med anledning av förs. 1990/91:14 Fullmäktiges i riksbanken förslag angående tioöresmyntet

Motion 1990/91:Fi33 av Bo Lundgren (m)

I skrivelse till riksdagen föreslår fullmäktige i riksbanken
att 10-öresmyntet demonetariseras samt att lagen om
avrundning av vissa öresbelopp ändras i konsekvens
därmed.

Det senaste tillfälle som myntsystemet ändrades i
Sverige var 1 juli 1985. Såväl 5- som 25-öringen slopades.
Vid denna tidpunkt ålåg det riksdagen att besluta om
utgivande av mynt samt att meddela om föreskrifter i fråga
om utformningen av sedlar och mynt. Den fr.o.m. 1989
gällande riksbankslagen innebär att dessa uppgifter
överförts till riksbanken, men lagen ger inte riksbanken rätt
att fatta beslut om att sedlar och mynt av viss valör skall
upphöra att vara lagliga betalningsmedel. Detta ankommer
på riksdagen.

Det finns skäl som talar för att slopa 10-öringen i
myntsystemet. Det är dels kostsamt att tillverka myntet,
dels speglar det ett så lågt värde att det inte betraktas som
särskilt användbart. Det främsta skälet mot ett avskaffande
av myntet är den prisdrivande effekt som uppstår då minsta
skiljemynt blir 50 i stället för 10 öre.

Det är inte mer än sex år sedan förra förändringen, och
den nu föreslagna får effekter som vida överstiger den
tidigare, vilket talar emot en omedelbar förändring.

Finansutskottet har, i frågan om återinförandet av 25-
öringen, i betänkandet 1988/89:FiU5 konstaterat att det
finns praktiska problem med 10-öringen, men att det i
stället för att slopa myntet snarare är motiverat att låta
övergångsperioden inför nästa anpassning bli förhållandevis
lång. Finansutskottet anförde särskilt den prisdrivande
effekten som ett skäl för att inte slopa 10-öringen som
minsta myntenhet.

Sverige befinner sig nu i ett bekymmersamt ekonomisk-
politiskt läge, där ett av de allvarligaste problemen är de
rådande inflationsförväntningarna. Det finns i svensk
ekonomi sedan tiotals år förväntningar om en bestående
inflationstakt på uppskattningsvis 7--10 procent per år. Det
är av stor vikt att den svenska prisutvecklingen snarast kan
bringas ned till europeisk nivå. Både 1990 och 1991 har
konsumentprisindex påverkats uppåt genom höjda
indirekta skatter. KPI-måttets årsgenomsnitt har båda dessa
år höjts med ca 3 procentenheter till följd av politiska
beslut. Att ytterligare förstärka intrycket av att den svenska
kronan representerar ett lågt värde förbättrar inte
möjligheterna att bryta de rådande
inflationsförväntningarna.

Risken att en förändring i myntsystemet påverkar
inflationsförväntningarna samt vad som i övrigt ovan
anförts gör att jag inte ser den föreliggande nödvändigheten
av att före år 1995 demonetarisera 10-öringen. Efter den 1
januari 1995 bör riksbanken däremot kunna besluta om
lämplig tidpunkt för 10-öresmyntets upphörande.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen med avslag på fullmäktiges i riksbanken
förslag som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till
känna vad i motionen anförts om tioöresmyntets
upphörande som lagligt betalningsmedel.

Stockholm den 4 mars 1991

Bo Lundgren (m)