Lagstiftningen om cider, öl, vin och sprit
Motion 1983/84:1439 Lars Ahlmark
Motion
1983/84:1439
Lars Ahlmark
Lagstiftningen om cider, öl, vin och sprit
Cider
Den 17 maj 1749 bröt Carl Linneaus upp från Stenbrohult och färdades
över Loshult till Sinclairsholm i Skåne. Han passerade Höjene bro (Hönjebro)
över Helge å och skriver:
Suräpplen Fl. 402 växte i stor myckenhet vid Glömminge (Glimminge)
och kringliggande byar. De stodo nu präktige, täckte med vita blommor
och gåvo merendels årligen en myckenhet frukt men uppätes mest av
svinen, emedan lantman icke förstod använda dem till nytta, utom det att
folket kokade någon del av äpplen med vatten och mjölk till välling. Det
är skada, att ingen här förstår pressa äpplemust och därav tillreda cider, en
så härlig dryck, som närmast går upp emot vin och som här lätteligen
kunde fås till största myckenhet.
Carl Fries gör i Den svenska södern reflexionen:
Detta sades under frihetstiden. På tvåhundra år har vi åstadkommit en
hel del — bl. a. att i folknykterhetens namn avskaffa friheten på just denna
punkt. Nu vore det synd om den göingebonde som hittade på att tillverka
och sälja en så härlig dryck. Vildäpplena får ruttna i hagarna som förr.
Cider tillverkas av äpplen och päron. Dess alkoholstyrka och användning
som måltidsdryck gör den närmast jämförbar med öl. Trots detta
klassificeras cider med en alkoholhalt överstigande 1,8 viktprocent som
vin, med därav följande konsekvenser i fråga om beskattning samt möjligheter
till försäljning och servering.
I Sverige produceras frukt av hög klass. Emellertid innebär s. k. goda
fruktår att en icke obetydlig överproduktion sker, bl. a. med hänsyn till att
en stor del av det svenska konsumtionsbehovet täcks av import. Detta
innebär att det under år med stor svensk skörd är svårt att avsätta hela
produktionen.
Tillverkning av cider skulle innebära att de svenska odlarna kunde
räkna med en stabil avsättning av en del av skörden. Samtidigt skulle
konsumenterna få tillgång till en på svenska råvaror baserad dryck. Vidare
innebär en cidertillverkning inom landet en indirekt stimulans till äppleodling
och minskar därmed importbehovet de år tillgången på utländska
äpplen är svag och priset högt.
Naturligt vore att betrakta cider som en dryck av samma karaktär som
öl. Cider med en viktprocent alkohol av högst 1,8 skulle därmed, liksom
nu, hänföras till alkoholfria drycker och kunna fritt försäljas. Den benämnes
lämpligen lättcider. Överstiger alkoholhalten 1,8 men ej 2,8 viktpro
Mot. 1983/84:1439
9
cent, kallas drycken cider och får saluföras enligt samma regler som gäller
för öl. Med alkoholhalt mellan 2,8 och 4,5 viktprocent blir drycken starkcider
och får enbart tillhandahållas av systembolaget. Skatt skulle uttas
med samma belopp som för lättöl, öl och starköl.
Eftersom en vidgad ciderkonsumtion snarast skulle gå ut över lättvin
och starköl, och då cider är ett föga lämpligt berusningsmedel, innebär det
här lagda förslaget positiva alkoholpolitiska konsekvenser utöver de redovisade
fördelarna för näringen.
öl
I proposition 1976/77:108 föreslogs att lagstiftningen inte längre skulle
innehålla någon reglering av försäljningstiderna för detaljhandel med
alkoholdrycker. Mellanölets slopande var motivet till att inte bibehålla de
särskilda avskiljsåtgärder för öl som kvälls- och söndagsöppna butiker
måste vidta.
Riksdagen avslog emellertid propositionen på denna punkt varför öl nu
endast får försäljas i butik på vardagar mellan kl. 8.00 och 20.00. I den
nämnda propositionen uttalades som en målsättning i fråga om försäljning
av alkoholhaltiga drycker att restriktionerna borde begränsas till sådana
som av en bred allmänhet kan uppfattas som meningsfulla. Att följning av
vanligt s. k. folköl ej får ske exempelvis på söndag eftermiddag uppfattas
dock inte av allmänheten som meningsfullt. Den anförda regleringen av
försäljningstider bör därför avskaffas.
Det bör ankomma på utskottet att utarbeta erforderlig lagtext.
Vin och sprit
Beskattningen av alkoholhaltiga drycker har dels ett nykterhetspolitiskt
syfte, dels en funktion som inkomstkälla för staten. Bägge dessa motiv är
väl underbyggda. Beskattningen bör däremot inte ha till uppgift att för
drycker med samma alkoholhalt styra konsumtionen från en del av sortimentet
till en annan. Nuvarande beskattning är dock så utformad att
denna effekt uppkommer. Det beror på att skatten inte enbart är relaterad
till alkoholstyrkan utan även till priset. Därmed blir skatten per gram
alkohol mycket varierande även mellan drycker med samma alkoholhalt.
Storkonsumenten, som normalt väljer billigare drycker, beskattas i realiteten
lindrigare än den som väljer dyrare märken. Alkoholbeskattningen
bör därför läggas om så att drycker med samma alkoholhalt belastas med
samma skatt. Förändringen bör genomföras så att statens totala intäkter av
alkoholbeskattningen ej påverkas.
I skatteutskottets betänkande 1983/84:7 förklarar sig utskottet inte berett
att förorda den skatteskärpning på det billigare vin- och spritsortimentet
som skulle följa på en omläggning från nuvarande principer till ett
Mot. 1983/84:1439
10
system mer grundat på beskattning av alkoholhalten. Ur nykterhetspolitisk
synvinkel måste dock en beskattning som grundar sig på alkoholhalten
vara att förorda. En sådan bör därför införas.
Hemställan
Med stöd av ovanstående hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagstiftningen
rörande drycker i syfte att underlätta tillverkning och försäljning
av svensk cider,
2. att riksdagen beslutar upphäva 30 § lagen om handel med drycker
samt 3 p. i dess övergångsbestämmelser vad avser försäljning
av öl vardagar mellan kl. 8.00 och kl. 20.00,
3. att riksdagen av regeringen begär förslag till reviderad beskattning
av vin och sprit i enlighet med vad som i motionen anförts.
Stockholm den 23 januari 1984
LARS AHLMARK (m)
