Läkemedelsinformationen

Motion 1986/87:So432 Gerd Engman (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87: So432

Gerd Engman (s)
Läkemedelsinformationen

En råd läkemedel har skrivits ut i stor omfattning och senare, efter det att
många människor använt dem, visat sig ha allvarliga biverkningar. Neurosedyn,
Enterovioform, Depo-Provera, Sulfapral, Flagyl och Butazolidin är
några exempel på preparat, som under de senaste åren visat sig ha sådana
biverkningar att de helt eller delvis dragits tillbaka från marknaden i Sverige.
P-piller är exempel på preparat, där de höga hormondoser som miljoner
kvinnor först utsattes för visade sig ha så svåra biverkningar att doseringen
måste minskas ordentligt efter några år.

Vi har i Sverige lyckligtvis en strikt läkemedelskontroll. I andra länder har
det förekommit tragedier med användning av läkemedel med starka biverkningar.
Hormonpreparatet DES, använt under 1950- och 1960-talen i bl. a.
USA och Holland för att förebygga missfall, visade sig så småningom både
ineffektivt för det ändamålet och cancerframkallande hos döttrar till de
kvinnor som tagit DES under graviditeten. Vi vet emellertid att läkemedelsindustrierna
inte dragit sig för att marknadsföra det läkemedlet - liksom
åtskilliga andra - på världsmarknaden trots att riskerna för allvarliga biverkningar
varit kända.

När ett läkemedel visar sig ha skadliga biverkningar är det i många fall en
obehaglig överraskning för både den myndighet som godkänt läkemedlet och
för läkarna som skrivit ut recept på det. Men i somliga fall har riskerna varit
kända av både den kontrollerande myndigheten och av den läkare som skrivit
ut recept. Läkemedlet har -trots kända risker - skrivits ut, naturligtvis för att
man antagit att fördelarna skulle överväga riskerna.

Det finns flera undersökningar som visat att utskrivning av recept inte har
som enda funktion att bota en sjukdom. Det är också en social transaktion
mellan läkare och patient, som bl. a. innebär att läkaren kan avsluta en
kontakt med en patient för att gå över till nästa. I den tidspressade situation
som många läkare i svensk sjukvård har i sitt arbete kan läkaren inte alltid ge
sig tid till att ordentligt förklara för patienten vilka biverkningar ett läkemedel
kan ha. Det torde vara sällsynt att patienten ges möjlighet att bli väl
informerad om riskerna och därigenom ges möjlighet att delta i beslutet om
vilka risker han eller hon vill ta.

Patienter som får läkemedel bör ha rätt att bli informerade om risker och
biverkningar och medverka i beslutet om att ta de läkemedel som de får
recept på. Detta kan ske genom att patienten får en - för lekmän begriplig skriftlig
beskrivning av kända risker och biverkningar. Informationen bör
tillhandahållas för läkemedelskonsumenten i samband med att läkemedlet
skrivs ut.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om läkemedelsinformation.

Stockholm den 22 januari 1987

Gerd Engman (s)

Mot. 1986/87
So432

9