Kvinnors och mäns situation under värnpliktstiden

Motion 2001/02:Fö269 av Rigmor Stenmark (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den värnpliktiges möjlighet att upprätthålla kontakt med familj och vänner.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge Försvarsmakten i uppdrag att vidga begreppet nära anhörig till att även innefatta syskon samt far- och morföräldrar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om jämställdhet inom försvaret.

Motivering

Sveriges värnpliktiga har idag rätt till fria hemresor varje tjänstefri helg. Dessa resor är mycket viktiga för att minska de negativa konsekvenser värnpliktstjänstgöringen har för den värnpliktiges sociala situation. Värnpliktiga som fjärrekryteras ställs inför större sociala påfrestningar än de som ges möjlighet att tjänstgöra nära hemorten.

Många av de värnpliktiga som har långt hem har idag, enligt deras egna berättelser, orealistiska restider till och från hemmet. Ibland kan resorna ta upp emot ett dygn. Orsaken uppges vara bristande tillgång till transportmedel som gör att väntetiden för att resa blir mycket lång.

För att de värnpliktiga skall kunna upprätthålla sitt vanliga sociala liv – inte minst viktigt är detta för de unga kvinnorna som kan uppleva militärmiljön som främmande – är det viktigt att Försvarsmakten ser över och förbättrar resmöjligheterna samt att det ges möjlighet till en längre sammanbunden tid i hemmet.

Värnpliktiga har rätt att få resor till anhöriga. Begreppet anhörig är dock i dagsläget för snävt. Det utesluter syskon, far- och morföräldrar. För många är det just med dessa familjemedlemmar som man har sin nära relation. En vidgad definition av begreppet anhörig måste därför göras.

Det är även ett rimligt krav att värnpliktiga med en förälder stadigvarande bosatt utomlands får möjlighet att besöka denna några gånger under utbildningen.

I Sverige är möjligheten öppen för kvinnor att göra värnpliktsutbildning. Många väljer att göra det, men dessvärre har det visat sig att cirka 15 % av kvinnorna väljer att avbryta tjänstgöringen.

Fortfarande tycks det vara så att värnpliktsutbildningen inte har anpassats efter de kvinnliga deltagarna. Kläder och övriga persedlar är utformade till större delen efter männen. Även gamla fördomar, attityder och arbetsklimat bidrar till att det är svårare för unga kvinnor än för unga män att fullfölja värnpliktstiden.

Försvaret måste arbeta än intensivare med jämställdhetsfrågan. Även inom försvaret gäller det att ta tillvara och skapa goda förutsättningar för både män och kvinnor att fullgöra sin tjänstgöringstid.

Stockholm den 4 oktober 2001

Rigmor Stenmark (c)