med anledning av prop. 1987/88:102 om utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan

Motion 1987/88:Ub7 av Carl Bildt m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Ub7

av Carl Bildt m. fl. (m)

med anledning av prop. 1987/88:102 om utveckling
av yrkesutbildningen i gymnasieskolan

Sammanfattning

Den frivilliga gymnasieutbildningen måste enligt vår mening syfta till att ge
eleverna

• en god grund för högre teoretiska studier

• en god grund för mer avancerad yrkesutbildning

• en god grund för yrkesverksamhet direkt efter avslutad utbildning.

Tydligt inriktade utbildningslinjer skapar en god motivation hos eleverna.
Att lära sig något område riktigt grundligt är, enligt vår mening, en bättre
grund att stå på vid kommande fort- och vidareutbildning än ytliga kunskaper
från många områden. Det är därför inte vare sig möjligt eller önskvärt att i en
och samma utbildning nå samtliga ovan angivna mål.

Ett tidigt utbildningsval får emellertid inte innebära låsningar för framtiden.
Därför skall det finnas kompletteringsmöjligheter för den som senare
vill ändra inriktning. Den gymnasieutbildning vi förordar står därför i bjärt
kontrast till socialdemokraternas försök att göra gymnasiet till en likriktad,
allmän skola utan mer preciserade mål.

Vi anser att följande riktlinjer skall gälla för den gymnasiala yrkesutbildningen,
för vilken lärlingsutbildning kan vara en bra beteckning:

• Den skall ha en effektiv och omfattande anknytning till det praktiska
arbetslivet.

• Stor hänsyn skall tas till de speciella krav och behov som gäller för resp.
yrke och bransch. Det måste också finnas stor frihet att lokalt utforma
utbildningen med hänsyn till ortens speciella förhållanden och arbetsmarknad.

• Undervisningen skall bestå av allmänna ämnen, fackteori och arbetsteknik.

Den gymnasiala yrkesutbildningen bör organiseras som en flexibelt
utformad lärlingsutbildning. Eleven/lärlingen skall vara anställd i företaget
och uppbära lön i förhållande till hur han/hon bidrar till produktionen. De
förhållanden som gäller elevens/lärlingens ställning på arbetsplatsen skall
regleras i lag eller avtal.

Svenska ungdomar, som skall verka i yrkeslivet långt in på 2000-talet, får i

dag en yrkesutbildning som baseras på den utbildningssyn som rådde i början Mot. 1987/88

av 1970-talet. Moderata samlingspartiet anser att den yrkesinriktade utbild- Ub7

ningen skall reformeras så att eleverna erhåller en modern utbildning
inriktad mot det framtida yrkeslivet.

Regeringens förslag uppfyller inte detta krav. Därtill kommer förslaget så
sent att det inte kan ligga till grund för en seriöst utformad försöksverksamhet.

Inledning

1982 framlade moderata samlingspartiet ett genomarbetat principförslag till
en snabb och radikal reformering av den gymnasiala yrkesutbildningen.

Bakgrunden var, då som nu, dels de brister som kunde konstateras inom
yrkesutbildningen, dels de snabba förändringar som ägde rum inom praktiskt
taget alla delar av arbetsmarknaden.

Redan i mitten av 1970-talet noterades kraftigt ökande svårigheter för
ungdomar att komma in på den reguljära arbetsmarknaden. Arbetslösheten
bland ungdom ökade och utgör fortfarande ett allvarligt problem.

I stället för att anta eller bygga vidare på vårt förslag valde socialdemokraterna
att i sinom tid tillsätta en utredning. Det förslag till försöksverksamhet
som regeringen nu presenterar är ett första stapplande steg mot den
reformering av den yrkesinriktade utbildningen som redan borde ha varit
genomförd. Denna senfärdighet får nu som resultat att åtskilliga ungdomskullar
får lämna skolan utan att få en modern och för morgondagens behov
avpassad yrkesutbildning.

Därtill kommer förslaget så sent och innehåller sådana betydande brister
att det enligt vår mening inte kan läggas till grund för en meningsfull
försöksverksamhet.

Med vårt förslag hade, förutsatt att riksdagen 1982 fattat principbeslut
därom, de första eleverna redan nu kunnat lämna den yrkesinriktade
utbildningen med en bättre beredskap inför sitt framtida yrkesliv.

Ännu under lång tid framöver kommer ett stort antal ungdomar att lämna
den yrkesinriktade gymnasieutbildningen utan att ha fått en utbildning som
är av den kvalitet som de har rätt att kräva. För dessa ungdomar innebär den
av socialdemokraterna förda utbildningspolitiken tio förlorade år.

8

Tio förlorade år

1982- Moderata samlingspartiet lägger förslag om
reformerad lärlingsutbildning

1985 - Den nya utbildningen hade kunnat starta

Mot. 1987/88

Ub7

1*10

1988- De första eleverna som genomgått den

förbättrade yrkesutbildningen hade lämnat
skolan

1*90

1000

lill-

1998- Första elevkull ut på
arbetsmarknaden

1995- Utbildningen startar

1993-94- Utarbetande av planer/utbildn. av
handledare, förhand), etc
1992- Principproposition

1991 - Försöksverksamheten utvärderas

1988- Regeringen föreslår försöksverksamhet med 6 000
platser (principer för finansiering olösta)

1986- ÖGY avger betänkandet En treårig yrkesutbildning

1984- ÖGY tillsättes

Den form av lärlingsutbildning som moderata samlingspartiet förordar ger
betydande fördelar jämfört med det av regeringen nu framlagda förslaget. I
den yrkesutbildning vi förordar är lärlingen anställd i företaget och uppbär
stegvis stigande lön i relation till det ökande bidraget till produktionen.
Parallellt härmed studeras fackteori och allmänna ämnen i gymnasiet. I ett
lärlingsavtal regleras de förhållanden som skall gälla för lärlingen. Denne
knyts till företaget endast för den tid som utbildningen avser.

Försöksverksamheten

Regeringens förslag till yrkesinriktad utbildning presenteras vid en tidpunkt
som inte gör det möjligt att inför kommande läsår förbereda ens en
försöksverksamhet på ett rimligt sätt.

Kommunerna försätts i en omöjlig arbetssituation, men än värre är att
förslaget kommer så sent att de elever som skall erbjudas möjlighet att delta i
en förlängd utbildning inte har kunnat få information innan de gjort sina val
inför övergången till gymnasiet. Det gäller bl. a. så väsentliga frågor som hur
försöksutbildningen kommer att värderas i jämförelse med traditionellt
bedriven tvåårig utbildning. Enligt vår mening är detta orättfärdigt mot
eleverna, som ställs inför alternativ om vilka de inte har all den information

som de rimligen har rätt att kräva innan de träffar sina val. Mot. 1987/88

Därtill är många andra frågor, som också är av avgörande betydelse för Ub7
elevernas val, inte lösta. Den nu föreslagna omläggningen av den yrkesinriktade
utbildningen förutsätts av regeringen ge allmän behörighet för studier
vid universitet och högskolor. Emellertid har regeringen inte klart för sig hur
antagning till högre studier skall gå till för de elever som utbildas i
försöksverksamheten. Regeringen konstaterar att antagning till högre studier
måste ske på andra grunder än hittills, men den anser att problemet inte
är viktigare än att det får anstå. ”Frågan blir inte aktuell förrän vid antagning
till högskolan 1991”, konstaterar den socialdemokratiska regeringen med
suverän nonchalans mot dem som nu eventuellt måste välja en ny utbildningsväg.

Av bl. a. de skäl vi här anfört yrkar vi avslag på regeringens förslag till
försöksverksamhet.

Riktlinjer

Den granskning av regeringens förslag som vi gör i det följande kan, sett i
relation till vårt eget förslag, enligt vår mening tjäna som riktlinjer för det
försätta arbetet med att utveckla och förbereda den nödvändiga reformeringen
av den yrkesinriktade utbildningen.

Vi kan inte dela regeringens inställning att all yrkesinriktad utbildning
skall vara treårig. Även om regeringen hävdar att beslut om utbildningens
längd skall tas först efter genomförd försöksverksamhet, ger regeringens
förslag klara indikationer om att den anser att en treårig utbildning för alla
gymnasieelever är slutmålet.

En sådan inriktning är enligt vår mening felaktig. En yrkesutbildning skall,
för att leda till avsett resultat, vara klart inriktad på enskilda yrken och på att
eleverna förvärvar de kunskaper och den skicklighet som ger dem glädjen att
kunna göra ett gott arbete.

De elever som söker sig till en yrkesutbildning är ofta starkt motiverade
och önskar som regel inte delta i verksamheter som enligt deras mening inte
anknyter eller bidrar till de yrkeskunskaper de skall förvärva.

Om den nya utbildningen inte till alla delar av eleverna upplevs vara
meningsfull finns stor risk att den i stället uppfattas som något av en förlängd
grundskola.

I själva verket torde det förhålla sig så att långt ifrån all yrkesutbildning
behöver vara treårig. Vissa utbildningar kan vara kortare - andra kan behöva
vara längre. Regeringens motiv för att göra all utbildning treårig måste vara
ett annat än yrkesutbildningens behov.

Moderata samlingspartiet anser att bl. a. vårdutbildningen bör förlängas
till tre år. Skälet härtill är emellertid de brister som konstaterats i nuvarande
vårdutbildning och inte en strävan efter likformighet.

Att förlägga delar av yrkesutbildningen till arbetsplatser är enligt vår
mening viktigt av främst följande skäl:

- utbildningen blir aktuell och verklighetsanpassad

- utbildningen blir motiverande

- eleverna får en god bild av de villkor som gäller på arbetsplatsen

- eleverna får utbildning på den utrustning som används i företagen Mot. 1987/88

- utbildningen på arbetsplatsen fungerar som en länk till arbetslivet och till Ub7
en framtida anställning.

Traditionell lärlingsutbildning

Regeringen föreslår att viss utbildning för små yrkesområden skall kunna
förekomma i en alternativ form. Det är, enligt vår mening, en viktig
utgångspunkt att vissa yrkens speciella behov skall kunna tillgodoses genom
speciellt anpassade utbildningar. Vi vill emellertid framhålla att sådan
utbildning inte bör organiseras med syftet att ersätta befintlig, väl fungerande
lärlingsutbildning. För vissa typer av verksamhet är lärlingsutbildning av
traditionellt slag den bästa, och kanske enda tänkbara, formen av utbildning.

Med tanke på de behov som föreligger inom bl. a. vissa hantverksyrken
med inslag av stark specialisering bör den traditionella lärlingsutbildningen
utvecklas - inte begränsas.

Modulindelning och kompetensbevis

Förslaget att skapa avgränsade utbildningsavsnitt för vilka anges vilken
kompetens som skall gälla (moduler) finner vi intressant. Utgångspunkten
för förslaget är att eleverna kan behöva olika mycket tid med hänsyn till sina
olika studieförutsättningar. Regeringen räknar uppenbarligen helt realistiskt
med att det finns en viss grundnivå som måste uppnås för ett godkänt resultat.

Beträffande kompetensbevisen anges i propositionen att dessa skall
innehålla uppgift om den aktuella modulen inhämtats på ett tillfredsställande
sätt. "Betygsgraderingen” blir därmed godkänd eller icke godkänd.

Även om utgångspunkten måste vara att alla elever i karaktärsämnen skall
lära sig det som behövs för ett godtagbart yrkeskunnande är det ofrånkomligt
att det har ett stort intresse att även kunna redovisa om eleven har mycket
goda kunskaper eller färdigheter i aktuellt avsnitt.

Vi vill således förorda att kompetensbevisen även skall kunna ge upplysning
om mycket goda kunskaper.

Tim- och kursplaner

Regeringens huvudsyfte med reformeringen av den yrkesinriktade utbildningen
tycks vara att skapa förutsättningar för allmän behörighet till
universitets- och högskolestudier för ytterligare en grupp elever. Strävan är
inte entydigt att förbättra den yrkesinriktade utbildningen. Detta kommer
dess värre att gå ut över dem som varken får en tillräckligt god yrkesutbildning
eller erforderliga grundkunskaper för högre studier.

Moderata samlingspartiet anser att det är självklart att allmänna ämnen
skall förekomma i den yrkesinriktade utbildningen. Vi anser det lika
självklart att dessa ämnen skall väljas så att de är till nytta för och stödjer
studierna i fackteoretiska ämnen. I vissa fall är goda språkkunskaper av stor
betydelse för den framtida yrkesutövningen, i andra fall kan goda kunskaper
i matematik eller något annat ämne vara ett självklart komplement till de

övriga ämnen som ingår i yrkeskompetensen. Mot. 1987/88

Ett exempel kan vara den aktuella situationen inom vårdutbildningen. Ub7
Eleverna på gymnasieskolans vårdlinje har - enligt samstämmiga uppgifter många
gånger bristande kunskaper i ämnena svenska, engelska och matematik.
Goda kunskaper och färdigheter i samtliga dessa ämnen är av vikt för
person som skall syssla med dokumentation och registrering, tolkning av
doseringsföreskrifter etc. Vårdlärare uppger att det inte går att upprätthålla
en undervisning på gymnasial nivå utan att samtidigt ge stödundervisning på
grundskolenivå.

Mot bakgrund av de krav som personal inom vården ställs inför bör t. ex.
även trosfrågor och etiska frågor få ett betydande utrymme i utbildningen. Vi
har ovan anfört att utbildningen för vårdpersonal bör förlängas till tre år.

För att få en god yrkesutbildning skall, enligt vår mening, strävan vara att
skapa en konstellation av ämnen som dels underlättar studierna, dels
kompletterar varandra i den eftersträvade yrkeskompetensen.

Med en sådan utgångspunkt kan urvalet av allmänna ämnen inte schabloniseras
till en likadan modell för samtliga utbildningslinjer på det sätt som
regeringen föreslår. Socialdemokraternas vilja att till varje pris tillföra
allmänna ämnen utan anknytning till vad resp. yrke kräver är i grunden en
nedvärdering av yrkeskompetensen och de praktiskt inriktade yrkenas
status.

Vi hävdar att utbildningen bör organiseras så att det finns möjlighet att
genom kompletterande utbildning korrigera ett tidigare utbildningsval eller
vidga den uppnådda kompetensen.

Det viktiga för den som vill söka sig till högre utbildning är inte hur de
nödvändiga förkunskaperna förvärvats. Det viktiga är att kunskaper och
studieförutsättningar finns. Det är också, bl. a. mot bakgrund av den ökande
internationaliseringen av utbildningen, centralt att förkunskapskraven i
Sverige ansluter sig till de kunskapskrav som gäller i andra, främst
västeuropeiska länder.

Betygssystem

Regeringen har insett att för den framtida yrkesutövningen krävs att eleven
kan redovisa sin kompetens. En konsekvens härav är då att eleverna i
karaktärsämnen skall få kompetensbevis. I propositionen anför regeringen:

”Sorn information om vad eleverna lärt sig är kompetensbevisen överlägsna.

Detta sätt att mäta elevernas prestationer och inhämtade kunskaper bör
också få en gynnsam effekt på undervisningssituationen”. Däremot underkänner
regeringen i propositionen kompetensbevisen som urvalsgrund,
eftersom de inte är grupprelaterade! Regeringen vidhåller således explicit
tanken om de relativa betygen som enda grund för urval.

Detta är dess värre helt följdriktigt med den syn på kunskaper, betyg och
urval som socialdemokraterna företräder. Man skall, enligt socialdemokraterna,
inte meritera sig med sina egna kunskaper utan på en jämförelse som
endast visar var man står i förhållande till vilka kunskaper andra har eller inte
har!

Vi anser vidare att elever även i karaktärsämnen bör få ett graderat betyg
som ger möjlighet att redovisa väl inhämtade kunskaper och färdigheter.

Könsfördelning

Det är angeläget att jämställdheten ökar i det svenska samhället. Vi kan
emellertid inte acceptera könskvotering som en metod för att nå ökad
jämställdhet mellan könen.

Könskvotering är, enligt vår mening, ingen lämplig metod för att nå verklig
jämställdhet. Kvotering kan i stället leda till att kvinnor och män inte bedöms
efter samma måttstock. Skall kvinnor eller män genom sin utbildning kunna
vinna inträde på yrkesområden som traditionellt domineras av det motsatta
könet måste de göra det med förvissningen att de är minst lika dugliga som
sina studiekamrater. Den bästa vägen för att nå jämställdhet mellan könen är
därför att påverka utvecklingen genom information och utbildning i underliggande
delar av skolsystemet och i samhället i övrigt.

Linjesystemet

Tanken med socialdemokraternas förslag till nytt linjesystem förefaller vara
att åstadkomma en återgång till en organisation där verksamheten ges en
form med breda utbildningar eller breda ingångar, vilka leder över till en
senare specialisering. Ett sådant förslag presenterades av gymnasieutredningen
1981. Förslaget avvisades mycket bestämt av remissopinionen, och
regeringen föredrog att inte lägga något förslag med denna inriktning.

Regeringen återkommer nu bakvägen med ett liknande förslag, som därtill
presenteras som ett slags naturlig fortsättning på den försöksverksamhet
regeringen avser att inleda. Den i propositionen presenterade strategin avser
tydligen att bana väg för ett nytt förslag med samma inriktning som det
remissinstanserna tidigare avvisat.

Vi finner en sådan successiv specialisering som föreslås i propositionen
vara ett slöseri med tid och resurser. Eleverna vet i allmänhet vad de vill, och
endast med en inriktning mot det valda yrket kan studierna ges det djup och
den kvalitet som bör eftersträvas.

I propositionen aviserar regeringen en översyn av de övriga, icke direkt
yrkesinriktade, tvååriga gymnasielinjerna. Särskild uppmärksamhet har
ägnats den tvååriga konsumtionslinjen som ÖGY ville avskaffa helt.

Vi ställer oss inte avvisande till en utredning av dessa linjers framtida
ställning. Vi förutsätter att behovet av utbildning med konsumentekonomisk
inriktning därvid särskilt beaktas.

Studiernas organisation

Vi förordar att eleven är anställd av företaget under utbildningstiden.
Anställningsförhållandet innebär att eleven blir delaktig på ett sätt som ökar
motivation och engagemang. Som anställd kommer eleven att föras in i
arbetsgemenskapen och klarare uppleva både de formella och informella
regler som gäller på en arbetsplats. Vidare torde ansvarsförhållandena bli
klarare markerade.

Eleven kommer också efter en tid att kunna bidra med icke oväsentlig
produktionskapacitet och bör då erhålla ersättning i förhållande härtill.

Mot. 1987/88

Ub7

Ersättningen ökar motivation och bidrar därmed till ett bättre utbildningsre- Mot. 1987/88
sultat. Ub7

Gymnasieskolans anpassning till ett samhälle i förändring

Regeringen för ett resonemang om olika utbildningars attraktionskraft,
vilket illustrerar att regeringen tycks anse att de obalanser som består i stort
behov av utbildad arbetskraft och få sökande skall kunna lösas genom
åtgärder inom utbildningssystemet. Detta är, enligt vår mening, endast
möjligt till en liten del. Ungdomar låter sig inte ”lurås in” på en arbetsmarknad
som de inte finner attraktiv. Arbetsförhållanden, status, möjligheter till
avancemang samt lönesättning är väsentliga faktorer som påverkar ungdomars
val av utbildning.

Vi anser dock att regeringen beträder en riktig väg i och med att
sektorsindelningen föreslås bli slopad. Moderata samlingspartiet har länge
förespråkat detta. Vi anser att en slopad sektorsindelning leder till större
flexibilitet och att fler ungdomar därmed kan komma in på en för dem
lämplig utbildningsväg.

Kostnader

I propositionen redovisas kostnaderna för försöksverksamhetens första år.
För att få en bild av vad en fullständig reformering av den yrkesinriktade
utbildningen skulle komma att kosta krävs emellertid ett annat och utförligare
underlag än det som regeringen föreslagit riksdagen. Så finns t. ex. inga
uppgifter om vilka utgifter som uppstår genom behovet av studiemedel vid en
förlängd utbildning. Med regeringens förslag uppkommer denna utgift först
det tredje försöksåret. Vi beräknar att kostnaderna väl överstiger 100 milj.
kr. En fullständig reformering av den nu tvååriga yrkesinriktade gymnasieutbildningen
i enlighet med de av regeringen angivna riktlinjerna kan beräknas
kosta i storleksordningen 1,5-2 miljarder kronor.

Regeringen redovisar inte hur en sådan framtida reform skall kunna
finansieras, vilket enligt vår mening är uppseendeväckande. Försöksverksamheten
syftar till att skapa ett beslutsunderlag för en framtida förändring
av all yrkesinriktad gymnasieutbildning. Om man inte skulle finna vägar att
finansiera en sådan reform är försöksverksamheten tämligen meningslös.

Beträffande de kommunala kostnaderna finns här inga säkra uppgifter.
ÖGY eftersträvade kostnadsneutralitet för kommunerna men konstaterade
att detta, även om det är eftersträvansvärt, inte kan garanteras, eftersom den
totala kostnadsbilden inte kan överblickas förrän kursplaner för olika
yrkesområden är kända. Först därefter kan man få en klar uppfattning om
personal-, lokal- och utrustningsbehov. Det är enligt vår mening alldeles
tydligt att regeringen har underskattat de kommunala kostnaderna i sitt
förslag. En förlängning av utbildningen med ett år kommer rimligen att ställa
betydande krav på ökade lokal- och personalresurser.

Vi finner att dessa brister i det ekonomiska bedömningsunderlaget i sig är
skäl nog att tills vidare avstå från den föreslagna försöksverksamheten.

Moderat alternativ

Den frivilliga gymnasieutbildningen måste enligt vår mening syfta till att ge
eleverna

* en god grund för högre teoretiska studier

* en god grund för mer avancerad yrkesutbildning

* en god grund för yrkesverksamhet direkt efter avslutad utbildning.

Tydligt inriktade utbildningslinjer har viktiga fördelar. Det skapar en god

motivation hos eleverna att kunna se en direkt koppling mellan utbildningen
och det mål den syftar till. Att lära sig något område riktigt grundligt är,
enligt vår mening, en bättre grund att stå på vid kommande fort- och
vidareutbildning än ytliga kunskaper från många områden. Det är därför inte
vare sig möjligt eller önskvärt att i en och samma utbildning nå samtliga ovan
angivna mål.

Ett tidigt utbildningsval får emellertid inte innebära låsningar för framtiden.
Ett felaktigt val måste kunna rättas till. Kombinerat med goda
kompletteringsmöjligheter för den som senare vill ändra inriktning står den
gymnasieutbildning vi förordar i bjärt kontrast till socialdemokraternas
försök att göra gymnasieskolan till en likriktad, allmän skola utan mer
preciserade mål.

Vi anser att följande riktlinjer skall gälla för den gymnasiala yrkesutbildningen,
för vilken lärlingsutbildning kan vara en bra beteckning:

* Den skall ha en effektiv och omfattande anknytning till det praktiska
arbetslivet.

* Stor hänsyn skall tas till de speciella krav och behov som gäller för resp.
yrke och bransch. Det måste också finnas stor frihet att lokalt utforma
utbildningen med hänsyn till ortens speciella förhållanden och arbetsmarknad.

* Undervisningen skall bestå av allmänna ämnen, fackteori och arbetsteknik.

Huvuddragen i vårt förslag till hur den gymnasiala yrkesutbildningen bör
organiseras är följande:

* Utbildningen skall kunna variera mellan två och fyra år beroende på
inriktning. Största delen av utbildningstiden förläggs till arbetsplatser. I
skolan undervisas eleven i allmänna ämnen, fackteori och arbetsteknik.

* Särskilda utbildningsplaner upprättas för varje yrke. Riksdagen fastställer
de allmänna riktlinjerna. Stor lokal frihet att utforma utbildningen
medges.

* Eleverna erhåller betyg och bevis över genomgången utbildning.

* Eleven är anställd under utbildningstiden.

* Företag eller andra arbetsgivare som engageras i utbildningen har
arbetsgivaransvar för eleverna under utbildningstiden.

* Elevernas lön sätts med utgångspunkt i att de befinner sig under utbildning
- lönen höjs successivt i takt med att den produktiva arbetsinsatsen ökar.

* Arbetsgivaren betalar den lön som står i relation till produktionsinsatsen
och till de särskilt avpassade sociala kostnaderna. Statsmakterna svarar för
övriga kostnader.

* Företag som vill inrätta utbildningsplatser måste ha möjlighet att klara sina

utbildningsåtaganden. En handledarutbildning skall erbjudas de personer Mot. 1987/88

inom företagen som engageras i dessa uppgifter. Ub7

Den lokala friheten vad gäller detaljutformningen av utbildningen innebär
att fördelningen mellan den gymnasieförlagda och arbetsplatsförlagda
utbildningen kan variera. Vidare kan anställningen vid en arbetsplats behöva
kombineras med praktik och studiebesök på andra arbetsplatser för att
tillräcklig bredd i utbildningen skall uppnås.

Hur länge och under vilken del av utbildningstiden som eleven arbetar på
arbetsplatsen kan också bero på hur många lämpliga utbildningsplatser som
går att erbjuda på utbildningsorten i fråga. Det ankommer på skolstyrelsen
att finna den lämpligaste formen för att nå de mål som är uppsatta i
utbildningsplanen för resp. yrkesutbildning.

De förhållanden som gäller elevens/lärlingens ställning på arbetsplatsen
skall regleras i lag eller avtal. Även om det är önskvärt att så många elever
som möjligt bereds tillfälle att övergå till fast anställning föreligger inte någon
automatisk skyldighet för företagen att erbjuda sådan fast tjänst. Det är inte
heller rimligt att bestämmelser om anställningsskydd blir tillämpliga för
personer som är på företaget för att genomgå grundläggande yrkesutbildning.

Efter genomgången utbildning får eleverna/lärlingarna givetvis söka sig ut
på arbetsmarknaden i vanlig ordning. Deras, i jämförelse med dagens
situation, kraftigt förbättrade utbildning kommer emellertid att innebära att
deras möjlighet att få fast anställning torde öka väsentligt.

I själva verket torde problemet ligga mer på företagens sida. Företagen
kommer i stor utsträckning att vilja behålla de elever vars utbildning man
medverkat till. En viss cirkulation är dock nödvändig för att utbildningssystemet
skall kunna fungera.

Den ovan beskrivna lärlingsutbildningen måste självfallet kompletteras av
traditionell och i huvudsak skolförlagd yrkesutbildning för yrkesområden
och på orter där detta är nödvändigt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om försöksverksamhet
rörande den yrkesinriktade gymnasieutbildningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av utbildningar med olika längd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en traditionell lärlingsutbildning för
små yrkesområden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kompetensbevisen även skall kunna ange om
eleven har mycket goda kunskaper,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de allmänna ämnena,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en reformering av linjesystemet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om studiernas organisation,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en reformering av den yrkesinriktade utbildningen,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag att för utveckling och
försöksverksamhet avseende gymnasieskolans yrkesinriktade utbildning
för budgetåret 1988/89 anvisa ett belopp av 24 400 000 kr.

Mot. 1987/88

Ub7

Stockholm den 30 mars 1988

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Anders Björck (m)

Nils Carlshamre (m)

Rolf Dahlberg (m)

Bo Lundgren (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

Ingegerd Troedsson (m)
Ingrid Sundberg (m)

Rolf Clarkson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Sonja Rembo (m)

Per-Olof Strindberg (m)

17

• ' '