Lärarna i grundskolan och gymnasieskolan

Motion 1989/90:Ub318 av Ylva Johansson m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1989/90:Ub318

av Ylva Johansson m.fl. (vpk)

Lärarna i grundskolan och gymnasieskolan

Mot.

1989/90

Ub318-322

Inledning

Lärarna är den viktigaste resursen i skolan. I elevernas kunskapssökande är
det lärarna som är den viktigaste kunskaps- och inspirationskällan. I en bra
fungerande skola måste det finnas väl utbildade lärare som fungerar väl tillsammans,
trivs med sitt arbete och kontinuerligt utvecklas och fortbildas.

Fortbildning

I budgetpropositionen konstateras att lärarnas möjligheter att fortbilda sig
väsentligt måste förbättras jämfört med idag. Detta är även vpks uppfattning.
Men regeringen föreslår ingen väsentlig förbättring av dessa möjligheter.

Vpk menar att en utökad fortbildning är ett sätt för staten att visa att man
satsar på skolan och värderar lärarna som den viktigaste resursen i skolan.

Det skulle underlätta rekryteringen av lärare och stimulera äldre lärare att
stanna i yrket. Det är mycket viktigt att lärare ges möjlighet att t.ex. fördjupa
sig samt tillgodogöra sig nya och aktuella kunskaper inom sina ämnesområden.

Behovet av kompletterande fortbildning för de lärare som har en utbildning
som inte är avpassad för de nya grundskollärartjänsterna är stort. Det
är, enligt vpks mening, viktigt att lärare ges möjlighet att komplettera sin
utbildning för undervisning inom fler ämnen och i andra årskurser än läraren
en gång utbildade sig för. Vpk föreslår därför att 30 miljoner kr utöver regeringens
förslag anslås för budgetåret 1990/91 för kompletteringsfortbildning.

Vpk har i en annan motion till årets riksmöte redovisat de stora brister
som idag finns när det gäller undervisningen i datakunskap. Enligt en undersökning
i Stockholms skolor fick endast hälften av eleverna i högstadiet och
gymnasiet någon som helst undervisning under vårterminen 1989. En av de
främsta orsakerna är bristande fortbildning av lärarna. Vpk föreslår i den
motionen att 5 miljoner kr anslås för fortbildning av lärare i datakunskap.

Allt fler människor blir medvetna om det stora behovet av en bra miljöundervisning
i skolan. Undersökningar visar att lärare gärna vill undervisa om
miljöfrågor. För att detta skall kunna genomföras krävs att lärarna erbjuds
fortbildning i miljökunskap. Vpk föreslår i en annan motion till årets riksmöte
att 10 miljoner kr anslås för detta ändamål. 1

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Ub318-322

Sedan försöksverksamheten med förändrad yrkesutbildning påbörjades
förra läsåret har medel avsatts för fortbildning för lärarna. Medlen har i huvudsak
använts för introduktion av de nya kursplanerna för respektive yrkesutbildning.
Under introduktionskurserna har analyser av lärarnas behov
av fortbildning gjorts.

De gjorda analyserna visar på ett mycket stort behov av fortbildning i karaktärsämnet.
Enligt SÖs bedömning bör det omfatta två veckor per läsår
och utbildningslinje. Detta stämmer väl överrens med att hälften av den tid
eleverna är på företagsförlagd utbildning avses användas för lärarnas fortbildning.

För att påskynda övergången till en större samverkan mellan dels lärarna
i karaktärsämnet och dels lärarna i de allmänteoretiska ämnena, bör enligt
vpks mening pengar anslås för att även lärare i de allmänteoretiska ämnena
skall få fortbildning. Denna fortbildning bör inriktas mot arbetssätt och metodik
och organiseras, så att olika lärargrupper kan delta samtidigt samt så
långt möjligt kopplas till det lokala utvecklingsarbetet.

Det största fortbildningsbehovet inom de yrkesinriktade studievägarna
gäller emellertid främst yrkesämnena, där den snabba utvecklingen inom
t.ex. teknik under en följd av år i otillräcklig omfattning följts upp genom
fortbildning. Detta gäller även stora lärargrupper som inte deltar i försöksverksamheten.
Det är enligt vpks mening angeläget att lärare i yrkesämnen
kan erbjudas en ämnesfortbildning som till sin inriktning förenar ett yrkestekniskt
innehåll med frågor om gymnasieskolans övergripande mål. Lärarna
bör ges fortbildning som ger en ökad kompetens att arbeta i en gymnasieskola
för alla.

Fortbildningen av yrkeslärare är generellt sett mycket angelägen med hänsyn
både till den tekniska utvecklingen och till de krav som i övrigt ställs på
denna lärargrupp. Det är därför angeläget att även lärare från skolor som
inte omfattas av försöksverksamheten ges möjlighet att delta i fortbildningen.

Vpk föreslår, i överensstämmelse med SÖs anslagsframställan, att 12,1
miljoner kr anslås för fortbildning i anslutning till försöksverksamheten med
treårig yrkesutbildning i gymnasieskolan.

För att finansiera de ökade reskostnader som den utökade fortbildningen
innebär föreslår vpk att 3 miljoner kr utöver regeringens förslag för budgetåret
1990/91 anslås till anslaget B3. Stöd till utvecklingen av skola och vuxenutbildning
för detta ändamål.

Arbetsmiljön

Skolornas arbetsmiljö är många gånger mycket dålig. I vissa kommuner, t ex
Stockholm, menar yrkesinspektionen att ingen arbetsmiljö är så usel som
skolans. Den dåliga arbetsmiljön är ett problem för både elever och lärare.
Det kanske allvarligaste problemet är dålig ventilation. Men även dålig städning,
fukt och mögel är vanliga problem i skolan. En annan allvarlig brist är
avsaknaden av ordentliga personalutrymmen och vettiga uppehållsrum för
eleverna, buller, urusel belysning, farliga kemiinstitutioner, maskiner utan
lagstadgade skydd etc.

Mot. 1989/90

Ub318

2

Vpk kan inte se att det skulle finnas någon som helst anledning att ställa
lägre krav på elevernas och skolpersonalens arbetsmiljö än på andra arbetstagares.
De problem som finns måste lösas.

Riksdagen uttalade i december 1989 att ett stimulansbidrag om 300 miljoner
kr per år i tio år skal! ställas till kommunernas förfogande för förbättringar
av skolornas fysiska arbetsmiljö. Riksdagens beslut var en direkt följd
av de villkor vpk ställde i samband med behandlingen av den s.k. kommunaliseringspropositionen.
I årets budgetproposition aviserar regeringen ett förslag
om ett sådant stimulansbidrag under nästa år. Med anledning av det aviserade
förslaget avstår vpk från att nu föreslå några ytterligare statliga satsningar
på skolornas arbetsmiljö.

Befordringstjänster

Det finns idag ingen möjlighet för en lärare att bli befordrad som lärare. Det
enda undantaget är möjligheten att adjunkter/ämneslärare kan läsa vidare
och genomgå forskarutbildning för att sedan kunna få en tjänst som lektor
i gymnasieskolan. Om en lärare övergår till skolledare så lämnas i princip
lärarverksamheten. Det är viktigt att skapa stimulans och utvecklingsmöjligheter
inom skolan så att duktiga och intresserade lärare kan och vill stanna i
sitt yrke. Det är få andra yrken, som kräver motsvarande långa högskoleutbildning,
som ger så få möjligheter till avancemang som läraryrket.

Från flera håll har kommit förslag om någon typ av befordringstjänst inom
skolan som skulle ge lärare möjlighet att avancera som lärare, dvs så att de
fortfarande är kvar i lärarverksamheten. SÖ har i årets anslagsframställan
skisserat en sådan befordringstjänst.

I en sådan tjänst skulle kunna ingå introduktion av nya lärare och handledning
av tillfälliga vikarier utan behörighetsgivande utbildning. Även uppgifter
som studieledare inom en arbetsenhet och ansvar för visst lokalt utvecklingsarbete
skulle kunna läggas på innehavaren av en sådan tjänst.

Vpk anser att en sådan tjänst som skisserats av SÖ skulle kunna vara en
möjlighet för skolan. Samtidigt känner vi tveksamhet inför att införa en ny
tjänst i skolan. Det pågår idag en välkommen utjämning av skillnaderna mellan
de befintliga lärartjänsterna inom skolan i och med bl.a. den nya grundskollärarutbildningen.
Vi vill inte se en skola med A- och B-lärare.

Det är emellertid mycket värdefullt att den kunskap och erfarenhet som
lärare med stora pedagogiska och/eller ämnesfördjupade kunskaper besitter
kan komma kollegorna till del.

Mot bakgrund av detta anser vpk att SÖ bör ges i uppdrag att utarbeta ett
konkret förslag till en befordringstjänst inom grundskola och gymnasieskola
för senare politiskt ställningstagande.

Vikarier

Korttidsvikarierna har länge varit ett problem i skolan. Vikarien tvingas ofta
rycka in med bara någon timmes varsel och har då ingen möjlighet att förbereda
undervisningen. Vikarien är främmande för eleverna och det är för vikarien
omöjligt att hjälpa varje elev utifrån elevens egna förutsättningar och

behov.

Mot. 1989/90

Ub318

3

Korttidsvikariens uppgift blir inte sällan att helt enkelt agera ”kontrollant”
i klassen den eller de dagar den ordinarie läraren är borta. När den ordinarie
läraren sedan återvänder måste hon/han tillsammans med klassen ofta ”arbeta
ifatt” den tid som mer eller mindre gått förlorad under lärarens korttidsfrånvaro.

De problem och svårigheter som idag ofta uppkommer i samband med att
en lärare blir hastigt sjuk några dagar drabbar både elever, lärare och korttidsvikarie.

För att komma tillrätta med problemen har vpk föreslagit en ökad grundbemanning.
Med fler lärare, som arbetar tillsammans i arbetslag, kan skolan
lättare klara sig utan korttidsvikarier.

Den modellen har prövats i några skolor med gott resultat. Både lärare,
elever och de som förut var korttidsvikarier gynnas av modellen med en ökad
grundbemanning. ”Vikarien”, som i den här modellen är en av klassens ordinarie
lärare, känner eleverna och är väl insatt i undervisningen. Eleverna
slipper möta nya ansikten och får en kontinuerlig undervisning ihop med lärare
som de, förhoppningsvis, har förtroende för. Den frånvarande läraren,
slutligen, slipper ”göra om” vikariens arbete.

Det finns emellertid en del larmklockor som ringer oroande när det gäller
tillgången på lärare med behörighetsgivande utbildning under 90-talet. Om
de åtgärder för att förbättra tillgången på lärare som bl.a. aviseras i budgetpropositionen
inte räcker till så kommer skolan att få stora bekymmer. Det
finns ett växande problem med tillfälliga vikarier helt utan lärarutbildning
som kommer in i skolan och förväntas arbeta som självständiga lärare med
fullt ansvar. De ordinarie lärarna tvingas inte sällan till ett omfattande merarbete
för att hjälpa den tillfälliga vikarien i arbetet. Detta merarbete utförs
idag helt utan ersättning av många lärare.

Det finns således åtskilliga problem förknippade med vikariefrågan, men
det finns även modeller för en lösning av problemen. Vpk föreslår att regeringen
ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag om hur vikarieproblemen
i grundskola och gymnasieskola bör lösas.

Lärarens sociala ansvar

Lärarens uppgift är i första hand av pedagogisk natur, men läraren har även
en social uppgift.

De problem som läraren möter i sitt yrke är både pedagogiska och sociala.
Ofta är det problem med sociala eller psyko-sociala orsaker som av läraren
upplevs som svårast att hantera. Det kan t ex vara mobbning i klassen, elever
som "klättrar på väggarna”, rasistiska eller främlingsfientliga tendenser i
klassen, en ständig oro i klassrummet, våld, mobbning av läraren osv.

När det gäller pedagogiska svårigheter kan läraren finna stöd och hjälp
hos kolleger eller skolledning. Men de övriga problem, som läraren förväntas
hantera och lösa, talas det ofta tyst om. Många lärare är tyvärr allt för
präglade av ensamarbete och har svårt att be om hjälp. Dessa svårigheter
upplevs ofta som mycket påfrestande och hämmar, eller i värsta fall helt
omöjliggör, en bra undervisning.

Läraren får i sin utbildning mycket begränsade kunskaper om hur den här

Mot. 1989/90

Ub318

4

typen av problem skall hanteras. Vanligt är att då problem, av den typ vi
nämnt ovan, uppstår i klassen så leder det till allvarliga samtal mellan berörda
elever, lärare och skolledning. Men skolledningen har mycket sällan
någon speciell kompetens eller utbildning som gör att skolledningen är speciellt
skickad att lösa den här typen av problem.

Vpk menar att skolan måste tillföras kompetens och kunskap för att på ett
framgångsrikt sätt kunna möta svårigheter av social och psyko-social natur.

Skolans elevvårdspersonal är en ovärderlig resurs i skolan. Deras uppgift
är i första hand att hjälpa till att lösa den enskilde elevens problem och behov.

De enskilda elevernas situation har naturligtvis stor betydelse för hur
klassrumssituationen är. Men vi menar att det i skolan bör finnas resurser att
förutom att hjälpa den enskilde eleven också lösa de problem som uppstår i
klassrummet. Det finns hos många lärare en rädsla, grundad på bristande
kompetens i det avseendet, att gripa in i gruppfenomen som t.ex. mobbning.

Dessa problem kan inte enbart lösas genom en förbättrad lärarutbildning.
Den utbildning man genomgick för flera år sedan kan kännas mycket avlägsen
när det gäller att hantera en akut och svår situation av den typ vi här talar
om. Detta är inte heller enbart en fråga om personalvård.

Eleverna behöver lärare som får kompetent hjälp att hantera sådana här
svåra situationer. Det finns tyvärr åtskilliga exempel på elever som vittnar
om mer eller mindre spolierade skolår just på grund av en ohållbar gruppsituation
i klassen. Detta gör att det är en fråga som sträcker sig långt utanför
traditionell personalvård.

Vpk anser att skolan måste tillföras kompetens för att klara dessa problem.
Vi föreslår att regeringen ges i uppdrag att återkomma till riksdagen
med ett förslag om hur detta bör ske.

Mindre klasser

För att varje elev skall få mer tillgång till den viktiga resurs som lärarens tid
och engagemang utgör och för att läraren skall ha en rimlig chans att kunna
hjälpa och stödja varje elev utifrån elevens egna förutsättningar måste undervisningsgrupperna
minskas.

Vpk föreslår i en annan motion till årets riksmöte att 250 miljoner kr anslås
för budgetåret 1990/91 för att användas till att minska undervisningsgrupperna
i grundskolan. Detta kan ske antingen genom att minska klasstorleken
eller genom att ha mer undervisning i halv klass, eller någon annan
gruppindelning.

Vpk föreslår där även att regeringen ges i uppdrag att lägga fram en plan
för hur klasstorlekarna successivt kan minskas till max 25 i hela grundskolan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen för kompletteringsfortbildning för lärarna för budgetåret
1990/91 anslår 30 milj. kr. utöver regeringens förslag till anslaget
B 11 Bidrag till driften av grundskolor m.m..

Mot. 1989/90

Ub318

5

2. att riksdagen för fortbildning i anslutning till försöksverksamheten
med treårig yrkesutbildning i gymnasieskolan för budgetåret
1990/91 anslår 12,1 milj. kr. utöver regeringens förslag till anslaget B
8 Fortbildning m.m.,

3. att riksdagen för ökade reskostnader i samband med fortbildning
i anslutning till försöksverksamheten med treårig yrkesutbildning i
gymnasieskolan för budgetåret 1990/91 anslår 3 milj. kr. utöver regeringens
förslag till anslaget B 3 Stöd till utvecklingen av skola och vuxenutbildning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om befordringstjänster i grundskolan och gymnasieskolan,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med vad som
anförts i motionen om hur vikarieproblemen i grundskolan och gymnasieskolan
bör lösas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot problem i undervisningen av social
och psykosocial natur.

Stockholm den 25 januari 1990

Ylva Johansson (vpk)

Björn Samuelson (vpk) Elisabeth Persson (vpk)

Alexander Chrisopoulos (vpk) Lars Bäckström (vpk)

Mot. 1989/90

Ub318

6