Kusiners arvsrätt

Motion 2001/02:L269 av Lisbeth Staaf-Igelström och Ann-Kristine Johansson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om återinförande av arvsrätt för kusiner.

Motivering

Enligt gällande rätt har bröstarvingar, dvs barn och deras avkomlingar, i princip bästa rätt till arv när någon har avlidit. Arvet fördelas lika mellan arvlåtarens bröstarvingar. Om något barn till den avlidne har dött före den avlidne och efterlämnar barn träder dessa barnbarn i det avlidna barnets ställe och delar dess lott lika. Om den avlidne saknar bröstarvingar är den avlidnes föräldrar eller, om någon eller båda av dem har dött, syskon eller deras avkomlingar berättigade till arv, den så kallade andra arvsklassen. Finns inte någon i andra arvsklassen i livet går arvet till far- och morföräldrar och deras barn, dvs arvlåtarens morbröder, mostrar, farbröder och fastrar, dvs tredje arvsklassen. Barn till dessa, dvs den avlidnes kusiner, har numera inte någon arvsrätt.

I 3 kap. ÄB finns särskilda regler om makars arvsrätt. Efter de ändringar i ÄB som genomfördes i samband med att riksdagen antog den nya äktenskapsbalken år 1987 gäller numera att den efterlevande maken har rätt till arv före bröstarvingar och arvingar i andra och tredje arvsklassen. Om den avlidne efterlämnar barn som ej är den efterlevande makens bröstarvingar, dvs särkullebarn, har dessa rätt att få ut sitt arv omedelbart efter förälderns död, men de kan även avstå från detta.

Kusiners arvsrätt upphörde i samband med 1928 års revision av de arvsrättsliga reglerna. Ett argument för att avskaffa arvsrätten var att man ansåg att det inte fanns en sådan samhörighet mellan kusiner som berättigade till arv, ett annat argument som åberopades var att det skulle uppstå en kapitalförstörande verkan om kvarlåtenskapen och då särskilt den fasta egendomen skulle utskiftas i smådelar inom en kusinskara.

Vi anser att arvsrätt för kusiner ska återinföras i svensk lagstiftning efter att vi tagit del av vad som kan hända när vuxna avlider som saknar egen familj, vilket inte är ovanligt numera. Ett exempel var en ensamstående kvinna som bodde i sina morföräldrars gamla hus med deras gamla saker. Kvinnan i fråga saknade egna barn och hennes närmaste släktingar, som stod henne mycket nära, var två kusiner som i sin tur hade barn. Meningen har hela tiden varit att kusinerna skulle ärva, men man trodde att kusinerna hade arvsrätt och därför blev inget skrivet utan kvinnan avled. Detta innebar att huset och dess innehåll som varit släktens i flera generationer nu försvinner ur släktens ägo. Detta är ett exempel men det finns flera, som när svåra olyckor i ett slag kan utplåna en hel familj och det inte finns någon arvsberättigad eller testamentstagare. Om kusiner har arvsrätt kunde det i sådana fall finnas en möjlighet att behålla familjens egendom i släkten, något som med största sannolikhet är de förolyckades önskemål.

De argument som framfördes i samband med 1928 års revision av det arvsrättsliga regelsystemet anser vi vara förlegade och saknar betydelse i dag. Vi lever numera i ett helt annat slags samhälle som är mångkulturellt. Ett samhälle med fler vuxna som saknar egen familj, vidare är det ett mindre antal personer i varje familj.

Med hänvisning till ovanstående anser vi att kusiners arvsrätt ska återinföras i svensk lagstiftning.

Stockholm den 25 september 2001
Lisbeth Staaf-Igelström (s)	Ann-Kristine Johansson (s)