande
till CSN fyra gånger per år. Med hjälp av den progressiva skatteskalan
skjuts inkomsten uppåt mot högre skattesatser i takt med att ferieinkomster,
räntor m. m. strömmar in och den disponibla delen av studielönen minskar.
Fribeloppet kan därmed i motsats till vad regeringen föreslår avskaffas.
Detta skulle ge betydligt mindre marginaleffekter än i regeringens förslag,
där studiemedlen avtrappas med 50 % av den inkomst som överstiger
fribeloppet. Tillsammans med skattesatsen blir då marginaleffekten 85 %.
Om den studerande också uppbär ungdomsbostadsstöd kan marginaleffekten
bli så hög som 120 %. I vårt system blir marginaleffekten lika med
skatteskalan, dvs. 35 % för de allra flesta studerande.

För det tredje innebär studielönemodellen att de särlösningar som i dag
gäller vid studenternas sjukdom avskaffas. Genom att studielönen räknas
som inkomst kan det ordinarie sjukförsäkringssystemet träda in.

Kort sagt möjliggör modellen med beskattning ett enklare studiemedelssystem.

Försämra inte för barnfamiljerna!

Regeringen föreslår att det s. k. barntillägget skall avskaffas - detta med
hänvisning till den utbyggnad av barnstödet som skett sedan barntillägget
infördes på 1960-talet. Centern anser visserligen att stöd till barnfamiljer
skall lösas inom ramen för den ordinarie familjepolitiken. I dagsläget har
barnfamiljerna stora ekonomiska problem och behöver ett förstärkt stöd,
vilket samtliga riksdagspartier också tagit ställning för.

Studenter med barn hör till de mest utsatta ekonomiskt. Centern anser att
regeringens förslag om ett slopande av barnstödet i detta läge kraftigt skulle
försvåra möjligheten att bedriva studier för studerande med barn. Det vore
olyckligt! Vi har tidigare tillsammans med folkpartiet och moderaterna
motionerat om att ett beskattat vårdnadsbidrag för småbarnsföräldrar skall
införas på 15 000 kr. per barn och år.

I händelse av att detta förslag avslås bör enligt vår mening barntillägget ej
avskaffas.

Växande studieskulder med regeringens förslag

Regeringen föreslår försämrade återbetalningsvillkor för att finansiera
ökningen av bidragsdelen. Bl. a. höjs räntan, de två återbetalningsfria åren
avskaffas, uppskovssystemet försvinner och en inkomstrelaterad återbetalning
införs. 4 % av den sammanräknade inkomsten till statlig taxering skall
återbetalas årligen.

Centern har i sak ingenting att invända mot att det nuvarande mycket
oöverskådliga återbetalningssystemet ersätts av ett enklare inkomstrelaterat
återbetalningssystem. Det är emellertid högst riskabelt att - med den
skuldbörda som regeringens förslag innebär - införa ett återbetalninssystem
där 4 % av inkomsten skall återbetalas. Fem års studier som påbörjas i år
innebär med regeringens förslag att den studerande får en studieskuld som
uppgår till ca 180 000 kr. Samtidigt som 4 % av inkomsten skall avbetalas,
skulle studieskulden i dagsläget räknas upp med drygt 5 %. För dem som har
en årsinkomst som är mindre än studieskulden kommer med andra ord
studieskulden att växa. Efter fem års studier påbörjade i år och med en
ingångslön på 120 000 kr. som räknas uppmed 7 % årligen kommer det att ta
20 år innan skulden åter minskar. Detta är uppenbart orimligt. Se diagram 2.

Exemplet är ingalunda unikt. Det kommer att förekomma fall där
studietiden är längre, lönen lägre eller där löneutvecklingen är sämre, vilket
ger ännu sämre resultat. Det är inte svårt att konstruera alternativ, där
skulden kommer att växa under hela den studerandes livstid. Detta faktum,
som både CSN och SACO/SR pekar på i remissvaren, nonchaleras av
regeringen och avfärdas på några rader i propositionen som orealistiska
scenarier. Det är sannolikt att systemets orimligheter kommer att hinna i fatt
regeringen då systemet är inarbetat om 10- 15 år och en ny stor reform måste
då genomföras. Enligt vår mening kräver ett inkomstprövat återbetalningssystem
av den typen som regeringen föreslår väsentligt mindre skulder vid
början av återbetalningen för att det skall vara möjligt att få systemet att
fungera under en längre tidsperiod. Vi anser att taxerad inkomst är det bästa

inkomstbegreppet. Med centerns förslag blir återbetalningsbördan betydligt Mot. 1987/88
humanare. Vi anser därutöver att vid utformningen av detaljreglerna CSN Sf26
ges större frihet att pröva möjligheterna till uppskov med återbetalningen än
vad som anges i propositionen. Se diagram 2.

Diagram 2: Studieskuldens storlek med centerns resp. socialdemokraternas förslag till
nytt studiemedelssystem. (Antaganden: halva statens upplåningsränta 5,5 %, inflation
5 %, ingångslön 120 000 kr. och årlig löneuppräkning 7 %)

Kronor

l\ 1 Regeringens förslog [// Å Centerns förslog

Avskaffa ungdomsbostadsstödet!

Det nyligen införda ungdomsbostadsstödet påverkar i allra högsta grad
studenternas ekonomi och får effekter på det studiesociala systemet. Stödet
skulle bl. a. vara till för studerande. Centern anser att beslutet om införande
av ungdomsbostadsstödet var något märkligt.

För det första ligger ungdomens bostadsproblem inte på "efterfrågesidan”
utan framför allt på utbudssidan. Vad som behövs är omfattande program för
att bygga små, billiga lägenheter, inte minst på högskoleorterna, och inte en
satsning på dem som redan i dag har bostad. En viktig uppgift är också att
driva en politik för regional balans som minskar trycket på universitetsorternas
bostadsmarknad.

För det andra skapar ungdomsbostadsstödet enorma marginaleffekter Mot. 1987/88

tillsammans med skatterna och avtrappningsreglerna i studiemedelssyste- Sf26

met. Sådana marginaleffekter uppstår alltid då flera inkomstprövade bidragssystem
läggs ovanpå varandra. En person som ligger över det nuvarande
s. k. fribeloppet i studiemedelssystemet och tjänar 1 000 kr. på marginalen
tappar 500 kr. i studiebidrag (alltså ej lån), 350 kr. i skatt samt 333 kr. i
bostadsstöd. Studenten förlorar alltså över 180 kr. i disponibel inkomst för
varje extra intjänad tusenlapp - en marginaleffekt på 118 %. Detta i ett så
lågt inkomstläge som ca 30 000 kr. per år. Centern anser detta oacceptabelt.

Regeringen försöker nu lindra problemen genom att se till att studiemedelstagare
som bor i studentlägenhet i praktiken kommer att ställas utanför. Det
sker genom en höjning av hyresgränsen. Det är dock under 25 % av de
högskolestuderande som bor i studentrum. Förslaget kommer med andra ord
att minska problemen högst måttligt.

För det tredje medför det nuvarande ungdomsbostadsstödet orimliga
effekter för dem som under studietiden flyttar ihop. Att flytta ihop innebär
ett kraftigt minskat sammanlagt bostadsstöd.

För det fjärde utgår stödet endast till ungdomar under 28 år. En tredjedel
av samtliga studerande är över 28 år. Bostadsstödet skapar med andra ord
stora orättvisor mellan studerande i olika åldrar.

För det femte beslutas bostadsstödet av kommunerna. De skall också
finansiera hälften av stödet. Två tredjedelar av studenterna finns i Uppsala,

Lund och Stockholm. Dessa kommuner har sagt nej till att införa bostadsbidraget.
Där är också bostadskostnaderna relativt höga. Stödet kommer att
medföra stora orättvisor mellan studenter på olika högskoleorter.

För det sjätte kommer sannolikt kommuner som förvaltar studentlägenheter
att kraftigt höja sina hyror då studenternas köpkraft ökar. Alla
erfarenheter av bostadsbidrag visar på liknande effekter.

För det sjunde bygger ungdomsbostadsstödet in ungdomar i en alltför hög
boendekostnad. Då stödet inte längre utgår efter 28 års ålder resp. efter att
studierna avslutats kommer vissa personer att tvingas flytta. Särlösningar på
detta vis för enbart ungdomar är aldrig lyckade.

Centern anser att ungdomsbostadsstödet har så många nackdelar att det
bör avskaffas. Pengarna bör i stället satsas på att bygga små, billiga
lägenheter och/eller ett förstärkt studiemedelssystem.

I en särskild motion yrkar centerpartiet avslag på regeringens förslag i
denna del.

Kostnader för systemet

1 dag uppbär 160 000 studerande studiemedel. Långt ifrån alla studerar dock
på heltid och skulle därmed inte vara berättigade till studiemedel. I dag
motsvarar de utbetalade studiemedlen 110 000 ”fulla studiemedel”. Med
genomsnittliga ferieinkomster kommer den studerande med vårt förslag att
uppbära en bidragsdel efter skatt som är ca 4 000 kr. högre än den regeringen
föreslår. Det innebär att kostnaderna för lönedelen är drygt 400 milj. kr.
högre än regeringens, förutsatt att regeringen gör en indragning från

kommunerna motsvarande deras ökade skatteintäkter. 17

Då vårt system inte medför samma behov av framtida avskrivningar av Mot. 1987/88
studieskulder är dock den verkliga kostnaden väsentligt lägre. Vi uppskattar $f26
den till ca 200 milj. kr. Vi har då beaktat att räntesubventionerna i
studiemedelssystemet (hälften av räntorna) på sikt minskar med 40 %. I dag
är den utestående studieskulden över 30 miljarder kronor, vilket skulle
generera räntesubventioner på ca 1,5 miljarder. Med vårt system skulle dessa
minska med över en halv miljard. Dessa siffror är osäkra och ligger framför
allt långt in i framtiden.

Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställer vi

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts om mål och inriktning av studiemedelssystemet,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till nytt
studiemedelssystem i enlighet med vad som i motionen anförts,

3. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts om bibehållandet av barnstödet i studiemedelssystemet,

4. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som anförts
om användande av begreppet taxerad inkomst inom återbetalningssystemet.

Stockholm den 5 april 1988

Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Karin Söder (c)

Nils G Åsling (c)

Gunnar Björk (c)

Britta Hammarbacken (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Isrealsson (c)

Görel Thurdin (c)
Gunnel Jonäng (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Gunilla André (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)

18