Kvinnornas arbetsmarknad i Västmanlands län

Motion 1986/87:A471 Margareta Hemmingsson och Berit Oscarsson (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87: A471

Margareta Hemmingsson och Berit Oscarsson (s)
Kvinnornas arbetsmarknad i Västmanlands län

Arbetsmarknaden i Västmanlands län är ensidig och domineras av industrin.
Den offentliga sektorn, och då främst den statliga delen, är liten.
Stora balansproblem föreligger på länets arbetsmarknad. Arbetslösheten
är fortfarande så hög som 3%, att jämföra med riksgenomsnittet på 2,6%.
Dessutom finns många människor i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utflyttningen
från länet fortgår om än i minskad takt. Samtidigt har industrin
över hela länet ett stort behov av yrkesutbildad arbetskraft, men det är
mycket svårt att motivera ungdomarna att välja industriutbildning.

Kvinnornas yrkesverksamhetsgrad har ökat men är fortfarande betydligt
lägre än riksgenomsnittet, utom i Västerås där det tangeras. Deltidsarbete
för kvinnor, men även för män är något mindre förekommande i länet än i
riket. Inom industrin är 20% av de sysselsatta kvinnor mot riksgenomsnittets
14%.

Arbetslösheten är låg i 18-19-års åldern (3,2%), främst beroende på de
garanterade ungdomslagsplatsema. Andelen flickor på dessa platser är
emellertid mycket hög. Mellan 35 och 45% av alla 18—19-åriga flickor i
Hallstahammar, Surahammar, Köping, Arboga. Fagersta och Norberg var
arbetslösa eller föremål för arbetsmarknadsåtgärder den sista september
1986.

Och situationen blir inte bättre när de blir äldre — snarare tvärtom.
Ungdomar i åldrarna 20—24 år har högre arbetslöshet men lägre andelar i
tillfällig sysselsättning än den yngre gruppen. I budgetpropositionen
skriver arbetsmarknadsministern att ”det är framför allt flickorna som i
större utsträckning än tidigare har fått arbete” (efter att de slutat i ungdomslag).
Men i Västmanlands län är arbetslösheten högre för kvinnor än
för män i alla kommuner utom Västerås. Då det gäller tillfällig sysselsättning
så är det fyra gånger vanligare bland kvinnor än bland män. I Norberg,
Hallstahammar och Surahammar har kvinnorna det besvärligaste
läget med över 30% arbetslösa eller i tillfällig sysselsättning.

Arbetslösheten minskar kraftigt då vi kommer upp i åldersguppen 25-54
år. Fördelningen mellan män och kvinnor blir också jämnare, men kvinnorna
har fortfarande en högre arbetslöshet, med undantag för Västerås
och Norberg. Jämfört med förra hösten har det skett en svag arbetslöshetsökning
både för män och kvinnor i denna åldersgrupp. Dessutom har
antalet kvinnor i tillfällig sysselsättning ökat.

Sammanfattningsvis konstaterar vi att en västmanlännings chanser på
arbetsmarknaden beror i hög grad på bostadsort, ålder och kön. Skillna

derna i arbetslöshet är större mellan ålder och kön inom samma kommun. Mot. 1986/87
än skillnaderna är mellan kommunerna. A471

Av länets kvinnor mellan 18 och 25 år har 25% en otillfredsställande
sysselsättningssituation, men bara en mindre del är ändå öppet arbetslösa.

Men i några kommuner är hela 12—14% av kvinnorna mellan 20 och 25 år
arbetslösa.

Just nu råder en mycket speciell situation i Västmanland. Samtidigt som
länet har en hög arbetslöshet, råder en hög arbetskraftsefterfrågan. Den
efterfrågan, som inte kan tillgodoses, kommer i huvudsak från industrin
och avser inte bara tekniker utan också i hög utsträckning verkstadspersonal.
Att balansproblemen är så stora här beror på att länet har högre
industriandel än andra län, samtidigt som ungdomarna också här har flytt
från industriutbildningarna.

Slutsatser

Det måste skapas möjligheter för kvinnorna, speciellt de yngre, att få
arbete och kunna stanna kvar i Västmanland. Länets arbetsmarknad behöver
bli mer mångsidig — vi behöver arbetsplatser inom fler sektorer än
industrin. Det handlar också om att bryta gamla mönster — fler kvinnor till
industrin! För detta krävs att fler unga kvinnor väljer industriutbildning.

Det andra kravet är att industrin visar en mer positiv inställning till att
anställa kvinnor. För att stimulera till en sådan utveckling krävs riktade
insatser. Västmanlands län har utsetts att delta i Nordiska ministerrådets
projekt om att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden, det så kallade
BRYT-projektet. Projektet som drivs i alla de fem länderna påbörjades
under hösten 1985, och skall pågå till och med juni 1989. Syftet med
projektet är att vidga och säkra kvinnors val av utbildning och yrkesmöjligheter
genom insatser i såväl utbildningssystemet som arbetslivet.

Länsstyrelserna uppdrogs av regeringen att hösten 1985 redovisa program
för att förbättra kvinnornas villkor på arbetsmarknaden och i utbildningssystemet.
Länsstyrelsen i Västmanlands län sätter upp viktiga målsättningar,
men presenterar också flera av de projekt (stora och små) som
genomförts eller planeras.

Både BRYT-projektet och länsstyrelsens program är viktiga inslag för
att förändra kvinnornas situation på arbetsmarknaden i Västmanland. Som
vi tidigare nämnt tror vi att det är viktigt med riktade insatser, men det är
inte bra om de medel som satsas ”plottras bort” på småprojekt som inte
har något samband med andra insatser, och som då också har svårt att få
någon effekt.

Förslag till åtgärder

O Beslutsunderlag och statistik måste utformas så att kvinnornas speciella
situation uppmärksammas. Hinder för förvärvsarbete och beräkningar
av den dolda arbetslösheten bland kvinnor bör kartläggas.

O Insatser för att bredda näringslivet i länet.

O Mer statlig verksamhet bör tillföras länet. 5

O I samverkan med näringslivet och de fackliga organisationerna informe- Mot. 1986/87
ra och intressera flickorna för teknisk och yrkesteknisk utbildning. A471

O AMU-kurserna bör vara lättillgängliga, dels genom sin lokalisering, dels
genom förbättrade kommunikationer.

O Insatser och projekt bör samlas i en gemensam ”bank” (i t. ex. kommunen
eller länsstyrelsen), för att kunna dra nytta av vunna erfarenheter i
det fortsatta arbetet.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställer vi

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av riktade insatser för kvinnorna på —
och utanför — arbetsmarknaden i Västmanlands län.

Stockholm den 27 januari 1987

Margareta Hemmingsson (s) Berit Oscarsson (s)

6