Kvinnor och bistånd

Motion 1994/95:U202 av Inger René och Birgitta Wistrand (m)

Fram till år 2000 kommer 1 500 000 000 barn att födas i
världen -- 90 procent av dem till fattigdom. Jordens
befolkning ökar under samma tid med 900 000 000. En
förutsättning för att sänka födelsetalen är att minska
barnadödligheten. Det är numera klart konstaterat att hög
barnadödlighet är förknippad med hög fertilitet. Likaledes
finns ett samband mellan kvinnors utbildning och
befolkningstillväxten. Bättre utbildade kvinnor föder färre
barn.

I allt större omfattning i allt fler områden över världen är
det kvinnorna som ensamma står ansvariga för familjen,
både för dess försörjning och dess omvårdnad. Detta betyder
tunga, ofta omänskliga arbetsinsatser. I många
biståndsprojekt där inriktningen i första hand gått ut på att få
in kvinnorna i den ekonomiska processen har man inte tagit
hänsyn till kvinnans ansvar som både mor och
familjeförsörjare. Säkert är det ett av skälen till att SIDA
rapporterar att det svenska biståndet gynnat männen -- även
om detta inte varit avsikten.

En ytterligare svårighet för kvinnorna är att de mänskliga
rättigheterna inte alltid anses vara även kvinnors rättigheter.
I många länder tillåts inte kvinnor äga jord, ärva, inneha
bankkonto, underteckna kontrakt eller över huvud taget delta
i den formella beslutsprocessen. Kvinnor betraktas i många
kulturer inte som varande myndiga.

FN:s världskonferens år 1993 om de mänskliga
rättigheterna betonade att såväl regeringar som FN måste se
till att kvinnor åtnjuter alla former av mänskliga rättigheter.
Diskriminering av kvinnor är dels en kränkning men också
ett av de stora hindren för varaktig utveckling i u-länderna.

Sverige har som ett mål när det gäller biståndspolitiken
ökad tillväxt. För att nå dithän måste kvinnors resurser tas
till vara på ett bättre sätt. Kvinnor har ofta huvudansvaret för
jordbruket och det är viktigt. Vi vill gärna peka på att
småföretagarverksamhet i vid bemärkelse ofta drivs av
kvinnor. Det är också av väsentlig betydelse, liksom
möjligheten till krediter -- ofta mycket små -- men icke desto
mindre nödvändiga krediter. För att klara målet om tillväxt
måste många arbeten skapas inom
småföretagarverksamheten och där behövs kvinnorna.

Sverige bör i biståndsarbetet arbeta för att undanröja
hindren för kvinnlig företagsamhet i u-länderna.

Vi anser vidare att ett effektivt sätt att nå fram till
kvinnorna är att i högre grad än i dag arbeta med
kvinnoorganisationer av olika slag -- både svenska och
internationella, t.ex. UNIFEM och UNICEF. Det handlar
också om att arbete med kvinnogrupper och starta grupper
motsvarande SEWA (Self Employed Women's Association)
i Indien och SIDA:s kvinnoprojekt i Kenya för att stötta
kvinnorna i deras förändringsarbete. Nya modeller och
metoder behöver också prövas och utvärderas för att öka
effekten av insatta åtgärder.

Det är i första hand människorna -- kvinnor, män och
barn -- biståndet skall stärka, och därför bör detta i högre
grad än för närvarande kanaliseras till den informella sektorn
och inte till ineffektiva statsförvaltningar där kvinnor i de
flesta fall saknar möjlighet till inflytande eller påverkan.
Därför behöver även den demokratiska processen stödjas, en
process som ger kvinnorna en rättmätig ställning i sitt land.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om biståndets inriktning på att stödja
kvinnors rättigheter och kvinnligt företagande.

Stockholm den 18 januari 1995

Inger René (m)

Birgitta Wistrand (m)