Kulturhistorisk bebyggelse i Gamla stan
Motion 1985/86:Bo228 Jan-Erik Wikström och Hadar Cars (fp)
Motion till riksdagen
1985/86: Bo228
Jan-Erik Wikström och Hadar Cars (fp)
Kulturhistorisk bebyggelse i Gamla stan
Gamla stan i Stockholm är ett för Sverige unikt och oersättligt historiskt
minnesmärke. Bebyggelse och gatunät har sitt ursprung i medeltiden.
Därefter har århundradena lämnat efter sig årsringar där varje tids stil och
stadsplaneideal finns representerad. Därtill är bebyggelsen i dag en levande
del av Sveriges huvudstad.
Gamla stans bevarande är ett riksintresse av högsta rang.
Bebyggelsen i Gamla stan är dock i behov av mycket omfattande upprustning,
främst genom grundförstärkning. Området utanför Väster- och
Österlånggatorna har mycket dåliga grundförhållanden. Till följd av landhöjningen
har grundvattnet sjunkit och husens trägrunder börjat ruttna.
Många byggnader har fått svåra skador. I området finns sammanlagt 204
fastigheter. Stockholms fastighetskontor har 1983 beräknat att 104 av
dessa är mer eller mindre i akut behov av grundförstärkningar. De sammanlagda
ombyggnadskostnaderna beräknades till 645 milj. kr. varav
grundförstärkningskostnaderna uppgck till 240 milj. kr. (februari 1983 års
prisläge).
Den finansiering som i dag finns tillgänglig för grundförstärkningar och
upprustningar i Gamla stan är otillräcklig. För kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse finns möjligheter att erhålla statliga tilläggslån och ett förhöjt
låneunderlag. För att komma i fråga måste husen vara av byggnadsminnesklass.
Den totala summan för sådana åtgärder är dock begränsad, för år
1985 till maximalt 60 milj. kr. Den anslagna ramen skall räcka inte bara till
åtgärder i Gamla stan, utan också övriga värdefulla byggnader i Stockholm
och övriga landet. Sedan ett antal år motsvarar ansökningarna mångdubbelt
det tillgängliga beloppet. Både i Stockholm och andra delar av landet
har många akuta upprustningar fått skjutas på framtiden av medelsbrist. På
sikt är situationen alarmerande - förfallet hotar i många fall inom kort gå
så långt att kulturhusen inte längre går att rädda.
Situationen för Gamla stan är mycket allvarlig. Finansieringsfrågorna
måste snarast lösas och nödvändiga upprustningar och grundförstärkningar
påskyndas. Annars hotar unika kulturvärden att gå till spillo. En rivningsvåg
i Gamla stan är för många en omöjlighet, en tanke som inte får
tänkas, en situation som aldrig får uppstå. Ändå är det vad som hotar, om
inte särskilda ansträngningar görs. Hus med en alltmer försämrad grund
förfaller obönhörligt. Skador i stommen, sprickor, sättningar och deformationer
går så småningom så långt att grundförstärkning och upprustning 1
Mot.
1985/86
Bo228—231
Riksdagen 1985186. 3 sami. Nr Bo 228—231
blir omöjlig. Många av de 104 utpekade husen kommer allt närmare den
hotande rivningen.
På andra sidan Riddargården finns fastigheten Södermalm 6:8 i västra
kanten av Landstingsförbundets bygge som ett varnande exempel för vad
som kan hända om förfallet inte stoppas i tid. Genom vanvård av den
tidigare ägaren, Stockholms stad, var huset hösten 1985 i så dåligt skick att
hela takdelen, stora delar av innanmätet och vissa partier av väggarna fick
rivas för att undvika ras. Den resterande urblåsta stommen står i dag
insvept i presenning i avvaktan på den beslutade upprustningen. Vad som
då kommer att återstå av den ursprungliga byggnadens yttre och inre
kvaliteter är oklart.
I en framställning till regeringen har Stockholms stad hemställt om bl. a.
utökat statligt stöd och utökade låneramar för grundförstärkning och upprustning
av fastigheter i Gamla stan. Stockholm har därvid utlovat betydande
egna ekonomiska insatser. Enligt vår uppfattning är det av största
vikt att regeringen snarast kan få till stånd en sådan uppgörelse med
Stockholm om en fördelning av kostnaderna. Ytterligare dröjsmål kommer
bara att leda till större skador på byggnaderna och därmed ökade kostnader
för den nödvändiga upprustningen.
Att döma av regeringens budgetproposition har dock inte regeringen
insett lägets allvar. Bostadsstyrelsen har föreslagit en betydande utökning
av ramarna för tilläggslån och förhöjt låneunderlag för kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse, från 60 milj. kr. till 150 milj. kr. Regeringen har valt
att gå helt emot förslaget och föreslår oförändrade ramar. I realiteten
innebär det en sänkning av ambitionerna.
Riksdagen bör enligt vår uppfattning inte acceptera regeringens passivitet
och ointresse. En överenskommelse med Stockholms stad bör snarast
träffas om finansieringen av upprustningar och grundförstärkningar i Gamla
stan. Regeringen bör få riksdagens fullmakt att vidga ramarna för
tillläggslån och förhöjt låneunderlag för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse
till följd av en sådan överenskommelse.
Med hänvisning till ovanstående föreslår vi
1. att riksdagen beslutar att ramen för de antikvariska myndigheternas
tillstyrkanden av sådana ombyggnader av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse som bör komma i fråga för förhöjt låneunderlag
och tilläggslån får överskridas till följd av en överenskommelse med
Stockholms stad om upprustningar och grundförstärkningar i Gamla
stan,
2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i denna motion anförs angående behovet av åtgärder
för att rädda Gamla stan.
Stockholm den 27 januari 1986
Jan-Erik Wikström (fp) Hadar Cars (fp)
Mot. 1985/86
Bo228
2
