Mäns och kvinnors villkor på arbetsmarknaden

Motion 1985/86:A803 Ann-Cathrine Haglund och Birgitta Rydle (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86: A803

Ann-Cathrine Haglund och Birgitta Rydle (m)
Mäns och kvinnors villkor på arbetsmarknaden

Skillnaderna mellan mäns och kvinnors villkor på arbetsmarknaden är
ännu mycket stora. Det framgår klart av statistiken över sysselsättning,
arbetsuppgifter och löneförhållanden. Kvinnor och män finns i skilda
branscher och i olika yrken. De har olika lång arbetstid och olika lön.

Tyvärr tar inte regeringen i budgetpropositionen några initiativ som ökar
kvinnors valfrihet och möjligheter eller minskar skillnaderna mellan kvinnors
och mäns villkor i arbetslivet.

Bryt de offentliga monopolen

Framför allt föreslår regeringen ingenting som bryter de offentliga monopolen.
Ett brytande av särskilt monopolen inom vård och barnomsorg
skulle ge kvinnorna stora möjligheter till egenföretagande och entreprenadverksamhet.
Det skulle också vidga kvinnors arbetsmarknad i och med
att friheten att välja mellan att söka anställning i enskild eller offentlig
verksamhet skulle öka.

När samhället missgynnar enskilt ordnad barnomsorg innebär detta inte
endast att familjens valfrihet att välja den barnomsorg de anser bäst begränsas.
Det innebär också att man förhindrar framväxten av nya modeller
och former av barnomsorg - initiativ som många kvinnor säkerligen skulle
ta i form av entreprenad, egenföretagande, anställning m. m.

Motsvarande gäller vid missgynnande av annan enskild vård och service.

Det är nödvändigt att de offentliga monopolen inom kommunikationssektorn,
inom vården och inom den kommunala servicen bryts och att
enskilda entreprenörer - som ofta är kvinnor - får möjligheter att konkurrera
på likvärdiga villkor. Då stimuleras konkurrens och tillväxt och då
växer nya företag och nya arbetstillfällen fram — inte minst för kvinnorna.

Skolan måste aktivare uppmärksamma flickornas studie- och
yrkesval

Kvinnornas arbetsmarknad är i stort sett begränsad till arbeten inom vård-,
kontors-, lärår- och serviceyrken. Medan männens arbetsmarknad omfattar
ca 300 yrkesområden finns de flesta kvinnorna inom ca 30 yrkesområden.
Det traditionella yrkesvalet har förändrats mycket litet de senaste
åren.

Inom den offentliga sektorn innebär kraven på högre effektivitet och Mot. 1985/86

bättre utnyttjande av resurserna minskad nyrekrytering. Kvinnorna kom- A803

mer inte att på samma sätt som hittills kunna räkna med en säker arbetsmarknad
inom den offentliga sektorn utan måste vara beredda att i större
utsträckning söka sig till andra områden.

Flickornas snäva yrkesval gör dem mer sårbara än andra på arbetsmarknaden.
De måste bredda sitt utbildnings- och yrkesval till områden som i
dag är mindre vanliga för flickor. De måste också i högre grad välja längre
utbildningar.

Kvinnor har sällan arbetsledande befattningar. De har därmed få förebilder
som stimulerar till längre grundutbildning som ger mer kvalificerade
arbetsuppgifter. Det kvarlevande traditionella utbildnings- och yrkesvalet
är således inte endast ett hot mot kvinnornas möjligheter att få arbete utan
även mot deras möjligheter att uppnå kvalificerade arbetsuppgifter.

Studievägledningen spelar en stor roll för det framtida yrkesvalet. Det är
ett steg i rätt riktning, när den praktiska arbetslivsorienteringen i grundskolan
inriktas på skilda sektorer, som alla måste ta del av. Det är en
möjlighet att lära känna arbetsmiljöer som man tidigare inte kommit i
kontakt med.

Skolans studie- och yrkesrådgivning måste dock mycket aktivare uppmärksamma
flickornas studie- och yrkesval och inte minst klargöra för
dem vilka möjligheter som finns att driva egna företag. Alltför ofta ses
arbetsmarknaden bara ur löntagaraspekten.

Småföretagarutbildningen bör utvecklas. Flickor bör stimuleras att söka
sig dit. Bland kvinnor finns en stor outnyttjad tillgång på kreativitet,
kunskap och ansvarsvilja. Inom servicenäringarna och handeln finns för
övrigt en lång tradition beträffande kvinnligt företagande.

Den nya tekniken, inte minst datatekniken, erbjuder arbetsområden och
yrkesinriktningar, som är mycket lämpliga för kvinnor och som utgör
viktiga karriärmöjligheter. Datatekniken kan, om möjligheterna tas till
vara, bli den hävstång som för in kvinnorna på alla nivåer och inom alla
verksamhetsområden på arbetsmarknaden.

Genom att kvinnorna i hög utsträckning kommer att påverkas av införandet
av ny teknik på arbetsplatserna är det kvinnorna som har möjligheter
att ta vara på den utveckling som den nya tekniken kan ge mot nya och
intressanta arbetsuppgifter.

Principen om kvinnors lika rättigheter på arbetsmarknaden accepteras
av praktiskt taget aila. Däremot återstår det fortfarande mycket innan
denna acceptans tar sig uttryck i lika förhållanden för män och kvinnor på
arbetsmarknaden. Särskilt viktigt är det då att kvinnorna breddar sitt
yrkesval. Skolan måste därför mycket aktivare uppmärksamma flickornas
studie- och yrkesval, upplysa om att egenföretagandet kan vara ett framtida
yrke och ge dem en positiv syn på teknikens möjligheter att ge arbete
och arbetsuppgifter.

Deltidsarbetet måste uppvärderas

Hemarbetande — nästan alltid kvinnor — är ingen enhetlig grupp. En del är
hemarbetande endast under relativt korta perioder medan andra är det

5

under lång tid - en del hela livet. Kvinnor som förvärvsarbetar mindre än Mot. 1985/86

10 timmar/vecka eller som har säsongarbete betraktar ofta sig själva som A803

hemarbetande.

De kvinnor som börjar arbeta utanför hemmet efter en tids hemarbete
börjar oftast med deltidsarbete. Så gott som hela ökningen av deltidsarbetande
mellan åren 1970 och 1980 återfinns hos den grupp av kvinnor som
angav skälet ”vill inte ha heltid”.

Arbetslivscentrum gjorde åren 1978-1981 en undersökning om deltidsarbetet
i Sverige. Undersökningen visade sambandet mellan hög kvinnlig
förvärvsfrekvens och hög andel deltidsarbetande. Enligt samma undersökning
var de heltidsarbetande mer missnöjda med sin arbetstid än de deltidsarbetande.

Många av de män som vill arbeta deltid vågar inte göra det på grund av
deltidsarbetets låga status. Deltidsarbetande omfattas inte av alla trygghetslagar
på arbetsmarknaden. De kommer efter i lönehänseende och ges
inte alltid utbildning eller karriärmöjligheter.

Deltidsarbete ger småbarnsföräldrar möjlighet att förena ett förvärvsarbete
med ansvar och omsorg om barn. Båda föräldrarna måste dock kunna
ta detta ansvar.

Deltidsarbetet måste därför uppvärderas. Reglerna kring deltidsarbete
måste ses över så att de blir enhetliga.

Ett flexibelt uttag av arbetstid efter olika perioder i
livscykeln

Kravet på en generell arbetstidsförkortning stämmer illa med människors
önskemål utifrån deras vardagserfarenheter. Däremot finns ett uttalat behov
av att kunna anpassa arbetstidsuttaget efter olika perioder i livscykeln.

Det är värdefullt att småbarnsföräldrar och andra som har ansvaret för
vård av exempelvis handikappade eller äldre i hemmet har möjligheter till
kortare arbetstid. Därför behöver emellertid inte alla ha kortare arbetstid.

De som önskar arbeta mer bör givetvis kunna göra det utan hinder.

En och samma människa har olika behov under skilda perioder i livet.

Den unga människan som bygger upp ett hem vill arbeta mycket och tjäna
bra med pengar. Småbarnsföräldrar har större behov av ledig tid för att öka
på arbetstiden igen då barnen blivit större. Under ytterligare någon period
av livet behöver kanske samma person kortare arbetstid för att ta hand om
åldrig förälder.

Ny teknik och en utökad tjänste- och servicesektor innebär stora möjligheter
till en decentralisering av arbete och boende och förbättrade möjligheter
att förena arbetsliv med familjeliv. För såväl kvinnor som män är det
väsentligt att dessa möjligheter tas till vara. I stället för den lagstadgade
mycket detaljerade reglering av arbetstiden som vi nu har, behöver vi
utökade möjligheter att träffa individuella avtal om arbetstidens längd och
förläggning.

6

Hemställan Mot. 1985/86

A803

Med hänvisning till ovanstaende hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om brytande av offentliga monopol för att ge
kvinnorna möjligheter till egenföretagande, entreprenadverksamhet
och en vidgad arbetsmarknad,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att skolan aktivare skall uppmärksamma flickornas
studie- och yrkesval, upplysa om att egenföretagande kan
vara ett framtida arbete och ge dem en positiv syn på den nya
teknikens möjligheter att ge arbete och arbetsuppgifter,

3. att riksdagen hos regeringen begär översyn av deltidsarbetandes
sociala villkor,

4. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till förenkling
av arbetstidslagarna i syfte att åstadkomma större frihet att sluta
individuella avtal om arbetstidens längd och förläggning.

Stockholm den 22 januari 1986

Ann-Cathrine Haglund (m) Birgitta Rydle (m)

7