Läkarbristen i glesbygd

Motion 1986/87:So488 Alf Svensson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87 :So488

Alf Svensson (c)
Läkarbristen i glesbygd

Ett stort bekymmer inom svensk hälso- och sjukvård är den uppenbara
bristen på läkare. I vissa regioner, framför allt i glesbygd, är läkarbristen
alarmerande.

I den nya hälso- och sjukvårdslagens målsättning talas det om ”en lika rätt”
till hälso- och sjukvård var man än bor i landet. Målsättningen är fortfarande
mycket avlägsen. Ca 10 % av läkartjänsterna är för närvarande vakanta. Det
krävs dessutom en jämnare fördelning av sjukvårdsresurser och läkartillgång.

Den s. k. Dagmaröverenskommelsen syftar dels till att ge en rättvisare
fördelning av sjukförsäkringsavgifterna, dels till att ge möjlighet till en
jämnare fördelning av läkare i landet. Kds delar den grundläggande
principen beträffande en rättvisare regional fördelning av sjukvårdsresurserna.
Även om det är för tidigt att slutligt utvärdera Dagmarreformen torde det
så klart att reformens syfte inte uppnåtts till fullo. Genom handläggningen i
vissa landsting snarare förstärks den regionala obalansen. Många nya fasta
läkartjänster måste tillföras storstadsregionerna, när landsting begränsar
verksamhetsmöjligheterna för fritidspraktiker. Därmed blir möjligheten att
rekrytera läkare till glesbygd ännu mindre. Det lär knappast inte heller vara
möjligt att förmå landstingen att solidariskt fördela nytillskottet av läkare.

Dagmaröverenskommelsen innebär att privatpraktiker kan arbeta vidare
på oförändrade villkor och att fria etableringsmöjligheter finns i huvuddelen
av landet. Dessa skall inordnas i landstingens vårdplanering. Mycket av
diskussionen har rört sig om de olika landstingens handläggning av avtalen
med fritidspraktiker. Kds menar att problemen skall ses ur patientens
synvinkel och att landstingen därför efter behov bör utnyttja den resurs
fritidspraktikerna utgör.

En av de största bristerna i dagens sjukvårdspolitik är svårigheterna att få
hembesök av läkare på jourtid. Avtalen med fritidspraktiker bör inte minst
inriktas på att åtgärda denna brist. Enligt kds uppfattning måste åtgärder
vidtas så att de ovan beskrivna effekterna elimineras. För detta krävs snarare
stimulansåtgärder än kontroll och dirigering.

För att stimulera läkare att söka sig till glesbygd bör i nuvarande läge även
okonventionella metoder övervägas. En möjlighet är att erbjuda läkare
avskrivning av en del av studieskulderna om de uppehåller en tjänst i en av
läkarbrist drabbad region under t. ex. minst två år.

En arbetsgrupp inom socialdepartementet har haft till uppgift att analysera
läkarförsörjningen i Jämtland. I arbetsgruppens förslag ingår det ovan

nämnda, dvs. en avskrivning av studieskulderna vid tjänstgöring i glesbygd.
För att resolut komma till rätta med problemen krävs åtgärder. Förslag finns
och väntar på beslut. Kds anser det vara hög tid att nu ta ställning.

Kds-förslaget om införande av rätt att vid beskattningen dela familjeinkomsten
på makar (se skattepolitiska motionen) skulle också underlätta ett
beslut om bosättning i ett glesbygdsområde även om det vid flyttningstillfället
skulle råda brist på lämpligt förvärvsarbete för make/maka. Enligt förslaget
begränsas överföringen till 4Xbasbeloppet.

Hemställan

Mot bakgrund av ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om att läkare som
förbinder sig att upprätthålla tjänst under viss tid i av läkarbrist
drabbad region skall få en del av studieskulden avskriven.

Stockholm den 27 januari 1987
Alf Svensson (c)

Mot. 1986/87
So488

26