med anledning av proposition 1987/88:1 om ändring 1987/88

Motion 1987/88:Ju3 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) Mot

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Ju3

av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) Mot

med anledning av proposition 1987/88:1 om ändring 1987/88

i rättegångsbalken (enskilt anspråk vid Ju3-4

förundersökning och rättegång)

Inledning

Antalet anmälda våldsbrott har mer än tredubblats under perioden 1950 1985.
Brottsligheten har också blivit grövre. Brottsoffren utsätts ofta för
allvarliga skador och hot riktade mot liv och hälsa.

Samhällets insatser har hittills inriktats dels mot att klara upp de anmälda
våldsbrotten, dels mot riktade insatser för rehabilitering av gärningsmannen.
Brottsoffrens situation har däremot inte ägnats särskild uppmärksamhet.
Ofta har omhändertagandet av brottsoffer varit bristfälligt. De drabbade
har inte erhållit information om rättegångsprocessen. Frågan om skadestånd
till brottsoffer har betraktats som ett enskilt ärende och därmed inte
behandlats i anslutning till prövningen av ansvarsfrågan. Rättspraxis inom
skadeståndsrätten har därtill utformats så att de belopp som tillerkänns
brottsoffer varit låga och ibland närmast symboliska. Till detta kommer att
de som ingriper vid brott ofta inte får något erkännande för sin insats.

Det svenska rättsväsendet har av tradition ett starkt folkligt stöd. Människor
har haft förtroende för polisens, åklagarens och domstolens verksamhet.
Rättssamhället har därmed kunnat uppfylla de enskilda människornas
krav på rättstrygghet och rättsskydd. Den ovan berörda utvecklingen har
medfört att allmänhetens förtroende börjat vackla.

Polisens insatser

Den ökande våldsbrottsligheten ställer krav på insatser från främst polisens
sida. De enskilda brottsoffren har självklart krav på att polisen skall utreda
och uppdaga brottet. Allmänheten önskar ökade polisinsatser på allmän
plats.

Centerpartiet har vid upprepade tillfällen krävt en kraftig förstärkning av
polisens resurser. Våra krav har dock inte tillgodosetts. Polisens resurser
har därmed inte byggts ut i en sådan omfattning att människors berättigade
krav på insatser i våldsbekämpande syfte har kunnat infrias. Detta avspeglas
också i att antalet ouppklarade våldsbrott är stort. Endast vartannat
våldsbrott klaras upp. Av dessa var dock 25 % s. k. A2-uppklarningar, dvs.
brottsutredningen läggs ned med beslutet ”brott ej styrkt”.

Brottsoffrets möjligheter att få ersättning och skadestånd för de skador 1

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Ju3-4

och lidanden som brottet medfört är i dessa fall desamma som när brottet Mot. 1987/88

inte kan klaras upp. För den enskilda människan innebär ett ”A2-upp- Ju3

klarat” brott att gärningsmannen inte prövas ansvarig för den handling han
misstänks för eller att gärningsmannen förblir okänd för offret. Detta är inte
tillfredsställande.

Förtroendet för rättsväsendet minskar

Allmänhetens förtroende för de rättsvårdande myndigheterna har under
senare år minskat. Detta framgår t. ex. av olika opinionsundersökningar.

Andelen människor som anger bristande tilltro till polisens och domstolarnas
verksamheter har ökat. Endast 6 av 10 tillfrågade uppgav sig ha fullt
förtroende för polisens verksamhet enligt en undersökning från IMU.

Samtidigt är det så att de rättsvårdande myndigheterna är beroende av
allmänhetens insatser och hjälp för att kunna fullgöra sina uppgifter. Människors
insatser i brottsförebyggande och brottsförhindrande arbete är nödvändiga
för att rättssamhället skall kunna försvaras.

Propositionens förslag

Trots den alarmerande situationen, med en årligen ökande våldsbrottslighet,
inskränker sig regeringen att i propositionen föreslå vissa förbättringar
för brottsoffer endast när det gäller handläggningen av skadeståndsanspråk.

Konkreta förslag till insatser för att möjliggöra en effektiv brottsuppklarande
verksamhet hos polisen eller för att förbättra omhändertagandet
av brottsoffer saknas. Inte heller berör propositionen de särskilda behov av
hjälp som de brottsoffer har i det fall brottet inte klaras upp. Förslaget har
dessutom utformats så att de förbättrade möjligheterna till handläggning av
skadeståndstalan endast omfattar målsäganden.

I dag tvingas ofta såväl polisen som domstolen konstatera att de människor
som aktivt bidrar till att brott förhindras eller kan klaras upp inte har
rätt till ersättning enligt gällande regler. I propositionen berörs inte detta
förhållande.

Centerpartiets förslag

1. Brottsoffrens ställning måste stärkas

Brottsoffer behöver särskilda stödinsatser inte enbart i direkt anslutning till
brottstillfället utan ofta under lång tid därefter. Ett övergrepp av den art
som en våldshandling innnebär är det mest integritetskränkande som en
människa kan drabbas av. Många våldsoffer får också varaktiga psykiska
men efter dådet.

Samhällets omhändertagande av offret har hittills huvudsakligen inriktats
mot att lindra och bota de fysiska skador som brottet medfört.

På många platser i landet har brottsofferjourer växt fram. De organiseras
ofta av ideellt arbetande människor som har intresse av att stödja och hjälpa 2

människor som utsatts för brott. En förutsättning för att jouren skall kunna Mot. 1987/88

arbeta effektivt är att samarbetet med polisen fungerar väl. Ju3

En fungerande brottsofferjour är ofta ett viktigt komplement till det
arbete som polisen bedriver. Jouren kan också underlätta polisens arbete.

Polisen bör därför åläggas att informera brottsoffer om jourens verksamhet
och också i övrigt stödja brottsofferjourernas verksamhet.

Detta bör ses som en naturlig del av polisens informationer till brottsoffer.

I propositionen aviserar regeringen insatser för att förbättra informationen
till brottsoffer när det gäller förundersökning och rättegång. När det
gäller behov av information om t. ex. brottsofferjourer, kvinnojourer m. m.
liksom information om möjligheter till vård och socialt omhändertagande
avstår regeringen dock från förslag till insatser.

2. Ersättning till brottsoffer

Möjligheterna att få ersättning av samhället för uppkommen skada på grund
av brott regleras i 3 och 4 §§ brottsskadelagen (1978:413).

Rätten till skadeersättning för sak- och förmögenhetsskada är begränsad
om gärningsmannen inte varit föremål för samhällsinsatser enligt 3 § punkterna
1-5. Först när den skadelidandes möjligheter att försörja sig väsentligt
försämrats på grund av skadan har den enskilde rätt till ersättning. Många
brottsoffer har därför stora svårigheter att få ersättning för de skador som
brottet åsamkar dem.

I syfte att vidga möjligheterna till ersättning för brottsoffer yrkade centerpartiet
i motion 1985/86:Ju614 att brottsskadelagen skulle ses över. Den
dåvarande justitieministern tog därefter initiativ till en översyn i enlighet
med våra krav.

Förslaget i propositionen syftar till att stärka brottsoffrens rättigheter när
det gäller ersättning och skadestånd. Som vi ovan anfört omfattar förslaget
endast de fall där brottet klaras upp. Den rättsliga regleringen för rätt till
ersättning förändras därmed inte för flertalet brottsoffer. En förändring
härvidlag förutsätter att brottsskadelagens tillämpningsområde vidgas så
som centerpartiet föreslagit.

Frågan om en översyn av brottsskadelagen har därmed en nära anknytning
till vad i propositionen anförs om en förstärkning av brottsoffrens
rättigheter.

Riksdagen bör därför besluta att begära en översyn av brottsskadelagen
att presenteras riksdagen under innevarande riksmöte.

3. Stöd till människor som ingriper för att hindra brott

Självklart skall de som ingriper för att hindra brott inte förorsakas utgifter
för detta. Ersättningsreglerna för de skador som ingriparen åsamkas skall
vara så avpassade att de täcker utgifterna. Så är inte fallet i dag.

Möjligheterna till ersättning för den som ingriper begränsas huvudsakligen
till de privata försäkringar han/hon har. I vissa särskilda fall har dock 3

Mot. 1987/88
Ju3

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen anförs om polisens informationsskyldighet när det
gäller brottsofferjourer/kvinnojourer m. m.,

2. att riksdagen beslutar av regeringen begära förslag till en översyn
av brottsskadelagen ( 1978:413 ) att föreläggas riksdagen för
ställningstagande under innevarande riksmöte.

Stockholm den 22 oktober 1987

Bertil Fiskesjö (c)

Martin Olsson (c)

Ingbritt Irhammar (c)

Bengt Kindbom (c)

Kersti Johansson (c)

Gunilla André (c)

Elving Andersson (c)
Marianne Karlsson (c)
Britta Hammarbacken (c)

rättsväsendet möjligheter att ersätta uppkommen skada av fondmedel eller i
annan särskild ordning.

Centerpartiet har i motion 1986/87: Ju808 föreslagit att brottsskadelagens
tillämpningsområde vidgas att omfatta ersättning också till de som ingriper
för att hindra brott.

Samhället har en skyldighet att tillse att den som ingriper har samma
möjligheter till ersättning som brottsoffret har. Om brottsskadelagen ändras
så som centerpartiet föreslår möjliggörs detta.

Vi anser således inte att propositionen i de avseenden vi berört är tillfredsställande.

4