Lika lön för kvinnor och män

Motion 1994/95:A817 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Tilldelat
Arbetsmarknadsutskottet

Händelser

Inlämning
1995-01-25
Bordläggning
1995-02-07
Hänvisning
1995-02-08

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Sammanfattning
Vänsterpartiet föreslår:Förslag till lagstiftning mot
könsrelaterade löneskillnader efter kanadensisk modell
Sanktioner om arbetsgivaren inte gör någon kartläggning
eller analys av löneskillnader. Sanktionen skall innefatta
höga skadestånd, en tidsplan för åtgärder, samt likställas med
brott mot kollektivavtal.Könsrelaterade löneskillnader
skall inte kunna motiveras med hänvisning till
marknadskrafterna eller med att lönerna av tradition varit
hemliga.Inför offentliga löner även inom privat sektor så
att full insyn ges i företagens lönesättning.Förstärk JämO:s
resurser och inrätta en avdelning som enbart handlägger lika
lön för lika eller likvärdigt arbete.Inför möjlighet till
grupptalan.
Vänsterpartiet arbetar för att lika eller likvärdiga arbeten
ska ge lika lön för kvinnor och män. Principen om lika lön
för kvinnor och män är ett viktigt led i strävan efter en
långsiktigt bärkraftig och solidarisk lönepolitik.
Löneskillnadsutredningens slutbetänkande visade att det
fortfarande existerar osakliga löneskillnader mellan kvinnor
och män på den svenska arbetsmarknaden -- trots
jämställdhetslagen och trots att Sverige ratificerat ett antal
internationella konventioner på området.
Löneskillnadsutredningen fann att löneskillnader som var
direkt beroende av kön rörde sig inom intervallet 1--8 %.
Skillnaderna har i andra undersökningar ofta visat sig vara
betydligt större än så. Därför är det dags för mer kraftfulla
åtgärder.
Än i dag styrs lönebildningen av traditionella
föreställningar om mäns respektive kvinnors olika
ekonomiska behov samt av det faktum att traditionellt
manliga arbetsuppgifter värderas högre än kvinnors.
Föreställningen att män har ett större försörjningsbehov och
behov av högre materiell kompensation för sitt arbete lever
kvar.
Åsa Löfström vid Umeå universitet är en av landets
experter på löneskillnader. Hon har visat att det som sägs
ligga kvinnor till last i lönehänseende (barn,
förvärvsuppehåll m.m.) värderas helt annorlunda när det
gäller män. Löfström konstaterar att ''män med barn har en
entydig lönefördel framför män utan barn/.../ Flera barn är
dessutom inte något negativt ur lönehänseende (för män)
snarare tvärtom. För kvinnor däremot föreligger inga
motsvarande skillnader mellan dem som har respektive inte
har barn.''
Att ändra på lönesättningen handlar både om att förändra
attityder och att förändra lagstiftning och
arbetsvärderingskriterier. Vänsterpartiet anser att fack och
arbetsgivare har ett direkt ansvar för att framtidens
arbetsvärdering blir saklig och korrekt och bidrar till att
utjämna osakliga löneskillnader. För att möjliggöra aktiva
åtgärder mot arbetsgivare, fack m.fl. som medverkar till
könsdiskriminerande lönesättning bör JämO ges större
möjlighet att ingripa än vad dagens lagstiftning medger.
Kollektiv lönediskriminering
Nya regler bör också utarbetas som gör det möjligt att
rättsligt angripa kollektiv lönediskriminering. Nu krävs det
att lönerna på en och samma arbetsplats och vid likvärdigt
arbete är lika för att man skall kunna angripa dem. Särskilt
svårt blir detta naturligtvis på små arbetsplatser eller
arbetsplatser med likartade typer av arbeten. Jämförelser
med likvärdiga arbeten hos andra arbetsgivare måste tillåtas.
Arbetet med att få fram systematiska
arbetsvärderingsinstrument måste intensifieras. I dag går det
t.ex. inte att jämföra löneskillnader i olika yrkesgrupper med
varandra för att hävda löneskillnader. Arbetsgivare och fack
kan ofta dölja sig bakom detta faktum. För att kunna studera
de bakomliggande mekanismer som gör att kvinnors
arbetsuppgifter konsekvent värderas lägre, krävs därför ett
helt nytt arbetsvärderingssystem som lyfter fram innehållet
i kvinnors arbete.
Exemplet Kanada
Ontario, Kanada, har förmodligen världens mest
framgångsrika lagstiftning mot lönediskriminering och
könsrelaterade löneskillnader. Vänsterpartiet föreslår att
riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta ett liknande
förslag till lagstiftning för svensk del. Vi tänker oss det så
här:
Alla arbetsgivare med fler än 100 anställda bör i lagen
åläggas att först genomföra en arbetsvärdering för både
kvinno- och mansdominerade arbeten och därefter göra upp
en plan för årliga lönejusteringar för att uppnå lika lön för
arbeten av lika värde. Det bör också bestämmas i lag att
arbetsgivaren varje år måste avsätta minst en procent av
lönesumman och använda den för att närma lönerna i
kvinnodominerade arbeten till lönerna i likvärdiga
mansdominerade arbeten.
Arbetsgivare med färre än 100 anställda bör inte åläggas
att göra upp en plan, men att genomföra likalöneprincipen
senast samtidigt som de större arbetsgivarna. Om de
försummar detta bör de kunna åläggas av domstol att
omedelbart justera lönen, också med retroaktiv verkan.
Alla svenska företag bör föra könsbaserad lönestatistik
som offentliggörs och sprids på arbetsplatsen. Även
arbetsgivare med färre än tio anställda skall ha den
skyldigheten.
Hemliga löner
Inom den offentliga sektorn är lönerna offentliga vilket
innebär att den som tror att hon/han är lönediskriminerad kan
få tillgång till löneuppgifter och andra uppgifter om den
hon/han vill jämföra sig med. Vänsterpartiet anser att en
arbetstagare, också inom privat sektor, skall kunna begära
fram uppgifter på den hon/han vill jämföra sig med via
arbetsgivaren eller den fackliga organisationen.
Vänsterpartiet anser inte att en hänvisning till
marknadskrafterna är argument nog mot denna rättighet eller
att lönerna av tradition varit hemliga.
Behovet av grupptalan -- som använts med framgång i
USA -- framfördes redan vid översynen av den tidigare
jämställdhetslagen. Fördelen med grupptalan är att en
enskild person inte behöver dra sig för att anmäla
lönediskriminering av rädsla för att bli trakasserad.
Grupptalanutredningen lämnar sitt betänkande samtidigt
som allmänna motionstiden går ut.
Vänsterpartiet förutsätter att utredningen presenterar
förslag om grupptalan, kraftfulla förslag som kan vara ett
effektivt medel mot lönediskriminering.
Stärk JämO
I Löneskillnadsutredningen (9.5.1) konstaterades att
JämO:s resurser inte räcker till för att övervaka alla enskilda
företag i landet för att med tillräcklig effekt aktivt kunna
bevaka och driva bl.a. lönediskrimineringsfrågor. Därför är
det anmärkningsvärt att regeringen inte föreslår ökade
resurser för JämO i årets budget. Som jämförelse kan nämnas
att den nyinrättade Barnombudsmannen (som inte driver
enskilda tvister och därför får anses ha en avsevärt mindre
arbetsbelastning) för budgetåret 1995/96 föreslås en budget
om 7,5 miljoner kronor, att jämföras med föreslagna 6,5
miljoner till JämO.
Vänsterpartiet anser att Jämställdhetsombudsmannen för
det kommande budgetåret bör tillföras medel för ytterligare
tre handläggar- och två assistenttjänster. JämO:s instruktion
bör dessutom ändras så att det klart framgår att en avdelning
uteslutande skall arbeta med lönefrågor. I den ändrade
instruktionen bör också anges att en del av arbetet skall avse
information och opinionsbildning. Myndigheten bör även
fortsättningsvis tillföras förstärkningar. Det är nödvändigt
om vi menar allvar med uttalanden om att jämställdhet
mellan könen är ett viktigt mål.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utökade befogenheter för JämO,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kollektiv lönediskriminering,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot
könsrelaterade löneskillnader i arbetslivet, i enlighet med
vad i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetstagares rätt till insyn i
företags löner,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslag till rätt till
grupptalan,1
6. att riksdagen till Jämställdhetsfrågor för budgetåret
1995/96 anvisar 2 500 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit enligt vad i motionen anförts.

Stockholm den 18 januari 1995

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Björn Samuelson (v)

Eva Zetterberg (v)

Ulla Hoffmann (v)

Tanja Linderborg (v)
1 Yrkande 5 hänvisat till JuU.


Yrkanden (12)

  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade befogenheter för JämO
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade befogenheter för JämO
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kollektiv lönediskriminering
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kollektiv lönediskriminering
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 3
    att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot könsrelaterade löneskillnader i arbetslivet, i enlighet med vad i motionen anförts
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 3
    att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot könsrelaterade löneskillnader i arbetslivet, i enlighet med vad i motionen anförts
    Behandlas i
  • 4
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetstagares rätt till insyn i företags löner
    Behandlas i
  • 4
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetstagares rätt till insyn i företags löner
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 5
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till rätt till grupptalan.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 5
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till rätt till grupptalan.
    Behandlas i
  • 6
    att riksdagen till Jämställdhetsfrågor för budgetåret 1995/96 anvisar 2 500 000 kr utöver vad regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts.
    Behandlas i
  • 6
    att riksdagen till Jämställdhetsfrågor för budgetåret 1995/96 anvisar 2 500 000 kr utöver vad regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.