Långvården

Motion 1986/87:So489 Blenda Littmarck (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87 :So489

Blenda Littmarck (m)
Långvården

Nedanstående brev kom till mig under den allmänna motionstiden från en
god vän, en erfaren sjuksköterska. Brevet till en patient var inte avsett att nå
adressaten, det skrevs i nattens timmar, då det inre trycket blev för starkt.
Brevet återges här som det kom.

Käre Johan! 1986-01-18

Blev långvården en stor besvikelse för Dig! Ett helvete som Du inte kunde ta
Dig ur. Du som var välutbildad hur kunde Du vara så dum att tro att detta
skulle bli Din trygga vrå efter ett långt och strävsamt liv. I morgon fyller Du
84 år! Du kommer sannolikt ej att leva i morgon. Du är för sjuk. Må Gud
bestämma sig snart när Du får komma för Du har och har haft det jobbigt. Du
var orolig för dagen. Du var orolig för natten. ”Vern skulle arbeta?”
"Kommer den eller den?” Vad blev Du utsatt för? För rädd var Du! Som så
många andra. Du klagade över smärtor. Du fick mer och mer gaser. Det
spände mer och mer. De sa: avvakta! Ingen undersökning käre vän, Du är för
gammal! Har han ont? Ge morfin. Ingen skall numera ha ont.

Du fick besvär med din andning. Du är för envis - lägg av, det är det dom
väntar sig. Kämpa inte emot. Dagarna har gått. En vecka har gått. 24 timmar
om dygnet. Du kämpar på. Det har blivit en ny tisdag. Personalen har frågat
undrande. Är han inte dö än? Har han inte lämnat in än? De känner Dig
dåligt. Du ger Dig inte i första taget! Tarmarna fylls med gaser. Lungorna vill
inte fungera. Tungan är torr som en gammal torr skosula. Gommen och
halsen täckt med torra flagor. När var de os Dig senast. Det kanske var ett bra
TV-program eller något annat som var av större intresse. Nåja. Det gamla
vanliga. Du har hamnat på en av våra slutstationer där passiv dödshjälp hör
till rutinerna, dolt bakom vackra ord, personlig vård, omvårdnad, naturlig
död. Det är personalen som bestämmer när Du skall dö, förstår Du inte det?
Får Du ingen vätska så dör Du snart - men vilken död går Du tillmötes. Du
har legat en vecka nu. Det hade dom inte tänkt sig.

Tar en tuss på en peang. Blöter den i vatten. Badda försiktigt i Din mun.
Du kan ju inte svälja längre med den torra strupen. Du hostar så Du blir blå.
Det går över. Försökte än en gång då Du klart och tydligt säger. Fy fan! Jag
slänger tussen. Tar glaset och Du dricker sakta men det går. Är det Du
Anna? Ja det är det. Kommer jag att dö nu? Vill du inte dö Johan? Du har ju
sagt många gånger att Du inte trivs här och är trött på livet. För ögonblicket
kommer Du inte att dö. Du är stark Johan. Efter en lång paus. Jag vill inte
inte än. Du andas lugnare. Du somnar. Jag tittar på Dina händer och Dina
fingrar, krokiga av värk. Dina ben är böjda. Du skakar som om Du haft
Parkinson. Det är biverkningar av läkemedel. Neuroleptikans förbannelse.
Du kom hit av egen vilja - men Du vantrivdes. Din kropp tog stryk men inte
Din vilja. Ibland tror jag nästan att sjukvårdspersonalen är sadister.

Långvården är tung och inte blir det bättre med konstant personalbrist.
Personalen blir utsliten. Till slut orkar man inte bry sig om.

Jag skall störa doktorn. Jag vill att Du skall ha dropp inklusive näring
(socker och vätska via en venkanyl). Du ville ju att jag skulle hjälpa Dig.
Personalen kommer inte att gilla det. De har fått för sig att Du dör fortare om
Du inte får vätska! (Dessa förbannade omvårdnadsexperter.)

Fick en ordination av vår doktor. Det är märkligt hon har aldrig sagt nej till
något jag föreslagit. Du såg ju uttorkad ut sa hon. Hon blev förvånad att det
gick att prata med mig!!!

Du har fått 11 glukos nu. Du är inte så torr. Du kissar om än så lite. Du har
lättare att andas. Träffade en annan doktor på en annan avd. där jag var för
att låna en ny flaska åt Dig. "Sätter Ni dropp på 5:an?” ”Ja, om de inte orkar
dricka själva gör jag naturligtvis det. Är det inte enligt vetenskap och
beprövad erfarenhet eller är det så att långvårdspatienter skall behandlas
annorlunda än andra i samma situation? Jag är sjuksköterska och det är min
skyldighet att se till att patienten får vätska.” ”Jo, jo man möter ofta
motstånd bland personalen när jag vill ge vätska i ven!!!

Johan, Dr Z bekräftar det jag trodde: om du får lite vätska kommer Du att
få dö naturligt. Ej kämpa.

Vilken apa till dotter du har. Hur många gånger har jag inte växlat kronor
för att Du skall få möjlighet att ringa henne. Var var hon julafton,
nyårsafton. Du var ensam hela helgen. Hela den vackra sommaren också när
jag tänker efter. Jag ringde förra veckan för att tala om att Du var sjuk. Hon
skulle komma på söndag. Hon kom en kort stund i måndags. Hon kom en
stund i dag (tisdag). Du ville så gärna presentera Din dotter för mig. På något
vis var Du stolt över henne. Hur många gånger ringde Du till henne per dag?
Oftast fick Du inte tag i henne. När telefonen är trasig - vilket var mer vanligt
än att den fungerar - hade Du svårt att hålla tårarna borta av besvikelse;
tandprotesen glappade - den har ju alltid varit för stor. Skakningarna tilltog
och hela Du blev ännu spädare. Många gånger har jag nedkallat himlens
vrede över televerkets nonchalans. Tunga, klumpiga lurar - ålderdomliga
apparater där mynten fastnar. Jag har nu träffat Din dotter, så olik hon är
Dig. Hon ville åka hem. Hon kunde ju ändå inte göra något. Jag fick henne
att besinna sig några timmar! När hon kom och fick klart för sig att Du inte
var död, ville hon ändå plocka ur Din garderob!!

Hyggligt av Din dotter att köpa varma sockor. Hoppas hon inte blev
ruinerad. Dina iskalla fötter hade behövt dem långt tidigare. Landstingets
syntetiska strumpor med resår kan landstingsgubbarna behålla.

I dag är det onsdag. Inte trodde väl jag att Du var så seg. Du fyller 84 år.
Tar in flaggan som vi gör åt alla som fyller år. Du är vid medvetande. Vet inte
riktigt om jag skall gratulera Dig eller inte. Men så tänker jag på att Du sett
fram emot denna dag. Var det födelsedagen Du skulle vänta på?? Du är
mycket dålig - andas oregelbundet - Dina iskalla vita fötter har blivit
mörkblåa, lika blåa som strumporna Du fick. Ingen värme i världen kan
värma upp dem igen. Vi lever i en märklig värld - flera av Dina gamla vänner
har hört av sig för att gratulera Dig. Jag har alltid trott att de var döda, att Du
var den siste. Än märkligare är det att nu så har Du haft flera besök.
Människor med två friska ben! Några bor här bredvid. De säger att de är
chockade över att Du är dålig. Jag förstår ingenting. Jag borde inte reagera
längre. De börjar prata om sina egna krämpor. Det är därför de inte kommit
tidigare, osv. osv. Då jag ber dem prata med Dig, för Du hör dem, rusar de in
och ut som om Du var pestsmittad. I Ditt tillstånd påminner Du dem om
döden. De skall själva en gång dö. Jag hinner inte ta hand om ängsliga oroliga
vänner. Jag måste prioritera. Jag väljer Dig, för Du är ensam.

I morgon är jag ledig, då finns Du sannolikt inte kvar på avdelningen. Du

Mot. 1986/87
So489

28

kommer att få en pappersskjorta av landstinget. De är generösa här. På
somliga slutstationer finge Du ligga naken. Du är inte intressant, så dom
sprättar nog inte upp Dig. Du är heller inte intressant för organdonation. Du
är för gammal. Vet Du vad, Johan, det enda positiva med att vara gammal är
att man får dö i fred. Ingen kommer att sprätta i Dig när Ditt hjärta slutat slå.
Din själ kommer att få lämna Din lekamen i stillhet och Du finner ro.

Din Syster .

Riksdagen har stiftat lagar: Socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen,
som, om de efterlevdes, skulle skydda och stödja de människor som i dag har
det som Johan när han dog. I ett samhälle där rätt och medkänsla rådde,
skulle egentligen portalpragraferna vara onödiga; den enskilda människans
värde och värdighet vara självklar. Som det nu är måste tillsynen från den
ansvariga myndigheten ökas och fördjupas.

Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställer jag

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ökad och fördjupad tillsyn av
långtidsvården.

Stockholm den 27 januari 1987
Blenda Littmarck (m)

Mot. 1986/87
So489

29