Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket
Motion 1984/85:804 Alexander Chrisopoulos m. fl.
11
Motion
1984/85:804
Alexander Chrisopoulos m. fl.
Kvinnoorganisationernas verksamhet bland invandrarkvinnor
Invandrarkvinnorna är en heterogen grupp. Deras förhållanden skiljer sig
mycket åt beroende på varifrån de kommer och under vilka omständigheter
de kommit till Sverige. I en rad avseenden är deras situation svår i jämförelse
med svenska kvinnor, men också i jämförelse med utländska män.
Trots att de sydeuropeiska kvinnorna traditionellt oftast inte har arbetat
utanför hemmet innan de kom till Sverige, så är förvärvsfrekvensen bland
utländska kvinnor mycket hög. Lågutbildade utländska kvinnor arbetar
utanför hemmet i större utsträckning än lågutbildade svenska kvinnor.
Invandrarkvinnorna har ofta flera deltidsarbeten, obekväma arbetstider och
tunga rutinbetonade arbetsuppgifter.
Invandrarkvinnorna är oftare än svenska kvinnor privatanställda. En
tredjedel arbetar inom tillverkningsindustrin, i stor utsträckning inom
mansdominerade arbetsområden. De är också överrepresenterade inom
serviceyrken, där städarbete är vanligast.
Också för invandrarkvinnorna är arbetslösheten ett ständigt hot, dels
därför att de som outbildad arbetskraft arbetar i branscher där arbetslösheten
slår hårt, dels därför att deras yrkesval är starkt begränsat på grund av
dålig skolunderbyggnad och bristande språkkunskaper.
De pågående förändringarna på arbetsmarknaden ställer nya och annorlunda
krav på utbildning vid nyanställningar, som invandrarkvinnorna inte
kan motsvara.
Invandrarkvinnornas svåra situation på arbetsmarknaden försämrar deras
möjligheter att spela den roll som de förväntas ha inom familjen. De bär ofta
huvudansvar för uppfostran av barnen, som inte bara skall ges en identitet
baserad på familjens ursprung utan också göras förmögna att leva som aktiva
samhällsmedborgare i Sverige. De förväntas fungera som en buffert inom
familjen när det gäller att överbrygga klyftor i normer och värderingar mellan
ursprungslandet och det svenska samhället. Ju mindre kontakt invandrarkvinnorna
har med svenska samhället, desto svårare är det för dem att
förmedla en riktig bild av vad svenska värderingar och samlevnadsformer
innebär och desto svårare blir det att mildra de oundvikliga kulturkollisionerna.
Samhället kan stödja invandrarkvinnorna på olika sätt. Möjligheterna till
svenskundervisning och samhällsorientering kan ökas. Detta bör ske utifrån
kvinnornas situation och förutsättningar. Samhällsorienteringen måste
baseras på de behov invandrarkvinnorna har med hänsyn till sin situation i
Sverige, förkunskaper etc. Då dessa kvinnor ofta har svårigheter att följa
Mot. 1984/85:804
12
utbildningar upplagda över en längre tid, är det viktigt att nya metoder, som
veckoslutskurser eller kortare utbildningar på folkhögskolor, prövas i ökad
utsträckning.
Radio och TV är viktiga kanaler för att nå isolerade kvinnor. Utbildningsradion
har tagit initiativ när det gäller att ta fram studiematerial och sända
utbildningsprogram speciellt för invandrarkvinnor. Det är nödvändigt att
denna verksamhet får fortsätta och utvidgas. Radio- och TV-program med
svenskundervisning och samhällsorientering bör produceras för kvinnor med
olika språkliga och kulturella bakgrunder och sändas på tider då kvinnorna
har möjligheter att ta del av dem.
Inte sällan uppstår svåra konflikter i invandrarfamiljer som befinner sig i
brytningen mellan två olika kulturer. Det är viktigt att de samhällsfunktionärer
som kommer i kontakt med familjer i sådana situationer lär sig ge stöd
och söka lösningar som överensstämmer med familjens kulturella och sociala
förhållanden. ”Svenska” lösningar på familjekonflikter är ofta inte tillämpbara
eller kan åsamka den berörda familjen nya och olösliga problem. Det är
viktigt att socialtjänsten, sjukvården och skolan ges resurser att utveckla nya
arbetsmetoder gentemot utsatta invandrarfamiljer och att personalen får
ökande och relevanta kunskaper för sitt arbete med olika nationalitetsgrupper.
Här bör kvinnans speciella situation som uppfostrare och den som håller
samman familjen beaktas, så att hon finner stöd i samhällets åtgärder.
Bland kvinnor i flera nationella grupper har medvetenheten om dessa
frågor ökat starkt de senaste åren, och ett aktivt kvinnoarbete håller på att
byggas upp i flera invandrarorganisationer. I högre grad än männen har
kvinnorna satsat på föreningsverksamhet som innebär information, diskussion
eller utbildning i frågor som föräldraskap, familjeplanering, kulturkonflikter
etc. Det är av stor vikt att denna kvinnoverksamhet kan bedrivas inom
de redan etablerade invandrarorganisationernas ram. Styrkan hos dessa
organisationer ligger just i att de kunnat samla hela familjer och på en bas av
det nationella ursprunget erbjuda aktiviteter av mycket varierande slag. En
uppsplittring av invandrarnas föreningsliv på olika organisationer för olika
åldrar eller kön ligger varken i samhällets eller i invandrarnas intressen och
skulle i många fall försvåra för kvinnorna att alls delta i föreningsverksamhet.
Inom invandrarorganisationerna sammanfaller kvinnoarbetet på ett naturligt
sätt med den utvecklingsnivå och den sociala och kulturella situation som
kvinnan befinner sig i, vilket inte alltid är fallet om verksamheten bedrivs av
en kvinnoorganisation med huvudsakligen svenska medlemmar.
Kvinnosektionerna inom invandrarorganisationerna arbetar i dag under
mycket osäkra ekonomiska villkor. Då det centrala stödet till invandrarorganisationerna
inte byggs upp med hänsyn till kvinnoverksamheten och då
det särskilda statsbidraget för kvinnoorganisationer inte kan utgå till
kvinnosektioner inom invandrarorganisationerna måste dessa basera sin
ekonomi på de tillfälliga projektbidrag som finns att söka på olika håll, bl. a.
hos statens invandrarverk. Då dessa enbart kan utgå för avgränsade projekt i
Mot. 1984/85:804
13
bestämda syften och endast under kortare tidsperioder ger de inget stöd för
uppbyggnaden av en fast kvinnoverksamhet i organisationerna utan tvingar
till kortsiktig planering under osäkra ekonomiska vilkor.
För att föreningsverksamhet bland invandrarkvinnor skall lyckas är det en
förutsättning att den planeras och genomförs under ledning av kvinnor i den
grupp som berörs. I den egna organisationen kan detta ske. Där kan
kvinnorna också få den kunskap och säkerhet som krävs för ett samarbete på
lika villkor med svenska kvinnor.
Flera kvinnoorganisationer med huvudsakligen svenska medlemmar har
under senare år visat ett ökat och positivt intresse för invandrarkvinnornas
situation. Detta arbete bör stimuleras och ges särskilt samhällsstöd. För att
arbetet skall bli framgångsrikt och berikande såväl för invandrarkvinnorna
som för de svenska kvinnorna är det viktigt att målsättningarna klart
definieras och arbetsmetoderna utvecklas samt att de olika kvinnogruppernas
kunskaper om varandras villkor ökas.
Med hänvisning till det anförda föreslås*
att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande
a) att det centrala stödet för fristående kvinnoorganisationer
även öppnas för kvinnosammanslutningar inom de nationella
riksförbunden,
b) att ett förslagsanslag på 2 000 000 kr. avsätts för stöd åt
verksamhet bland invandrarkvinnor inom kvinnoorganisationer
med huvudsakligen svenska medlemmar.
Stockholm den 21 januari 1985
ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk)
LARS-OVE HAGBERG (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)
PAUL LESTANDER (vpk)
* Se även motionerna 1984/85:805-807.




Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket