Kulturinsatser för utvecklingsstörda

Motion 1986/87:So223 Margareta Persson och Sven-Gösta Signell (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87: So223

Margareta Persson och Sven-Gösta Signell (s)
Kulturinsatser för utvecklingsstörda

Genom den från mitten av 1970-talet uppdragna kulturpolitiken för handikappade
har utan tvivel betydelsefulla insatser kommit till stånd. Insatserna
har emellertid sina uppenbara begränsningar.

En allvarlig begränsning vi vill peka på är att insatserna endast ytterst
marginellt kommit landets utvecklingsstörda till godo.

Riksdagen har nyligen fattat beslut om ny omsorgslag. Grundläggande
utgångspunkter i lagen är att utvecklingsstörda skall ges möjlighet att leva
som andra och - i gemenskap med andra. Samhällsinsatserna skall grundas på
respekt för enskildas självbestämmanderätt och integritet.

I anslutning härtill finns det mycket starka skäl att granska utvecklingsstördas
kulturmiljö. Den granskningen måste utgå från utvecklingsstördas möjligheter
att aktivt ta del av kulturverksamhet liksom hur utvecklingsstördas
situation är i kulturutbudet som kulturkonsumenter.

Landets utvecklingsstörda är en stor handikappgrupp. Tillsammans med
föräldrar och/eller sammanboende nära anhöriga - vilka alla berörs av utvecklingsstörningen
- handlar det om hundratusentals personer. Det gör det
särskilt angeläget att pröva och se över kulturinsatserna för utvecklingsstörda.

Under Internationella Handikappåret 1981 publicerade statistiska centralbyrån
(SCB) en undersökning om handikappades levnadsförhållanden. Rapporten
visar att handikappade i allmänhet lever starkt isolerade och i ensamhet.
Fritids- och kulturkonsumtionen var avsevärt lägre än för befolkningen i
övrigt.

Undersökningen berörde inte de utvecklingsstörda. Erfarenheter och
kända fakta leder ändå till slutsatsen att situationen i vart fall inte är bättre för
utvecklingsstörda. Förmodligen är förhållandena bland utvecklingsstörda
ännu sämre.

Det är synnerligen allvarligt med tanke på utvecklingsstördas behov av
stimulans för sin utveckling.

Utvecklingsstördas kultursituation berör dem både som enskilda individer
och som personer i grupp, t. ex. boende på institution som inskrivna i förskolor,
skolväsendet och dagcentraler.

Kulturmiljön på institutionerna är ofta undermålig. En viktig jämlikhetsfråga
är därför att se över hur utvecklingsstördas kulturmiljö på institution
kan utvecklas.

Mer än hälften av utvecklingsstörda har utöver sitt begåvningshandikapp
minst ett tilläggshandikapp. De vanligaste tilläggshandikappen är syn-, hör

sel- och rörelsehandikapp.

Försöken att via rätt utformning av insatserna nå personer med flera
funktionsnedsättningar är alldeles otillräckliga.

Utvecklingsstörda har en stark skaparglädje. Det har kommit till uttryck
inte minst i de musikgrupper som vuxit upp på senare år. Skall amatörgruppverksamheten
utvecklas behövs det draghjälp och stimulans av duktiga grupper
som kan ägna hela sin tid åt kulturarbetet.

Det borde därför prövas att få till stånd en fast teaterensembel och fasta
musikgrupper knutna till Riksteatern och Rikskonserter.

Erfarenheten har visat att många utvecklingsstörda har intresse för måleri
och skulptur. Men stödåtgärder saknas nästan helt i den statliga kulturpolitiken.

Förmodligen är utvecklingsstörda mycket stora konsumenter av våra etermedia.
Det beror på att de mer än andra har ”fritid”, de är inte med i någon
aktivt engagerande gemenskap. Etermedia borde satsa mer på utvecklingsstördas
behov.

Det behövs t. ex. anpassade TV-program i både riks- och regional-TV för
att TV-utbudet bättre skall nå utvecklingsstörda. Vidare bör Utbildningsradion
utarbeta anpassade videoprogram. Vissa ansatser i den riktningen har
gjorts - finansierade av arvsfondsmedel, men alldeles otillräckliga. Utbildningsradions
videoprogram har utvärderats av taltidningskommittén. Erfarenheterna
är naturligtvis värdefulla och måste ligga till grund för en ordentlig
satsning på bred grund och i reguljära former.

Kulturinstitutionernas uppsökande verksamhet har nästan inte alls berört
utvecklingsstörda. Det handlar om utformningen av informationen om det
som pågår, men också om en anpassning av själva utbudet.

Folkbildningsverksamheten har varit framgångsrik bland utvecklingsstörda.
Det som nu borde granskas är hur man skall gå vidare för att uppnå
maximal stimulans i den enskildes personlighetsutveckling.

Hur dessa behov skall kunna tillgodoses finns det numera både allmänna
erfarenheter och praktiska kunskaper om. En hel del viktiga kunskaper har
vunnits under de senaste årens insatser för andra handikappgrupper.

Andra erfarenheter finns bland insatser bland utvecklingsstörda. Den numera
obestridliga sanningen är att utvecklingsstörda - liksom andra människor
- utan stimulans förkvävs och hindras i sin utveckling. Å andra sidan kan
oanade resultat i personlighetsutveckling och självständighet uppnås om
personen ges maximal stimulans. För utvecklingsstörda blir därför stimulans
extra betydelsefull.

Det är därför brådskande med mer systematiska insatser för att förbättra
utvecklingsstördas kulturmiljö.

Det som behöver göras finns redan, som framhållits, i allmänna kunskaper.
Därför krävs det nu inga stora utredningar i ämnet.

I den nya omsorgslagen har ansvaret för en meningsfull fritid lagts på
landstingskommunerna. Man kan då hävda att därmed kommer de utvecklingsstördas
behov av en rik fritid och tillgång till kulturutbud att fungera. Av
erfarenhet vet vi att när det gäller den här typen av åtgärder krävs också
samlade översyner och utvecklingsinsatser. Därför skulle t. ex. statens handi

Mot. 1986/87

So223

7

kappråd kunna ges uppdraget att via en översyn föreslå konkreta insatser för
att utveckla kulturinsatserna för utvecklingsstörda på den grundval som
angetts i motionen.

Under pågående utredningsarbete kan försöksverksamhet på olika områden
inledas. För att finansiera denna översyn och eventuell försöksverksamhet
kan allmänna arvsfonden bevilja medel.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att en översyn av utvecklingsstördas kultursituation
snarast bör genomföras och läggas till grund för förslag till åtgärder.

Stockholm den 22 januari 1987

Margareta Persson (s) Sven-Gösta Signell (s)

Mot. 1986/87

So223

8