med anledning av prop. 1987/88:116 om studiemedel Mot.

Motion 1987/88:Sf22 av Carl Bildt m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88: Sf22

av Carl Bildt m. fl. (m)

med anledning av prop. 1987/88:116 om studiemedel Mot.

1987/88
Sf22—24

Sammanfattning

Moderata samlingspartiet konstaterar med tillfredsställelse att regeringen
med sitt förslag om nytt studiemedelssystem anslutit sig till den nivå som vi
och folkpartiet framförde i studiemedelskommittén.

Vi vill betona att lönen och skattesystemets utformning har större
betydelse än studiemedlen för rekrytering till högre utbildning och för de
högskoleutbildades framtida situation.

Möjligheten att förlägga medelshanteringen till bankerna bör utredas.
Staten bör avgöra vilka som är berättigade till studiemedel samt svara för
vissa ekonomiska garantier. Däremot är det inte givet att staten också bör
svara för hanteringen av de pengar som ingår i studiemedelssystemet.

Vi föreslår en avskrivning med 10 % av lånet för alla som bedrivit minst sex
terminers gymnasiala eller postgymnasiala heltidsstudier och som under
denna tid uppburit studiemedel. För studerande som avlägger doktorsexamen
föreslås en särskild avskrivning med ett basbelopp, dvs. för närvarande
med 25 800 kr.

Som ett led i en avveckling av prövningen av rätten till studiemedel mot
egen inkomst föreslås en höjning, som med nuvarande basbelopp, uppgår till
ca 5 000 kr. Vi föreslår även ett för de studerande förmånligare inkomstbegrepp.

Totalt innebär våra förslag ökade kostnader med 200 milj. kr. jämfört med
regeringens förslag.

Inledning

Att studera är en investering för framtiden både för den enskilde och för
samhället. Goda kunskaper, kvalitet och engagemang är förutsättningar för
den utveckling på vilken vårt välstånd vilar. Därtill utvecklas arbetslivet allt
snabbare mot en kunskapsintensiv produktion både vad gäller varor och
tjänster.

Sverige är för sin utveckling i framtiden i än högre grad beroende av att vi
kan förvalta och rätt utnyttja den kunskap vi har och att ny kunskap
utvecklas.

För den enskilde kan högre studier leda till intressanta arbetsuppgifter,

1 Riksdagen 1987188. 3 sami. Nr S/22-24

personlig utveckling och i bästa fall en god lön. Ingen av dessa framtidsutsik- Mot. 1987/88

ter är emellertid självklara eller givna. I synnerhet ter sig den framtida Sf22

privatekonomin tämligen osäker för många som i dag överväger att börja en

högre utbildning. Sambandet hög utbildning, god status och bra lön var en

gång mycket tydligt. Utvecklingen har emellertid nu nått därhän att den som

väljer att satsa på en lång utbildning riskerar att få en lägre livslön än den som

satsar direkt på ett yrke.

Detta har sin grund i hur lönebildningen går till och i hur kunskap inom
olika områden värdesätts. Men framför allt påverkas den enskildes ekonomiska
situation av hur skatte- och bidragssystemen är utformade. Med den
skattepolitik som förs i dag är det ur den enskildes perspektiv många gånger
tveksamt om en utbildning verkligen är en investering som ger den
ekonomiska utdelning man kunde ha anledning att förvänta sig. Den
felaktiga ekonomiska politik vilken bär socialdemokraternas signum och som
leder till en konstant högräntesituation är självfallet också negativ för
skuldsatta personer.

För oss är det självklart att såväl lönebildning som skattepolitik måste ge
förutsättningar för både den enskildes förkovran och samhällets utveckling.

De uppenbara brister och obalanser som finns i vårt nuvarande skattesystem
kan inte kompenseras genom studiemedelssystemet.

En i grunden felaktig och för utvecklingen skadlig skattepolitik måste
bytas mot ett system som premierar kunskapsuppbyggnad och utveckling.

Bankernas medverkan i medelshantering

Enligt propositionen skall medelshanteringen skötas av riksgäldskontoret
och centrala studiestödsnämnden (CSN). CSN:s medverkan behövs, enligt
vår uppfattning, för vissa myndighetsuppgifter, främst för att avgöra vilka
som är berättigade till studiemedel. Däremot är det inte sagt att en statlig
medelshantering är den mest effektiva modellen. Erfarenheten visar att
andra lösningar ofta är mer rationella.

Bankväsendet bör därför få tillfälle att erbjuda sina tjänster så att en
bedömning kan ske om deras medverkan erbjuder fördelar för de studerande,
i form av t. ex. service, och är ekonomiskt konkurrenskraftig. Detta bör
ske omgående, så att beslut i denna fråga kan fattas innan det nya
studiemedelssystemet träder i kraft.

Vad här anförts om bankernas medverkan i medelshanteringen bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Totalbelopp och studiebidrag

Det förslag till studiemedelssystem som regeringen nu presenterar utgår på
tilldelningssidan från de nivåer som i studiemedelskommittén föreslogs av
företrädare för moderata samlingspartiet och folkpartiet. Vi anser att med
dessa nivåer på totalbeloppet (170 % av basbeloppet eller för närvarande
43 860 kr.) och studiebidraget (50 % av basbeloppet eller för närvarande
12 900 kr.) ger den subvention som systemet innehåller ett acceptabelt
skyddsnät som innebär att ingen av ekonomiska skäl skall behöva avstå från

att söka sig till högre studier. Genom kopplingen till basbeloppet ökar Mot. 1987/88
studiemedlen i takt med inflationen. Sf22

Barntillägg

Stödet till barnfamiljer skall enligt vår mening ha en generell verkan och inte
utformas på ett särskilt sätt för en viss kategori.

De tre borgerliga partierna har tillsammans lagt fram ett förslag om
vårdnadsbidrag för småbarnsfamiljer som innebär en betydande förstärkning
av även de studerande barnfamiljernas ekonomi. I kombination med den av
moderata samlingspartiet föreslagna rätten för barnfamiljerna till grundavdrag
för barn vid den kommunala beskattningen utgör detta substantiell och
bättre förstärkning än det nuvarande barntillägget, som är ett lån vilket skall
återbetalas.

Bostadsbidrag till ungdomar

Regeringen föreslår i särskild ordning (prop. 1987/88:131) ändrade regler för
bostadsbidrag till ungdomar. Denna fråga behandlas i en separat motion.
Eftersom den har direkt samband med studiemedelssystemet kommenterar
vi den dock även här.

Förslaget innebär att för hushåll där någon har studiemedel lämnas bidrag
med 80 % av bostadskostnaden mellan en nedre gräns om 1 200 kr./månad
och en övre gräns som för ensamstående är 1 900 kr./månad och för
makar/samboende är 2 400 kr./månad. Hälften av bidraget förutsätts bekostas
av kommunen.

Nackdelarna med detta förslag är påtagliga:

- En del av studiefinansieringen läggs på kommunerna, vilket är principiellt
felaktigt, skapar orättvisor mellan kommunerna och skillnader i studiesocialt
stöd inom studerandegruppen.

- Tvingas alla kommuner genom lagstiftning att införa bidraget inskränks
den kommunala självstyrelsen.

- De studerande styrs i sin konsumtionsinriktning, vilket betyder att deras
valfrihet begränsas.

- Reglerna kan pressa upp hyresnivån på små bostäder.

- Den obetydliga kostnadsskillnad som uppstår för den enskilde mellan en
hyra på 1 200 kr./månad och en på 1 900 kr./månad leder till en helt ny
efterfrågan på bostäder med betydande konsekvenser för samhällets
kostnader.

Vår slutsats blir att bostadsbidraget för ungdomar bör avskaffas. Detta
överensstämmer med vårt yrkande i motion 1987/88:Bo247 från allmänna
motionstiden samt med våra yrkanden i motion angående ändrade regler för
bostadsbidrag till ungdomar med anledning av regeringens proposition
1987/88:131.

1* Riksdagen 1987188. 3 sami. Nr Sf22-24

Prövning mot egen inkomst

I propositionen förordas en fortsatt prövning av rätt till studiemedel mot
egen inkomst. Enligt vår uppfattning bör denna prövning på sikt upphöra.

Därmed understryks att studiemedelssystemet är ett generellt system. Vårt
förslag medför också besparingar i administrationen och underlättar hanteringen
för den enskilde. Risken för att en avskaffad prövning skulle leda till
att de studerande förvärvsarbetar så mycket jämsides med studierna att dessa
skulle försummas är ringa. Detta regleras av att rätten till studiemedel är
knuten till deltagande i undervisningen och viss studietakt. Om tillfredsställande
studieresultat uppnås bör det vara den enskildes sak att i övrigt
disponera sin tid.

CSN har beräknat att ett omedelbart avskaffande av inkomstprövningen
ger ett merutflöde av studiebidrag på 450 milj. kr. En reform måste därför
genomföras successivt i en takt som blir beroende av kostnadsutvecklingen.

Ett etappmål bör vara att de studerande som bedriver längre studier på heltid
inte skall behöva vidkännas reduktion av studiemedel på grund av de
inkomster som kan uppnås genom arbete på fritid och under ferier.

Mot bakgrund av det anförda föreslås procentsatserna i den föreslagna
lydelsen av 16 § lagen om ändring i studiestödslagen genomgående höjs med
10 procentenheter. Det betyder att det s. k. fribeloppet för helt kalenderår
ökar från 120 till 140 % av basbeloppet eller med ca 5 000 kr. Ett basbelopp
är för närvarande 25 800 kr.

Enligt propositionen skall vid prövning mot egen inkomst begreppet
sammanräknad inkomst användas. Enligt vår uppfattning bör i stället det för
den studerande förmånligare begreppet taxerad inkomst användas.

Utlandsstudier

Genom bl. a. de mål för studerandeutbyte som satts upp inom den
Europeiska gemenskapen kommer utbildningens internationalisering att
utvecklas snabbt under de närmaste åren. Vi anser det vara av stor betydelse
att svenska studerande så långt som möjligt bereds tillfälle att delta i det
internationella studerandeutbytet. Enligt propositionen skall studiemedel
även utom Norden kunna utgå på samma villkor som vid studier i Sverige
(och Norden) under förutsättning att utbildningen håller en kvalitet som i
stort sett är jämförbar med den svenska utbildningens. Vi delar denna
uppfattning och vill understryka vikten av att denna regel tillämpas fullt ut.

Vi vill i sammanhanget erinra om vårt förslag i motion 1987/88 :Ub816 att
15 milj. kr. anvisas för att ge ökade möjligheter att bedriva gymnasiala
studier utomlands.

Återbetalning

Det nuvarande återbetalningssystemet leder till kraftiga marginaleffekter för
inkomster i ett intervall över 3,5 basbelopp.

I praktiken blir den tillkommande marginaleffekten 20 % i intervallet
mellan 3,5 basbelopp och upp till den nivå där ingen reduktion av 4

Mot. 1987/88
Sf22

återbetalningen beviljas. För den som har en återbetalning på 5 000 kr. Mot. 1987/88

betyder detta en extra marginaleffekt på 20 % vid en inkomst mellan ca Sf22

90 000 kr. och ca 115 000 kr.

I regeringens förslag skall återbetalning ske med 4 % av inkomsten. Detta
ger en viss, låg marginaleffekt (just 4 %) i alla inkomstlagen. En sådan
modell är att föredraga i inkomstlägen där en social profil är motiverad. Vi
kan ansluta oss till detta återbetalningssystem.

För personer bosatta utomlands har särskilda regler utformats. De skall oberoende
av inkomst - årligen återbetala en tjugondedel av den kvarstående
skulden, dock lägst 15 % av basbeloppet. Detta system ger en klarare
uppfattning om återbetalningstiden och saknar marginaleffekter, men det
har inte heller någon social profil.

Det är rimligt att om en i Sverige bosatt låntagare föredrar detta system det
skall stå öppet för vederbörande. Lagen bör ändras på denna punkt.

Som grund för beräkning av årsbelopp skall enligt propositionen gälla
beslutet om taxering i första instans. Detta kan i några få fall få orimliga
konsekvenser. Dessutom är det från rättssäkerhetssynpunkt stötande att ett
eventuellt felaktigt beslut på detta sätt kan få en ”multiplikatoreffekt”.

Rätten till nedsättning av återbetalningen i sådana fall bör därför utnyttjas
generöst. Om den taxerade inkomsten vid prövning i högre instans nedsätts
skall detta utan särskild ansökan från den berörde leda till en korrigering av
belopp för återbetalning.

Avskrivning av studiemedel

Vårt land behöver välutbildade medborgare. Studerande med förutsättningar
för kvalificerade studier bör därför uppmuntras att bedriva sådana.

Samtidigt kan man konstatera att den sociala snedrekryteringen är särskilt
påtaglig i fråga om mer omfattande studier.

Den som under lång tid har avstått från arbetsinkomster på grund av
studier har dragit på sig en extra stor skuldbörda. Det är motiverat att staten
avskriver en del av denna skuld. Därmed främjas rekryteringen till de mer
krävande studierna och de sociala hinder som föreligger motverkas.

Rätt till avskrivning skall, enligt vår mening, gälla alla som uppburit
studiemedel för minst sex terminers heltidsstudier eller deltidsstudier av
motsvarande total omfattning. De sex terminerna skall kunna gälla såväl
gymnasiala som postgymnasiala studier och behöver inte omfatta en
sammanhängande tidsperiod. Avskrivning bör ske med 6 % av basbeloppet
per termin för gymnasiala studier (dvs. 10 % av lånet) och med 6 % av
basbeloppet per uppnådda 20 poäng för postgymnasiala studier; det senare
för att inte mer utdragna studier skall gynnas.

En förutsättning för vårt välstånd är att Sverige på skilda områden ligger i
den internationella frontlinjen med kunniga forskare, tekniker och administratörer.
Det är då inte minst viktigt att därtill lämpade personer är beredda
att avlägga doktorsexamen. Det innebär normalt att vederbörande frivilligt
avstår från möjliga inkomster under lång tid. I dagsläget kan det därför vara
svårt för högskoleinstitutionerna att behålla sina doktorander. En särskild

5

avskrivning av studieskulden med en summa motsvarande 1 basbelopp bör Mot. 1987/88
därför ske för den som avlägger en doktorsexamen. Sf22

Därutöver ansluter vi oss till regeringens förslag angående avskrivning av
återstående studieskuld vid dödsfall, vid 65 års ålder samt av de särskilda skäl
som anges i propositionen.

Inkomstbegrepp

Regeringen föreslår att som inkomstbegrepp skall användas sammanräknad
inkomst. Det betyder bl. a. att underskotts- och förlustavdrag som uppkommit
t. ex. på grund av innehav av villa eller rörelse ej får tillgodoräknas. Detta
drabbar exempelvis barnfamiljer, som ofta om möjligt väljer att bo i en egen
villa samt vissa nyetablerade egna företagare.

Även om någon absolut ”rättvisa” ej går att uppnå i dylika sammanhang
anser vi att taxerad inkomst bättre än sammanräknad inkomst speglar den
enskildes verkliga betalningsförmåga. Det inkomstbegrepp som staten
beslutat sig för då det gäller att bedöma den enskildes förmåga att betala skatt
bör också kunna vara ett användbart instrument för att bedöma vederbörandes
förmåga att amortera en skuld.

Lagförslag

Det får ankomma på utskottet att utarbeta erforderliga lagförslag.

Kostnader

Vårt samlade förslag kan kostnadsberäknas till 200 milj. kr. per år utöver
regeringens förslag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lönebildningens och skattesystemets effekter på
rekrytering till den högre utbildningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bankernas medverkan i medelshanteringen,

3. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts
beträffande prövning mot egen inkomst,

4. att riksdagen beslutar att även en i Sverige bosatt låntagare skall
ha rätt att ansluta sig till det återbetalningssystem som anges i 8 kap.

4 § andra stycket,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beräkning av årsbelopp i anslutning till taxeringsbeslut,

6. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om
avskrivning av studiemedel.

7. att riksdagen beslutar att det inkomstbegrepp som skall gälla vid Mot. 1987/88
prövning mot egen inkomst och för återbetalning skall vara den Sf22
taxerade inkomsten,

8. att riksdagen till studiemedel m.m. för budgetåret 1988/89
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 200 milj. kr.
förhöjt förslagsanslag av 3 490 000 000 kr.

Stockholm den 30 mars 1988

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)
Anders Björck (m)
Nils Carlshamre (m)
Rolf Dahlberg (m)
Bo Lundgren (m)

Ingegerd Troedsson (m)
Ingrid Sundberg (m)

Rolf Clarkson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Sonja Rembo (m)

Per-Olof Strindberg (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

7