Mansrollen

Motion 1998/99:A801 av Birger Schlaug (mp)

Allt mer pekar på att mäns våld mot kvinnor ökar.
Polisanmälningarna om våldtäkt och misshandel har ökat
kraftigt under årets första sex månader. Mest alarmerande är
ökningen av anmälningarna om våldtäkt som ökade med hela
26 procent. Dessutom tillkommer ett stort mörkertal som inte
anmäles.

Vad är det som driver män att våldta, misshandla och begå övergrepp?
Varför är män tysta när sexslaveri, kvinnomisshandel och våldspornografi
debatteras? Varför tiger så många av oss män när kvinnoförnedrande skämt
och lumparjargong överlever långt in i medelåldern varmed vi överför denna
acceptans till våra barn?

Det är hög tid för män att mer aktivt diskutera mansrollen. De flesta
kvinnokonferenser - även FN:s senaste stora konferens - slutar med en sorts
suck över manssamhällets avarter, mansrollen och männen. Det räcker inte
att kvinnor diskuterar jämställdhet och könsroller när det är mansrollen och
dess schabloner, som är det största problemet.

Självfallet måste utgångspunkten för en debatt om mansrollen vara att vi
alla är individer. Men vi är alla påverkade av schabloner - allt från det att
unga pojkar får en bild av den manliga rollen genom att kika i s k herr-
tidningar där kvinnan är till för att köpas, utnyttjas och förnedras, via
lumpartidens mer groteska jargong till den manliga vuxenvärldens acceptans,
tystnad eller t o m medlöperi.

Det är naturligtvis inget fel att vara man. Men mansrollen är ett hinder för
att samhället skall civiliseras. Alla negativa begrepp som våld, krig, över-
grepp, misshandel, mord, våldtäkt förknippas med män. Medan omsorg,
vård, ömhet och omtanke förknippas med kvinnor. Det innebär inte att alla
män är potentiella våldtäktsmän - eller att alla kvinnor är ett under av
omtänksamhet. Självfallet inte - men könsrollerna formar oss, vare sig vi vill
eller inte, vare det sig är vår avsikt eller inte.

Det är naturligt att kvinnor diskuterar och driver frågor om jämställdhet.
Mäns deltagande har varit undantag snarare än regel. Skrämmande ofta,
tycks det oss. Ofta är det kvinnor som med kraft reagerar mot det rent fysiskt
mest tydliga uttrycket för kvinnoförtryck: våldspornografi, sexhandel,
kvinnomisshandel. Men mäns våld mot kvinnor är inte en bara kvinnofråga -
det är i ännu högre grad en mansfråga.

Under tusentals år har män fört krig, medan kvinnor varit upptagna med att
föra livet vidare. Det märkliga är att dödandet har ansetts som värdefullare än
att föda liv. Det kön som ägnat kraft åt vård och livsbevarande har varit
underställt det kön som ägnat kraft åt att slå sönder och döda. Så är det än
idag. Män har styrt världen, styr världen och kommer under lång tid att
fortsätta med det. I debatten har t o m hävdats att när makten flyttat från
riksdagen till Bryssel, då, och först då, kommer fler kvinnor in i riksdagen -
medan EU-institutionerna domineras av män.

Det finns enligt Miljöpartiet en del åtgärder som skulle kunna innebära ett
rejält lyft såväl vad gäller att stimulera en debatt bland män om mansrollen
som att rent praktiskt ta några steg till förändring: Se också vår partimotion -
1998/99:A807 Jämställdhet - som mer övergripande tar upp dessa frågor.

Det behövs en FN-konferens om mansrollen. Vad vore mer naturligt efter
den stora kvinnokonferensen i Peking? Regeringen bör ta ett allvarligt menat
initiativ till detta. Börjar vi arbeta politiskt med frågan, över
partigränserna,
kanske det förslag som Eva Moberg lanserade för ett antal år sedan skulle
kunna förverkligas inom fem år. Förslaget skulle mötas med misstro, ironisk
munterhet och rädsla. Men vår förhoppning är att invanda mönster skulle
utmanas, det osagda skulle bli sagt och maktstrukturer, såväl politiskt-
ekonomiska som familjehistoriska, skulle ifrågasättas. Startsträckan blir lång
- det är många mentala barriärer som skall kringgås. Förhoppningsvis skulle
normer kunna brytas med som följd ökad jämställdhet men också en sorts
frigörelse för män ur den roll män förväntas spela.

Det finns många frågor kring mäns våld mot kvinnor varför det känns
angeläget att få i gång forskning kring detta område. Varför begås de flesta
våldsbrotten av män? Varför slår män kvinnor? Varför förmår män inte
uttrycka sin frustation verbalt istället för via knytnävar? Varför tror så många
män att styrka är hårdhet, egoism och okänslighet? Varför måste män skapa
sig en identitet via fallskärmsavtal, jättelöner och hierarkier? Mycket
forskning - för att inte säga nästan all forskning - utgår från en manlig norm.
Det gör att forskningen blir snedvriden. När vi fördjupat och breddat
debatten kan skolan få ett nytt uppdrag: befria barn och ungdomar från roller,
bekräfta den unga killen för vad han är och inte för vad han förväntas vara.

Det är hur vi är med våra barn som påverkar vilka uppfattningar barnen får
om kvinnor och män. För att främja bra könsrollsmönster och få pappor att
känna sig viktiga med sina barn bör föräldraledigheten utökas med ett par
"pappamånader". I en tid av hög arbetslöshet kostar det knappast något att
utöka föräldraförsäkringen - en arbetslös får ju jobb, vilket minskar kostna-
derna för a-kassa. Några ytterligare "pappamånader" vore ett litet steg i rätt
riktning för att lägga en delgrund för en ny mansroll. I en modern mansroll
måste det vara förenligt att både vara pappaledig, bygga hus, gråta och åka
motorhoj.

Det är inte bara viktigt att vara med sina barn när de är små. Vi måste inse
att vi, både män och kvinnor, behövs i många år för barnen. Föräldrar måste
orka vara med sina barn. Till det behövs tid. Miljöpartiet vill därför sänka
arbetstiden - inte per år utan per vecka. Sänkt arbetstid har länge uppfattats
som en typisk kvinnofråga - det är kvinnoorganisationer jämte Miljöpartiet
och Vänsterpartiet som drivit frågan. Men vi är övertygade om att sänkt
veckoarbetstid skulle vara minst lika bra för mannen - och för en förändrad
mansroll. De manligt dominerade organisationerna talar hellre om sänkt
årsarbetstid - men det skulle förmodligen inte alls ha samma positiva
effekter på mansrollen. En vecka längre semester, en vecka längre jakttid, är
inte att jämföra med mer tid för barn och närmiljö i vardagen.

Vi män måste diskutera och ifrågasätta mansrollen. Det är vi män som
måste ta avstånd från våldspornografi, förnedring av kvinnor, kvinnomiss-
handel och manligt maktmissbruk - oavsett det sker i privatlivet eller i det
offentliga livet. Alla vi män som - oavsett politisk hemvist, religion eller
bakgrund - inte accepterar våld, sexövergrepp, förnedrande exploatering av
kvinnor och annat manligt förtryck måste ta ett större ansvar i debatten.
Riktiga män slår inte, riktiga män våldtar inte, riktiga män bryter sig ur den
på många sätt så sjuka roll som förknippas med män.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ta initiativ till en FN-konferens om mansrollen,1

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att forskning kring mäns våld mot kvinnor intensifieras,2

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i framtiden utöka pappamånaden till 3 månader och att
förlänga föräldraförsäkringen,3

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en sänkt veckoarbetstid .

Stockholm den 20 oktober 1998

Birger Schlaug (mp)

Peter Eriksson (mp)

Gunnar Goude (mp)

Matz Hammarström (mp)

Mikael Johansson (mp)

Thomas Julin (mp)

Per Lager (mp)

Lars Ångström (mp)

1Yrkande 1 hänvist till UU.

2 Yrkande 2 hänvisat till JuU.

3 Yrkande 3 hänvisat till SfU.