Kvinnofrid

Motion 1998/99:So466 av Gudrun Schyman (v)

Inledning

Makt, om man ser det som ett förhållande mellan människor,
kan endast utövas av någon om någon annan samtidigt
fråntas makten. Makt utövas inte alltid synligt, medvetet
eller genomtänkt, inte alltid med våld och tvång till
underkastelse. Så länge maktförhållandena mellan könen inte
synliggörs, upprätthålls mäns överordning och kvinnors
underordning befästs därmed.

Manspositioner, och makt, har ett slags "naturlig" koppling till vad som
uppfattas som manlighet i människors medvetande. Kvinnors och mäns olika
förutsättningar förklaras gärna med att de är biologiska varelser och därför
går ingenting att ändra. Eftersom mäns makt förankras i föreställningar om
vad som är "manligt" och "kvinnligt" framstår mäns makt som någonting
annat än just makt. Det är "naturligt" att män har makt och att kvinnor saknar
makt. Om skillnaderna mellan kvinnors och mäns villkor i samhället
betraktas och behandlas som "naturliga" i betydelsen naturgivna kommer
aldrig maktförhållandena mellan könen att kunna förändras.

Mäns våld mot kvinnor - det könsrelaterade våldet - är ett uttryck för
mäns makt. Kvinnors utsatthet för mäns våld, antingen det är misshandel,
sexuella trakasserier, våldtäkt eller incest är ett samhällsproblem. Det
könsrelaterade våldet har sitt ursprung i en patriarkal maktstruktur.

Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Att kunna klä sig som man
vill, bete sig som man vill, utan att riskera att bli utsatt för sexuella
övergrepp och trakasserier är en mänsklig rättighet. I vårt samhälle liksom i
världen i övrigt berövas kvinnor denna rättighet. Det tar sig tydligast uttryck
i pornografin och prostitutionen. Dessa företeelser är inte kriminaliserade
utan ingår som en del av en accepterad samhällsstruktur. Pornografin är
teorin, det sexualiserade våldet praktiken. I en särskild motion behandlar vi
pornografins betydelse för det sexualiserade våldet.

När kvinnor under täckmantel av familjeheder och kulturella traditioner
misshandlas och dödas för att de med all rätt gör motstånd mot förtryckande
sedvänjor och normsystem, är det ännu ett utslag av patriarkal maktutövning.
Könsstympning är ett annat sätt att hålla kvinnor på plats och bevara deras
undertryckta ställning. Detta är brottshandlingar som vårt samhälle kraftfullt
bör motverka.

Svenska myndigheter, som genom sin passivitet medverkar till den
organiserade hustruimporten, utövar ett institutionellt patriarkalt våld, väl
medvetna om att kvinnor, som lurats till Sverige på detta sätt av en man som
misshandlar och förgriper sig på dem, inte vågar anmäla honom, eftersom de
då sannolikt kommer att skickas ut ur landet. I stället för att se till att
kvinnorna får det skydd och stöd de behöver, sanktionerar myndigheterna
övergreppen mot kvinnorna genom att verkställa mannens tvååriga returrätt
med misshandelsgaranti.

Kvinnor runt om i världen utsätts för sexualiserat våld som terror- och
krigshandling. De förföljs, fängslas, torteras och våldtas på grund av sin
politiska aktivitet. Alltmer sällan får dessa kvinnor asyl utan de skickas
tillbaka till sina våldtäktsmän och bödlar. Detta är ett dubbelt brott mot
mänskliga rättigheter som begås helt öppet av svenska myndigheter.

För att förändra attityder och förebygga brott, krävs en genomgripande
samhällsdiskussion om vad män gör mot kvinnor. Men det är inte tillräckligt.
Det som sker i religionens och kulturens namn, som led i krigföring och som
maktutövning - att kvinnor stympas, piskas, våldtas och dödas - bör få
människor, varje enskild medborgare och politiska beslutsfattare, att reagera
och inse att våldet mot kvinnor i all sin utstuderade grymhet och
oförsonlighet handlar om makt, om mäns makt över kvinnor och om mäns
makt att definiera den kvinnliga sexualiteten.

De förslag som riksdagen antog i samband med propositionen om
kvinnofrid är viktiga steg på vägen mot ökad jämställdhet. Bland annat
infördes ett nytt kvinnofridsbrott i brottsbalken, jämställdhetslagen skärptes,
det blev straffbart att inte avslöja våldtäkt och de prostituerades kunder
kriminaliserades. Detta var åtgärder som Vänsterpartiet länge krävt. Nu är
det dags att gå vidare. I den här motionen för vi fram en rad förslag som
ytterligare skulle bidra till att hela samhället kom närmare målet om
kvinnofrid.

Översynen av
sexualbrottslagstiftningen

Vänsterpartiet anser att det är mycket bra att regeringen nu
tillsatt en översyn av sexualbrottslagstiftningen. Översynen
skall bl.a. undersöka den viktiga frågan om att ändra lagen så
att våldtäktsbrottet fokuserar på samtycke i stället för på
våldet. En brist i direktiven är dock att de inte tar upp
asylsökande och invandrade kvinnors speciella situation. I
FN:s resolution om våld mot kvinnliga invandrare uttrycker
FN:s generalförsamling djup oro över våldsdrabbade
invandrarkvinnors situation och hemställer att staterna
erbjuder dessa kvinnor bistånd, rehabilitering och skydd.
Många asylsökande kvinnor tvingas i dag leva gömda i en
situation där de utnyttjas av män och av skrupelfria
arbetsgivare, både sexuellt och ekonomiskt. Dessa kvinnor
saknar rättssäkerhet eftersom de inte vågar anmäla brotten av
rädsla att själva bli utkastade ur landet. Utredningen borde
därför också belysa sina förslag i ett integrationsperspektiv.
Vänsterpartiet vill därför att regeringen skall ges i uppdrag
att komma med tilläggsdirektiv i denna riktning till
Sexualbrottskommittén.

Kvinnors asylskäl

Våldtäkt och kvinnomisshandel är ett globalt problem, och
Sverige bör erbjuda en fristad åt kvinnor som flyr av den
anledningen. Från den 1 januari 1997 finns i utlänningslagen
upptaget en ny kategori skyddsbehövande: den som på grund
av sitt kön eller homosexualitet känner välgrundad fruktan
för förföljelse. Vänsterpartiet framförde kritik i samband
med att regeln infördes. Det hade varit en mycket bättre
lösning att bredda tolkningen av flyktingkonventionens
flyktingbegrepp, så att det innefattade också förföljelse på
grund av kön eller homosexualitet. Om det blir mer allmänt
accepterat att förföljelse på grund av kön eller
homosexualitet innefattas i flyktingkonventionen blir det
möjligt att få ett globalt genomslag för detta synsätt. En
särreglering i den svenska utlänningslagen får inte alls
samma positiva betydelse på ett internationellt plan.

Den nya skyddsbestämmelsen om skydd på grund av fruktan för
förföljelse, grundad på kön eller homosexualitet, har i det närmaste blivit en
död bokstav, en regel som inte fått genomslag i tillämpningen. År 1997 fick
endast ett tiotal personer uppehållstillstånd med stöd av den nya regeln och
första halvåret 1998 redovisar Statens invandrarverk 0 (noll) beslut om skydd
för denna kategori. Invandrarverket har inte utfärdat några riktlinjer till sin
personal för tillämpningen av den nya regeln. Det finns ett stort behov av
sådana riktlinjer för dem som är beslutsfattare i dessa ärenden men också för
ombud, sjukvårdspersonal m.fl. Det har visat sig att bestämmelsen annars
riskerar att knappast bli tillämpad. Regeringen bör därför ge Invandrarverket
i uppdrag att snarast inleda arbete med sådana riktlinjer.

Vänsterpartiet har utvecklat sin syn på dessa frågor i vår motion med
anledning av regeringens skrivelse 1998/99:9 Migration och asylpolitik.

Tvåårsregeln och de
misshandlade kvinnorna

Under mycket lång tid har stark kritik framförts mot att
kvinnor, som misshandlats under den uppskjutna
invandringsprövningen av svenska män eller män med
uppehållstillstånd i Sverige, ofta avvisats utan att deras
utsatta situation vid ett återvändande till hemlandet beaktats
tillräckligt. Nu har förslag för att komma till rätta med dessa
förhållanden lagts fram av Anknytningsutredningen, förslag
som bearbetas av Utredningen om ny instans- och
processordning i utlänningsärenden. Det kommer dock utan
tvivel att dröja mer än ett år innan en lagändring på detta
område kan träda i kraft. Vänsterpartiet anser därför att
regeringen bör utfärda en tidsbegränsad förordning för att
hjälpa de kvinnor eller, i några få fall, män som just nu hotas
av avvisning i denna situation eller tvingas stanna kvar i ett
förhållande där de misshandlas och utnyttjas. Även denna
fråga har vi behandlat i vår motion med anledning av
regeringens skrivelse 1998/99:9 Migration och asylpolitik.

Kvinnojourerna

Tjugo år har gått sedan kvinnojourrörelsen startade, och
under alla dessa tjugo år har kvinnojourerna varit en fristad
för tusentals kvinnor och barn. Kvinnojourernas
förebyggande arbete är också stort. Tusentals kvinnor har
deltagit i deras utbildningar och fått kunskap om mäns våld
mot kvinnor, barn och om kvinnors underordning i
samhället.

Den senaste tiden har det kommit allvarliga signaler om en förändring i
kommunernas syn på kvinnojourernas verksamhet. Det ekonomiska stödet
minskar och har i en del fall helt dragits in med hänvisning till
socialtjänsten.
Andra kommuner villkorar bidragen och har synpunkter på öppettider,
verksamhetsprioriteringar m.m.; man vill också inordna kvinnojourerna i de
övriga kommunala institutionerna med anmälnings- och uppgiftsskyldighet.

För kvinnojourerna är detta en omöjlighet. Deras unika verksamhet består
av ideellt engagemang och är beroende av att de är fristående från myndig-
heter.

Kommunerna bör respektera kvinnojourerna, inse deras betydelse och ge
dem ekonomiskt stöd för att driva en kontinuerlig verksamhet. Detta bör ges
regeringen till känna.

Kvinnojourerna har också byggt upp en gedigen kunskapsbas baserad på
kvinnors verklighet samt feministisk forskning om mäns sexualiserade våld.
Detta är kunskaper som borde tas tillvara. Kvinnojourernas kunskap och
kompetens borde användas genomgående vid utbildning av myndighets-
personal samt på alla andra utbildningsnivåer när det gäller jämställdhet.
Detta bör ges regeringen till känna.

Stöd till flickor som utsatts för
sexuella övergrepp

Vi vet i dag genom forskning att flickor som en gång utsatts
för sexuella övergrepp ofta utsätts igen genom att de lärt sig
att ge felaktiga signaler. De har genom de övergrepp de
utsatts för inte lärt sig att värdera sin egen kropp. När de
utsätts för hot igen är det svårt för dem att avvärja hotet.
Detta gäller även döttrar till missbrukande kvinnor. Dessa
kvinnor har ofta tvingats att prostituera sig för att få pengar
till sitt missbruk, vilket gör att de kan överföra ett "felaktigt"
sexuellt beteende till sina döttrar. De flickor som utsatts för
sexuella övergrepp erbjuds ofta terapi för att bearbeta sina
upplevelser vilket är viktigt och nödvändigt. Vad som också
behövs för dessa flickor är mentala självförsvarskurser.
Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör ge
Socialstyrelsen i uppdrag att leda ett utvecklingsarbete som
går ut på att flickor som utsatts för sexuella övergrepp och
döttrar till missbrukande kvinnor skall känna värdet av sin
kropp och sin rättighet att säga nej. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.

Gratis vård och terapi till
misshandlade och våldtagna
kvinnor

Den som utsatts för kvinnomisshandel eller våldtäkt behöver
ofta omfattande vårdinsatser och långvarig terapi för att ha
en chans att komma tillbaka som människa. Kostnaderna för
detta kan börja rulla iväg långt innan en eventuell rättegång
lett fram till ett beslut om skadestånd. Ofta uppstår
terapibehovet långt efter övergreppet och långt efter en
eventuell rättegång. De kvinnor som blir våldtagna och
misslyckas med att bevisa detta i rättegång behöver om
möjligt ännu mer terapi. Vänsterpartiet anser att vård och
terapi till misshandlade och våldtagna kvinnor bör vara
gratis. Detta bör vara en prioriterad fråga för regeringen i
framtida budgetarbete.

Kampanjer för kvinnofrid

Riksomfattande informationskampanjer för kvinnofrid bör
ligga inplanerade kontinuerligt. Dessa kampanjer kan ha
olika tilltal, rikta sig till olika grupper av människor och
beröra olika områden - hivprevention och alkoholupplysning
- men med kvinnors hälsa och välbefinnande i fokus.
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige, ROKS, har
nyligen avslutat en mycket uppmärksammad kampanj om
våld mot kvinnor. Vänsterpartiet anser att den kampanjen var
bra. Att statsmakten tydligt visar sin inställning i frågan har
mycket stor betydelse. I t.ex. Skottland och England har man
efter en idé från Kanada bedrivit en annonspelarkampanj mot
våld. Kampanjen är unik därför att den drivits av
myndigheter och riktar sig direkt till män. Den var
uttryckligen baserad på det faktum att manligt våld mot
kvinnor bör synliggöras och att män bör ta ansvar för det
våld de utövar. Ett bra sätt för statsmakterna att främja
kvinnofrid är att i riksomfattande kampanjer klart uttala sitt
stöd för offren av könsrelaterat våld, slå fast i den allmänna
opinionen att mäns våld mot kvinnor är ett brott. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.

Könsstympning

Det är ett fåtal länder som har särskild lagstiftning som
förbjuder könsstympning (Sverige, Storbritannien, Norge,
Frankrike, Belgien, USA, Kanada, Australien, Kenya och
Egypten). Detta innebär att man skulle behöva avskaffa
kravet på s.k. dubbel straffbarhet. På det sättet skulle det bli
straffbart i Sverige att åka utomlands och stympa sin dotters
kön. Vänsterpartiet vill att riksdagen skall ge regeringen i
uppdrag att återkomma med lagförslag som innebär att
kravet på dubbel straffbarhet avskaffas när det gäller
könsstympning.

Rehabilitering av
könsköpare

Vid årsskiftet träder det nya förbudet mot köp av sexuella
tjänster i kraft. Vänsterpartiet har länge krävt en sådan
lagstiftning och stödde förslaget i riksdagen. När nu lagen
börjar verka har vi ett bra tillfälle att pröva en
rehabiliteringsmetod för könsköpare som visat sig effektiv i
San Francisco. Där får könsköpare välja mellan att antingen
ta det straff som utmätts eller delta i ett
rehabiliteringsprojekt. Verksamheten går bl.a. ut på att
kunden får träffa f.d. prostituerade som berättar om sitt liv
och sina upplevelser av prostitutionen. Könsköparen får där
konfronteras med de konsekvenser som könsköpet medför.
Många män har därefter upphört med att köpa prostituerade.
Vänsterpartiet anser att en verksamhet av liknande slag bör
prövas även i Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.

Sexuella trakasserier inom
skola och högre utbildning

Jämställdhetslagen omfattar i dag endast arbetslivet. Det
innebär att bland annat förbudet mot sexuella trakasserier
inte gäller inom skolan och den högre utbildningen. Detta är
mycket allvarligt eftersom sexuella trakasserier är ett
allvarligt problem inom utbildningsväsendet. Det handlar
ofta om manliga elever och studenter som trakasserar
kvinnliga elever och studenter, men också om lärare och
handledare som trakasserar elever och studenter. I det senare
fallet är det fråga om en mycket grov kränkning, eftersom
elever och studenter står i ett starkt beroendeförhållande till
sina lärare och handledare. Vänsterpartiet vill att riksdagen
skall ge regeringen i uppdrag att i ett tilläggsdirektiv till den
pågående översynen av jämställdhetslagen ta upp frågan om
en utvidgning av jämställdhetslagen till skola och
utbildningsväsende.

Trygga utomhusmiljöer

Alla kvinnor drabbas av den otrygghet det innebär att
uppleva hotet om överfallsvåldtäkter i utomhusmiljöer.
Erfarenheter från Toronto i Kanada visar att lokala
satsningar på tryggare utomhusmiljöer ger effekt.
Vänsterpartiet vill att alla kommuner gör en översyn av
utformningen av parker och andra offentliga platser i den
egna kommunen där kvinnor utsätts för eller är rädda för
våldtäkter och våldtäktsförsök. Bl.a. bör man överväga
ytterligare belysning, snabbare byte av trasiga lampor och
andra åtgärder för att göra området mer tryggt.
Kvinnofridsaspekter bör läggas på all planering av nya
områden. Ett enkelt sätt att förbättra tryggheten vore också
att införa flexibla busstopp på alla bussar efter kl. 22.00, dvs.
låta passagerarna gå av och stiga på där de själva önskar,
oavsett hållplatsernas placering. Vänsterpartiet vill att
regeringen verkar för att kommunerna påbörjar ett arbete för
ökad utomhustrygghet i enlighet med vad vi beskrivit ovan.

Insatser inom skolan för
kvinnofrid

Det borde vara en huvuduppgift för skolan och förskolan att
genom diskussioner om värderingar och människosyn
motverka kvinnoförakt och våld. Ett bra sätt att stärka
tjejernas självförtroende är också att erbjuda
självförsvarskurser i skolan, t.ex. inom idrottsämnet. Att
använda könsord som nedsättande tilltalsnamn på unga tjejer
är trakasserier på grund av kön. Varje högstadium och
gymnasium bör ha en handlingsplan mot sexuella
trakasserier och trakasserier på grund av kön. Detta bör ges
regeringen till känna.

Pornografi

Den kvinnosyn som pornografin förmedlar drabbar alla
kvinnor. Pornografin exploaterar kvinnors sexualitet och
framställer kvinnor som enbart objekt. Kvinnor förnedras
och framställs som viljelösa varelser, alltid redo för sex när
som helst och hur som helst. Vänsterpartiet vet att frågan om
pornografi är svår, men med tanke på det tydliga samband
som finns mellan pornografi och våldtäkter anser vi att
samhället inte kan förbli passivt hur länge som helst. Vi
menar att det behövs en översyn av lagstiftning som rör
pornografi i alla dess former. Eftersom många ungdomar tar
stort intryck av pornografins kvinnoförnedring just under
den tid då de formar sin egen sexualitet är det dock angeläget
att redan nu införa en 18-årsgräns för att köpa pornografiska
tidskrifter och för att köpa och att hyra pornografiska
videofilmer. Vi har utvecklat vår syn på pornografin i en
särskild motion.

Utvärdering av
konsekvenserna av för-
ändringarna i
föräldrabalken

Varje år berörs 20 000-25 000 barn av skilsmässor.
Utgångspunkten vid lagstiftning om vårdnadsfrågor bör
alltid vara barnens bästa och FN:s barnkonvention. Barns rätt
till båda föräldrar bör vara en utgångspunkt, men i familjer
där det förekommer våld och övergrepp bör barns främsta
rättighet vara att skyddas från detta. Denna rättighet är dock
hotad genom de ändringar i föräldrabalken som riksdagen
beslutade om i samband med propositionen om vårdnad,
boende och umgänge (1997/98:7). Förändringen innebär att
det nu blir möjligt för domstolar att döma till gemensam
vårdnad mot den ena förälderns vilja. Detta riskerar att leda
till att barn tvingas till umgänge med en förälder som utövar
våld eller övergrepp. De kvinnor som hittills kunnat skydda
sina barn från fäder som begår övergrepp, genom att få till
stånd enskild vårdnad, har nu förlorat ett viktigt redskap.
Denna kritik framförde vi i samband med förändringen, och
vi motsatte oss också förändringen. På samma grunder
motsatte vi oss också att domstolar skulle kunna tvinga
föräldrar till samarbetssamtal i de fall där det förekommit
sexuella övergrepp eller våld. Nu förväntar vi oss att
regeringen noga följer utvecklingen på området och snarast
återkommer med en utvärdering av konsekvenserna av
förändringen i föräldrabalken. Detta har vi tagit upp i vår
motion om familjepolitiken.

Ta bort brottslingen från
brottsplatsen

Hittills har åtgärder för att förhindra upprepade övergrepp
huvudsakligen handlat om att skydda den våldsutsatta
kvinnan genom larmpaket, skyddat boende m.m. - åtgärder
som inskränker kvinnans frihet. Det krävs ofta en mycket
allvarlig misshandel för att polisen skall gripa mannen och
för att åklagaren senare skall besluta om anhållan och senare
besluta om häktning. Mannen som begått brott är i många
fall den som får bo kvar på brottsplatsen medan den skadade
och livrädda kvinnan får fly sitt hem. Eftersom det ofta finns
barn med i bilden får det allvarliga konsekvenser även för
dem. Vänsterpartiet anser att samhället bör finna nya former
som innebär att det blir den våldsutövande mannens och inte
den våldsutsatta kvinnans frihet som inskränks.

Arbete inom EU mot
prostitution

I många av Europeiska unionens medlemsstater råder helt
andra attityder till sexualiserat våld än i Sverige. Inte minst
gäller detta prostitutionen. Prostitutionen är där officiellt
endast ett problem om det medför tung brottslighet och
missbruk. Att som i Sverige diskutera prostitutionen i termer
av makt och dominans och att se prostitution som ett
samhällsproblem och inte ett yrke är ovanligt söder om
Malmö. I Europa sprids myten om glädjeflickan som själv
valt att prostituera sig. Begreppet ofrivillig och frivillig
prostitution används flitigt. De som "frivilligt" prostituerar
sig skall ges möjligheter att utöva sitt "yrke" under trygga
förhållanden. Kraven på att legalisera prostitutionen växer
sig starka på många håll. Vänsterpartiets EU-parlamentariker
Marianne Eriksson har på parlamentets uppdrag lagt fram ett
betänkande om våld mot kvinnor. Arbetet med rapporten har
visat de starka meningsskiljaktigheter som finns runt till
exempel prostitution och pornografi. Men betänkandet som
sammanfattar de kunskaper och erfarenheter om det
sexualiserade våldet som gjorts bl.a. i Sverige, inom
forskningen, i kvinnorörelsen osv, har också väckt
välförtjänt uppmärksamhet och initierat en bred diskussion.
En rad förslag har där lagts fram som den svenska regeringen
borde driva aktivt inom EU. Hit hör även det som brukar
kallas trafficking, dvs slavhandel med flickor som importeras
för att utnyttjas som prostituerade. Problemet är gigantiskt i
de flesta övriga EU-länder och håller på att bli ett problem
även i Sverige. Flickorna kommer numera främst från
Östeuropa och de som lockas hit blir allt fler. Rekryteringen
av dessa flickor går ofta via äktenskapsförmedlingar, och
den s.k. tvåårsregeln utnyttjas systematiskt (se tidigare
avsnitt)

Det behövs medvetenhet om hur sexslavhandeln med kvinnor uppstår och
går till. Kvinnorna som kommer till Sverige och söker jobb bör informeras
och varnas. Samhället bör upphöra med att behandla kvinnor som hamnat i
sexhandeln som illegala invandrare. Det behövs en handlingsplan i Sverige
och en handlingsplan för samarbete mellan medlemsländerna omkring dessa
frågor. Detta bör ges regeringen till känna.

Arbete inom FN för
kvinnofrid

FN:s barnkonvention och FN:s konvention om avskaffande
av allt slags diskriminering av kvinnor är de enda FN-
konventioner som uttalat fördömer våld i hemmet. En
diskussion har nu påbörjats om samarbete mellan de båda
konventionerna för att få upp frågan om våld i hemmet på
den internationella dagordningen. Som ett led i det arbetet
skulle FN:s barn- respektive kvinnokommitté kunna ställa
krav på regeringar att samla in data för att undersöka
förekomsten av misshandel. I detta arbete borde man också
ta upp de frågor som berörs i FN:s resolution om våld mot
kvinnliga invandrare. Det handlar bland annat om staternas
ansvar att bistå dessa kvinnor med rehabilitering och skydd.
Vänsterpartiet vill att den svenska regeringen och den
svenska FN-delegationen aktivt verkar för att åtgärder i den
ovan beskrivna riktningen vidtas.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen beslutar om tilläggsdirektiv om
asylsökande och invandrade kvinnors situation samt ett
integrationsperspektiv till sexualbrottskommittén,1

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunernas syn på kvinnojourerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillvaratagande av kvinnojourernas kunskaper,

4. att riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att starta
utvecklingsarbete i frågor om övergrepp mot flickebarn,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gratis vård och terapi till misshandlade och våldtagna kvinnor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kampanjer för kvinnofrid, 1

7. att riksdagen begär att regeringen återkommer med lagförslag som
innebär att kravet på dubbel straffbarhet avskaffas när det gäller
könsstympning, 1

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rehabilitering av könsköpare, 1

9. att riksdagen begär att regeringen till översynen av jämställdhetslagen
beslutar om tilläggsdirektiv om en utvidgning av jämställdhetslagen till skola
och utbildningsväsende, 2

10. att riksdagen begär att regeringen verkar för att kommunerna påbörjar
ett arbete för ökad utomhustrygghet i enlighet med vad i motionen anförts, 1

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser inom skolan för kvinnofrid, 3

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det skall vara den våldsutövande mannens och inte den
våldsutsatta kvinnans frihet som inskränks i samband med åtgärder för att
förhindra upprepade övergrepp, 1

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbete inom EU mot prostitution, 1

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handlingsplan mot trafficking, 1

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbete inom FN för kvinnofrid. 4

Stockholm den 26 oktober 1998

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Stig Eriksson (v)

Owe Hellberg (v)

Berit Jóhannesson (v)

Tanja Linderborg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Ulla Hoffmann (v)

1 Yrkandena 1, 6-8, 10 och 12-14 hänvisade till JuU.

2 Yrkande 9 hänvisat till AU.

3 Yrkande 11 hänvisat till UbU.

4 Yrkande 15 hänvisat till UU.