Lagen om handel med drycker

Motion 1990/91:So216 av Gunilla Andersson (s)

I samband med införande av den nya lagen borttogs
tidsbegränsningarna av tillstånd till servering av
alkoholhaltiga drycker, de s.k. oktrojperioderna. Samtidigt
lades utredningsförfarandet på särskild expert inom
länsstyrelserna och huvudansvaret för uppföljningen av
lagen på socialstyrelsen. Kommuner, polis m.fl. ålades
uppgiftsskyldighet till länsstyrelsen om iakttagna
missförhållanden i samband med serveringstillstånd inom
primärkommunen.

Fyra huvudprinciper gäller:Försäljningen av
alkoholdrycker skall ske återhållsamt och sociala hänsyn
skall tas -- främst som ett skydd för ungdomen.
Restriktionerna i alkoholhanteringen skall begränsas till
sådana som av en bred allmänhet uppfattas som
meningsfulla.Inget privat vinstintresse av
alkoholhanteringen skall tillåtas.Konsumtionen skall
begränsas.

Utvecklingen efter 1977 har visat att små restauranger,
pizzerior m.fl. kraftigt ökat i omfattningen samtidigt som
tidigare vanliga hotell och restauranger minskat i betydelse
när det gäller nöjesutbud för ungdom.

Samtidigt har en stor del av tidigare kunnig och erfaren
personal försvunnit och relativt oerfarna ägare till nya
serveringsställen ansöker om tillstånd till
alkoholförsäljning. Många är av utländsk nationalitet, och i
utredningsarbetet är det mycket svårt att enligt
propositionen (sid. 46) göra en helhetsbedömning av
sökandens personliga lämplighet och erfarenhet av svensk
alkohollagstiftning. Följderna har blivit att allmänheten
reagerar på att serveringstillstånden inte sköts i enlighet
med intentionerna i lagstiftningen.

Tyvärr verkar det som om primärkommunernas,
polisens och länsstyrelsens bedömning av erforderliga
åtgärder för att komma till rätta med uppenbara
missförhållanden inte vinner tillräckligt gehör hos bl.a.
socialstyrelsen. Med anledning därav borde erfarenheterna
av verksamheten under 11 år utvärderas och synpunkter
från kommmuner och länstyrelser inhämtas för en total
översyn över gällande lagstiftning på området.

Med tanke på de erfarenheter som vunnits, innebärande
att det är alltför svårt att återkalla ett tillstånd när
uppenbara missförhållanden föreligger, kunde en ändring
av 60

§ och 61

§ i lagen ske på så sätt att vid prövning av tillstånd enligt
40

§ kan 37

§ punkt 3 ändras så att tillstånd kan mera tillfälligt
beviljas för förslagsvis 12 månader i tveksamma fall med
möjlighet till förlängning under alternativt 12, 24 eller 36
månader. Det ankommer då på tillståndsinnehavaren att på
ett helt annat sätt än i dag sätta sig in i lagstiftningen och
sträva efter att samtlig personal hålls informerad om
lagstiftningen.

Härigenom skulle kommunen på ett effektivare sätt
kunna följa verksamheter som brister i lagefterföljnad och
på ett smidigt sätt kunna informera tillståndsinnehavaren
om gjorda iakttagelser och behov av ändring i
serveringshanteringen. Enligt vår uppfattning föreligger ett
klart behov av större lyhördhet för de primärkommunala
synpunkterna i enlighet med 69 § i lagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslag om översyn och
skärpning av lagen om handel med drycker.

Stockholm den 18 januari 1991

Gunilla Andersson (s)