ligt. Enligt propositionen uppgick biståndet 1971/72 till 5 mkr., och för 1972/73 anges planeringssiffran 15 mkr. 1973/74 beräknas motsvarande belopp till 20 mkr. Detta är en tredjedel av vårt planerade bistånd för Kenya och en sjättedel av det planera

Motion 1973:276

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1973: 275—276

7

ligt. Enligt propositionen uppgick biståndet 1971/72 till 5 mkr., och för
1972/73 anges planeringssiffran 15 mkr. 1973/74 beräknas motsvarande
belopp till 20 mkr. Detta är en tredjedel av vårt planerade bistånd för
Kenya och en sjättedel av det planerade biståndet för Tanzania för
budgetåret 1973/74. Med hänsyn till att Zambia har ett mer utsatt
politiskt läge, att behovet av utländsk expertis är större och att det i
dagens läge är väsentligt att stärka Zambias självständighet och oberoende
bör det svenska biståndet snabbt vidgas. Detta bör snabbt uppnå
en nivå av minst 60 mkr.

Det skulle kunna ske genom att förvaltningsbistånd erbjudes på flera
områden i syfte att minska beroendet av brittiska experter och genom
att expert- och kredithjälp erbjudes för något eller några större infrastrukturprojekt
(t. ex. på kommunikationssidan). Till de i propositionen
nämnda ämnesområdena kan läggas andra: bistånd i fråga om skogsbruk
och skoglig utveckling, viltvård, industriell utveckling, utbildningsinsatser
på arbetsmarknadssidan (labour officers, fackföreningsledare,
arbetsledare etc.).

Med hänvisning till det anförda föreslår vi

att riksdagen uttalar att den planerade utbyggnaden av det svenska
biståndet till Zambia snabbt bör uppnå en biståndsvolym
av minst 60 mkr.

Stockholm den 23 januari 1973

PER AHLMARK (fp) BILLY OLSSON (fp)

i Kil

Nr 276

av herrar Carlshamre och Werner i Malmö

om rätt till tjänstepension för make till utlandsstationerad

UD-tjänsteman, m. m.

Enligt tidigare praxis, tillämpad fram till början av 1960-talet, måste
hustrun till utlandsstationerad diplomat hos UD ansöka om tillstånd
om hon önskade förvärvsarbeta i det land där maken var stationerad.
Denna praxis bottnade i följande förhållande: En diplomathustrus avlönade
anställning kunde i vissa länder skapa missnöje antingen med
hänsyn till fördomar mot att kvinnan tog arbete utanför hemmet eller

Mot. 1973: 276

8

med hänsyn till arbetslöshetssituationen som gjorde att anställning av
utlänning betraktades som ett intrång på arbetsmarknaden till skada
för den egna befolkningen.

Med hänsyn till bestämmelser utfärdade av UD har makan/maken
till svensk diplomat i utlandstjänst numera oinskränkt rätt till förvärvsarbete.
I varje fall då det gäller diplomathustrur förekommer ändå
knappast sådant.

Om makan/maken innehar avlönad anställning, justeras UD-tjänstemannens
lön. Lönen för utlandsstationerad tjänsteman är nämligen
budgetprövad och beräknad med utgångspunkt från att makan/maken
ej innehar avlönad anställning.

Lönen är större för gift än för ensamstående utlandsstationerad
tjänsteman. Vid avvägningen av lönerna på en stationeringsort bestäms
lönekärnan för en gift tjänsteman, dvs. för ett tvåpersonershushåll.
Därefter sker i förekommande fall en justering för ensamstående på
så sätt att denne erhåller 85 % (i fråga om chef 90 %) av den giftes
lönekärna. Det är alltså icke så att den ogifte erhåller 85 % av den
giftes utlandstillägg. Att inte en större differens än 15 procentenheter
föreligger, förklaras i UD:s »Information om utlandslöner» (s. 25)
med bl. a. att ogift tjänsteman behöver »mera kvalificerade och därmed
dyrare tjänare» än gift tjänsteman.

Detta visar att den gifte tjänstemannen i själva verket genom sitt
äktenskap tillför UD oavlönad arbetskraft, då de hustrur som indirekt
tillmäts rangen av »mera kvalificerade tjänare» — det är nämligen så
gott som uteslutande fråga om hustrur — i praktiken nära nog aldrig
har möjlighet att förvärvsarbeta i samband med utlandsstationering.
I stället är de hänvisade till att lägga ner ett omfattande arbete för
att biträda maken i tjänsten med dess stora och ständiga representationsåtaganden.

Mot denna bakgrund ter det sig svårbegripligt att inte den biträdande
parten avlönas, direkt eller i varje fall formellt, så att vederbörande
kan grundlägga tjänstepensionsrätt. Den nuvarande ordningen är otillfredsställande
från såväl jämställdhets- som trygghetssynpunkt. Det har
nämligen inträffat skilsmässor, då den ena parten, företrädesvis diplomathustrun
såsom den svagare, råkat i stora svårigheter. Visserligen
har UD sedan 1963 en egen personalkonsulent som biträder med personligt
stöd och vid anskaffandet av bostad åt den till Sverige återvändande
parten. När det gäller del i pension och liknande biträder dock
UD inte alls.

Statstjänstemännen har reglerad möjlighet att i samband med skilsmässor,
genom avtal parterna emellan, göra upp om skälig fördelning
av s. k. familjepensionsförmåner. Emellertid inträffar emellanåt att
den svagare parten inte äger kännedom om detta och inte får den kvalificerade
juridiska hjälp och det stöd som man borde kunna begära.

Mot. 1973: 276

9

På så vis går parten i fråga miste om »förmåner» som rätteligen borde
tillkomma vederbörande. Mest uppenbart rättfärdigas sådana förmåner
då ett långt äktnskap under utlandstjänst och/eller många års vård
av egna barn efter skilmässan av arbetsmarknadsskäl försvårar eller
omöjliggör eget förvärvsarbete. Därtill kan ohälsa spela in. Även om
dock personen i fråga finge tillgång till förvärvsarbete, skulle enbart
det arbetet inte sällan endast ge ett ringa pensionsmässigt utbyte.

Mot bakgrunden av tragiska konsekvenser som skilsmässofall medfört
för den svagare parten i dessa sammanhang och med hänsyn till
en allmän strävan efter rättvisa och därmed jämställdhet mellan man
och kvinna, borde det ligga i statens intresse att tillerkänna den make/
maka till utlandsstationerad UD-tjänsteman som biträder den senare
i tjänsten skälig pensionsrätt beräknad mot del i tjänstemannens lön.
Detta borde vara en tvingande regel, som garanterar ett grundskydd
för den svagare parten om eventuell skilsmässa skulle inträffa. Detta
skydd skulle sedan kunna byggas på genom avtal parterna emellan i
enlighet med statens allmänna tjänstepensionsreglemente och/eller genom
eget förvärvsarbete. På så vis skulle den svagare parten kunna
garanteras skäliga pensionsförmåner vid egen ålders- eller förtidspensionering.

Det vöre också synnerligen önskvärt att UD genom sin personalkonsulent
erbjöd sig att pröva den svagare partens sak i redan inträffade,
här i princip aktualiserade skilsmässofall, där bemälda part kommit
att lida ekonomisk nöd som en konsekvens av skilsmässan.

Med stöd av det anförda hemställes

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om

1. förslag syftande till att i tjänsten biträdande maka/make till
utlandsstationerad UD-tjänsteman erhåller rätt till tjänstepension
beräknad på skälig del av tjänstemannens lön samt

2. beaktande av vad i förevarande motion anförts om möjlighet
till prövning av den svagare partens sak i redan inträffade
skilsmässofall, där bemälda part kommit att lida nöd som en
konsekvens av skilsmässan.

Stockholm den 23 januari 1973

NILS CARLSHAMRE (m) MÅRTEN WERNER (m)

i Malmö