med anledning av prop. 1987/88:109 om urval m. m. till högskoleutbildning

Motion 1987/88:Ub18 av Pär Granstedt m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Ubl8

av Pär Granstedt m. fl.

med anledning av prop. 1987/88:109 om urval
m. m. till högskoleutbildning

Mot.
1987/88
Ubl8 —24

Centerpartiet har i annat sammanhang föreslagit att betygssystemet skall bli
föremål för en parlamentarisk utredning. Vi har därvid pekat på de brister
som det nuvarande relativa betygssystemet har och på det angelägna att
eftersträva ett mera kunskapsrelaterat betygssystem. Vi har också framhållit
vikten av att betygen som merit kompletteras med hänsyn till olika typer av
praktiska och konstnärliga färdigheter beroende på vilken typ av vidareutbildning
som avses. Vi anser därför inte att ett system för urval till högskoleutbildning
som bygger på det nuvarande relativa betygssystemet kan utgöra
någon mera långsiktig lösning på urvalsproblemet. Självfallet måste den av
oss föreslagna betygsutredningen ha fria händer att på nytt se över frågan
om intagning till högskolan. Vi ser således den nu aktuella reformen som ett
provisorium.

Allmän behörighet

Tillträdesutredningen föreslog att nuvarande krav för allmänbehörighet
avseende kunskaper i svenska och engelska motsvarande två årskurser på
tvåårig linje i gymnasieskolan skulle skärpas genom att krav på minst betyget
3 i vartdera ämnet införs. Föredragande statsrådet avvisar förslaget på
principiella grunder. Han hänvisar bl. a. att det relaterade betygssystemet
alltid innebär att en viss andel elever hamnar under betyget 3. Det är ett
riktigt konstaterande och ett exempel på det relativa betygssystemets svaghet.
Inte desto mindre är det viktigt med hänsyn till elevernas studiesituation
att säkerställa att de påbörjar sina högskolestudier med tillräckliga
kunskaper i svenska och engelska. Därför Finns det anledning att följa utredningens
förslag på den här punkten. Samtidigt är det viktigt att garantera
den som inte uppnår allmän behörighet på sina gymnasiebetyg en kompletteringsutbildning
så att detta inte blir ett rent hinder för den som vill söka
sig vidare till högskolan.

Vi vill framhålla att det här problemet undanröjs om i princip alla gymnasieutbildningar
görs treåriga. Centern föreslår i en annan motion att en
sådan reform skall genomföras fr. o. m. hösten 1989. En förändring av reglerna
för allmän behörighet av det slag som vi har angett här bör därför
endast aktualiseras om den s. k. ÖGY-reformen skjuts på framtiden. Vad vi
här anfört om principer för allmän behörighet bör riksdagen ge regeringen
till känna.

Propositionens förslag när det gäller intagning av elever från folkhögsko- Mot. 1987/88

lan innebär att de krav som tidigare framförts från såväl centern som sam- Ub 18

verkans- och elevorganisationer inom folkhögskolan tillgodoses på ett tillfredsställande
sätt.

Arbetslivserfarenhet

Frågan om arbetslivserfarenhetens meritvärde är mycket omdiskuterad.

Enligt vår uppfattning så är det angeläget att den mognadsprocess som
arbetslivserfarenhet i allmänhet innebär kan tillgodoräknas som merit för
den som söker sig till högskolan i viss utsträckning. Det förslag som propositionen
anger här förefaller rimligt avvägt.

Förutom det generella meritvärdet av allmän arbetslivserfarenhet så
finns det anledning att också ge ett meritvärde av relevant arbetslivserfarenhet
för vissa utbildningar. Det kan exempelvis vara rimligt att låta erfarenhet
av sjukvårdsarbete vara en extra merit för sökande till sjuksköterskeoch
läkarutbildning. Yrkesarbete inom industrin kan vara en merit för vissa
tekniska utbildningar, kontorsarbete för administrativt inriktade utbildningar
etc.

Det kan säkert ifrågasättas om den här typen av erfarenhet i och för sig
förbättrar studentens studiefärdighet. Erfarenheterna är härvidlag mångtydiga.
Vårt förslag motiveras mera av att erfarenheten av arbete på fältet kan
vara en mycket stor tillgång i den yrkesroll som högskoleutbildningen är en
förberedelse för. För en läkare kan det vara en mycket stor tillgång att
någon gång ha arbetat som sjukvårdsbiträde, och för en civilingenjör inom
industrin att ha stått på verkstadsgolvet etc. För vissa socialt inriktade utbildningar
bör också verksamhet inom föreningsliv vara en merit. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag i dessa frågor.

Könskvotering

Vi delar regeringens uppfattning att könskvotering inte bör användas generellt.
Även för särskilda utbildningar bör frågan om könskvotering prövas
mycket restriktivt. Det är viktigt att det i varje enskilt fall kan åberopas
särskilda skäl för att en könsmässig utjämning måste komma till stånd genom
denna typ av åtgärder. En allmän uppfattning att kunskapskraven
inom ett visst yrkesområde ställs lägre för det ena könet än det andra skulle
kunna motverka jämställdhetssträvandena. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Lokal antagning

Regeringsförslaget bygger i allt väsentligt på en fortsatt central antagning.

Vissa undantag görs dock. Enligt vår uppfattning finns det anledning att
närmare pröva förutsättningarna för en mer omfattande lokal antagning.

Detta skulle stärka högskolornas självständighet och underlätta en profilering.
Regeringen bör ta initiativ till att frågan om en övergång till mer lokal

intagning till högskolan utreds. 2

Hemställan Mot. 1987/88

I_Jb 18

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs rörande kunskaper i svenska och engelska som
grund för allmän behörighet,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära utredning och
förslag rörande värdering av för vissa utbildningar relevant arbetslivserfarenhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs rörande könskvotering,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära utredning och
förslag rörande övergång till mer lokal intagning till högskolan.

Stockholm den 5 april 1988
Pär Granstedt (c)

Larz Johansson (c) Kart Boo (c)

Jan Hyttring (c) Kerstin Göthberg (c)

Marianne Andersson (c) Stina Gustavsson (c)

1* Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Ubl8—24