med anledning av prop. 1987/88:116 om studiemedel Mot.

Motion 1987/88:Sf25 av Margareta Andrén m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88: Sf25

av Margareta Andrén m. fl. (fp)

med anledning av prop. 1987/88:116 om studiemedel Mot.

1987/88
Sf 25 - 27

Det är bra att regeringen nu presenterar ett förslag till studiemedelsreform
som innebär reella förbättringar av de studerandes ekonomi. Vi konstaterar
vidare med tillfredsställelse att propositionen i väsentliga avseenden överensstämmer
med folkpartiets reservation i studiemedelskommittén och i
motsvarande mån avviker från den socialdemokratiska kommittémajoriteten.
Regeringen har sålunda valt att i stället för att utveckla bostadsbidragen
till de studerande höja totalbelopp och bidragsdel. Detta innebär också att vi
i huvudsak tillstyrker regeringsförslaget.

Folkpartiets utgångspunkter för en studiemedelsreform

Utbildning syftar till att stärka den enskildes kompetens i yrkeslivet och som
medborgare. För Sveriges framtida välstånd och tillväxt är det en förutsättning
att ha välutbildad arbetskraft. Det är därför av största vikt att samhället
på skilda sätt främjar utbildning. Detta kan ske genom att tillhandahålla
gratis undervisning, att ge sådana resurser till utbildningen att denna håller
en hög kvalitet samt att genom ett studiefinansieringssystem ge alla som har
förutsättningar att studera möjlighet till detta oberoende av deras egna
ekonomiska förutsättningar.

I Sverige har emellertid utvecklingen för flera yrkeskategorier blivit sådan
att det är tveksamt om det, trots fri undervisning och studiemedel, är lönsamt
i ekonomisk mening att bedriva högre studier. Lönenivån, löneutvecklingen
och marginalskatt är nämligen sådana att den ekonomiska uppoffring de
studerande gör under studietiden, i form av utebliven alternativ lön och
studieskuld, i ett livslöneperspektiv inte blir ”lönsam”. För vissa för
samhället särskilt angelägna yrkeskategorier, militär och polis samt under
senare tid vidareutbildning av viss vårdpersonal, har samhället tagit konsekvenserna
av detta och ger lön till de ”studerande” redan under utbildningstiden.

Givetvis är utbildning berikande i annan mening än strikt ekonomisk. Men
ofrånkomligen vägs de ekonomiska aspekterna in när en person fattar beslut i
dessa frågor. Det är på sitt sätt märkligt att det i ett högt utvecklat land som
vårt inte skall vara möjligt för den enskilde att förutsätta att kostnaderna för
några års studier fullt ut skall kunna återbetalas med framtida inkomster.

1 Riksdagen 1987/88.3 sami. NrSf25-27

Detta understryker bl. a. det väsentliga i att skattesystemet reformeras Mot. 1987/88

framför allt genom att marginalskatterna sänks. Till dess så sker är det inte Sf25

möjligt för något studiemedelssystem, som är statsfinansiellt rimligt, att
självständigt åstadkomma några mycket stora förbättringar av de ekonomiska
villkoren för framtida inkomsttagare med studieskulder.

Totalbelopp och bidragsdel

I studiemedelskommittén reserverade sig företrädarna för folkpartiet och
moderata samlingspartiet för att totalbeloppet skulle höjas från nuvarande
145 % av basbeloppet til! 170 % och att bidragsdelen skulle höjas till 50 %av
basbeloppet. I propositionen har nu regeringen anslutit sig till detta förslag.

Det totalbelopp som därmed kommer att utgå, 4 870 kr. per månad med
nuvarande basbelopp, torde vara tillräckligt för att de studerande skall kunna
bedriva heltidsstudier utan att behöva arbeta vid sidan om. Om emellertid
kostnadsutvecklingen för de studerande skulle bli sådan att de ånyo, i likhet
med vad som hänt sedan det nuvarande studiemedelssystemet trädde i kraft
1965, kommer att släpa efter i förhållande till befolkningens köpkraft i övrigt
finns det enligt vår uppfattning skäl att överväga en höjning av totalbeloppet.

Om det därtill skulle visa sig att oron för att sätta sig i skuld, också efter den
nu föreslagna höjningen av bidragsdelen, avskräcker sökande till vissa delar
av den högre utbildningen bör detta leda till att frågan om bidragsdelens
storlek prövas på nytt.

Bostadsbidrag som del av studiefinansieringen

Regeringen har i en särskild proposition (prop. 1987/88:131) föreslagit vissa
förändringar i bostadsbidraget till ensamstående under 29 år för att anpassa
dessa regler till studiemedelssystemet. Det kan enligt vår uppfattning riktas
flera invändningar mot att på detta sätt göra en koppling mellan studiemedelssystemet
och bostadsbidragen.

- Stödet till de studerande blir ännu mer selektivt än i dag. Stödet till de
studerande kommer att differentieras efter hur de bor.

- Bostadsbidraget till ensamstående är ett led i bostadspolitiken. Lika
självklart som att regeringen nu föreslår ett system som inte tar hänsyn till
familjesituationen borde vara att inte ta sådan hänsyn till boendet.

- För att få enhetliga regler över hela landet föreslår regeringen att
riksdagen skall lagstifta om skyldighet för kommunerna att utge bostadsbidragen.
Detta ingrepp i den kommunala självstyrelsen anser vi inte
motiverat.

- Hyresnivån på berörda bostäder kan förväntas stiga då de boende inte
behöver stå för hela kostnadsökningen själva. Samtidigt kan det förväntas
att de studerande kommer att söka sig till dyrare bostäder eftersom de får
små merkostnader för detta. Den totala samhällskostnaden för bostadsbidragen
kan därmed förväntas stiga utan att detta kommer studiefinansieringen
i egentlig mening till del.

Vi vidhåller därför vårt i annat sammanhang framförda yrkande att
bostadsbidrag inte skall utgå till ensamstående.

Fribeloppet för egen inkomst Mot. 1987/88

Sf25

I studiemedelskommittén reserverade sig folkpartiet för att helt ta bort
prövningen mot egen inkomst. Motiven för detta var huvudsakligen två;
genom att ta bort den individuella prövning som reglerna om fribeloppet
leder till understryker man att studiemedelssystemet är ett generellt verkande
system och därmed undviker man också den omfattande byråkrati och
kontroll som reglerna leder till.

1 propositionen har en reform som innebär att inkomstprövningen helt
avskaffas kostnadsberäknats till ca 450 milj. kr. Detta överstiger vida de
uppskattningar som gjordes i kommittén och vi anser att de nu redovisade
kostnaderna är alltför höga för att motivera de fördelar som ett borttagande
av prövningen skulle leda till.

Regeringens förslag innebär att reduktionen av studiemedlen börjar vid en
inkomst på 34 000, i praktiken 37 000 med hänsyn till schablonavdraget vid
inkomstbeskattningen. Fribeloppet föreslås som hittills beräknat på sådan
inkomst som belöper sig till sommarmånaderna trots att studiemedel bara
beviljas för nio månader, höst- och vårtermin.

Enligt vår uppfattning vore ett alternativ till att ta bort inkomstprövningen
att endast låta den omfatta de inkomster de studerande uppburit under tiden
de lyft studiemedel men låta inkomsterna under sommarperioden, juni, juli
och augusti, vara undantagna prövning.

Något färdigt förslag till hur ett sådant särskiljande av ferieinkomsten
skulle kunna göras från annan inkomst finns inte. Det finns emellertid skäl att
studera frågan för att se hur en sådan ordning skulle kunna utformas och vilka
kostnader det skulle innebära för statsverket i form av ett ökat antal
oreducerade studiemedel. Riksdagen bör därför hos regeringen begära att
CSN får ett sådant uppdrag.

Inkomstbegreppet

Folkpartiet ställde sig bakom studiemedelskommitténs förslag att eventuell
återstående skuld inte skulle avskrivas då låntagaren uppnått 65-årsåldern.

Samtidigt förordade vi emellertid ett annat inkomstbegrepp, ”taxerad
inkomst”, än den socialdemokratiska kommittémajoriteten vars förslag i
huvudsak motsvarade begreppet ”sammanräknad inkomst". Genom att
välja ”taxerad inkomst” och fortsatt återbetalning efter 65 år kunde man i
systemet enligt vår mening ta hänsyn till låntagarens betalningsförmåga
också efter avdrag för räntor och t. ex. pensionsförsäkringar men utan att för
den skull subventionera låntagaren.

Regeringen har nu valt att i stället föreslå att kvarstående skulder avskrivs
då låntagaren fyllt 65 år. Vi accepterar detta förslag och som en följd av vårt
tidigare resonemang då också valet av inkomstbegreppet ”sammanräknad
inkomst”.

Det finns enligt vår uppfattning emellertid en risk för att den valda
konstruktionen kommer att visa sig mycket betungande framför allt för
låntagare som förutom studieskulden har lån för att finansiera sitt boende.

Som bostadssituationen är på många håll i landet i dag är det ofta svårt att få

1* Riksdagen 1987/88. 3sami. AV 5/25-27

bostad på annat sätt än att köpa bostadsrätt eller småhus. Det finns därför Mot. 1987/88

anledning att noga följa verkningarna av återbetalningsreglerna för att kunna Sf25

förändra dessa om det visar sig att de blir alltför betungande för låntagarna.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Medelshanteringen

I propositionen föreslås att studiemedelssystemet skall läggas utanför
statsbudgeten och att det i fortsättningen skall vara riksgäldskontoret som
lånar upp de pengar som CSN skall bevilja de studerande.

Enligt vår uppfattning bör på sikt prövas en ordning där bankväsendet helt
eller delvis övertar såväl finansiering som administration av studiemedlen.

Detta skulle vara till fördel för de studerande som därigenom bl. a. får
tillgång till sådan ekonomisk rådgivning och specialkunskaper som CSN inte
har och heller inte bör skaffa resurser för att ge.

Under studiemedelskommitténs arbete förklarade företrädare för Sparbanksföreningen
och Svenska Bankföreningen sig intresserade att mer
konkret lämna förslag till hur en utökad medverkan från deras sida i
studiemedelssystemet skulle kunna utformas. Enligt vår uppfattning bör
regeringen inbjuda bankerna till konkreta diskussioner för att få veta hur
dessa skall kunna medverka i större omfattning än vad som för närvarande är
möjligt. En förutsättning för en sådan medverkan skall givetvis vara att
staten även i fortsättningen lämnar lånegaranti. Riksdagen börge regeringen
ett sådant uppdrag.

Studiehjälp vid utlandsstudier

I propositionen föreslås att det skall bli lättare att erhålla studiemedel för
studier utomlands. Detta är utmärkt och överensstämmer med folkpartiets
krav. Vi vill i detta sammanhang också lyfta fram det krav som CSN framfört i
sina anslagsäskanden nämligen att även möjligheterna att få studiebidrag för
gymnasiala studier utomlands bör öka. För kommande budgetår har CSN
beräknat detta till 15 milj. kr. Vi anser att det är angeläget att underlätta för
också gymnasister att bedriva studier i andra länder. Riksdagen bör därför
anslå ytterligare 15 milj. kr. till studiehjälp.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

1. att riksdagen hos regeringen begär att CSN får i uppdrag att
utreda ett system där ferieinkomsterna inte skall inräknas i den
inkomst som är föremål för inkomstprövning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppföljning av återbetalningsreglerna.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i Mot. 1987/88

motionen anförts om en ökad medverkan från bankerna i finansiering Sf25

och administration av studiemedelssystemet.

Stockholm den 5 april 1988

Margareta Andrén (fp)
Barbro Sandberg (fp)
Lars Leijonborg (fp)

Kenth Skårvik (fp)
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

5