Kvinnojourer

Motion 2002/03:So319 av Raimo Pärssinen (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs angående kvinnojourer.

Motivering

De kvinnojourer som finns runt om i landets kommuner gör stora insatser för utsatta och hotade kvinnor och barn. Många gånger räddas kvinnor undan män som misshandlar, hotar, och allvarligt förnedrar dem. Allt arbete i jourerna görs ideellt av erfarna och i många stycken kompetenta kvinnor som ställer upp för sina medsystrar dygnet runt.

Socialtjänsten i kommunerna har ofta goda kontakter och stor hjälp av kvinnojourerna i sitt arbete för att akut lösa problemen och ge tillfälligt skydd åt de utsatta kvinnorna.

Utsatta kvinnor finns överallt och övergreppen sker i hemmen. Problemet är dock att kvinnojourerna inte finns etablerade i alla landets kommuner och där de finns varierar kommunernas stöd väldigt kraftigt. Trots den stora nyttan, för både individen och samhället, och, i många fall, livsavgörande insatsen så är kvinnojourernas existens beroende av om de får kommunalt stöd eller inte. Bara det faktum att jourer saknas i ett antal kommuner visar på brist på intresse eller insikt.

Detta kan ingen vara tillfreds med. Kommunerna bör snarare värna och stärka kvinnojourerna utan att för den skull förändra deras arbetssätt eller idealitet. Detta kan ske genom att erbjuda utbildning via t ex socialtjänsten, primärvården, polisen eller andra lämpliga myndigheter eller organisationer. Det kan naturligtvis också ske via kommunala bidrag.

Vi kan från centralt håll stimulera kommunerna på lämpligt sätt så att kvinnojourerna får en given plats i varje kommun.

Varje hotad kvinna bör få möjlighet att snabbt få hjälp oavsett var hon bor i landet. Därför bör regeringen utreda hur kvinnojourerna kan få stöd och etableras i fler kommuner än i dag.

Stockholm den 16 oktober 2002

Raimo Pärssinen (s)