med anledning av förs. 1997/98:RR4 Riksdagens revisorers förslag angående utrikesförvaltningen

Motion 1997/98:U13 av Eva Zetterberg m.fl. (v)

Lång tid har förflutit sedan riksdagsrevisorernas senast genomförde en granskning av utrikesförvaltningen – hela 20 år. Det var sålunda på tiden att en granskning blev genomförd – i all synnerhet som det fanns en rad beslut angående utrikesförvaltningens effektivitet och funktionssätt att utvärdera, bl a beslut om att i större utsträckning integrera utrikesförvaltningen i Regeringskansliet. Av tradition och hävd har utrikesförvaltningen levt ett eget liv vid sidan av övriga förvaltningar.

Riksdagsrevisorerna har genomfört ett omfattande och enligt vårt förmenande noggrant och inträngande arbete, där man funnit skäl att rikta kritik mot flera brister i utrikesförvaltningens sätt att fungera i dag. De har ifrågasatt rutiner och även pekat på bristen på förvaltningsrutiner som annars är standard på andra områden.

Nedanstående anmärkningar skall därför ses som enskilda påpekanden och kompletteringar till riksdagsrevisorernas rapport. I övrigt vill vi även hänvisa till Vänsterpartiets motion angående utgiftsområde 5 från allmänna motionstiden 1997.

1 Utrikesförvaltningen och Regeringskansliet

När det gäller Riksdagens revisorers förslag angående utrikesförvaltningen (1997/98 RR4) instämmer vi i huvudsak i den kritik och de förslag till åtgärder som revisorerna för fram i sin rapport.

Liksom revisorerna anser vi att Utrikesdepartementet bör integreras ytterligare i Regeringskansliet; att utrikesförvaltningen skall rationaliseras så att inte så mycket av de anställdas tid ägnas åt administration; att regeringen påskyndar införandet av modern informationsteknik vid utlandsmyndigheterna, vilket skulle underlätta en annan omfattande del av de anställdas arbetsuppgifter – bevakning och rapportering. (Se tabellen s. 27.)

2 Ekonomi

När det gäller den ekonomiska sidan av beskickningarnas verksamhet torde man i flera fall även kunna inrikta sig på att anställa fler s k lokalanställda i stället för att ha en stor andel utsända diplomater. Det är tänkbart att detta skulle minska kostnaderna för ambassadernas, legationernas och konsulatens verksamhet. Denna möjlighet att förbilliga denna del av utrikesförvaltningen borde undersökas närmare.

Besparingsåtgärder har drabbat utrikesförvaltningen liksom andra förvaltningar. Dessa har ibland inneburit att man lagt ned ambassader. Det har sannolikt förefallit enklast att förfara på det sättet. Ambassadnedläggningarna har medfört besparing men inte stärkt kravet på kostnadseffektivitet på delar av utlandsrepresentationen som blivit kvar.

Vidare ifrågasätter Riksdagens revisorer budgetsystemet. Det ställs inom utrikesförvaltningen inte krav på resultatredovisning på samma sätt som inom andra statliga verksamheter. Detta torde påverka möjligheten att bedöma och utvärdera vilka delar av förvaltningen som fungerat effektivt och vilka som inte gjort det.

Vi instämmer i professor Olof Petterssons påpekande att regeringen har ett mycket starkt grepp över utrikespolitik och utrikesförvaltning, vilket medverkar till att riksdagens insyn och inflytande över dessa områden är jämförelsevis svagt. Vi anser att riksdagens inflytande generellt sett över utrikespolitik och utrikesförvaltning sålunda bör stärkas. Om man kunde göra sådana effektivitetsbedömningar skulle man sannolikt slippa att göra sig av med en ambassad, vilket berövar oss möjligheter till information och ökad kompetens.

När det gäller frågan om Sidas arbete och förhållande till utrikesförvaltningen menar vi att det torde – för undvikande av dubbel styrning – vara rimligt att biståndsarbetet även framöver integreras i ambassadernas verksamhet.

3 Överdriven sekretess

Vår egen erfarenhet av bruket att hemligstämpla material gör att vi instämmer i revisorernas påpekande att alltför mycket material när det gäller utrikesärenden hemligstämplas.

4 Utlandsrepresentationens verksamhetsinriktning

På några andra punkter vill vi också göra vissa randanmärkningar. I revisorernas rapport pekar vissa remissinstanser på att posten Ekonomi och handel upptar en alldeles för liten del av ambassadernas och konsulatens verksamhet. Det är främst Exportrådet som pekar på detta. Det bör här understrykas att Ekonomi och handel trots detta upptar en ganska stor andel av ambassadernas och konsulatens verksamhet.

Politisk bevakning och rapportering liksom Gemensamma stödfunktioner och administration torde – även om man anser att den sistnämnda posten kunde vara mindre och fungera effektivare – vara ofrånkomliga när det gäller beskickningarnas verksamhet. Övriga verksamheter som inte kan hänföras under andra rubriker i revisorernas verksamhet kan antas vara uppdelade på en rad olika mindre poster av varierande slag och torde knappast betraktas som en post med särskild inriktning – utan bara som en restpost. På tredje plats kommer sålunda Ekonomi och handel.

Vi är inte motståndare till att Ekonomi och handel utgör en stor andel av ambassadernas verksamhet. Det är positivt om den svenska exporten kan ökas. Till stor del handlar den verksamhet som rubriceras som Ekonomi och handel om att understödja svenskt näringsliv utomlands.

Till en del finansieras denna verksamhet också av svenska företag, men inte fullt ut. Svensk statlig utrikesförvaltning är sålunda svenska företag behjälpliga med affärskontakter och understödjer svenska företags marknadsföring utomlands. När detta sker skall dock, anser vi, full ekonomisk ersättning för utförda tjänster utgå till svenska ambassader, legationer och konsulat.

Posten Ekonomi och handel upptar enligt revisorernas rapport 11 % av tjänstemännens tid. Denna siffra bör ställas i relation till att svenska ambassader och konsulat endast ägnar en (1) procent av sin tid åt att arbeta för mänskliga rättigheter. Denna siffra är med tanke på Sveriges officiella politik i dessa frågor minst sagt anmärkningsvärd.

Under det senaste året har en viktig del av vissa ambassaders verksamhet inriktat sig på att saluföra det svenska stridsflygplanet JAS-Gripen till bland annat Sydafrika, Ungern och Chile. I gengäld har ”folkrörelseambassadören” dragits in, vilken haft till uppgift att stimulera mellanfolkliga kontakter. Inriktningen på mellanfolkligt samarbete har sålunda ersatts med en starkare inriktning på militärt samarbete. Vänsterpartiet motsätter sig utrikesförvaltningens stöd för marknadsföring av JAS-Gripen.

5 Beskickningarnas geografiska placering

I och med Sveriges inträde i EU har inslaget av dialog och konsultationer mellan regeringen och riksdagen ökat när det gäller utrikespolitiken. Vi anser att detta förhållande inte bara bör gälla i frågor som rör EU-problematiken. En sådan dialogrelation bör gälla utrikespolitiken i stort. Ett sådant förhållande bör kunna tillämpas när det gäller frågan om i vilka länder Sverige skall representeras av ambassader och legationer. Revisorerna föreslår att riksdagen skall besluta om i vilka länder Sverige skall representeras i form av ambassader och legationer. Vi anser att detta skulle innebära alltför mycket av detaljstyrning av utrikesförvaltningens arbete. Vi instämmer dock i att riksdagen bör ha ett större inflytande på ambassaders och legationers placering ute i världen. Detta inflytande kan dock ta sig den formen att regeringen konsulterar riksdagen i dessa frågor.

6 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning för exportbefrämjande insatser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beslutsordningen för ambassaders och legationers placering.

Stockholm den 22 januari 1998
Eva Zetterberg (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)	Bengt Hurtig (v)
Jan Jennehag (v)	Kenneth Kvist (v)

Gotab, Stockholm 1998