Lägenhetsregister

Motion 1991/92:Sk902 av Bert Karlsson (nyd) och Widar Andersson (s)

I motionen föreslås att det införs ett system med register
över lägenheter. Registret bör läggas till grund för
folkbokföring på lägenhet istället för på fastighet. Syftet
med förslaget är att komma åt det skatte- och bidragsfusk
som det nuvarande systemet inbjuder till.

Den nuvarande oordningen i huvudsak

En ny folkbokföringslag började gälla den 1 juli 1991.
Samtidigt infördes en lag om folkbokföringsregister. De
tidigare begreppen kyrkobokföring och mantalsskrivning
ersattes av ett enhetligt begrepp, folkbokföring.

Enligt 6 § folkbokföringslagen skall en person bokföras
på den fastighet och i den territoriella församling där han
enligt vissa regler i lagen anses som bosatt. Det är
skattemyndigheten som beslutar i ärenden enligt
folkbokföringslagen efter anmälan eller ansökan eller
annars när det finns skäl till det.

Anmälningsskyldigheten åvilar i första hand den
boende. Den tidigare skyldigheten för fastighetsägare att
löpande lämna bostadsanmälan har slopats. I stället gäller
nu att skattemyndigheten skall ha rätt att förelägga en
fastighetsägare att uppge till vilka han upplåter bostad och
vilka som enligt hans kännedom bor i bostaden.

I fråga om en person som bor i flerfamiljshus får
föreläggande också avse uppgift om den beteckning
(lägenhetsnummer) som fastighetsägaren använder för
bostadslägenheten.

Om uppgiftsskyldigheten inte fullgörs får
skattemyndigheten förelägga vite. Enligt den tidigare
ordningen var det så att den fastighetsägare som underlät
att göra bostadsanmälan kunde dömas till böter, om
förseelsen inte var ringa.

Enligt lagen om folkbokföringsregister får ett lokalt
sådant register innehålla uppgifter om personer som är eller
har varit folkbokförda inom det verksamhetsområde för
vilket registret för. För en sådan person anges bl a
folkbokföringsfastighet. Det centrala referensregistret får
dock inte innehålla den uppgiften. Även i övrigt gäller flera
begränsningar i vad som får ingå i det centrala
referensregistret.

Vad tyckte folkbokföringskommittén

I regeringens direktiv till 1983 års
folkbokföringskommitté diskuterades möjligheten av att
bygga upp ett system för numrering av lägenhet i
flerfamiljsfastigheter. Lösningen skulle innebära bl a att
person folkbokfördes på lägenhet i stället för på fastighet.
Ett sådant system menade man skulle antas få betydelse för
en riktigare folkbokföring. Man hänvisade till liknande
system i Danmark och Finland. En säker lösning skulle
alltså bl a förutsätta att lägenhetsnummer införs och att
lägenhetsregister byggs upp samt att folkbokföringen sker
på lägenhet.

Om ett register över lägenheter inrättas kan
folkbokföringen ske på lägenhet i stället för på fastighet.
Detta förutsätter, enligt folkbokföringskommittén, dock att
fastighetsägares skyldighet att införa lägenhetsbeteckningar
regleras och att dessa anges på ett för innehavaren synligt
sätt. Vidare måste det föreskrivas att lägenhetsinnehavaren
skall vara skyldig att utöver uppgift om bostadsfastighet
lämna uppgift om byggnads- och lägenhetsbeteckning i
samband med anmälan till folkbokföringsmyndighet.

Folkbokföringskommittén lämnade inget utarbetat
förslag om folkbokföring på lägenhet och om
lägenhetsregister. I stället föreslog kommittén att
skyldigheten för fastighetsägare att göra bostadsanmälan
skulle tas bort. Motivet var enligt kommittén att kontrollen
av dessa anmälningar var tidskrävande och ineffektiv.
Samtidigt noterade emellertid kommittén att
bostadsanmälan i dåvarande form fungerade dåligt. I
storstadsområden där felaktig kyrkobokföring
erfarenhetsmässigt ofta förekommer är det störst problem
att få in bostadsanmälningar. Detta beror bl a på att en stor
del av bostadsupplåtelserna sker i andra hand, konstaterade
folkbokföringskommittén.

Vår bedömning

Sedan folkbokföringskommittén tittade på problemet har
läget faktiskt inte blivit bättre. Den nya lagstiftningen
innebär inte heller att möjligheterna för rätt folkbokföring
ökat, snarare är det väl tvärtom. Problemet med
myndigheternas möjligheter att få riktiga uppgifter om
bosättning för att kunna göra riktiga och rättvisa
bedömningar om skatter och bidrag kvarstår.

Det nuvarande systemet inbjuder ju faktiskt till
skattesmiteri och bidragsfusk. Risken är liten att man skall
utsättas för kontroll. Kontrollmedlen är också ineffektiva.
Det svenska samhället skall inte gynna rena skattesmitare
eller sådana som inte vill betala skatt här i landet men väl bo
här eller gynna bidragsfuskare, t ex bostadsbidragsfuskare.

Enligt flera bedömare skulle det röra sig om 4--6
miljarder kronor om man kunde komma åt det fusk som
grundas på felaktiga eller oriktiga bosättningsuppgifter.

Det tidigare systemet har som framgått nyligen ersatts av
ett sämre. Något måste göras. Frågan är om ett system med
lägenhetsregister och folkbokföring på lägenhet kan
förbättra förhållandena. Det finns dock ett problem som
inte bör underskattas och det är den integritetskränkning
som ett sådant register kan innebära. Kostnaderna för ett
sådant system får anses försumbara om man ställer dem mot
de inkomster och minskade utgifter som det skulle ge ifråga
om skatter och bidrag. Vid en avvägning mellan skälen för
och emot kommer vi fram till att fördelarna med systemet
överväger och att det bör prövas.

Huvudprinciperna för vårt förslag är följande.

Vi föreslår alltså att det införs ett system där
folkbokföringen förs på lägenhet med särskilda
lägenhetsregister. Registren bör vara lokala och inte
centrala. Skattemyndigheten, försäkringskassan och andra
myndigheter som handlägger ärenden om skatter och
bidrag bör ha tillgång till det lokala registret.
Fastighetsägare bör som tidigare ha en skyldighet att göra
bostadsanmälan vid straffansvar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt
system för folkbokföring med lägenhetsregister i enlighet
med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 15 januari 1992

Bert Karlsson (nyd)

Widar Andersson (s)