Långsiktig budget

Motion 2003/04:Fi245 av Kerstin-Maria Stalin och Gustav Fridolin (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om äkta långsiktighet och framförhållning.

Motivering

Statsbudget görs två gånger om året, en höstbudget och en vårbudget. Man sneglar ibland i ögonvrån tre år framåt, men den långsiktighet som det ibland talas om är bara på låtsas.

Landsting och kommuner våndas. Man måste ha en budget i balans (trots att det varit omöjligt att åstadkomma det, om man skulle följa hälso- och sjukvårdslagen eller kommunallagen) innan man kan satsa på det som gör att man kan komma i balans nästa år (moment 22).

Tyvärr följer staten marknaden slaviskt och kortsiktigt. Följden blir att kommuner och landsting pressas så att det till slut inte finns några marginaler. Då ökar trycket på människor med långtidssjukskrivningar som nästa följd.

Statsbudgeten har ett budgettak att hålla sig inom. Det är bra och budgettaken de senaste åren har gjort att Sverige har en jämförelsevis hyfsad ekonomi.

Det borde inte vara omöjligt att se flera år framåt och ha ett budgettak för den perioden.

För att möta svåra framtidsfrågor som den demografiska utvecklingen och vad den innebär för välfärden, brottslighet, sjukdom, miljöförstöring, så måste vi investera. En politik som gör att barn far illa är dålig för en framtida hållbar ekonomisk tillväxt. Det är dyrt om man ser kortsiktigt, men det blir fruktansvärt mycket dyrare att senare åtgärda problemen p.g.a. att man inte investerat. Tyvärr blandas investeringar som lönar sig i längden ihop med kortsiktiga kostnader.

När det gäller våra sjukskrivningar, som kostar staten så mycket har den senaste tiden dykt upp fler och fler förslag på repressiva åtgärder. I desperation föreslås kontrollåtgärder mot de fuskande människorna, som egentligen inte alls är sjuka, utan bara stora bedragare. När det gäller brottslighet höjs röster om längre straff och hårdare tag. I debatten om psykisk sjukdom dominerar diskussioner om utökad tvångsvård eller ej. Problemen kvarstår och blir bara värre om vi inte sätter in åtgärder tidigt.

Vi har kriser vi måste investera oss ur och för det behövs en budget med äkta framförhållning och som då är långsiktig på riktigt.

Stockholm den 6 oktober 2003
Kerstin-Maria Stalin (mp)	Gustav Fridolin (mp)