Livsmedelskvalitet och livsmedelspolitik

Motion 1985/86:Jo276 Karin Söder m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86: Jo276

Karin Söder m. fl. (c)
Livsmedelskvalitet och livsmedelspolitik

Det finns ett ökat intresse för matens kvalitet. Det är viktigt att tillgodose
detta och att stimulera till en ökad medvetenhet om kostens betydelse för
hälsa, välfärd och livskvalitet. Måltiderna skall vara höjdpunkter i tillvaron.
Maten och måltiden är en bra orsak att samlas i familjen och med
vänner i gemenskap.

Matkvalitet - en folkbildningsfråga

Avgörande för bra kvalitet på maten är att människors kunskap om mat
och matlagning är god. I det moderna samhällets utveckling har detta
försummats. Följden är en utveckling mot snabbmat och halvfabrikat. Mat
blir något man slänger i sig i all hast utan höga krav på kvalitet och miljö. I
många familjer äts huvudmåltiden i skolan eller på arbetet och inte i
hemmet. Det växer fram en ny generation där forna tiders kunskaper om
mat, såväl vad gäller tillagning som den sociala funktionen i måltiden, går
förlorad.

Möjligheten att på ett bra sätt tillaga mat i hemmen är bättre än någonsin
med de modernt utrustade köken. Det gäller att öka den enskildes kunskaper
att utnyttja dessa möjligheter att utveckla ett samhälle där bra råvaror
står till förfogande till ett för familjeekonomin rimligt pris.

Konsumtionsutbildningen i skolan är grunden i den folkbildningsuppgift
som här måste lösas. Centerpartiet har i skilda sammanhang hävdat denna
utbildnings betydelse och ställning i skolan. Vår strävan att slå vakt om
lanthushållsskolorna har samma bakgrund. Vi har också med positivt
intresse noterat att studieförbunden ägnat ökat intresse för detta område.
Enligt vår mening finns goda skäl till ett fortsatt utvecklingsarbete för
konsumtionsutbildningen för att därigenom tillgodose en bättre matkvalitet.
Detta bör ges regeringen till känna.

Bort från storkök

Då många människor äter sin huvudmåltid utanför hemmet måste ökad
uppmärksamhet riktas mot kvalitetsaspekterna också i detta sammanhang.
Den utveckling mot storkök som präglat de senaste decennierna har haft
ekonomisk och inte kvalitetsmässig bakgrund. Nu sätts allt oftare dessa
ekonomiska argument i fråga.

Bra mat i bra miljö måste bli en självklarhet för daghem, skolor och

vårdinrättningar. Färdiglagad mat kan svårligen transporteras långa
sträckor utan att smak och kvalitet försämras. För barn och ungdomar kan
det innebära att dåliga matvanor och bristande matkultur tidigt grundläggs.

En målsättning bör vara att maten så långt möjligt tillagas i anslutning till
där den skall ätas. Det bör också vara en strävan att använda färska
råvaror, vilket innebär en inriktning mot den nära produktionen. Riksdagen
bör för sin del ge uttryck för uppfattningen att skolor och vårdinrättningar
bör söka sig bort från storkök och industriproducerad mat.

Decentralisering ger bättre mat

Dagens storskalighet och stora avstånd har kommit att innebära att livsmedlen
konserveras, förpackas och distribueras på ett sådant sätt att det
går ut över den ursprungliga kvaliteten. Livsmedelsdebatten speglar i hög
utsträckning effekter av den koncentrerade samhällsutvecklingen. Stora
städer och långa avstånd kräver storskalig distribution. Stora maskiner och
stora företag innebär storskalig hantering av råvarorna. Kvalitetskrav på
råvarorna har hittills i hög grad inneburit att odlingen skall anpassas till den
maskinella utrustningen i livsmedelsindustrin. För att många livsmedel
över huvud skall kunna användas när de når konsumenten har, i denna
storskalighet, tillsatser och konserveringsmedel blivit en nödvändighet.

Centerpartiet vill utveckla ett småskaligt och decentraliserat samhälle.
Det skulle skapa en ökad närhet mellan producent och konsument. Matens
kvalitet blir då bättre och behovet av tillsatser och konserveringsmedel
minskar. När matkvalitet blir det grundläggande för konsumentens val
måste livsmedelsindustri, handel och distribution anpassa sig efter detta.
En sådan anpassning ger också jordbruket nya möjligheter att fullgöra sin
roll för bättre matkvalitet. Riksdagen bör ge regeringen till känna betydelsen
av decentralisering och småskalighet för att upprätthålla en god matkvalitet.

Råvaror och priser

Jordbruks- och livsmedelspolitiken bör ha till syfte och mål att tillgodose
berättigade konsumentintressen i fråga om effektivitet i produktionen i
samtliga led i livsmedelskedjan och hög kvalitet på produkterna så att
konsumenterna kan få säker tillgång till livsmedel av hög kvalitet till
rimliga priser. De råvaror som kommer från det svenska jordbruket och
trädgårdsnäringen, vare sig det är kött, mjölk, spannmål eller grönsaker är
av högsta internationella klass, men kvaliteten har ändå ifrågasatts.

Odlingen skall inte behöva anpassa sig till den maskinella utrustningen i
livsmedelsindustrin. Ett exempel på detta är kravet på hög proteinhalt i
vete. Det är inte näringsmässiga överväganden som ligger bakom kravet
utan det faktum att degen då bättre tål hårdhänt hantering i moderna
bagerimaskiner. För att åstadkomma dessa höga proteinhalter krävs en
intensiv kvävegödsling vid höga förväntade skördenivåer. Detta i sin tur
ökar risken för utlakning av nitrat från odlingsmarken. Det förefaller
rimligare att försöka anpassa bakningstekniken så att den fungerar även

Mot 1985/86

Jo276

10

vid en lägre proteinhalt, än att anpassa vetet efter maskinerna. Genom
utbildning och upplysningsverksamhet borde detta sammanhang klargöras.
Ett mer fiberrikt bröd vore därför att föredra.

Vad gäller köttet finns nära samband mellan djurhälsa och vad konsumenterna
får för produkt i butiken. Det är vetenskapligt belagt att lugna
grisar ger bättre fläsk, och djur i mindre besättningar mår bättre och har
färre infektioner. Vi har tidigare i motionen angett den inriktningen av
jordbrukspolitiken som vi vill se där familjejordbruket skall vara den
dominerande företagsformen. Det ger förutsättning för en god djurskötsel.

Livsmedelskomittén och regeringen förmådde inte presentera underlag
för ett beslut om en samlad livsmedelspolitik. Frågor som kost och hälsa,
livsmedlens kvalitet samt hanteringen i industri- och handelsleden berördes
bara flyktigt i kommittébetänkandet och propositionen. Kommittén
och regeringen har inte heller förmått anvisa några lösningar på lantbrukets
problem.

Centern anser att familjejordbruket skall vara den dominerande företagsformen
men att det också skall finnas möjligheter till att driva deltidsoch
kombinationsjordbruk. En sådan inriktning på jordbrukets företagsstruktur
skapar de bästa förutsättningarna för en miljövänlig produktion
inte minst när det gäller djuruppfödning.

Det råder ett klart samband mellan uppfödningssätt, djurhälsa och slaktprodukternas
kvalitet. I dagens överskottssituation är det av avgörande
betydelse att slaktproduktema är av hög kvalitet både i konsumtionsbefrämjande
syfte och med hänsyn till folkhälsan. Centerpartiet har upprepade
gånger motionerat i riksdagen om förbud mot antibiotika i djurfodret
och ett samlat program för forskning kring livsmedelskvalitet. Enligt vår
mening skall enbart sjuka djur medicineras eller behandlas med antibiotika.

Den storskaliga uppfödningen av djur skapar så stora olägenheter när
det gäller främst djurhälsa, gödselproblem och miljöeffekter i omgivningen
att en sådan driftsinriktning måste beläggas med restriktioner. Sådana kan
vara arealanpassad animalieproduktion. Vi anser att nuvarande investeringsstopp
bör avlösas av andra effektiva metoder att begränsa utvecklingen
mot stordrift i djurhållningen. Det gäller både av ekonomiska skäl och
för att säkerställa en bättre produktkvalitet. Regeringens politik har emellertid
ytterligare främjat den storskaliga produktionen.

De krav som ställs på den inhemska livsmedelsproduktionen måste
naturligtvis också ställas på importen. Import skall inte förekomma från
länder som tillåter uppfödningsmetoder eller kemiska bekämpningsmedel
som är förbjudna i Sverige. Svenska myndigheter bör därför genomföra en
systematisk översyn från matkvalitetssynpunkt och med avseende på produktionsförhållandena
i de länder som exporterar livsmedel och grönsaker
till Sverige.

Det är angeläget att den högre kvalitet som konsumenten nu efterfrågar
kan tillgodoses. Kvalitetshöjningen måste även få innebära högre priser på
dessa varor. För att inte livsmedelskostnaderna skall få stiga och därmed
drabba låginkomsttagare och barnfamiljer, ökar nu kravet på att begränsa
skatten på baslivsmedel. Av livsmedelspriset till konsumenten går lika

Mot 1985/86

Jo276

II

mycket till moms, som till jordbruket inkl. alla jordbrukarens kostnader.
Det innebär att momsen är ca 5-6 gånger större än det belopp som blir
över till jordbrukarens nettoinkomst.

Centerpartiets grundinställning är att skattebelastningen på mat bör
sänkas. Vi motsätter oss därför förslag som innebär ökade matkostnader
för konsumenterna genom slopade livsmedelssubventioner. Tekniskt sett
har nuvarande system med livsmedelssubventioner fungerat smidigt, men
riksdagsmajoriteten har mer och mer utholkat dess materiella innehåll.

En differentierad moms har utretts i syfte att minska skattebelastningen
på baslivsmedel. Invändningar har rests mot förslaget bia med hänvisning
till risker för byråkrati/krångel och otillräckliga fördelningsaspekter.

Enligt vår uppfattning behövs en kompletterande redovisning i syfte att
återföra skatten på baslivsmedel till konsumenterna i form av lägre priser.
Detta kan t. ex. ske enligt den i Finland tillämpade metoden med skatteavlastning
tidigt i produktionsledet och på väl definierade basvaror. En sådan
redovisning måste knyta an till konsumenternas berättigade kvalitetskrav
på maten. Ökad kvalitet på maten riskerar att öka konsumentpriserna.
Därför bör sänkt skatt på maten avse livsmedelsråvaror. Skatteunderlaget
skall ej omfatta fördyrande förädling eller distribution.

Jordbrukspolitiken

Centerpartiets konsekventa linje i jordbrukspolitiken har tagit sig uttryck i
bl. a. det jordbrukspolitiska beslut som riksdagen fattade 1977 och som
skapade en mera samlad bild av jordbrukspolitikens syfte och mål.

Jordbrukspolitiken skall syfta till att Sverige i huvudsak ska framställa de
livsmedel som behövs inom landet. Vi ska bidra till livsmedelsförsörjningen
i övriga delar av världen, särskilt i samband med akuta livsmedelskriser.
Det är viktigt att den brukningsvärda åkerjorden i vårt land används
till jordbruksändamål. De verksamma i jordbruket ska tillförsäkras ekonomisk
och social standard som är likvärdig med dem som jämförbara grupper
uppnått. Särskilda insatser krävs för jordbruket i bl. a. norra Sverige.
Jordbrukspolitiken ska ha till mål att tillgodose konumenternas krav på
säker tillgång till livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser. Familjejordbruket
ska vara den dominerande företagsformen. Jordbruk ska kunna
kombineras med andra sysselsättningar.

Den socialdemokratiska jordbrukspolitiken har haft en annan inriktning.
Socialdemokraterna har eftersträvat en långtgående strukturrationalisering.
Ingen annan näringsgren torde ha ålagts så hårda krav på rationalisering
som just jordbruket.

De avsiktliga rationaliseringskraven har lett fram till allt större jordbruksföretag.
Denna utveckling påskyndas kraftigt genom den jordbruks-'
politik som bedrevs under 1960-talet och början av 1970-talet. De mindre
brukningsenheterna och jordbruksföretagen bedömdes då som orationella,
olönsamma och en belastning på samhällsekonomin.

Utgångspunkten för den politik som socialdemokraterna fört har varit en

Mot 1985/86

Jo276

12

övertro på att stora jordbruksföretag automatiskt skulle leda fram till
billiga livsmedel för konsumenterna. Utvecklingen under de senaste årtiondena
har emellertid visat att så inte blivit fallet. Konsumenterna har
inte fått billigare livsmedel. Däremot har det skapat ökad ekonomisk
belastning för enskilda jordbrukare. Miljöproblem, stordrift och ökad sårbarhet
har följt i spåren.

Kraven på stora företag har betytt omfattande investeringar i byggnader
och maskiner, vilket inneburit en mycket hög skuldsättning för många
lantbrukare. Dessa har nu till följd av jordbrukets lönsamhetsproblem en
svår ekonomisk situation.

Strukturrationaliseringen inom jordbruket har också inneburit stora förändringar
inom förädlingsindustrin med allt färre antal enheter. Detta i sin
tur har medfört långa transportsavstånd för mjölk, slaktdjur samt därefter
för förädlade produkter.

Strukturförändringen inom jordbruket har dessutom bidragit till ökat
tryck på arbetsmarknaden och landsbygdens avfolkning har påskyndats.
Därtill kommer de miljökonsekvenser för det öppna kulturlandskapet som
nedlagda jordbruk leder till.

Centerpartiet har varit starkt kritisk till den snabba strukturrationaliseringen
med stora enheter som den socialdemokratiska politiken framtvingat.
Centerpartiet har sökt begränsa produktionsenheternas storlek. Som
exempel kan nämnas att vi införde det s.k. strukturstödet för svin och
avgiftssystemet för ägg.

Under slutskedet av valrörelsen gjorde företrädare för socialdemokraterna
vissa uttalanden om jordbruks- och livsmedelspolitiken av inriktningen
att ett småskaligt jordbruk med lägre gödselmedels- och kemikalieanvändning
skulle ge bättre livsmedel. Dessa uttalanden stod i klar kontrast
till det beslut som riksdagsmajoriteten på regeringens förslag drev igenom
våren 1985. Vidare presenterade fyra socialdemokratiska organisationer
ett miljömanifest. Av uttalandena och miljömanifestet kan man dra slutsatsen
att det inom regeringspartiet finns en kraftig opinion mot den hittills
förda socialdemokratiska jordbrukspolitiken.

Under hösten har inletts en ny debatt om jordbrukets villkor, djurens
hälsa, livsmedelskvalitet och stordrift. Långt utanför jordbrukets led tycks
allt fler ha börjat inse att den nuvarande jordbrukspolitiska inriktningen,
med allt större krav på rationalisering, effektivitet och stordrift, behöver
förändras.

Nya och ökade produktionsuppgifter

I Sverige är behovet av livsmedel väl tillgodosett. En totalt sett ökad
konsumtion kan man därför inte räkna med. Det ökade intresset för livsmedelskvalitet
och kost som är hälsoriktig kan emellertid leda till att det
totala värdet av konsumtionen kan komma att öka. Samhället bör medverka
till att jordbruket och livsmedelsindustrin kan anpassas till dessa nya
kvalitetskrav hos livsmedelskonsumenterna. Inte minst med tanke på att
detta kan ha betydelse ur folkhälsosynpunkt.

Ur jordbrukets synpunkt innebär denna attitydförändring till livsmedlen

Mot 1985/86

Jo276

13

att det tidigare kravet på billiga livsmedel och s. k. rationell produktion nu
håller på att ersättas med ett krav på högkvalitativa livsmedel producerade
under miljöriktiga förhållanden.

Samhället har ett särskilt ansvar för överskottssituationen. Svensk livsmedelsindustri
bör härutöver stimuleras till en sådan produktutveckling att
man bättre kan konkurrera med import. Avtalsbunden export av svenska
specialiteter av högförädlade kvalitetslivsmedel är en möjlighet. Att komma
in på denna exportmarknad kräver stora resurser. Samhället bör här
öka sina ansträngningar för att medverka till detta. Själva attityden från
samhällets sida måste även förändras. Det torde vara närmast omöjligt för
svensk livsmedelsindustri att bli trovärdig och framgångsrik utomlands
med ett ständigt upprepat krav från samhället att allt överskott skall bort
och svensk livsmedelsproduktion skall begränsas. En mer nyanserad syn
är härvidlag nödvändig som även tar hänsyn till den positiva effekten i
fråga om sysselsättning och bytesbalans.

Det är viktigt att Sverige har möjlighet att ställa upp i de akuta hungerkatastrofer
som drabbar de fattiga länderna. När vi utnyttjar vår produktionskapacitet
ger det oss bättre möjligheter att hjälpa dessa utsatta människor.
Den humanitära insatsen är viktig.

Jordbrukets produktion har i huvudsak utnyttjats för livsmedel. Produktion
på andra områden, som t. ex. energi- och industriråvaror och fodermedelsproduktion
avsedd att ersätta import, har inte stimulerats av samhället.

Med växtkemiskt ursprung kan vi få fram produkter till många viktiga
områden. Detta sker genom utnyttjande av den s. k. fytokemin. Bland
användningsområdena finns livsmedelsindustrin, läkemedelsindustrin och
den kemiska industrin.

Det finns inom jordbruket och skogsbruket goda förutsättningar för
råvaruproduktion för en fytokemisk industri, produktion av energigrödor
och många andra nyttigheter.

Odling av energigrödor kan ge ett påtagligt bidrag till Sveriges energiförsöijning.
I första hand gäller det spannmål och sockerbetor för etanoltillverkning
och raps för tillverkning av rapsolja som motorbränsle. Med
inblandning av etanol bidrar vi till att få bort bly ur bensin och därmed
underlättar vi också införandet av katalytisk avgasrening. Det gäller även
utnyttjande av grödor för fastbränsleproduktion såsom halm, snabbväxande
gräs eller energiskog.

Odlingstekniken för dessa grödor är välkänd. Grödorna kan rymmas i en
normal växtföljd och i många fall förbättra den. Både etanol och rapsolja
kan användas i betydande kvantiteter utan nämnvärda förändringar av
motorer och distributionssystem.

En satsning på fytokemisk råvaruproduktion och energigrödor ger ett
bra bevarande av åkermarkens produktionsförmåga. Vi får dessutom ett
gott skydd mot läckage av växtnärsalter om fleråriga växter utnyttjas.
Dessutom kan biomassa för energiproduktion förenas med uppsamling av
tungmetaller ur jordbruksmarken eftersom tungmetaller kan samlas i askan
efter biomassans förbränning.

Mot 1985/86

Jo276

14

Livsmedelsberedskapen

Mångå utredningar visar entydigt att vår livsmedelsberedskap blivit allt
sämre. I fredstid baseras vår produktion av jordbruksprodukter i allt högre
grad på insats av importvaror. Samtliga led i livsmedelskedjan har blivit
mer sårbara. Genom att utgå ifrån, enligt vår mening, orealistiska antaganden
bl. a. om import vid avspärrning drar man slutsatsen att en godtagbar
beredskap kan uppnås även om åkerarealen minskar med över 300000 ha.

Vi anser att vårt lands livsmedelsförsörjning vid avspärrning och krig
endast kan tryggas om vi bevarar den brukningsvärda åkerarealen och
därtill vidtar åtgärder för att avsevärt förbättra vår kristida försörjning av
kvävegödselmedel, proteinfoder och andra insatsvaror som nu importeras.
En ekonomisk press mot jordbruket, som framtvingar nedläggning av åker,
skulle därför undergräva vår livsmedelsberedskap och tilltron till vårt
lands förmåga att värna vårt oberoende.

Regionalpolitik och sysselsättning

Jordbruksnäringen och livsmedelsindustrin är stabila sektorer inom samhällsekonomin.
Jordbruket sysselsätter visserligen bara drygt 3% av arbetskraften,
men i vissa län är siffran över 10%. Långt fler är till någon del
sysselsatta inom jordbruket och beroende av inkomster därifrån. Om man
också beaktar sysselsättningen i förädlingsleden blir de som för sin inkomst
är beroende av jordbruket och dess råvaror väsentligt fler. Genom
inköp av insatsvaror och service bidrar också jordbruket till sysselsättning
i andra näringar. Analyser som bygger på totalsiffror för riket ger därför en
mycket ofullständig bild av jordbrukets roll för sysselsättningen och samhällsekonomin.

En begränsning av åkerarealen skulle hårdast drabba de redan glesbefolkade
delarna av södra Svealand och Götalands skogs- och mellanbygder.
Detta gäller under förutsättning att Norrlandsstödet vidmakthålls. I annat
fall skulle självfallet större delen av åkerjorden i dessa delar av landet slås
ut först.

Jordbruket - miljö och resurshushållning

Åkermarkens kvalitet skall bevaras och om möjligt förbättras. Det är
särskilt viktigt att skydda marken mot sådan försämring som inte kan
rättas till i efterhand och som kan bli bestående för århundraden eller
årtusenden. Vi måste utgå från att marken skall kunna odlas under tusentals
år fram över.

Sådan obotlig kvalitetsförsämring kan orsakas av att marken förorenas
med metaller. Halterna av kadmium och många andra metaller ökar för
närvarande i våra jordar, inte bara i dem som gödslas med slam. Denna
utveckling måste brytas. Förorenat slam får ej användas som gödselmedel.

Marken kan också förstöras genom erosion. Erosion förekommer även i
Sverige, bl. a. i Skåne och på Öland. Erosionen måste hejdas så att dessa
jordar kan brukas ännu om 1000 år.

Mot 1985/86

Jo276

15

Jordbrukets positiva miljöeffekter

Ett småskaligt familjejordbruk och att hela åkerarealen brukas är den bästa
garantin för att behålla ett vackert och omväxlande landskap i framtiden.

Det öppna landskapet värdesätts i dag av allt fler. Människans intresse
för maten, friluftsliv och meningsfull fritid spelar här stor roll. Med vikande
lönsamhet och minskad nötkreatursproduktion blir det svårt att få
tillräckliga anslag för manuell röjning av naturvårdsområden. Det billigaste
sättet är sannolikt betande djur i kombination med mjölk- och köttproduktion,
även om detta leder till export till lågt pris. En möjlighet är även att
samhällsorganen och markägarna/bönderna samverkar genom att naturvårdsavtal
upprättas mellan dessa. Detta skulle ge en effektiv naturvård
och en viss inkomst till markägarna.

Ur nationalekonomisk synpunkt är det i allmänhet mera fördelaktigt
med ett stöd som är knutet till en viss produktion. Även om denna marginalproduktion
måste avsättas till lågt pris skall detta ses mot bakgrund av
att den nationalekonomiska kostnaden i stort sett är obefintlig.

Jordbruksproduktionens miljörisker

Jordbruket påverkar också sin omgivning genom att kväveföreningar
avges till grundvatten, ytvatten och luft, att fosfor sprids till ytvatten, att
bekämpningsmedel sprids till omgivningen. Denna påverkan kan inte helt
undvikas men måste minskas kraftigt. Det är särskilt viktigt att läckaget av
kväveföreningar från jordbruket minskas.

Vi anser att användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk
och livsmedelshantering skall minskas. Detta kan ske genom att man
går över till andra grödor, andra sorter och/eller andra metoder inom
jordbruket, vilka leder till att behovet av kemisk bekämpning minskas eller
bortfaller. Intensifierad forskning i denna riktning måste stimuleras. Åtgärder
mot överanvändning av kemiska bekämpningsmedel kan och bör dock
vidtas redan nu.

Vi förelägger förslag om detta i annat sammanhang.

Familjelantbruk - levande landsbygd

Principen att familjelantbruket skall utgöra basen i jord- och skogsbruket
måste alltjämt gälla. Den nuvarande jordförvärvslagstiftningen är också
inriktad på uppbyggandet och vidmakthållandet av familjeföretag. För
många bygder är det naturligt och nödvändigt att jordbruksföretagen byggs
upp med utgångspunkten kombination av jord och skog.

Deltidsjordbruk i kombination med annan verksamhet såsom hantverk,
service eller anställning blir allt vanligare. Sådana jordbruk bör kunna
betraktas som familjejordbruk. Detta är viktigt för att säkerställa en levande
landsbygd med tillräckligt befolkningsunderlag för affärer, skolor
och annan service. Många människor strävar i dag efter att få etablera sig
som deltids- eller fritidslantbrukare av rena trivsel- och livsmiljöskäl. Ett
viktigt krav är emellertid att den som får förvärva en jordbruksfastighet
också bosätter sig permanent på fastigheten och brukar den.

Mot 1985/86

Jo276

16

I jordförvärvslagen ges möjlighet att ta regionalpolitiska hänsyn vid
prövningen. Tyvärr utnyttjas denna möjlighet alltför snävt. Denna snäva
syn har även kommit till uttryck i strukturutredningens betänkande, vilket
centerpartiet kritiserat.

I den översyn av jordförvärvslagen som nu övervägs bör man pröva om
det genom komplettering av lagen eller dess tillämpningsföreskrifter går att
förstärka förutsättningarna för förvärv och innehav av kombinations-,
deltids- och fritidsjordbruk enligt bo-brukar-principen i syfte att slå vakt
om en levande landsbygd och för att tillgodose de människor som önskar
att bosätta och etablera sig på landsbygden.

Lönsamhetsförbättring — eller nedläggning

Den nuvarande ekonomiska situationen för jordbruket är ohållbar. Grovt
förenklat skulle man kunna säga att ett välskött jordbruk oftast inte kan ta
ut lön för mer än halva den insatta arbetstiden och inte heller ger ränta för
mer än halva det investerade kapitalet. För något större, välrationaliserade
enheter med stor andel lånat kapital och där brukaren är beroende av en
ordentlig inkomst för sin och familjens försörjning är denna situation direkt
krisartad. För det något mindre familjejordbruket med en äldre brukare
och med mindre lånat kapital innebär situationen en stor lågbetald arbetsinsats
ofta med stort tvång och få fridagar och små möjligheter till förbättringar
och reinvesteringar.

Om inga åtgärder vidtas måste stora delar av den svenska åkerarealen
överges. Jordbrukarna har inte som grupp råd att ensamma svara för att
hålla den areal brukad och öppen som inte behövs för svensk livsmedelskonsumtion.
Samtliga riksdagspartier har uttalat sig för att all åker skall
användas, men vem tar på sig ansvar och kostnader? Den socialdemokratiska
regeringen gör det uppenbarligen inte!

Vi återkommer i särskild motion till denna fråga.

Produktionsmedelskostnader

Eftersom jordbrukarens inkomst endast är en liten del av de totala intäkterna
i jordbruket innebär en begränsad höjning av produktionskostnaderna
en mångdubbelt större urholkning av inkomsterna. Detta är speciellt
märkbart vid de större intensiva familjejordbruken med hög omsättning
och där mycket stor del av bruttot går åt till insatsvaror och kapitalkostnader.

Vi anser att en återgång bör ske till ett kompensationssystem baserat på
förändringar i PM-index och den faktiska kostnadsutvecklingen inom berörd
livsmedelsindustri. Systemet med s. k. obundna överläggningar ger
ingen stadga. Det är nonsens att hävda att systemet kan vara till fördel för
både producenter och konsumenter. Antingen får lantbrukarna full kostnadskompensation
eller också får man det inte.

Kapitalkostnaden i jordbruket har under den senaste 10-årsperioden
stigit dramatiskt. Det mycket höga ränteläge vi har i Sverige sedan sent

Mot 1985/86

Jo276

17

1970-tal drabbar särskilt hårt en näring som arbetar med stora långsiktiga
investeringar i mark och byggnader. Då kapitalbehovet ofta är 1-2 milj.
kr. per sysselsatt och en förräntning runt 5% länge bedömts som ”god” är
det lätt att förstå att det är så gott som omöjligt för jordbrukare med sen
etablering/utökning/investering att bära denna kostnad.

Det är viktigt att den ekonomiska politiken förs på ett sådant sätt att det
ges möjligheter att rejält sänka räntan. Centerpartiets inriktning för att
begränsa budgetunderskott och inflationstryck har bl. a. detta syfte. Men
det gäller också att nå mera direkta lösningar för de hårdast utsatta jordbrukarna.
Härvid är det viktigt att hypotekslåneinstitutet kan fungera väl
och i tillräcklig utsträckning ställa lån till rimliga villkor till näringens
förfogande. Detta är dock en åtgärd av mera långsiktig karaktär. För de
mera näraliggande problemen bör regeringen snarast för riksdagen redovisa
förslag till lösning.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om utvecklingen av konsumtionsutbildningen i vid mening
för att tillgodose god matkvalitet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts beträffande storkök,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om en decentraliserad samhällsstrukturs betydelse för att
upprätthålla en god matkvalitet och folkhälsa,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande krav på
att import skall förbjudas av livsmedel, vilka producerats på ett i
Sverige förbjudet sätt,

5. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av konsekvenserna
vid skilda tekniska alternativ att minska skattebelastningen
på baslivsmedel,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts angående jordbrukspolitikens inriktning,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att förorenat
slam ej får användas som gödselmedel,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts angående minskning av jordbrukets negativa
miljöpåverkan,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts angående åkermarkens uthålliga produktionsförmåga,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om förändringar i jordförvärvslagen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om en satsning på export av livsmedel.

Mot 1985/86

Jo276

18

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om produktion av energi- och industriråvaror
i jordbruket,

13. att riksdagen beslutar att en återgång bör ske till ett kompensationssystem
baserat på PM-index,

[14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om behovet av lantbrukslån,1]

[15. att riksdagen hos regeringen begär förslag för att lösa de
akuta kapitalkostnadsproblemen i jordbruket.1]

Stockholm den 27 januari 1986

Karin Söder (c)

Anders Dahlgren (c)

Nils G. Åsling (c)

Kjell A. Mattsson (c)

Gunilla André (c)

Karl-Erik Olsson (c)

Gunnar Björk (c)
i Gävle

Olof Johansson (c)
Gunnel Jonäng (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Britta Hammarbacken (c)
P.-O. Eriksson (c)

Mot 1985/86

Jo276

1 1985/86: Fi 732.