Kvinnliga entreprenörer inom den offentliga sektorn

Motion 1992/93:A802 av Ingrid Hemmingsson och Karl-Gösta Svenson (m)

I huvudsak har det alltid varit kvinnor som arbetat inom
offentlig vård och omsorg. Alla dessa kvinnor har lång
erfarenhet och gedigna kunskaper. Hos personalen finns
oftast en kunskap om hur verksamheten skall göras bättre.
Det finns även ett behov att pröva egna idéer, använda andra
pedagogiska principer och att fritt få styra verksamheten
mot ett bestämt mål.

Nu är det möjligt för enskilda personer att gå in som
entreprenörer och ta över vissa delar av en kommuns eller
ett landstings verksamheter.

I inledningsskedet uppstår det naturligtvis vissa
svårigheter för en enskild att ta över ett
verksamhetsområde. Hindren kan finnas i lagar och
förordningar, liksom i den kommunala processen. Den som
i hela sitt liv har arbetat mera praktiskt har inte heller de
nödvändiga kunskaper som krävs för att driva ett företag.
De goda idéerna och erfarenheterna av verksamheten måste
byggas på med andra rent företagsekonomiska kunskaper.

Den verksamhet som huvudmannen väljer att lägga ut
på entreprenad måste föregås av en medveten analys
baserad på en klar uppfattning om vilka resultat man vill
uppnå, hur marknaden ser ut och hur den kommer att
utvecklas i framtiden. Missförstånd kan leda till onödiga
problem. Det kan då lätt uppstå en tveksamhet hos andra
nya företagare att starta eget företag. Generellt kan hävdas
att all verksamhet utom ren myndighetsutövning kan
bedrivas i privat regi.

Det är viktigt att det är just kvinnornas kunskaper som
tas till vara och att det uppstår flera entreprenörer. Dels för
att kvinnor inom offentlig sektor skall få större möjligheter
att välja arbetsgivare, dels för att det skapar konkurrens. I
glesbygden är det en stor fördel med personkännedom och
närhet.

Eftersom den tilltänkte entreprenören i de flesta fall
saknar erfarenhet av att leda en verksamhet efter
företagsekonomiska och affärsmässiga spelregler krävs en
anpassad utbildning. Den traditionella starta eget-
utbildningen är inte helt tillämplig vid en situation som
innebär utbrytning av verksamhet ur den offentliga sektorn
eftersom det är speciella förhållanden som råder.

Det bör därför finnas ett speciellt utbildnings- och
utvecklingsprogram för kvinnliga entreprenörer just inom
offentlig verksamhet.

Socialdepartementet gav under hösten 1992 ut en
rapport som skulle klarlägga förutsättningar för nya
verksamhetsformer inom vård och omsorg. Syftet med
rapporten var att beskriva hinder för utveckling mot främst
privata driftsformer och ge förslag på åtgärder för att
undanröja onödiga hinder.

Det borde alltså finnas underlag för att snarast göra
något offensivt som tillvaratar just kvinnors ambitioner och
kunskaper. Det är viktigt att verksamheten kommer igång
snarast. För att nå spridningseffekt behövs positiva, helst
lokala, förebilder.

När det gäller den finansiella delen finns det anledning
att se över de former som finns för att göra dessa mera
flexibla och anpassade till just den nämnda verksamheten.
Det gäller både starta eget-bidrag och AMS
utbildningsbidrag och andra ekonomiska stimulanser.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättrade förutsättningar för
kvinnligt entreprenörskap inom offentlig sektor.

Stockholm den 12 januari 1993

Ingrid Hemmingsson (m)

Karl-Gösta Svenson (m)