med anledning av prop. 1987/88: 34 om fortsatt skattefrihet vid anställning ombord på utländskt fartyg i vissa fall, deklarationsskyldighet, ändrat underlag för fastighetsskatt, m. m.

Motion 1987/88:Sk3 av Sonja Rembo och Stig Bertilsson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88: Sk3

av Sonja Rembo och Stig Bertilsson (m)

med anledning av prop. 1987/88: 34 om fortsatt
skattefrihet vid anställning ombord på utländskt
fartyg i vissa fall, deklarationsskyldighet, ändrat
underlag för fastighetsskatt, m. m.

I propositionen föreslås att den särskilda regeln om skattefrihet för svenska
sjömän vid ombordanställning på utländskt fartyg i vissa fall förlängs att
gälla vid 1989 års taxering.

De svårigheter den svenska handelsflottan har att hävda sig i den internationella
konkurrensen är väl kända. Svensk sjöfart konkurrerar inte bara
med lågprisländer och statshandelsländer utan också med västliga industriländer,
som på olika sätt understödjer sin egen sjöfart med subventioner,
fördelaktiga finansierings- och skattevillkor, minimiregler för bemanningen
etc. På senare tid har också europeiska länder inrättat s.k. öppna
register, vilket innebär att resp. lands handelsflottor kan fortsätta att segla
under det egna landets flagg men på synnerligen gynnsamma ekonomiska
villkor. Dessa register har också stor attraktionskraft på andra nationers
handelsflottor. Det i somras inrättade norska registret utövar således en
stark dragningskraft på stora delar av den resterande svenska handelsflottan.

Utvecklingen inom EG efter det sjöfartspolitiska beslut som trädde i
kraft vid senaste årsskiftet tyder också på att ansträngningarna att kontrollera
de egna sjötransporterna intensifieras, vilket kan komma att göra
situationen än mer prekär för svensk sjöfart.

Den svenska sjöfartsnäringen har trots betydande svårigheter visat sig
livskraftig. Den andel av tonnaget som seglar under svensk flagg har
emellertid minskat mycket kraftigt under de senaste decennierna. Detta
leder till betydande nackdelar från svensk synpunkt.

Svensk sjöfart bidrar positivt till vår bytesbalans. Sjöfartsnettot uppgår
för närvarande till drygt 7 miljarder kronor.

För att pressa kostnaderna och uppnå bästa möjliga utnyttjande av
arbetande kapital strävar industrin i dag efter en mycket liten lagerhållning.
Produktionssystemen förutsätter ett jämnt flöde av råmaterial, halvfabrikat
samt delar och färdiga produkter som går direkt in i produktionen
utan mellanlagring. Detta ställer mycket höga krav på fungerande transporter.
Alltmer sofistikerade transportsystem utvecklas av transportörer
och transportköpare gemensamt. För svensk industri är det därför väsentligt
att vår självförsöijningsgrad i fråga om sjötransporter inte blir så låg att
vi råkar i ett totalt beroende av utländska rederier för ett transportarbete
som blir allt viktigare för vår konkurrenskraft.

Mot.

1987/88

Sk3

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Sk3

Skulle andelen utlandsflaggat tonnage öka ännu mer, finns det en uppen- Mot. 1987/88
bar risk för att också rederiernas administration och förvaltning söker sig Sk3
utomlands. I denna riktning verkar också en del av de nyligen inrättade
öppna registren, t. ex. NIS, som ställer krav på viss verksamhet i det land i
vilket tonnaget är registrerat. Detta kan leda till att en mycket stor del av
det sjöfarts- och transportkunnande som i dag finns i Sverige förskingras.

En sådan utveckling skulle otvivelaktigt få negativa konsekvenser för vårt
kostnadsläge.

För kostnadsutvecklingen i Sverige är det av stor betydelse att svenska
linjerederier har direktanlöp på Sverige. Härigenom hålls fraktkostnaderna
nere, och de nackdelar som feedertransporter till kontinenthamnar medför
kan undvikas.

En stor del av det mindre tonnaget bemannas av seglande delägare.

Verksamheten präglas av service och effektivitet och utgör en betydande
del av den ekonomiska basen i kustkommuner som annars skulle drabbas
av svåra sysselsättnings- och försöijningsproblem.

En av de allvarligaste följderna av den krympande svenska handelsflottan
är att vår beredskaps- och försvarsförmåga har urholkats på ett
oförsvarligt sätt.

Det finns således goda skäl för att skapa villkor som möjliggör en
livskraftig svensk handelsflotta.

Det är inte önskvärt att genom statlig styrning eller subventioner stödja
en näring som inte kan konkurrera på de villkor marknaden ställer. Då det
gäller sjöfarten kan det emellertid med fog sägas att sedvanliga marknadsekonomiska
villkor inte gäller. Länder som är jämförbara med Sverige har
infört en rad olika stödåtgärder för att främja sina resp. handelsflottor.

Anledningen till detta är att en egen handelsflotta anses ha ett stort strategiskt
och ekonomiskt värde. Stöd utgår i allmänhet i form av skatteförmåner
och fördelaktiga finansieringsvillkor. Det utgår också indirekt genom
att stater, delstater och kommuner svarar för den erforderliga infrastrukturen
eller delar därav. På senare tid har också de tidigare nämnda
öppna registren blivit allt vanligare.

Situationen för den svenska handelsflottan är nu ytterst akut. Regeringen
har gång på gång ställt i utsikt att förelägga riksdagen förslag till
åtgärder, men har inte lyckats samla sig till ett beslut. I stället skjuter
regeringen problemen framför sig genom att än en gång tillsätta en utredning.
Den nu framlagda propositionen tjänar endast syftet att ytterligare ett
år förlänga de skattemässiga förutsättningarna för det s. k. intemationaliseringsavtalet.
Detta är helt otillräckligt.

För att bryta den negativa utvecklingen och ge sjöfartsnäringen kraft att
återhämta sig och utvecklas krävs nu radikala och snabba åtgärder.

På skatteområdet är det nödvändigt att fr. o. m. den 1 januari 1988 införa
befrielse från inkomstskatt och sociala avgifter för sjöfolk i de delar av den
svenska handelsflottan som i dag beskattas enligt reglerna för f]ärrfart.

Den sociala tryggheten vid sjukdom, pensionering etc. bör lösas genom
avtal mellan berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.

För övriga delar av handelsflottan bör nuvarande regler för sjömansbeskattningen
gälla. 2

Härutöver bör partrederiemas finansiering underlättas. Företagsskatte- Mot. 1987/88
kommittén bör ges tilläggsdirektiv att med förtur utreda skattefrågorna i Sk3
samband med partrederier. Det finns t. ex. anledning överväga om inte de
regler för underskottsavdrag som gällde före 1973 bör återinföras.

Investeringsfonderna bör frisläppas för investeringar i såväl nytt tonnage
som andrahandstonnage.

På sikt är det emellertid nödvändigt att försöka finna en mer permanent
form som ger den svenska handelsflottan marknadsmässiga förutsättningar
att hävda sig i internationell konkurrens. I motion 1986/87: T606 har nödvändigheten
av en anpassning av regler och former för svensk sjöfart till
internationella förhållanden utvecklats. Bl. a. bör frågan om ett svenskt
utlandsregister snabbutredas. Sverige bör i första hand eftersträva en
harmonisering med förhållandena i andra västeuropeiska länder.

Hemställan
Vi hemställer

att riksdagen med avslag på proposition 1987/88: 34 vad avser
fortsatt skattefrihet vid anställning ombord på utländskt fartyg i
vissa fall beslutar om befrielse från inkomstskatt, sjömansskatt och
sociala avgifter för sjöfolk i fjärrfart enligt vad som anförs i motionen.

Stockholm den 17 november 1987

Sonja Rembo (m) Stig Bertilsson (m)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987

3