Kungafamiljen

Motion 2004/05:K391 av Hillevi Larsson och Veronica Palm (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om kungafamiljens rättigheter och skyldigheter.

Motivering

Monarkinär en gammal kvarleva från en tid då makten inte utgick från folket utan istället gick i arv. Monarkin är en rest av ett historiskt passerat ojämlikt samhälle. Tills vi klarat ut vad som ska följa på monarkins avskaffande kan vi göra det bästa av situationen och ta bort de värsta avarterna i successionsordningen.

Ett steg på den vägen togs när enbart manlig tronföljd avskaffades och därmed möjliggjorde för det äldsta barnet, oavsett kön, att bli tronarvinge. Detta var ett nödvändigt steg eftersom vi omöjligt annars hade kunnat kalla Sverige ett jämställt land om enbart män kan utses till statschef.

Nästa viktiga steg vi måste ta är att låta samtliga medlemmar av kungafamiljen själva bestämma vem de vill gifta sig med. Det känns väldigt omodernt att ett land som Sverige, som för den övriga befolkningen inte tillämpar regeln att föräldrar eller liknande ska godkänna valet av partner, fortfarande tillämpar detta system när det gäller den blivande statschefens val av make/maka. Även övriga medlemmar i kungahuset lyder under denna regel. Statschefen och regeringen bör inte vara de som beslutar om en vuxen människas val av livspartner. Det känns väldigt otidsenligt att monarken ska få sista ordet i angelägenheter som val av partner för dennes syskon och barn. Regeringens inblandning i det hela känns inte heller alltid helt befogad. Regeringen kan däremot inte lägga sig i statschefens val av äktenskapspartner. Varför, frågar man sig. Blir det då mindre viktigt vem vederbörande gifter sig med?

Det berörd medlem av kungafamiljen kan göra för att lösa problemet är att avsäga sig tronen, men i de fall det inte sker är det monarken och regeringen som har sista ordet när det gäller val av äktenskapspartner. En demokratisk församling bör inte befatta sig med sådana beslut. Inte heller ska beslut av så privat karaktär överlåtas på statschefen. Det är helt otidsenligt att behandla någon människa, oavsett börd, som en omyndig utan rätt att fatta beslut om sitt privatliv.

En annan angelägen fråga gäller nuvarande åtalsimmunitet för kungahuset. Det är orimligt att vi ställer lägre krav på laglydnad för statschefen, i formell mening till och med överordnad statsministern och talmannen, än på medborgarna. Fortkörning 30 km över tillåten hastighetsgräns leder till indraget körkort för den vanlige svensken, men passerar obemärkt när kungafamiljen är inblandad. Allas likhet inför lagen är en grundbult i demokratin, och i detta fall kan immuniteten inte ens motiveras med att kungen inte får hindras (genom ett gripande) att fullgöra viktig maktutövning. Kungen har ju i praktiken ingen makt utan endast en ceremoniell funktion.

Religionsfriheten existerar inte för kungafamiljens medlemmar. Alla andra svenska medborgare åtnjuter religionsfrihet enligt grundlagen. Kungen och hans familj måste däremot bekänna sig till "den rena evangeliska läran". Prinsar och prinsessor skall uppfostras i samma lära. Hjälper inte detta, dvs. om de vägrar bekänna sig till läran, skall de uteslutas ur successionsordningen.

Ytterligare en föråldrad regel, och ytterligare inskränkning av kungafamiljens mänskliga rättigheter, gäller utreseförbudet utan samtycke. Tronföljaren är enligt reglementet förbjuden att lämna riket utan kungens vetskap och samtycke. Detta innebär att kronprinsessan Victoria måste fråga pappa om lov så fort hon vill resa utomlands. I grundlagen står det att varje medborgare är tillförsäkrad rätten att fritt förflytta sig inom riket och att lämna detta. I kronprinsessans fall kan detta bara tolkas på två sätt. Antingen anses hon inte vara svensk medborgare eller också undantas hon, som enda medborgare, från denna rättigheter.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att reglerna kring kungafamiljens rättigheter och skyldigheter är en sjuk blandning av kränkta mänskliga rättigheter och ansvarsfrihet, till och med för begångna brott!

Det finns en annan grupp i samhället som har beskuren frihet och är satt under förmyndare. Denna grupp saknar rättigheter att på egen hand fatta beslut i frågor som rör den egna personen, och behöver inte heller stå till svars för begångna brott. Denna grupp består av omyndiga, eller med andra ord barn.

Skillnaden är att kungafamiljens medlemmar, även efter det att de fyllt 18 år, i laglig mening fortfarande behandlas som omyndiga.

Det är ovärdigt en rättsstat att behandla vuxna medborgare som omyndiga. Särskilt ovärdigt är det att rikets formellt sett högste företrädare, statschefen, i lagens mening betraktas som icke ansvarig för sina handlingar.

Man kan hävda att det står kungen och kungafamiljens medlemmar fritt att när som helst "kliva av" och därmed strykas från successionsordningen och på så sätt få fullvärdiga medborgerliga rättigheter och skyldigheter. Detta argument håller inte eftersom det är ovärdigt en demokrati att det ska vara möjligt att köpslå om ansvar och mänskliga rättigheter. Särskilt absurtär det att människor ska kunna födas in i ett sådant slaverikontrakt, och sedan genom sin uppfostran hjärntvättas in i rollen.

Alla människors lika värde och likhet inför lagen bör stå fast, även för kungahusets medlemmar. Det är hög tid att myndigförklara kungafamiljen!

Stockholm den 29 september 2004
Hillevi Larsson (s)	Veronica Palm (s)