med anledning av prop. 1987/88:11 om ändringar i reglementet för allmänna pensionsfonden, m. m.

Motion 1987/88:N3 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :N3

av Lars Werner m. fl. (vpk)

med anledning av prop. 1987/88:11 om ändringar i
reglementet för allmänna pensionsfonden, m. m.

Inledning

Regeringens huvudinriktning i propositionen är att utöka hela AP-fondsystemets,
inkl. löntagarfonderna, beroende av finans- och kapitalmarknaden.
Det innebär ett utökat utnyttjande av riskkapitalinstrument, dvs. optionsmarknaden.
Regeringens idé om att senare lägga fram förslag om
inrättande av en femte AP-fond är ett led i att förstärka den angivna
utvecklingen. Motiven är i huvudsak två, dels att tillföra näringslivet
riskkapital, dels att tillföra ATP-systemet resurser.

Vpk anser att förslagen går i en felaktig riktning. Därför avvisar vpk att
fjärde AP-fonden och löntagarfonderna skall få möjlighet att använda sig
av riskkapitalinstrument som optioner. Vpk avvisar även inrättande av en
femte AP-fond på de föreslagna grundvalarna. Dessutom avvisas även de
övriga förslagen som syftar till att underlätta AP-fondsystemets utnyttjande
av t. ex. optionsmarknaden. Däremot har vpk inget avslagsyrkande på
förslagen om att första-tredje AP-fonderna får utöka utlåningsramen och
köpa fast egendom samt att det för närvarande inte införs något direktval
till fondsystemet.

Vpk föreslår i stället en helt annan utvecklingsinriktning för fondsystemen.
Fjärde AP-fonden bör förändras från att inneha aktier i de privatkapitalistiska
företagen, till att AP-fondens medel i stället används för av
samhället initierade investeringsprogram. Löntagarfonderna bör omvandlas
till samhällsfonder och bl. a. användas för att befrämja samhällsekonomiska
målsättningar, främja regional balans, stödja löntagarkollektiva företag
och nya samhälleliga industrier, motverka transnationalisering och
industriutflyttning m. m.

AP-fondernas användning

Vpk avvisar alla tankar på att AP-fonderna skall utvecklas till att bli
samma spekulationsplacerare som SPP och andra pensions- och försäkringsbolag.
Det vore djupt olyckligt, om AP-fonderna framdeles skulle
spela med i en politik, där samverkan ökar mellan statligt och privat
näringsliv, där privat finansiering av statligt näringsliv ökar och där andelen
pensionssparande i det privata näringslivet ökar. En sådan politik
måste med all kraft avvisas.

Utifrån denna ståndpunkt är det självklart att AP-fondsystemet inte skall Mot. 1987/88
inlemmas i en finansmarknad, som har högriskinstrument som optioner. N3
Likaså att inte ytterligare en fond med denna inriktning inrättas.

Vid fjärde AP-fondens tillkomst knöts vissa förhoppningar. Den skulle
kanalisera riskvilligt kapital till näringslivet genom förvärv av aktier. Härigenom
skulle, sades det i den allmänna debatten, dels sysselsättningen
öka, dels skulle ”samhällets och löntagarnas inflytande inom näringslivet”
växa. Också till denna fond knöts illusioner om att den skulle bidra till
ändrade maktförhållanden, och från borgerligt håll gjordes gällande att
förslaget ”öppnade dörren för långtgående politiskt betingade ingrepp i
svenskt näringsliv”.

Inget av detta har blivit verklighet. Den fjärde AP-fonden har inte gett
något ökat ”löntagarinflytande” och har inte haft några positiva sysselsättningseffekter.

Fondens medel har använts för inköp av aktieposter i s. k. väletablerade
privatägda börsföretag. En stor del av medlen har använts till finansiering
av företag med en omfattande kapitalexport och en huvuddel av sin sysselsättning
utomlands.

AP-fondsystemet, som genomdrevs i den enda stora klasstrid socialdemokraterna
initierat, är i samhällelig förvaltning och skall därför enligt
vpk:s mening utgöra en av grunderna för en alternativ industri- och samhällssektor
som står utanför storfinansens direkta kontroll och inflytande.

Allmänna pensionsfondens inriktning måste därför i grunden förändras.

Den nuvarande fjärde AP-fondens pengar i privatkapitalistiska företag
skall avvecklas. I stället bör medel ur fjärde AP-fonden användas för ett
investeringsprogram för uppbyggnad av statligt ägda förädlingsindustrier.

Första, andra och tredje AP-fonderna bör även till viss del användas för
samma ändamål.

Från löntagarfonder till samhällsfonder

Även de fem löntagarfonderna omfattas av propositionens förslag om
vidgade placeringsmöjligheter. De harju en uppbyggnad och funktion som
i huvudsak överensstämmer med den fjärde AP-fonden. Kraven på löntagarfonderna
är minst en 3-procentig real avkastning för att kunna leverera
3% till första-tredje AP-fondstyrelserna. Löntagarfonderna har inte varit
systemförändrade utan snarare stärkt sammanflätningen mellan staten och
kapitalet. Fonderna har heller inte inneburit större makt för de anställda.

Detta är inte överraskande, eftersom det ligger i aktieägandets karaktär.

Aktiehandel är en kapitalistisk form för kapital- och förmögenhetsbildning.

Det förutsätter i sig en spekulativ marknad och strider mot samhällelig
planmässighet i den ekonomiska utvecklingen.

Fonderna skall ju operera på denna marknad som alla andra aktieägare
med blott det egna kapitalets förräntning för ögonen. Detta leder inte till
någon förändring av det ekonomiska systemet. Det är utifrån dessa slutsatser
vpk kräver en avgörande kursomläggning för fondsystemet.

Frågan gäller, hur ett fondsystem skall utformas, som verkligen har
udden riktad mot storfinansens makt - ett fondsystem, som tjänar en 6

självständig politik i de lönarbetandes kollektiva intresse och inte binder Mot. 1987/88
upp dem vid de villkor det borgerliga samhället sätter upp. N3

En utgångspunkt måste vara att fonderna inte ensamma kan dominera
försöken att skapa en motpol till den kapitalistiska maktstrukturen. De
måste vara en del av en mer omfattande strategi syftande till att genombryta
storkapitalets ledande ställning i samhället. Därför är det nödvändigt att
även överföra storbankerna i samhällelig ägo. Det är också nödvändigt att
nationalisera stiftelser och investmentbolag. Fonderna måste också kombineras
med en skatte- och fördelningspolitik som angriper de oförtjänta
och spekulativa värde- och förmögenhetsökningarna och som stärker sådana
offentliga verksamheter, vilka har betydelse för de breda folklagrens
levnadsförhållanden.

Löntagarfonderna tillhör en av de kapitalkällor som skulle kunna omvandlas
och utgöra grunden för ett fondsystem som satte samhällsintresset
främst - samhällsfonder.

Vpk:s förslag till samhällsfonder inriktas i första hand på att genomföra
ett långsiktigt program för nyindustrialisering i nationell skala. När det
privata storkapitalet i så hög grad undandrar sig denna uppgift, måste de
lönarbetande själva påtaga sig den. Fonderna skall med denna inriktning i
första hand sättas in för att stärka och utveckla den offentligägda och
kooperativa industrin för att ge denna rollen av spjutspets i den fortsatta
industriella utvecklingen. Fonderna skall alltså inte uppträda som aktieköpare
i privatföretag på den privata aktiemarknadens villkor och med accepterande
av de ramar som det kapitalistiska näringslivets ledande krafter
redan dragit upp.

Målsättningen för hela AP-fondsystemet, och löntagarfonderna i synnerhet,
är att vara ett verktyg för att förskjuta maktförhållandena i samhället
till de arbetandes fördel. Följande målinriktning bör därför gälla:

a) Fonderna skall främja samhällsekonomiska målsättningar.

b) Fonderna skall främja regional balans, med arbete, service och en god
miljö i alla delar av landet.

c) Fonderna skall stödja löntagarkollektiva företag och nya samhälleliga
industrier.

d) Fonderna skall aktivt motverka transnationalisering och industriutflyttning.

Med denna inriktning kan det nuvarande näringslivsanpassade löntagarfondsystemet
omvandlas till ett system med samhällsfonder.

Arbetarrörelsens mål

Ett av motiven för förändrade placeringsregler för fonderna är att en
stigande del av pensionsutbetalningarna finansieras med fondavkastningsmedel.
Naturligtvis måste ATP-systemet tryggas, men vpk anser att det är
ödesdigert att än mer gräva ned fondsystemet i kapitalismens spekulationsträsk.
I stället bör andra vägar att säkra ATP-systemet väljas. Förutom
höjning av ATP-avgiften kan även sådana former som särskilda ATPavgifter
(skatt) på spekulation, t. ex. aktier, optioner m. m. införas. Fördelen
med ett sådant system är att det skulle bidra till att försvåra finans- och 7

spekulationsverksamhet.

Det är enligt vpk inte fler fonder eller ännu mer av anpassning till Mot. 1987/88
spekulationsekonomin som den svenska arbetarklassen behöver. Därför N3
avvisas regeringens förslag i propositionen på avgörande punkter.

Utgångspunkten för varje fondsystem, liksom för vatje samhällspolitisk
reform arbetarrörelsen genomdriver, måste i stället vara att främja rörelsens
mål. Detta mål är att bryta ned det borgerliga samhällets makt- och
egendomsförhållanden och bygga ett nytt samhälle — ett samhälle där
klasserna avskaffats och människorna på alla samhälleliga plan gemensamt
styr sig själva utan att ha några herrar över sig.

För ett sådant mål behövs en arbetarrörelse med en självständig ideologi
och fackliga organisationer som inte låter sig fångas upp i systembevarande
åtgärder, vilka ger ett illusoriskt ”medinflytande” till priset av att man
accepterar kapitalägarnas fortsatta övervälde. Kapital och arbete kan inte
försonas - annat än till priset av arbetets underkastelse. Arbetet måste
insistera på sin självständiga kamp och sina självständiga mål. Dess mål,
intressen och värderingar är kvalitativt annorlunda än kapitalets. Det är
dessa alternativ och annorlunda socialistiska strävanden ett fondsystem
skall främja.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående föreslås

1. att riksdagen med anledning av propositionen hos regeringen
hemställer om förslag till ny inriktning av AP-fondsystemet och
löntagarfondsystemet enligt de riktlinjer som anges i motionen,

2. att riksdagen hemställer om förslag i enlighet med motionen
om hur ATP-systemet skall tryggas för framtiden och därmed avslår
propositionen vad avser utvidgade placeringsregler avseende riskkapitalinstrument.

Stockholm den 16 november 1987
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)

8